Ångesten tar mitt liv...

Mammy Blue

jag läser och tar till mej.
Som det känns nu är det självklart att jag inte vill ha mer med alkohol och göra, men om ett halvår? Ett år? Fem år? Det är nog av yttersta vikt att aldrig glömma. Att dessutom inse att jag förmodligen (med största sannolikhet!) inte är en av ett mycket litet antal som klarar att gå från alkoholism till måttlighetsdrickande. Får aldrig glömma det.
Mvh MB

väldigt bra sagt Berra. Du beskriver också stunderna när man kan känna lite vemod och sakna drömmen om alkoholen: grillkvällar när solen går ner, rosévin på en uteservering, vin på semestern utomlands osv. Det är illusionen om hur det skulle vara man saknar för det blev ju inte så mysigt och romantiskt när suget efter mer och mer alltid slog till.

Jag har lärt mej en hel del viktiga saker på min väg mot nykterheten, av såna som gått före. En sak är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan/får dricka. Så länge man gör det kommer man att sträva efter att kunna dricka normalt igen nån gång. Tror jag. Så för mej var det ett viktigt steg när jag kände att jag inte behöver alkoholen längre. Jag kan inte dricka och jag får inte dricka men att jag inte behöver det heller, det är grundläggande. Då har jag accepterat att jag klarar mej bra utan. Mitt liv har blivit mycket rikare.
Sen läste jag nyligen en mycket bra sak här på forumet: "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet". Det korrekta beslutet var att sluta dricka för att konsekvenserna blev för svåra, priset blir för högt. Då ska man inte ompröva det beslutet för som vi vet är det ytterst få med missbruksproblematik som kan gå över till moderat drickande. Så varför riskera att göra en "Holknekt" som jag kallar det.

och tänker på alla nätter jag skrev här på två år sen... Du har haft stor betydelse för mig som ett konkret hopp om förändring. Hoppas du har en fin försommar, som jag och att ditt liv är gott, som mitt:)!
/ mt

..och alla andra forumvänner...

Jo jag har (nog) en alldeles fantastiskt försommar, solen skiner, fullt med blommor och insekter, det är varmt, grannarna är ute med sina projekt, fotbollen med dottern tar sin tid osv.

Men....jag funderar hela tiden om det känns bra, är det något som fattas mig?
Denna ständiga oro och självuppfattning tar lite av kryddan från livet, frugan brukar ofta fråga varför jag ser så ledsen och allvarlig ut...

Varför kan du inte njuta av tiden?

Som ett exempel kan jag ta igår kväll så hade vi grillat och grabben hade sitt kusinbarn här, efter middagen så drog de iväg på sina moppar ut i vimlet av kompisar,
Och kvar satt jag och frugan på baksidan, jag började direkt plocka av disken men frugan sa...nej vänta..kan vi inte bara sitta och njuta en stund?
Jag satte mig ner och bara led, njuta av vadå?, att solen hade gått ner , det har blivit kallt och nu börjar myggen surra runt våra blottlagda smalben?
Har en inbyggd stress som jag har svårt att bemästra, jag skyndar mig fram till nästa syssla, och när den inte finns så...somnar jag, alltid.

Så ibland har jag väldigt svårt att stanna upp och njuta av min tid, de är så mycket jag måste göra hela tiden.

När jag drack så var det mycket enklare, tog några glas och stressen rann av mig som om någon hade hällt en spann med vatten över mig.
Det krävs mycket mer av en är man inte dricker, och jag har svårt att finna goda ersättningar, det ligger i min självuppfattning och jag måste finna genvägar ur min rastlöshet, men lätt, är det inte ....

Jag ser det, men kan inte öppna kanaler för att ta in det.

Men livet är fantastiskt, åtminstone runt omkring mig...

/Berra

rastlös. Kan det vara därför vi drack, för att vi är såna, inte så att vi blev det när vi slutade. Vi hinner knappt äta klart innan jag plockar bort och börjar diska. Svårt att njuta av stunden. Alkoholen gav oss den vilan men sen var det ju slut på möjligheterna att göra annat. Eftersom det inte blev ETT glas vin eller två.

Grodan

Det ni pratar om Berra och Santorini liknar mycket det som jag tänkt på som leda - jag blir uttråkad. När jag har jobbat en hel dag och är så trött att jag inte orkar göra något mer så har jag fortfarande energi kvar i hjärnan vilket gör att jag blir uttråkad av att inte göra något trots att jag inte orkar. Lösning: alkohol eller så kan man ju sätta igång ett gräl med någon för det bukar också ta slut på de sista krafterna. Båda sysselsättningarna tar bort fokus från ledan.

Har ingen aning om vad man gör med sådana här känslotillstånd på ett vettigt sätt. Vet bara att TV inte funkar på mig i detta läge.

En sprattelgroda

Spännande och fritt, allt på en gång...

Familjen har denna helg helt olika planer,och jag blev ensam kvar, hemma, inte ens en bil lämnad till övers för mig.
Vad ska JAG göra då, sitta där hemma med tvätt och städning?, lite trädgårdsarbete kanske?

Nä f-n heller, jag ska väl också göra någonting!

Såg möjligheterna inte omöjligheterna, ringde min bästa kompis och frågade....vad gör du i helgen?
Killen som är ensamstående med vuxen dotter som annars brukar vara som en igel på mig under helgerna blev mäkta förvånad.
Vet du vad?, vi tar hojarna till stugan och tar en grabbhelg, vad säger du om det?
Men men men, det ska ju bli skitväder, jo svarade jag, men det blir det ju hemma också, varför kan vi inte sitta i stugan och ha skitväder likaväl som hemma?
Visst, men hur gör vi med maten, äh svarade jag, vi tjackar så mycket som ryms i våra bjutyboxes som vi har på pakethållaren,
En tar ölen och en tar käket, deal?

Öh öh..., förslaget kom alldeles för snabbt hörde jag...

Vi gör så här, funta på saken sa jag, jag drar om en timme ska bara packa ner ett par kallingar och ett par strumpor,
Så har du den tiden på att fundera klart, OK!
45 min senare ringde, "...jag är på!"
Shysst svarade jag vi syns på donken sista staden innan urskogen tar vid om två timmar, så bunkrar vi där.
Polaren som skulle iväg på party på lördagskvällen gör mig sällis i ett knappt dygn i alla fall, vi käkar snacks och godis framför TV'n och fiser ikapp som bara grabbar gör när vi är ensamma, skratten och mysfaktorn var hög när vi kollade igenom ena rullen efter den andra.
Han drack 3,5'or och jag nollbira, fågelkvittret hade hunnit börja innan vi gick och lade oss i våra sängar.

På lördagen drar han iväg på eftermiddagen och lämnar mig ensam i pissregnet, åskan har börjat mullra samtidigt som de mörka molnen rullar fram över horisonten.
Jaha!, vad gör man nu tänkte jag...?
Diskar en stund och sätter sedan på bastun, låter svettpärlorna ge laven mörka fläckar, ite behöver man någon bastubärs här slog det mig.
Sitter nu nyduschad och fräsch med nytvättade myskläder framför tv'n och tittar ut över havet som ser ut att vara begjuten med flytande silver på ytan,
Den grå himlen och de fagra vattendropparna ifrån träden säger mig att här är du underordnad naturens lagar...
Borde jag vara rädd?, åh nej inte alls, nu har jag verkligen chansen att få umgås med mig själv på mina villkor, så passa på och njut Berra.
Det här är precis ett sådant tillfälle du kommer att i framtiden tänka tillbaka på, ensam i en liten röd stuga någonstans mitt i skärgården.
Inte ens alkoholen och dess berusning ska få ta den ifrån mig, det är mitt löfte till mig själv...
Att vara stark nog för att inte behöva bjuda in känsloförstöraren alkohol, det kräver lite mer än att bara låta det bero...

Ensam är stark?, kanske

/Berra

Den andra låten jag kan komma ihåg är sjuttiotalsdängan...
Ge mig fyra minuter och tjugo ampere, som sjöngs av någon unge...

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det är grönt i gräs,buskar och träd så att det nästan gör ont ute.
Pollen har färgat utemöblerna helt gula och det "dammar" till vid minsta lilla vindpust i granarna.
Det kommer små ?kaveldun? farandes genom luften och sveper långsamt förbi mig.
Huset är invaderat av små svartmyror som letar något sött att smaska på,
ute i trädården kravlar det runt stora vinbärssnäckor som knastrar under fötterna om man är oförsiktigt.

Kaffebryggaren har frustat klart i köket, nu ska jag sätta mig mitt i juninaturen med min frukost av jordgubbsfil och kaffe,
Och jag ska bara njuta av att få finnas här och nu, hade jag druckigt igår hade jag omedveten om allt detta fortfarande sovit kvar i sängen.

Har jag tur kanske jag får se och höra fiskljusens höga skrik iiiik iiiik däruppe bland molntussarna, majestätiskt seglandes utan att ta ett enda vingslag.

Det finns massor av måsten här i livet, men det mest prioriterade är att få bara vara just nu, insupa sådant som gör det värt att orka leva fem dagar till.
Den som glömmer det får det svårt att ta sig igenom veckan, därför är det viktigt att hinna med att ladda sina batterier...

Juni är en fantastiskt årstid, men man behöver gå ut för att kunna uppleva den, och vara I den, inte vid sidan av den.

/Berra

markatta

Den rastlöshet du tidigare beskrivit bekämpas ju just så här. Nästa gång du känner dig rastlös och orolig så gå tillbaka och läs vad du nu skrivit. Du kan och vet hur du kan vara medvetet närvarande. Du har strategier, spara dem och påminn dig om dem.

När jag gick i DBT-terapi fick jag öva mycket på just medveten närvaro. För att kunna komma dit fick jag öva i tre steg: Observera-Beskriva-Delta.
Observera: lägg märke till, bara notera, försök uppleva utan att reagera, syn, hörsel, smak, känsel, lukt, känslor och tankar kommer och går
Beskriva: sätt ord på, försöka att inte döma
Delta: fokusera på det du gör, vara här och nu

Ha en fin dag!

4 minuter och 20 ampere ska ni se att jag blir inom kort populär... herregud - nu kom den, raden.
Ha det gott Berra:) / mt

..och NU, den stora baksidan...bakisdagen, för somliga, inte för alla...

Gårdagen med midsommarfirande avlöpte riktigt bra, lite mindre folk, lite mindre traditionspress, lite mindre av allt.
Vi lider av att allt ska vara som det alltid ha varit, samtidigt som vi vill förändra något.
Det blir lite variation för varje tillfälle, och de känns bra, lite nya rätter, inget nuttigfjuttiga små grodor runt majstången, men likväl en majstång för att på något sätt manifestera att det verkligen är midsommar, och att det är en viktig händelse i våra och våra barns liv.
Hos oss är det viktigaste att vi träffas allihopa, äter och dricker gott, samt umgås, men inte under press utan för att vi vill.

Denna gång hade jag inhandlat all möjligt gott på bolaget, sanbitter hette små röda flaskor som fungerade som snaps, lite söt men med ett bra bett i bitterheten.
En annan erfarenhet blev också ginger beer, ingefärsöl med ett rejält hugg av spansk peppar i eftersmaken, både god och äcklig på samma gång.
San Fransisco fanns i en pappersförpackning, smakade ingen skillnad mot en riktigt, men jag var ingen fan av den innan heller,
Men det kändes OK att ha något i groggglaset som inte skiljde sig mot de andra, fylla blev det för vissa, ja i stort samma varje år.
Jag gjorde mitt val som alltid, och jag valde det som var bäst för mig, nykterheten, det vinner i längden...
Min morgon blev naturligtvis trött, men inte med huvudvärk och ångest, en frihet i sig...

Dagen började med att röja i partytälten, eller rättare sagt leta efter dem, blåsten hade ställt till det ordentligt för oss, och hela trädgården var full av bröte.
Man kunde tro att det gått ett vikingatåg genom vår tomt, men det kändes bra att det inte var gjort av fylla i alla fall.
Resten av dagen har inte varit urmysig, det är molnigt och kallt men det rättfärdigar också att ta det lugnt framför en filmrulle eller med ett täcke i hängmattan.
Det är avslaget idag, men bara för att jag inte drack igår så behöver inte heller jag vara en finne i röven på de andra och vara sådär onödigt hurtig,
Det är precis som om man ibland måste jävlas med de som var packade igår bara för att ge igen, men jag känner ingen press...
Bara för att de valde i mitt tycke fel igår, så behöver inte jag göra ett nytt idag...

Det händer väldigt mycket nu, jag behöver inte bestämma om det är bra eller dåligt varje gång, utan bara låt det vara som det är...
Att hela tiden städa i mitt liv och ställa allt tillrätta är inte prio ett, utan ibland bara få leva det livet som det var tänkt, utan styrningar..
Jahopp skitväder idag, men inte blir det bättre för att jag beklagar mig över det, att det råder skitväder i andras huvud pga baksmälla,
Är inte heller mitt problem, även om jag skulle kunna känna en viss skadeglädje, men bara lite...

/Berra

Mammy Blue

har gjort det igen! Alltid ett nöje - och tänkvärt! - att läsa dina "krönikor".

Ja, man får nog tänka sej för så man inte blir en helpräktig nykerhetspredikare. Även om de ÄR skoj att andra har ont i håret men inte jag... ;-)

Ta hand om dej Berra så vi får läsa många fler av Berras Betraktelser!
Kram!
MB

markatta

Jag älskar Ginger Beer. När jag bodde utomlands var det ett självklart alternativ när jag inte ville dricka alkohol. Här i min lilla stad har jag inte hittat det så jag brukar köpa upp mig när jag åker till Stockholm. Jag gillar att det är en dryck "med effekt", att man blir lite varm i skallen av ingefärans hetta. Chilisaft nästa...

Ha det bra!

Har semester denna veckan och befinner mig med bitvis delar av familjen i stugan på en ö ute i skärgården.
Tar igen mig efter midsommarfirandet och har precis plockat ihop alla flaskor som ska gå till returen, fem kassar och ett parti med kartonger blev det,
Men det blev enbart vid vår stuga, vad svägerskan och svågern fick vid sin får man nästan aldrig se, det smygs iväg på ett "osynligt" sätt.

Lyssnar ifrån utepaviljongen in i huset hur kärr..estan härjar med den late tonårsgrabben med dammsugaren, han har förmågan att som alla andra toåringar använda golvet som en garderob, och det blir direkt ett en kollisonskurs med mamman hanses.
Idag är det ett tvärsomväder i jämförelse med igår, då var det en osannolik värmebölja med i stort sett noll i blåst, vi tog båten och puttrade iväg till en småbåtshamn med matställe och en fin utebar med korgstolar under en bar blå himmel, fick lära den i och för sig trevliga bartendern vad en GT Virgin var, men hans bakåtslickade feta hår bakom öronen fick mig att känna att han var en Stureplans-stekare.

I morse regnade det häftigt och allt är surt i marken just nu, det ligger ett soldis över viken och man känner hur värmen försöker stråla igenom de tunga grå molnen.
Semester betyder kortbyxor som blir allt skitigare för var dag som går, snart har man inga rena kläder att sätta på sig om vi får ett besök,
Och en dag som denna betyder kortärmat och kortbenat bara att man har dukat långbord för myggen.

Vi sitter och planerar för säsongens byggprojekt, men vi blir nästan direkt oense om hur det ska gå till, eller i vilken ordning det skall ske.
Frugan har lite svårt att inse vilken typ ar arbete de kräver och vilka förberedelser som behövs.
Hon säger att du kan väl ta bara ett par timmar om dagen, jomentjena hon skulle inte stå ut med allt bröte runtomkring med mer än ett par dagar,
Har börjat lära mig hur HON fungerar efter sådär 25 år, det är svårare än att riva väggar och smeta på lite tapeter, efterarbetet är svårare än att starta igång det.
Värst är det med alla pryttlar som måste byta plats inomhus under tiden, och skräpet som hamnar i trädgården, och sedan tjatet...

Tiden för eftertanke bli inte alltid som man fantiserade först om, det blir bara som så att problemen byter karaktär under semestern.
Andra mindre ej planerade besvär är avklarade, såsom båtiläggning, få igång den förbannade snurran, byta säkringar när de inte fattar att 16 ampere inte klarar av att driva två spisar en bastu och en hårtork samtidigt, klippa gräset och kratta, kratta igen, laga grillen, fixa stoppet i slasken, hänga upp teven, ordna med sladdar, laga antennuttaget, köpa nya gigabyte på det mobila internetet, osv osv...
Ibland känns man som om man vore en taskigt betald vaktmästare som måste fixa en massa brandkårsutryckningar utan ledighet under hela dygnet,
Sitter man sedan och kollar paddan på forumet efter middagen så får man en ny släng av sleven, sitter du här och latar dig igen, hjälp till med att bära in disken och du får välja att diska eller torka disken, tack för att du gav mig ett val, men det är inget val, jag måste ta disken eftersom vad som står i skåpen och i vilken ordning grytorna står i varandra har blivit frugans ansvarsområde, och Gud nådde den som vågar ändra på detta....

Semester, jo så är det, tid för eftertanke?, kan tänkas...

/Berra