av Grodan

Som den alkoholberoende Groda jag är så har jag hoppat ut och in från detta forum under flera år. Jag försöker och tappar taget om och om igen och på resan förlorar jag all självrespekt. Nu får det fanimej vara nog! Jag har inte tid att hålla på med all skit som alkohol bär med sig - livet är för kort. Jag tänker på alkohol hela tiden i form av att jag ska/inte ska dricka, jag har ångest, dåligt självförtroende och skäms. Jag dricker och alla de andra saker som jag vill göra med och i mitt liv får stå tillbaka för mitt ölpimplande. Barn, vänner, kärlek, hus, trädgård allt, allt får stå tillbaka - det är nog nu!

Jag vill känna ro och självrespekt. Ta emot varje dag som bjuds mig med klara öppna ögon.

Men hur ska det gå till med en liten alkoholdjävul i huvudet? Ett exempel: Imorgon ska jag träffa några väninnor (singlar) och vi ska kanske gå ut och då tänker jag så här att det är ingen idé att sluta dricka idag eftersom vi ska ses imorgon. Men, det betyder ju att det aldrig är någon idé att sluta dricka eftersom vi kommer att träffas vid flera tillfällen? Dumt! Så nu får jag välja antingen dom eller alkoholen, eller så får jag väl för f-n, träffa dom och låta bli att dricka!

Kanske till och med våga visa vem jag är? Våga vara sårbar och tro att jag duger trots att jag inte är perfekt? Se nedanstående underbara klipp:

http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability.html

Det blev litet vimsigt men så är det också min första stapplande dag.

Grodan

Grodan
ons, 2013-05-22 - 11:31

Vaknar nykter, ligger kvar i sängen och gosar med katten och riktigt smakar på hur underbar denna morgonnyktra känsla är. Jag kommer ihåg precis allt jag gjorde igår Skäms inte över något, tvärtom gjorde jag fler nyttiga saker igår än jag gjort på länge. Inga fyllesamtal som får skammen och ångesten att dåna i hjärnan. Däremot skypade jag med min ena dotter och chattade med den andra. Jag har ofta avstått från att svara när hon vill skypa för att hon ska slippa höra hur det är med mig. Jag har som tur är haft en enda hjärncell kvar när jag har druckit och den har förbjudit mig att ringa mina barn - tack och lov.

Tack för kommentarer och goda råd. Lika fascinerad varje gång att det är någon som faktiskt läser mina små funderingar och dessutom säger sig KÄNNA IGEN SIG. Det är både underbart och sorgligt. Du har rätt Santorini - sova är en bra sysselsättning - särskilt för mig som får en så trasig sömn av att dricka. Att kunna sova (gott) är för mig en av de stora vinsterna med att sluta med A - dessutom syndar man ju som sagt inte när man sover. Att läsa trådar från scratch var faktiskt ett bra förslag Dompa som jag tänker ta till mig. Redan nu har jag börjat hitta damm i hörnen och blommor som skriker efter vatten. Igår kväll fick katterna sig en upputsning som dom aldrig varit med om tidigare. Genomborstade och fästingplockade är dom snyggaste katterna på byn för tillfället. Ett problem för mig är att jag arbetar en hel del hemifrån, då har knäckandet av en ölburk ofta fungerat som en vattendelare mellan arbete och ledig tid. Har haft som princip (som jag inte alltid har hållit) att jag inte ska arbeta när jag dricker, däremot har jag ju uppenbarligen tyckt att det varit ok att arbeta när jag är bakis - hur nyktert är det? Hursomhelst - nu behöver jag dela av tiden på annat sätt - har inte hittat något riktigt bra substitut ännu - men det kommer. En väg att gå skulle ju kunna vara att sluta arbeta så mycket hemifrån, något min arbetsplats säkert skulle uppskatta. Problemet med det är att jag får så litet gjort på jobbet eftersom det ska snackas så himla mycket, men det kanske bara har varit en ursäkt för att i lugn och ro få vara bakis på morgnarna? Hmmm.

Dag 13 ska vårdas - den är förhoppninsvis den sista dag 13 jag är med om.

En bestämd Groda.

santorini
ons, 2013-05-22 - 11:58

nog känner man igen sej alltid. I det mesta. Det där med samtal, det var hemskt. Att kolla mobilen på morron och se att min syster ringt vid 22-tiden och att jag dessutom tydligen pratat med henne i 20 minuter!! Och jag mindes inte ens att hon ringt, ännu mindre vad vi pratat om. Jag hade ingen sån spärr att jag lät bli att svara. Messa gjorde jag på fyllan, ofarligt tyckte jag, om nu inte personen ringde upp sen förstås. Hur skulle jag då kunna låtsas att jag inte hörde? Jag får nästan ångest bara vid tanken på hur det var. Många gånger liknande saker. Bara det är orsak nog att vara glad över sitt beslut. Nu behöver jag verkligen inte kolla på mobilen för att veta att jag talat med nån.

Grodan
tors, 2013-05-23 - 10:41

Oj, vad tiden går fort. Vid tidigare nykterhetsförsök har jag ofta fallit vid dag fem eller efter närmare tre veckor om jag klarat mig över den första puckeln. Veckan som kommer måste jag därför vara superalert på luriga tankar. Äter fortfarande och prickfritt min antabus. Men jag har som sagts tidigare en tendens att börja manipulera mitt medicinintag mentalt som en förberedelse för återfall. Jag skäms inte över att jag äter antabus eftersom det i min värld är att göra allt vad jag kan för att hålla mig nykter. Har för länge sedan förlorat tron på att jag klarar det här endast med egen vilja, behöver stöd och ibland handfast sådant, vilket antabus är - för mig. Är också klar över att det för mig kommer att dröja innan jag tycker att jag uppnått en stabil nykterhet och det är först då som jag kommer att sluta med min medicin.

Känner mig så underbart nykter och i kontroll över mitt liv.

Nu måste jag ge mig ut och skramla ihop till brödfödan.

En knallnykter Groda.

Grodan
tors, 2013-05-23 - 20:03

En person menade på att alla människor i alla tider har berusat sig. Personen ansåg det därför konstigt att vi i vårt samhälle kriminaliserar viss typ av berusning men accepterar och uppmuntrar annan. Jag håller med om att detta är problematiskt att vi via vår lagstiftning tvingar ut människor som redan är beroende av narkotika i prostitution och kriminalitet. Men, det var inte det jag hakade upp mig på den här gången. Det personen var inne på var att behovet att berusa sig egentligen är ett normalt mänskligt behov. Jag har bland annat tänkt att det som skiljer mig själv och andra människor är att jag i första hand dricker för att berusa mig i andra hand för smaken. Om det nu är normalt - varför är det här ändå och trots allt ett problem för mig? Då måste svaret bli att när jag dricker så har jag inte kontrollen över när jag ska dricka. Jag dricker i strid med min moral och i strid med vad jag anser är lämpligt. jag tar inte en bläcka på lördagen och sedan är det bra. Då tar jag en bläcka på söndagen, måndagen och tisdagen också. Även om jag har arbete framför mig eller andra viktiga saker. Det hjälps inte hur mycket jag skäller på mig själv - det blir inte annorlunda - det enda som faktiskt hjälper är att jag avstår från alkohol helt och hållet. För mig är det en kamp att få ordning på min relation till alkohol.

Jag tror faktiskt att människor har svårt att förstå skillnaden mellan beroende och en fylla någon gång då och då som de flesta har upplevt och unnar sig.

Jag unnar mig att somna nykter i kväll.

Grodan

santorini
tors, 2013-05-23 - 20:16

Och jag tycker det är bra att du tar din antabus, fortsätt med det så länge du behöver det. Som en försäkring medan du ställer om dej.

markatta
tors, 2013-05-23 - 21:23

Inte är alkohol ett mänskligt behov. Syre, vatten och näring är mänskliga behov, sådant vi inte kan leva utan. Alkohol kan man leva utan, dessutom längre. Visst har människan berusat sig på olika sätt sedan långt tillbaka i tiden men till en början var det nog snarare en nyfikenhet som drev oss.

Jag som inte är alkoholist(hänger mest på anhörigdelen av forum) känner inget behov alls av alkohol. Däremot känner jag ett behov av att vara delaktig och accepterad i olika sociala sammanhang. För mig, i mitt val att inte dricka, så har det nog varit det svåraste, att ställa sig utanför den norm vi har skapat där alkohol har blivit en etablerad del i de flesta ritualiserade umgängesformer. Nu när jag valt att inte dricka, inte för att jag inte kan men för att jag inte vill, så har jag förlorat en del vänner(?) och bekanta men också vunnit och kommit närmre andra och, som mulletant påminde mig, börjat skapa nya sammanhang att trivas i.

Är det normalt att vilja dricka alkohol? Det är norm i vårt samhälle att dricka alkohol då och då. Jag kan nog påstå att det är norm att kunna dricka, de flesta ser nog alkoholister som "onormala". Det är fortfarande norm att vara heterosexuell men det betyder inte att homosexuella är onormala. Jag tror att den person du pratade med inte kan skilja på ordet "norm" och "normalt".

Sedan jag slutade dricka alkohol så har jag funderat mycket på det här då jag märkt jag plötsligt blev den "onormala", hon som inte gillar att festa. Jag gillar ju visst en rolig fest, det är bara det att jag inte tycker det är så festligt alls med en massa fylla, varken att vara full själv eller att umgås med fulla personer.

Det som är normalt för någon kan vara onormalt för någon annan, människor är olika och kulturer ser också olika ut i olika delar av världen. Jag hoppas och eftersträvar att det som är normalt för mig är att göra det som jag mår bra av och skippa det som får mig att må dåligt. Inte är det lätt alla gånger men är jag ärlig mot den jag är innerst, innerst inne så kommer jag att gå rätt väg.

Du verkar ha kommit en bra bit på väg Grodan.

/Markatta

Mammy Blue
tors, 2013-05-23 - 23:21

Jag läser i dina kommentarer att du tar dina antabus i försvar. Bra, hihi, du kommer inte att glömma ta dem då. :-)

Mycket klokt om sektliknelsen, det stämmer märkvärdigt väl! Utsparkad ur sekten kan man nog bara bli om man blir det som folk i allmänhet betraktar som RIKTIG alkis, alltså en sån där parkbänksalkis, socialfall, annars får man försöka krångla sej därifrån själv.

Håller med Dompa, att läsa trådar från början är oerhört nyttigt, man får väldigt många aha- upplevelser, samtidigt som man kan knycka bra ideer för hur man ska övertyga sej själv om fördelen med nykterheten.

Du verkar vara mycket bestämd och på god väg att klara detta, sätter en peng på det. Kom på nu att jag glömt ta antabus idag, så nu blir det attkravla sej ur bingen igen.
Sköt om dej!/MB

Grodan
lör, 2013-05-25 - 12:47

Hej MB och markatta - tack för kommentarer.Så du tar också medicin MB. Hur länge har du hållit på och hur ser din plan ut?

Har inte riktigt tid för reflexion idag. Slinker bara in för att säga at solen skiner även på denna min 16 dag. Snart kanske jag kan börja sluta räkna dagar och istället se det i veckor - stort i så fall. Dessa dagar säger min erfarenhet mig att jag måste vara särdeles uppmärksam på mitt luriga sug men än så länge har det varit lugnt.

Brödfödan kallar

En nykter Groda som tycker att maten har börjat smaka bättre - kan det vara så?

Mammy Blue
lör, 2013-05-25 - 16:24

Hmm... Sanningen är nog den att jag inte har någon plan med min medicin, mer än att jag har den som vi har en livboj på rufftaket på båten, eller kanske mer likt en flytväst som man tar på om man förväntar sej skitväder.

Jag vet var mina veka punkter finns- ledigheter - och grundar med antabus en bit innan. Burkens utgångsdatum är i juli nästa år, innan dess hoopas jag ha lärt mej simma själv ...

Jag tror att du måste ta dej tid till reflektion, tror nämligen att en del av lösningen på problemet ligger i att man vet hur man själv tänker, vart de vilsegångna alkoholkidnappade tankarna tar vägen och varför de viker av just där och då. Jag har ett arbete som ger gott om tid till reflektion, och det har nog hjälpt mej en bra bit på vägen.

Lyssnade på P1 för några månader sedan, det handlade om idrottspsykologi, och det gav mej en tankeställare.
En stavhoppare som bara halvhjärtat tror att han kommer att klara höjden kommer med största sannolikhet att riva. Idrottspsykologin där då går ut på att man ska leta upp de tvivlande tankarna och ändra dem.

Hittills har det funkat, trots att jag väger över hundra och aldrig har idrottat, hihi!

/MB

Grodan
sön, 2013-05-26 - 15:01

Du ser långsiktigt på din antabus användning - det var det jag undrade över egentligen. Jag tänker att jag själv kommer att ta antabus i över ett år om det behövs - som min läkare säger så det finns dem som använder antabus livet ut för att leva ett bra liv. Vi får se hur det är med mig. Det ät klokt det där kring idrottspsykologin så jag började fundera kring vilken bild det är jag målar upp av mig själv där framme. En viktig bild som jag har rör mina ännu inte existerande men förhoppningsvis kommande barnbarn. Jag ser mig själv pysslande och pratande med dem på olika sätt och i den bilden ingår inte någon form av alkohol. Jag vill vara en närvarande mormor när den dagen kommer. En mer otydlig bild som håller på att klarna är vem jag är/vill vara i glada vänners lag. De första dagarna gick jag på fest med en flaska alkoholfritt, egentligen helt otänkbart, men det handlade faktiskt om mig eller dom. Om jag är på det enkla sättet, följer normen, dricker för att inte krångla till det för andra - vem är jag då - och framförallt vem blir jag. Det var inte alls så svårt som jag trott att vara nykter vid ett festligt tillfälle och dom andra får faktiskt tro vad dom vill om mig, det känns skönt att ha stått upp för mig själv. Så den bild av mig själv där framme som börjar ta form är konturerna av en människa som står på min sida - någon som är rädd om mig och verkligen vill mig väl.

Snurrigt?

Ha en bra dag

Grodan

Mammy Blue
sön, 2013-05-26 - 15:38

om jag får säga vad jag tycker. Jag har själv en parallellbild av mej själv som nedsupen alkismormor som jag plockar fram när jag börjar fundera på att kunna dricka igen. Det är inte så jag vill sluta mitt liv, i spyor och blod, så det är bara att välja.

Självbilden framåt, det är den som håller en på den vita stigen, egotrippad måste man vara, vi tål inte alkohol, det får andra acceptera annars kan de dra. Det gäller MITT liv, då måste JAG tänka på MEJ.
Prosit!/ MB

Grodan
tis, 2013-05-28 - 06:13

Vaknar nykter och ligger kvar en lång stund i sängen och njuter och funderar över dagen och resten av mitt liv. Det är som att en ny liten vana håller på att forma sig själv - min modeshjang av meditation.

Idag är det min 19:e nyktra dag och det har inte varit svårt, inte svårt alls att komma hit. Det gör mig litet orolig. Har under de senaste dagarna inte ens tänkt särskilt mycket på alkohol. Hög risk att jag kan få för mig att jag inte har några problem - där är jag dock inte nu. Sista tiden innan jag tog mitt beslut finns fortfarande färsk i mitt minne. Får äckelkänslor över den helt meningslösa sysselsättningen att dag ut och dag in dricka sig berusad och vakna bakis med skam över dumma telefonsamtal m.m.. Inte åka till jobbet eftersom jag egentligen inte är nykter osv. Anledningen till att jag inte har så mycket diskussioner i huvudet kan vara att jag äter antabus. Där är jag stenhård - jag diskuterar inte med mitt medicinintag (vilket jag ofta gjort tidigare). Eftersom dricka inte finns på kartan kan jag liksom slappna av och äntligen fokusera på annat. Behöver inte heller fundera kring om jag ska fortsätta med medicinen eftersom jag har bestämt mig för att jag ska äta den under lång tid framöver - kanske så länge som ett år. Imorgon ska jag träffa min alkoholläkare. Det ska bli roligt att berätta att jag nästan har tre veckors nykterhet bakom mig.

Äter för närvarande alldeles för onyttigt (massor med godis) och borde egentligen sluta snusa och börja träna, men jag ska inte göra som tidigare - allt på en gång - då blir nykterheten ett fängelse och livet bara till en lång räcka måsten. Nummer ett nu är min nykterhet och när den känns självklar och stabil ska jag ta nästa steg.

Så här i slutet av maj och början av juni är det ett gäng avslutningsmiddagar och luncher på ingång. Ser nästan fram emot dem och hur jag ska hantera det sociala trycket. Då ska jag stå på min sida.

Lugna Grodan.

Adde
tis, 2013-05-28 - 08:14

att läsa om din fina start på dagen med att softa i sängen och fundera (kanske rentav meditera lite :-)) ) över dagen i dag. Kanske ta ett litet beslut också ?

Jag slutade snusa ca 2.5 år in i nykterheten, då var jag less på att alltid behöva släpa med mig dosan, det kändes som samma planering som med spriten : Alltid tillgång. Jag behövde den tiden för att liksom "mogna" fram ett beslut, då när jag var beredd så gick det att sluta.

En dag i taget :-))

Fenix
tis, 2013-05-28 - 21:04

det är kusligt att se hur lika vi verkar vara. I morse vaknade jag också nykter och låg kvar en lång stund i sängen och funderade igenom mitt liv, nykterheten och mycket annat. Öppnade fönstret och lät den svala morgonluften strömma in i rummet. Åt också en massa onyttigt godis i helgen, men nu är jag igång med viktresan igen. Har ont i huvet i dag, det brukar jag inte ha så ofta, men det är nog allt djävla socker jag slök i mig som en alkis som inte kan sluta:-)
Men som du säger Grodan, prio 1 är alkoholen.
Simma lugnt,
Fenix

Grodan
ons, 2013-05-29 - 15:07

Härligt Fenix att också du är på G. Och ja Adde just nu tror jag på ett beslut i taget, en dag i taget.

Var hos min läkare idag, tycker han är mycket bra. Han är inne på att mina ständiga återfall efter tre veckor kan ha med PMS att göra (kan även gälla män). Om jag inte lyckas den här gången har jag gått med på att prova ett SSRI-preparat. Vill dock helst inte eftersom jag har vänner som äter sådana. Tycker att de blir "flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska. För mig innebär därför ätandet av SSRI-preparat en stor risk att jag förlorar min personlighet (vilket jag naturligtvis också gör om jag dricker) men för mig blir det som att välja mellan två onda ting - pest eller kolera? Kämpar därför på med min antabus och skriver dag 20 i almanackan. Snart spräcker jag den magiska treveckorsgränsen och hitills har jag inte haft något överdjävligt sug. Enligt läkaren finns det viss evidens för att antabus också har viss effekt på suget. Kan det vara så i mitt fall? Kanske. Min risk uppstår när jag börjar manipulera med min medicin vilket hittills inte skett. Upplever inte heller några "vita knogar" vilket antabusnykterhet ibland beskrivs som. Det kan säkert bli så om medicinintaget känns påtvingat och inte är kopplat till en ärlig önskan om att komma tillrätta med ett problem. För mig är det inte så, jag vill komma till rätta med mitt alkoholproblem till den grad är beredd att sluta med alkohol helt. Jag vet att jag inte kan dricka - det leder alltid till elände. Istället känner jag mig nyfiken på mig själv och hur jag kommer att må efter en längre tids nykterhet.

Att dricka är för mig som att äta jordgubbar fast man vet att man är superallergisk - de flesta brukar avstå i ett sådant läge.Det tänker jag också göra.

En bestämd Groda

alau
tors, 2013-05-30 - 00:34

jag blir peppad av att läsa dina dagliga inlägg. Tjohoo vad du är duktig!

Jag ligger för närvarande på dag 42 och börjar tillåta mig själv att faktiskt känna mig stolt. Jag har försökt sluta dricka i drygt ett år med varierande resultat. Denna gången om VILL jag verkligen. Något alternativ finns inte. Dessutom har jag börjat inse att det faktiskt är JAG som måste bestämma mig. Det räcker inte att bara visa sig på AA möten och tro att någon/något ska komma med en lösning. Det är JAG som måste göra jobbet. Har de senaste 42 dagarna gått på mötet varje dag. Har träffat massa nya människor. Jag försöker ta till mig så mycket som möjligt. Pratar och delar med mig (vilket verkligen inte är min starka sida).

En dag i taget. Idag är jag nykter!

Adde
tors, 2013-05-30 - 06:38

använda sinnesförändrande medel är ju precis vad jag gör när jag använder alkoholen. Att byta alkoholen mot ett piller kan aldrig vara en lösning, jag skjuter ju bara upp min nödvändiga kontakt med mitt känsloliv. Om som du säger så blir användarna "...."flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska". Det är väl kontakten med känslorna och bli en levande människa som är målet ?

Och jag gratulerar dig alau till att ha hittat din väg :-)

markatta
tors, 2013-05-30 - 07:26

Pms kan verkligen ställa till det mycket för vissa. Jag har själv problem med detta. Förr blev konsekvenserna enorma, då jag hade problem med självskadebeteende. Tillsammans med läkare så spårade vi ett mönster som följde mens-cykeln. Fördelen blir ju då att man på förhand kan gardera sig, det handlar ju om några få dagar i månaden som man blir mentalt förändrad.

SSRI har jag provat utan framgång. Tycker det känns orimligt att man ska behöva vara avskärmad ständigt när man egentligen bara mår som värst under några dagar då man har pms. Likaså p-piller och hormoner som jag tycker också förändrade min personlighet.

Det bästa jag provat har faktiskt varit, att klar i skallen, vara medveten om de mönster som mitt mående följt. Skriv i en tydlig kalender. Det blir lättare att hantera om man kan, när allt känns nattsvart och man saknar energi, påminna sig själv om att det är "bara pms" och enligt min cykel så kommer detta att passera inom x många dagar.

För mig är det superviktigt att under dessa dagar äta bra och regelbundet, extravitaminer i kosten, regelbunden sömn och att träna, även om jag inte känner för det. Lägg in några riktigt tunga pass dessa dagar, det flyttar dels fokus från svåra tankar och man hjälper också kroppen att producera egna "må-bra-hormon".

Tur ändå att du träffat en läkare som tar pms-problemen på allvar. Det ser så olika ut för alla och för många kvinnor är det ett jättestort problem som sopas under mattan med ett "men mens är ju bara naturligt". Det finns så mycket okunskap om de flesta besvär och sjukdomar som är bara "kvinnliga". Jag har kämpat med detta sedan jag var 12 år gammal och fått höra allt ifrån att jag måste ha cyklisk psykos till att jag ljuger och överdriver om mina besvär.

Kram

Grodan
tors, 2013-05-30 - 09:18

Tjoho! Treveckorsvallen är sprängd!!! Grodan hjular enhands i morgongräset!

Första förväntade puckeln är alltså passerad. Förutom dom dagliga småpucklarna (och småpuckona) så är nästa större hinder femveckorsvallen. Har inte varit nykter fem veckor i rad på de senaste 20 åren. Att lyckas med det vore stort liksom att uppleva en dimfri sommar direkt och på huden.

Alau - var stolt! 42 dagar är för sjutton sju veckor. Bara det berättar för mig att du har bestämt dig för vad det är du vill och att du har förmåga och kraft att styra din båt. Du ska vara otroligt stolt eftersom det här är en alldeles särskild kamp som var och en av oss hur mycket stöttning vi än får ändå måste ta med oss själva. Att bara ge sig in i en sådan fight kräver MOD eftersom grundkravet är ÄRLIGHET mot sig själv. Att sedan fortsätta vara ärlig och realistisk är inte något som bara händer - det kräver en enorm ansträngning och vilja - en spark framåt Alau - jag tar rygg!

Cyklisk psykos - den var ny. Absolut tror jag att PMS kan ha inverkan på alkoholsug. Jag vet att jag dagarna innan mens alltid har druckit (mer) och dessutom ätit en massa godis. Detta är inget hittepå. Självklart finns det ju då risk att jag var tredje vecka kommer att ha ett större alkoholsug än vanligt. Men liksom du Markatta vill jag inte ständigt vara sinnesförändrad för att hantera det om det går. Vi får se. Är samtidigt glad att min läkare uppmärksammar detta. Om jag inte fixar det den här gången har jag dock sagt till honom att jag ska prova SSRI.

En sambadansande Groda.

Fenix
tors, 2013-05-30 - 13:06

till dina tre veckor! Jag har passerat två veckor och lufsar dig i hälarna. Var sista gången hos en psykolog i går som jag gått hos några gånger på arbetsgivarens bekostnad. Kändes så bra att vara glad och stark för en gångs skull. Har dessvärre de flesta gånger varit bakfull i olika varianter. Vi drog upp strategier för hur jag ska hantera kända risksituationer framöver, och han har gett mig bra hjälp med att se alternativ som jag inte tänkt på så mkt innan. Mina risktillfällen brukar infalla när jag blir ensam hemma mer än en dag, och nu utarbetar jag en handlingsplan exakt hur jag ska förebygga återfall när det inträffar. Känns bra.
Solig Fenix