Div åsikter eller...?

1600 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Adde
Ärlighet

är hela grunden för min nykterhet.
Att vara ärlig mot sig själv i första hand ger mig också verktyget att vara ärlig mot andra.

Under hela min aktiva tid, ca 25 år, så lärde jag mig att använda lögnens alla olika sätt och jag blev en mästare att ljuga för mig själv och andra. "Hur mycket har du druckit? Ääää...jag har bara tagit en starköl" Liket efter ett kvarter låg då gömt nånstans. Den klassiska lögnen efter att ha testat Systembolagets snurra som skulle visa om man drack för mycket blev ju lätt parodisk......jag menar, ljuga för mig själv när jag skulle uppskatta mängden blev ju bara så löjligt. Den var så uppenbar så tom jag själv såg igenom min lögn och jag slutade med såna larviga påhitt.

När jag sen försökte få hjälp via olika kommunala ställen befolkade med professionella medberoende som skulle "hjälpa" så blev jag så häpen över att de inte på nåt sätt misstänkte att jag ljög ??!! Jag fattar inte än idag hur det är möjligt att svälja det jag sa ?? På den tiden var jag som de flesta andra i början väldigt kluven till min situation : Sluta eller dricka "socialt" ? Jag ville ju ha kvar spriten men ändå inte. Om jag då mötte en som fattade nada över hur jag fungerade så blev det ju en sport för mig att använda min manipulationsförmåga.

Jag har fortfarande kontakt med såna som är i startgropen för att sluta använda alkohol men har dragit ner rätt bra på sånt för det är liksom en never ending story och det sliter. Vissa gör avtryck dock och jag blir så i grunden lessen när jag ser vad de försöker göra. Jag talar direkt om att jag ser och hör om de ljuger för jag har ju själv använt lögnen. Men ändå ska de framhärda fast det är så uppenbart. Rekordet är nog hon som diktade upp en hel familj fast hon bodde ensam i en helt annan stad än vad hon uppgav. Då är det meningslöst att försöka hjälpa eller lotsa fram till ett nyktert liv, skyddsbarriären är alldeles för hög och stabil.

Idag har jag förtvivlat svårt för att ljuga, en vit lögn på sin höjd ! Och det har blivit så att jag tom inte vill vara med på nån form av överraskning för det känns inte bra att luras även om det anses vara till ett gott syfte. Livet blir så mycket enklare om jag ser till att vara öppen med hur jag tänker och att jag själv vet att jag inte behöver ljuga för nån om hur jag är.

Idag är jag en egen person som är värd att ha ett bra liv och jag duger precis som jag är.

Och det beror helt på att jag inte tar det första glaset !

Kram på er alla !!

Tackohej
Tack

Bra text Adde. Har själv insett hur mycket jag tweakat sanningen och hur dåligt det fått mig att må. Försöker också vara 100 procent ärlig numera och det är magiskt vilken skillnad det gör för måendet även för mig.

Adde
Jag

undrar hur många undersökningar som gjorts där man konstaterar samma fakta : Är jag alkoholberoende så är det helnyktert som gäller ! Och att de kommer fram till att nykterhetsgraden efter en viss tid är ungefär densamma efter en behandling hos alla, dvs ca en tredjedel helnyktra, ca en tredjedel tar ett återfall men rättar sen in sig i det nyktra ledet och den sista tredjedelen super ihjäl sig.

http://www.accentmagasin.se/forskning/helnykterhet-effektivast-mal-vid-a...

Strulan65
Så himla bra att du är inne

Läst lite av din tråd, har så många frågor till er som lyckats.
Så skickar iväg en hög och hoppas du orkar svara🙏
Visste du sista gången att nu kommer jag lyckas?
Vad var det största hotet?
Lyckades du behålla dina relationer till familj, vänner osv?
Många frågor som poppar upp
Kram Strulan

Adde
Jag ska

försöka svara dig Strulan :
Nej jag visste inte om jag skulle lyckas. MEN.....när jag tog beslutet om att åka på behandling tog jag ett stort steg rakt ut i det okända och lämnade över mig helt till de som jag hoppades kunde hjälpa mig. Jag var rädd men samtidigt uppgiven för jag hade tömt alla alternativ jag då kunde tänka mig.
Det största hotet på slutet var att jag skulle förlora hela mitt liv med familj, hus, arbete. Men jag var också oerhört rädd för att lämna ut mitt tragiska liv som alkoholist med all skam och skuld som en sån bygger upp.
Många "vänner" försvann men jag fick nya inom AA. Första året skavde det rätt bra inom familjen trots att hustrun gjorde en familjevecka och dottern en ungdomsvecka. Sonen ville aldrig åka på nåt sånt :-( Vanan att lägga all skuld på mig försvann inte genom deras behandlingar och det var vi osams om i flera år efter, fokus låg fortfarande på alkoholisten fast jag var nykter. Jag såg då att jag utvecklades mycket fortare (tack vare 12-stegsprogrammet) i mitt nya nyktra liv än vad familjen gjorde. Rätt många år in i nykterheten ville hustrun skilja sig med motiveringen att jag hade sååååå många fel som fanns. Jag söp inte på det men fick PTSD och var 3 dagar från ett självmord. Det är några år sen nu och jag är hyfsat återställd.

För att återknyta lite till din första fråga : När jag gick till sängs första natten på behandlingshemmet så var jag oändligt tacksam för att jag vågade ta steget och kände mig så lugn och avslappnad och framförallt : Jag var färdig ! Jag var hemma ! Det var nog först då jag undermedvetet blev medveten om att jag skulle byta livsstil ! Jag har aldrig någonsin, varken före eller efter, sovit så gott som den natten !!!

Att göra valet att sluta dricka sitter långt inne men är, faktiskt, inte så svårt (häpp!!) när man har facit i handen. När jag skulle åka från behandlingen skickade min terapeut med mig följande ord :
"Varje morgon innan du kliver ur sängen så ska du ta ett beslut om att idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer"
Så tar men en dag i taget och dagar blir till veckor...till månader...till år.....
Han hade så rätt !!

Välkommen till det nyktra livet !

Strulan65
Tack ❤️

Hoppas ni förstår hur viktiga ni är här för oss som är i början av resan. Ni ger oss hopp och kraft, hoppas ni även ger oss en spark i baken när vi behöver det.
Många kramar Strulan❤️

Adde
Jag

försöker ge tillbaka av det som jag fick av "Di Gamle" som jag träffade i början, många riktiga veteraner !

Min första nyktra aa-födelsedag firade jag med att gå på ett aa-möte i internationella gruppen i Patong, Thailand. Där satt bla 2 gamla amerikanska gubbar, runt 80 år, som reste runt i Asien och besökte platser där de varit utstationerade som unga militärer. Båda hade en nykterhet på 40+ !! Och var oförskämt pigga och alerta !! Snacka om att jag fick en vitamininjektion av bästa sort !!

Efter det har jag mött ett gäng med oldtimers som berättat om sina misstag utefter vägen så att jag inte skulle göra om det som de gjort. Ett enkelt och billigt sätt att vårda min nykterhet : Lyssna !! Att lägga min vilja till handlingarna och ödmjukt göra som de gjort var en väldigt lätt väg för mig att få ett bra liv, misstagen var ju redan gjorda.

Idag är alkoholen inte en del av mitt liv men jag har lärt mig att jag inte får glömma vem jag är för då står återfallet på lur. Ett väldigt bra och enkelt sätt att påminna mig är att läsa här (finns alltid tillgängligt) och ibland skriva av mig om nåt skaver som jag inte får bort i huvudet.

Så häng på och gör det som är bra för din egen skull Strulan ! Du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Kram !

Adde
Amatörernas

afton....
Visst hände det väl i början av min alkiskarriär att jag söp på midsommarafton men senare så såg jag till att vara nykter då. Varför då ? Inte alls säker på det men förmodligen att jag skulle ryckas med och köra en "SSIB" (Sup Skallen I Bitar) och avslöja mitt rätta jag.

Jag kan inte undgå att se den den hårda trafiken till div "måste"platser på midsommar och jag undrar hur många liter alkohol varje bil innehåller och hur många som kör bakis, för att inte säga småfulla, dagen efter. Jag tycker det är otäckt att vara ute i trafiken dessa dagar.

Och hur många är det som efter denna supahelg "bestämmer" sig för att sluta helt med alkoholen ?? Och hur många lyckas hålla upp längre än 14 dagar ?? Jag har ju ett antal gånger efter en rejäl karatefylla bestämt att hålla upp och det har ju gått sisådär, värst har ju varit de tider då fyllan varit svår flera dagar i en följd. Kroppen har skrikit efter nåd och vila men jag har slagit dövörat till och kört på.

Idag känns dessa helger extra sköna eftersom jag inte behöver ha alkohol som en krycka i livet. Och självklart inte bara helger.... Mitt val att inte dricka är det bästa val jag någonsin gjort och jag vill inte på nåt sätt komma tillbaka till det gamla livet. Så därför tar jag inte det första glaset och njuter av mitt nyktra liv.

Strulan65
Midsommar

Önskar dig en fin midsommar och tack för du tittar in innan helgen, de ger oss andra styrka// kram Strulan

Strulan65
Lånade

Har lånat din mening, jag skall vara nykter vad som än händer i dag. Startar min dag med min stund och den meningen.
Vill bara säga tack❤️

santorini
Trevlig midsommar!

Jag håller helt med om allt du säger. Tänk så bra vi har det som slipper alkoholen!

Strulan65
Addes frågelåda 🌞

Funderar på en sak du skrivit på en annan tråd, om piller och antidepp. Denna gången jag slutat har jag tagit bort allt, ätit antideppresiva innan men nu föll det så att de tog slut och jag fortsatte med bara vin sen försvann vinet också.
Finns det någon statistik på beroende och antidepp, för denna gången känns det som jag gör denna resa på riktigt och ärligare.
Snurriga tankar från Strula

Adde
Jag har

inte läst nån sån vetenskaplig undersökning men det ligger nog i sakens natur att antidepp fortfarande anses som icke beroendeframkallande hos många läkare och läkemedelsindustrin har inget som helst intresse av att undersöka det. Men fler och fler läkare börjar nu fundera över detta "legala" knark och den överförskrivning som sker av olika läkare. Antalet anmälningar till IVO har ökat men jag tror att det mest är det som kallas "narkotiska" preparat och där är inte ex vis vanlig "antidepp" än. Tyvärr. Jag bytte höftled för några år sen och fick ett recept på 2 olika morfinsorter utan nån som helst uppföljning på hur jag använde dem. Mängden preparat hade mycket väl räckt till en lyxsemester utomlands om jag sålt dem på torget.

Jag har flera bekanta som inte vågat möta sina känslor, den perioden i tillfrisknandet som jag upplevde som min största framgång och, faktiskt njutning, utan de har istället börjat blockera sitt känsloliv med piller och de tar sig inte ur det. Behandlingshemmet där jag var har också börjat skriva ut recept på piller, både sömntabletter och känslodödande, vilket gjort att de numera konverterar alkoholister till tablettberoende.

Att på riktigt få uppleva sina känslor utan sinnesförändrande medel är en ynnest som få "vanliga" personer inte riktigt förstår. Jag hade ju under så lång tid, 20-25 år, blockerat hela mitt känsloliv med alkoholens hjälp och det visade sig ju att det är en helt underbar värld utanför mitt trasiga tänk som bara är till för att avnjutas !

Sköt om dig och låt bli pillren !

Denlillamänniskan
Piller

Jag är glad att du skriver det här om tabletter. Tycker själv att man ska försöka undvika det och ställer mig frågan varför läkare kan tro att tabletter är lösningen på livskriser och depressioner. Eller som en bot för sömnsvärigheter. Det finns så mycket annan hjälp som skulle vara så mycket bättre. Känslolivet i kaos, och orkar inte leva längre? Att ha någon hos sig då, ger tusen gånger mer effekt än att ta tabletter som ska minska känslorna. Du har så rätt när du kritiserar behandlingshemmet: byta alkoholen mot tabletter- Ingen bra lösning alls. Snarare ett svek mot den som verkligen vill komma tillrätta med sitt liv.

Tack för dina tankar och önskar dig en fin dag

Strulan65
Tror det är vi som driver på,

Tror det är vi som driver på, vi vill ha hjälp och tror att vården kan fixa allt.
Sen att vi själva har ett ansvar att vårda våra liv och fixa det som skaver, verkar många ha glömt. Tror mediciner kan hjälpa för att få orken, men sen är det upp till oss själva att vårda och välja hur vi lever.
Jag håller på att lära mig och inse ansvaret för mina val.
Många kramar Adde, dina ord och din lärdom är så viktigt och många tack att du delar med dig ❤️🙏❤️🙏

Adde
Att få

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

Mirabelle G-S
Pillertrillande...

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...

Adde
Ibland

blir jag bara så less på beroende och medberoendet att jag bara vill strunta i det helt.
Det känns verkligen som en "never ending story".
Nya kommer in här på forumet, jättebra tycker jag och de är så välkomna, men de har alltid samma frågor som har ställts i alla tider och får samma svar. Jag sorterar hårt numera när jag läser av den enkla anledningen att jag inte orkar tjata om samma saker i all oändlighet men vissa har avgjort rätt funderingar och inställningar och där försöker jag delge hur mitt liv sett ut tidigare. För det finns nämligen en väg ut från mörkret om jag gör det valet. Men det går inte att göra jobbet halvdant utan det måste finnas en ärlig önskan om att göra den förändring som behövs. Jag kan inte göra nån nykter men jag kan visa vägen så får man gå den själv.
Det är precis så AA (Minnesotamodellen) fungerar : Di Gamle berättar om sitt liv och jag har förmånen att få lyssna och lära av deras misstag. Det finns en anledning till att vi har 2 öron men bara en mun och det är för att vi ska kunna lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Under min behandling fick jag lära mig detta av de andra alkisarna som var där och av terapeuterna som också hade samma erfarenheter, det gick inte att ljuga och slingra sig där, allt var redan använt. Helt plötsligt, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, så fick jag en stor tillit till alla de som var där och senare inom AA (och även Al-Anon) och rent egoistiskt fattade jag att gör jag som de sagt så kommer mitt framtida liv att bli riktigt bra. Jag som så envetet trott att jag var universums mittpunkt fann att jag mådde så mycket bättre av att se på när andra stressade omkring. Och jag som hade haft noll tillit till andra ! Jag som hade haft en personlig sfär runt mig på minst 2 meter njuter idag av att kramas ! Att släppa en okänd nära mig är en otroligt stor framgång för mig !
Idag finns en mängd olika diagnosverktyg för att se om jag är alkis eller inte, nästan alla gjorda av folk som inte själva är beroende och det är ickeberoende som använder dem. För mig är diagnosen så enkel :
1) Får jag konsekvenser av mitt drickande?
2) Kan jag inte sluta när jag väl börjat ?
3) Gömmer jag min sprit ?
Fjanteriet med att supa socialt har förstört så fruktansvärt mycket, och framförallt gett så många trasiga familjer, så det är ett begrepp som avgjort ska sluta användas. Många medberoende är det som försvarar sin alkis med att "så farligt är det inte.....hen är ju snäll när hen är nykter" utan att inse att beroendet är en progressiv sjukdom som förvärras hela tiden. Tom när de börjar hitta gömda flaskor vägrar de inse..... Att få en medberoende att inse att de är lika sjuka som sin alkis är bland det svåraste som finns enl min erfarenhet. Att sen, om de öppnar ögonen lite, få dem att inse att även de behöver en behandling kan vara som att riva Mount Everest. MEN....bland det mest effektiva är att få en medberoende att göra en familjevecka INNAN alkisen tar sitt beslut är ofta en väldigt omvälvande upplevelse. För när den medberoende kommer hem så faller i stort sett alla argument som jag som alkis har i min verktygslåda är då kända av den numera tillfrisknande anhörige. Och det är många beroende som efter ett kort tag i motvinden tagit sig till behandling själv. Men många medberoende tror att problemet är löst genom att alkoholen är borta men deras egna situation hänger med hela livet om de inte gör något åt det. För mig som alkis är det inte svårt att se vilka som är medberoende eller beroende (även om de inte just för tillfället är påverkade) och det är mååååånga..... Hur frågar nån ? Enkelt : De är som en spegel av hur jag en gång var.

Från dag ett ute i "riktiga" livet efter behandlingen litade jag blint på Di Gamle. Jag hade behandlingsvänner som skulle "provdricka", "ta ett kontrollerat återfall", "bara dricka fredagar med frun".....inget fungerade och ett antal av dem söp ihjäl sig. Jag tog aldrig återfall även om det var obehagligt nära en gång och nästintill komiskt en gång (tänk ett par tiggande hundögon...) och allt beror på att jag litade på dem som gått före mig och det sparade mig mycken ångest och med all säkerhet mitt liv.

Idag har jag valt att leva nyktert och ta vara på den tid som jag har kvar. Och jag försöker vara snäll mot min kropp, även om jag ibland har svårt att fatta att jag inte är 30 längre, och göra bra saker för min egen skull för det är jag värd.

Ta hand om er och ta inte första glaset !

Miss Hyde
Wow, vilken läsvärd tråd!

Upptäckte precis din tråd, Adde - vilken guldgruva för en klumpig nybörjar-nykterist!
Tusen tack för att delar med dig av dina insikter. Du gör gott, på riktigt.

Mirabelle G-S
Mycket tänkvärt

Tack för en reality check Adde. Jag måste smälta ditt inlägg litet, vrida och vända på det. Men jag tror det kommer göra nytta 😊

mulletant
Tack Adde❣️

Fastän jag kommer från forumets ’andra sida’ känner jag så väl igen mig i det du skriver. Du var ju en av dem som fanns här när jag hittade hit för snart nio år sen, du var en av de viktigaste och du var en av de 2-3 som gav mig hopp. Evigt tacksam. Du vet också att jag har sett hur det blir med ’två glas till nyårsmiddagen’ och detsamma på personalfesten. Du var en av dem som gav mig kraft att sätta noll-gräns och vara tydlig med det. Dessutom kom du och kramade mig och oss på vårt första konvent.
Du och Berra är de brorsor jag aldrig haft och jag är så glad och tacksam för er två.
Jag blir också lite trött och uppgiven över hur ’allt’ upprepar sig här och den till synes eviga längtan efter
a) ett kontrollerat drickande och b) att (oftast) han ska ändra sig. Samtidigt vet jag och respekterar att alla måste göra sin egen resa, välja sin egen väg. Och om nån är tacksam över forumet - eller de olika forumen - är det jag. Forumet har varit min livlina, min viloplats med de som förstår vad jag går igenom, min plats för nya vänskaper (mest alkoholister men också anhöriga) och min högskoleutbildning i missbruk. Och medberoende.
Så tacksam❤️ Kram, kram till dig du kramgoa gubbe och tack från hjärtat 😉 / mt

Strulan65
Fina, starka Adde ❤️❤️❤️❤️

Dina ord är så värdefulla och ger oss styrka även när det svajar. Många tack för du har ork att visa vägen, många kramar Strulan ❤️❤️❤️❤️🙏🙏🙏🙏🙏🙏🙏

IronWill
Tack adde

Mycket läsvärt! Och från en veteran. Du sätter fingret på det. Rent teoretiskt skulle man säkert kunna ersätta hela forumet med ettt flödesschema och en FAQ. ”Dricker du så här?” ”Och gör du så här?” ”Och händer det?” ”Då har du problem.”
FAQ: ”Kommer jag kunna dricka x vid y tillfällen?”
Svar: ”Nej”.
Osv.
Men hela värdet ligger i att bli sedd och coachad av någon till dessa (till synes) självklara svar. Därför är det extra fantastiskt att ”vinnare” som du orkar vara kvar och upprepa det ni sagt tusen ggr förr :)
Varje gång det behöver upprepas är en chans att ge någon ny en möjlighet att få in lite ljus i en hopplös situation.

Adde
Måste

få häva ur mig lite ilska nu :-(
Jag fullkomligt hatar den typen av människa som ska vara typ lekledare eller bry sig om andra (för att ha kontroll???) och som bara anser att de är bäst på att ta hand om andra genom att tjata på dem att göra saker som jag själv inte tycker är ok.

Som att dricka alkohol.

Och att vara med på gruppfoton !!!

Nu träffade jag en som bara var tvungen att tjata på mig om att ta en lättöl till maten och jag sa att jag fördrar kaffe. Men se det gick inte in i hans lilla huvud. Det händer inte ofta men jag var tvungen att surna till, spänna ögonen i honom och säga att jag är vuxen nog att avgöra helt på egen hand vad jag ska äta/dricka. Han duckade och släppte ämnet.

Sen kom det där förbannade tillfället när han skulle ta ett gruppfoto och jag sa att jag inte ville vara med och karlj-en hämtar andan, jag spänner ögonen i honom igen, och han släpper ut andan och ger sig. Jag har tagit bort folk från fb bara för att jag är så less på dessa selfies med flinande nunor som bara ser korkade ut !!!!

Jag vet inte om jag har fel men det är mer sällsynt nu med tjatskallar som ska truga på mig alkohol ? ? Stämmer det ? Kan bolagets reklamsnuttar haft effekt ?

Jag kan reta mig på såna lekledare som tror sig stå över folks egna vilja och anser själva att de är väldigt driftiga ena som får folk att må bra. Och så är de bara små osäkra filurer som söker uppmärksamhet. Och att låta irriterande människor bygga bo i mitt huvud är inte bra för min sinnesro, det måste rensas !

Jag vill ha min nykterhet ifred och inte låta nån tafsare störa den därför ser jag till att rensa huvudet ibland.

Och nu är jag klar med det :-))

Strulan65
Bra att få ut lite känslor ibland😉

Hoppas resten av tillställningen var trevlig, med en tilltufsad lekledare💪😉

Adde
Ja, det

är A och O för mig att inte bygga upp en röra i skallen som bara tar plats. Det måste rensas.

Av olika anledningar kommer jag att tänka på olika sätt att få alkoholister att vända på sitt liv. Nåt sätt är väl inte rekommendera men har bevisligen fungerat :-))

Vänner till en svårt alkoholiserad man bestämde sig för att ge honom en chans. De köpte helt sonika ett gäng helrör vodka och skänkte till honom. Och han tog ju tacksamt emot dem. När spriten var slut så var även alkisen slut, ja, inte död, men närapå !! Ångesten sprutade ur öronen på honom och han var verkligen villig att lyssna på sina vänner som samtliga är nyktra alkoholister. Så efter avgiftning så blev det behandling och han fick ett fint liv tills han avled av naturliga orsaker.

En familj tog kontakt med en erfaren terapeut, en nykter alkoholist, och de konfronterade mannen en kväll direkt när han kom hem från jobbet och inte hunnit dra i sig så mycket. Han berättade efteråt att bara skammen att vara tvingad att helt öppet prata om sin sjukdom, och då dessutom med en utomstående, gjorde att han insåg allvaret och gick med på behandling. Konfrontation fungerar bra men det bör vara med minst en nykter alkis som vet hur det känns.

En något udda grej var familjen som satt runt köksbordet och gjorde en omröstning om alkisen skulle få vara kvar i hemmet. Samtliga röstade på att han skulle flytta. Han tog in på behandling och det har gått jättebra för honom ! Och familjen !

Det som satte störst spår i mitt sinne var när terapeuterna under behandlingen bestämde sig för att knäcka en motsträvig akis. Båda behandlingsavdelningarna samlades i salen och han fick sitta ensam vid rummets kortände.
Sen triggade terapeuterna honom med allsköns pinsamma frågor och de ökade takten tills han bröt ihop och bara satt och skakade, det var väldigt obehagligt att se det. Dagen efter var han en helt annan människa som utstrålade ett lugn som gjorde mig avundsjuk !! Han hade sannerligen tömt sin ryggsäck ! Det som tog några dagar/veckor för oss andra gick han igenom på några timmar ! Han är en mycket fin och behaglig man idag.

Jag själv sökte hjälp ett antal gånger under en 10-årsperiod utan att hitta nån som kunde det här med beroende. Början till slutet kom när dåvarande frun ställde ultimatum och jag insåg att jag skulle förlora familj, hus och jobb. Jag kunde ta min parkbänk, soffan i vardagsrummet, och flytta ut i parken. Men det tog ändå nästan ett halvår med kontakter med soc-kärringar som inte begrep ett dugg innan jag konstaterade att jag själv var tvungen att fixa en behandling. Jag var iaf så lyckligt lottad då så jag hade avslutat ett jobb med bra resultat så jag kunde ta av egna medel och dra iväg. Då visste jag ju inte hur vi alkisar fungerar men jag gjorde som andra som ska in på behandling : Jag sköt på det nån vecka med ett antal knepiga undanflykter :-)) Jag hade ju bokat dag men flyttade fram det :-))
Och det är inte ovanligt, vi måste mogna ordentligt !! Så kom då dagen före den "riktiga" dagen och jag drack upp allt som var mitt och tömde alla gömställen med tomglas och burkar. Tidigt på morgonen, jag måste ju ha blåst illrött då ??, åkte jag till glas/burkinsamlingen och slängde allt och tuffade på mot behandlingen och mådde fruktansvärt illa.
När jag hade nån mil kvar såg jag en poliskontroll där de verkade stoppa alla för blåskoll ! Jag hann lägga upp en strategi på hur jag skulle agera och kom överens med mig själv att be dem skjutsa mig sista biten :-)) Men de vinkade förbi mig !!!
Sista prövningen kom vid avtagsvägen till behandlingen. Där fanns utrymme att göra en u-sväng och åka hemåt igen.
Vilken sjuk tanke men alkishjärnan ÄR sjuk !!
Efter koll hos sjuksyrran med bla alkokoll (ja, jag var nykter !!!) så kom jag till avdelningen, fick en sen lunch, landade och senare så slocknade jag fullständigt i sängen.
Jag var äntligen färdig och hade kommit hem !! Jag har aldrig sovit så skönt som då !

Jag har många gånger undrat över hur jag orkade jobba, supa, sova i så många år ? Och hur jag orkade slåss mot oförstående, okunniga, soc-kärringar för att sen kunna göra ett eget val. Idag kan jag inte på nåt sätt komma på vad som drev mig. Jag är inte religiös utan det är min egna kraft som fört mig framåt och för det är jag evigt tacksam.

Med facit i handen så är den viktigaste "framgångsfaktorn" för min nykterhet att jag gjorde valet att förändra mitt liv, jag hade sannerligen en ärlig önskan om nykterhet. Och det är så otroligt skönt att slippa tvånget att dricka, jag styr mitt liv själv nu.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

Strulan65
Du är fantastisk som delar 💪🙏❤️

Vi behöver höra framgång och få höra att det går att förändra.kram Strulan 🙏💪❤️

Anxiete
Tack

för dina ord Adde! De är så behövda av oss som ”står bredvid” och inte kan förstå fast vi vill 🌸

Adde
Ibland

blir besöken många på forumet. Jag vet inte riktigt varför men det speglar väl livet som pågår antar jag.
Nu när jag läser runt, tack alla för att ni delar av er med er kunskap, så får det mina snurriga tankar att snurra än fortare. Och det blir alltid till det bättre om jag får grejer att fundera på !

Vad har tex gjort att just jag har "blivit" nykter och inte andra ? Inte första gången jag undrat över det och hittar jag svaret kommer jag att bli miljonär !!

Kan det vara så enkelt som att svaret, lösningen, ligger på andra sidan rädslan ?

Om jag går emot mina rädslor så hittar jag alltid lösningar och ofta väldigt bra sådana. Definitivt var det så med mitt drickande som är så skamfullt och belagt med så mycket skuld så jag kunde ju inte i min vildaste fantasi tänka mig att prata med någon om det. En våldsam rädsla för att nån skulle komma på mig ( men HALLÅ !!!! alla visste ju redan !!) och ta bort den enda tröst jag kände till. Men samtidigt så har ju jag varit en fatalist före, under och efter ( inte alla som haft 3 liv :-))) ) mitt akuta sjukdomstillstånd och gjort (gör ff) vilda chansningar i livet med mycket varierande resultat.
Men om jag släpper kontrollen och bara åker med så får jag också belöningar, det som sker det sker....

Jag är pensionär nu och har lyckan att kunna spendera lite pengar på resor, åtminstone nåt år till, och i början kändes det lite konstigt att resa ensam fast jag är hyfsat resvan men då med en partner. Men genom att inte fundera så mycket över valen eller hur det ska ske så har jag haft riktigt bra resor, förutom en dårå..., och det har gett mig så mycket nya erfarenheter. Och alla nya intryck får mig att må bra och gör att jag inte fastnar i bekvämligheten som rädslan gärna vill binda mig vid.

Att ta bort den kompis som alkoholen var under så många år var verkligen förknippad med rädsla : Hur skulle jag överleva, vad skulle jag göra utan, vad skulle andra tänka, hur skulle jag klara alla tankar som får fritt spelrum i en hjärna som helt plötsligt blir ren.....frågorna hopade sig men jag hade sjunkit så lågt så alternativet var dårhus eller bårhus. När jag väl fattade det så var rädslan lätt överkomlig och jag fann min lösning.

Att fundera för länge över nästa steg gör ofta att man blir ståendes på ett ben.

Och att veta om ett beslut är bra eller dåligt vet man först efteråt men det viktigaste är att ta ett beslut !

Och mitt beslut att välja ett nyktert liv var helt ok för min egen skull !!

Miss Hyde
Dårhus eller bårhus

Det där med rädslan stämmer nog in på väldigt många av oss. Och inte minst att att ha "sjunkit så lågt så alternativet var dårhus eller bårhus". Klockrent!

Sidor