av Adde

..

Adde
sön, 2013-06-02 - 16:25

för dina tankar ! Igen :-) Känns underbart att få finnas i någons tankar, det lyser upp min dag.
Livet knallar på utan att jag kan påverka det alls för närvarande och det känns rätt pressande. Jag har ju blivit van med en väldig frihet i min nykterhet och nu när den begränsas återkommer lite gamla känslor.

Men jag har ju fortfarande möjlighet att själv välja mitt mående så jag försöker plocka upp allt positivt som gör mig glad och att jag kan se att hur än livet ställer till det så är jag nykter och jag lever ett bra liv. Åtminstone jämfört med tidigare.

För ett tag sedan var jag med på ett sök i den stora frivilligorganisationens regi och vid en liten paus för att samla ihop gruppen kom en sk a-lagare fram och ville prata. De andra ryggade tillbaka och då inte anbart av andedräkten utan även av åsynen av en "förtappad". Han var lyrisk över vårt frivilliga arbete med att söka försvunna personer och vi pratade länge över hur förvånansvärt hjälpsamma människor faktiskt är när det kommer till kritan. Och jag kunde ju bara hålla med men efteråt funderade jag över var gränsen går hos folk ? Mannen var helt klart påverkad och kläderna hade nog inte tvättats det sista halvåret men han var förunderligt klar i skallen och hade väldigt fina, sympatiska, åsikter men....?? Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Utom all hjälp.

De flesta poliser och väktare i citymiljö tar gärna ett snack med dem som glider omkring i sökande efter nästa kick och de kan i de allra flesta fall handskas med dem även om de spårar ur helt just för att respekten för människan finns uppbyggd. Varför är vi andra så rädda för att hälsa och ge ett leende till en som verkligen behöver det ? De är ju medmänniskor som är sjuka men som ännu inte hittat vägen ut från skiten. Jag har en regel som jag följer strikt : Jag ger aldrig någonsin pengar till beroende (och inte heller till proffstiggarna som nu invaderar våra städer). Jag vill inte bli en möjliggörare och de som känner mig vet också min ståndpunkt och det har hänt att de sagt åt "nya" att inte tigga av mig för jag är en av dem :-)) Lite osäker där om jag ska ta det som en komplimang :-))

Att bli sedd som människa kan lyfta en person från missbruket och det kan också, som nu när du skriver en rad till mig A-M-G, göra min dag till en lysande dag. Tack !

Och tack till er alla andra som fortfarande skriver trots stiltjen på forumet, ni hjälper mig att vara nykter även idag.

Kramomer ♥

Grodan
sön, 2013-06-02 - 17:52

Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Bra fråga. Tror att en del av förklaringen ligger i att den människa du beskrev sätter ljuset på vår egen hjälplöshet -vi vet inte vad vi ska göra eller hur - eftersom svaret ligger hos honom - inte hos oss. Är han skadad av sina gener? Sitt arv eller av sina egna val eller alltihop? Vad vi än svarar på det så har vi ju inte lösningen - bara han - och han tycks ha accepterat det han inte kan förändra, men saknar mod,kraft, vilja eller styrka att förändra det han kan. Det blir för oss som står och ser på alltför svårt.

Tänker på min fd man som far så illa och som jag känner mig så hjälplös inför att jag inte längre orkar ha kontakt. Jag mår för dåligt av att se hans dåliga mående som han inte bryr sig om. Om vi ska ha kontakt förutsätter det att jag ger upp allt jag tror på och accepterar hans som jag ser det förljugna värld - jag måste helt enkelt välja.

Jaja, det här kan man reflektera länge kring.

Grodan

markatta
mån, 2013-06-03 - 11:37

En försvunnen person är någon som är helt värnlös, ett oskyldigt offer som i många fall saknar en historia för oss. Det enda som krävs av oss för att rädda offret är att hitta den försvunna personen.

En smutsig alkis ses inte som ett oskyldigt offer, tror jag, utan som en jobbig jävel som får skylla sig själv. Dessutom så krävs det mer av oss än att bara "hitta", obekvämt engagemang och kanske tvingas vi omvalidera vår syn på hela samhället och egentligen mänskligheten. För många är det svårt att se att samhällsstrukturen har sina sprickor i välfärdens Sverige och att människor inte är antingen goda eller onda, offer eller förövare.

Skulle vi få reda på mer om de personer vi söker, t.ex. vi söker här en man som just blivit påkommen av sin fru att ha gått till prostituerade under flera års tid, då detta uppdagades fick han panik, gav sin fru en ordentlig käftsmäll, kände därefter så stor skuld att han rymde iväg för att ta sitt liv, så kanske vi inte alls skulle känna oss lika mycket som hjältar i vårt letande.

Jag tänker att det är samma mekanism som får oss att skaffa ett fadderbarn, ett stackars värnlöst och fattigt barn i ett land långt, långt bort någonstans, samtidigt som vi blundar för att här i Sverige så lever tusentals barn från papperslösa familjer i fattigdom, att polisen till och med tränger sig in på BUP här för att tvångsdeportera ett barn. Det är skillnad på offer och offer och vi söker nog en "quick fix" i vår vilja att hjälpa. Det får inte vara för nära inpå oss eller kräva för mycket av oss i personligt engagemang och det får absolut inte rubba vår syn på att i Sverige är vi alla trygga och har tillgång till det sociala nätverket. Tänker vi annorlunda så blir det oss övermäktigt, plötsligt är det inte bara en människa, ett "offer" att rädda utan de finns överallt, det tar aldrig slut. Kanske kan de också vara vi själva.

Kramar

Adde
mån, 2013-06-03 - 12:57

tror också att avståndet, det anonyma, eller det som inte kommer inpå är lättare att hjälpa. Det får beröra men bara lite. Många vill hjälpa men helst då på distans.

Från det ena till det andra så träffade jag idag en man som gått från värsta misären, förändrat sitt liv från grunden och nu tagit körkort :-)) Vilken fantastisk resa den mannen gjort !! Jag är så imponerad över hans växtkraft och framtidstro, hade jag hälften vore jag djävligt glad !! Jag blir så glad och upprymd av att se vad som sker om man tar bort drogerna och låter folk blomma upp. Jag talade om för honom vad jag tycker och fick ett litet skyggt leende tillbaka, han är inte bortskämd med att folk ger honom beröm, huggen och slagen från det förra livet har satt djupa märken inombords.

Ett leende och ett vänligt ord kan lyfta vem som helst och ge ny näring åt livet.

Adde
ons, 2013-06-05 - 15:05

tappat bort en mailadress och telefonnummer :-((( Jag söker och jag kommer att finna och jag hoppas att jag kan få hjälp med att sätta lite fart på byråkraterna som vill lägga ner den här sidan.

Jag återkommer :-))

Adde
ons, 2013-06-05 - 16:52

skickat...inväntar svar men helger kan ju sega ner det lite :-))

Adde
tors, 2013-06-06 - 09:18

varför påtryckarna jag känner bor/har sommarställe i vinets förlovade land ????

Fick iväg ett mail till nu till en mycket stridbar person, kan bli väldigt spännande men också pannkaka ?! Men skoj är det :-)

Sorgsen
tors, 2013-06-06 - 12:23

...själv läst igenom FHI's uppdrag från regeringen angående alkohol/droger.
På deras hemsida finns både namn och kontaktuppgifter.
Någon som tycker det vore en idé att kontakta dem?
Demonstrationer har väl aldrig haft någon genomslagskraft hos just beslutsfattare men vi har ju bullrat lite på trummorna i så fall.

Adde
tors, 2013-06-06 - 17:40

absolut värt att kontakta nån högre upp där !!! De jag kontaktat sitter inte där men har kunskap om vilka knappar man kan trycka på. Men ju fler vi är desto bättre !! Av 3 skickade mail har jag fått svar nästan omgående av 2 trots helgdag och det blir jag väldigt imponerad över ! Än så länge inget konkret men jag tar en sak i taget enl beprövad erfarenhet :-))

Du har förmågan att skriva lugnt och sakligt och har egen erfarenhet så ös på bara vännen !! Vi tar dom från 2 håll :-))

Ps Kan nämna att det var den stridbare personen som tipsade om en annan bra kontakt! Guld värt och jag är tacksam för den hjälpen i det här skedet. Ds

Mammy Blue
lör, 2013-06-08 - 09:00

veckor sedan ett mail till FHI via deras hemsida. Fick svar som inte sa så mycket från nån högre individ.
Jobba på, Adde, kontakter och lobbying är tydligen det enda som funkar numera.

Kram!/MB

Adde
lör, 2013-06-08 - 14:24

så bra att fler är på hugget !! Nånstans sitter det väl nån gök och fibblar bort pengarna till annat än det som de är avsedda för och då är det ju bra att vi är fler som trycker på. De räknar nog kallt med att vi som vanligt håller oss tysta i vår belägenhet.

Kram !!

Mammy Blue
lör, 2013-06-08 - 20:48

som helst inte vill synas, jag funderade både en och två gånger innan jag skickade mailet. Å ena sidan - den samhällsvinst man kan räkna in på färre sjukdagar, a-kassa och färre för tidigt döda är nog inte att leka med. Men å andra sidan, om man har aktier i alkoholbranchen är ju den här sortens forum ett hot.

Trevlig lördagskväll!/MB

Adde
sön, 2013-06-09 - 10:48

har tidigare skrivit om en nästangranne som sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Han skyller på alla möjliga kroppsliga, fysiska, krämpor för att förklara sin "smärta" och sin vingliga gång. Han är alltid noga med att undvika mig för han vet så väl att han inte kan ljuga för mig. Nu börjar det bli lite oroligt runt honom och hans närboende grannar för han pysslar med en del grejer som för en vanlig, frisk, människa inte innebär problem men som för en synnerligen aktiv beroende kan vara/är direkt livsfarligt. En annan granne släckte för ett tag sedan en brand i hans trädgård som han glömt att släcka innan fyllan tog över helt. Han lullar omkring så påverkad så det är en omöjlighet att kontakta honom genom dimmorna. Ett antal ambulanstransporter har skett pga ep-anfall och att hans kropp nu börjar ge upp.....men att det skulle bero på drogerna eller alkoholen ???? Aldrig !!

Jag bryr mig inte längre om honom och jag bor inte i den direkta riskzonen men.....hans fru !!

Jag mötte henne igår och hon var tvungen att hälsa men hon undviker mig om det är möjligt. Till andra säger hon att de ska polisanmäla när han lullar omkring för hon får inte heller kontakt med honom. Och hon säger själv att hon inte kommer att ringa ambulansen fler gånger och det på hans egen begäran. Och självklart vill inte han åka in till akuten och få beskedet att hans tillstånd beror på droger och alkohol. Hans tillstånd beror ju på allt annat än det. Och på alla andra som är dumma mot honom.

Men varför i helvete stannar hans fru kvar ???????? Ja !! Jag kan och vet hur medberoendet fungerar men det här är det absolut värsta jag varit med om. Hon har flyttat ifrån honom 2 ggr tidigare och nu säger hon att inte vill flytta mer. Jag må vara cynisk men hennes chans till ett bra arv kommer närmre och närmre och girigheten kan driva folk i fördärvet. Hon vet så väl att hon inte kan påverka hans beroende men att stanna och förstöra sig själv.....det vill hon inte inse.

Jag har en väninna som målmedvetet super sig själv till döds men i hennes nyktra perioder vill hon så gärna, ärligt, slippa missbrukarlivet. Hon har en önskan att bli nykter men alkoholen vinner efter ett tag och misären tar över. På hennes begravning kommer jag att gråta.

I min grannes fall finns ingen som helst önskan att tillfriskna och när han dör kommer sinnesron att sprida sig hos alla berörda. Men jag tycker uppriktigt synd om hans släkt som så tappert skyddar honom och så perfekt följer medberoendeschemat att jag undrar hur det går för dem när deras fokus helt plötsligt är borta ? På vem ska de då lägga all sin energi ?? Hur ska de kunna gå vidare utan denna viktiga sammanhållande kugge som funnits i 30-35 år ?? Vem ska nu få ansvaret för alla "fel" som uppstår i deras liv ??

Jag kommer inte att gå på hans begravning.

markatta
sön, 2013-06-09 - 14:52

Ja vad händer med den medberoende då alkisen är borta? Jag kan ju bara tala för mig själv men har ju också sett liknande mönster bland min omgivning. När jag då för många år sedan lämnade min alkispappa så lämnade jag bara en person åt sitt öde. Det betydde på inget sätt att jag själv ändrade på något annat i mitt beteende. Jag kunde fortfarande upprätthålla mitt medberoendebeteende i den relation jag då levde i, utan att det fanns någon alkoholproblematik, genom kontroll, misstro och känsloutbrott och jakten efter att i det övriga livet framstå som perfekt. En mask jag kanske kunde hålla i offentligheten men som briserade inför mina närmsta. En glad, trevlig och duktig medarbetare men med skärsår på armarna som bara sambon visste om. Några år efter det att den unga relationen jag då hade tog slut så gick jag in i en ny relation med en missbrukare.

Summan av kardemumman är att en medberoende förmodligen kommer att fortsätta vara en medberoende fram tills dess man själv inser att man är just det och förmår att söka hjälp.

Kram

Adde
sön, 2013-06-09 - 15:35

så är det. Jag har en släkting vars pappa är aktiv missbrukare och hon följer schemat för vuxnabarn till punkt och pricka. Och hon är framförallt den duktiga som ska sköta allt, helst själv utan att be om hjälp. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj och när nån, läs jag, försöker visa att det finns hjälp att få så bryts kontakten helt. Och jag har inte på något sätt varit påstridig då.
Hon fortsätter med sin rasande jakt på ett perfekt liv och allt som är skämsigt göms undan. Trycks ner.

Och jag är glad att du bett om hjälp Markatta !

Kram !!

Adde
tors, 2013-06-13 - 17:00

var på ett lunchmöte idag som blev väldigt obehagligt och det var nog främst min ärlighet och frispråkighets förtjänst. Där sitter några gamla som aldrig någonsin utforskat världen utanför AA och vill prata om att komma till tro på en högre makt, dvs enl deras sätt att se på saken : Gud.

I början av varje möte läses ett stycke ur Anonyma Alkoholister som kallas för : Hur det fungerar.
I fjärde stycket kommer det här : Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud.
Må du finna honom nu!

Och jag kan aldrig låta bli att fnissa åt meningen som verkar härstamma från korsriddarnas tid. Idag sa jag det rakt ut och dessutom att gudssnacket skrämmer bort många nya från AA.

Det ska man inte säga inför aa-talibaner, inte ostraffat :-))) Det blev lite stämning ala Livets Ord, Maranata eller nån liknande sekt och det var ju ingen som helst tvekan om att jag hade fel. Öppet sinnelag gäller absolut inte i den gruppen så några andra vägar än AA för att vara (hålla sig) nykter är bara skitsnack.

Jag var på möte i den gruppen för några månader sen och kände obehag men jag tänkte att jag måste ju gå dit igen för det kan ju ha varit en tillfällighet. Det var det inte. Och ingen pratade med mig efteråt eller sa hej när jag drog :-)) Jag fixar det men jag tycker så synd om dessa gamla som i åratal inte kunnat förändra sitt sätt se på världen. Den gruppen skulle behöva en ung frisk fläkt i form av en liten Markatta med väldigt öppet sinnelag och som kan hjälpa dem på vägen mot en friare värld :-))

Till saken hör också att en av dem vet vilket kaos jag lever i och jag vet att hon har mitt telefonnummer men hon har aldrig någonsin bemödat sig att höra av sig fast hon sitter och predikar "kärlek och gemenskap". Jag kallar det dubbelmoral.

AA's 12 steg och levnadsregler (som i grunden är "lånade" från andra filosofier och religioner)fungerar alldeles utmärkt för alla som har en önskan att sluta dricka oavsett religion eller trosuppfattning. Om inte annat är väl en sån förtappad krake som jag ett ypperligt bevis på det :-))
Och jag är inte speciellt religiös :-))

Villervalle
fre, 2013-06-14 - 10:26

dina inlagor här och tycker att du har rätt i det mesta men jag är lite konfunderad över din attityd till andra ibland. Varför tror du att alltid sitter inne med den ultimata lösningen eller sanningen? Kanske dina polare på AA mötet hade rätt?

VV

A-M-G
fre, 2013-06-14 - 20:10

Håller inte med dig villervalle ! Har läst nästan allt Adde skrivit. Tycker Adde är en kärleksfull o omtänksam person. Kram o må gott Adde..