Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Adde

går vi snart in i den vecka som kan vara rent förödande för oss alkoholister (och självklart andra beroende).

Jag lever ju själv och har numera hittat ett eget sätt att tillbringa helgen på och det känns så skönt att få göra precis det JAG vill utan att behöva fråga nån. Självklart kan jag känna saknad men just denna helgen bygger ju på ett köpvansinne som är fullständigt galet och som jag tyckt varit så fel på alla sätt i så många år så just därför känns det extra gott att inte vara en del i detta vansinne.

Som vid alla andra tillfällen i livet så finns det bra och dåliga minnen från storhelger. I den mån jag har ett fungerande minne från tiden som aktiv till tiden som nykter så täcker jag nog upp alla möjliga situationer.

Ett minne jag har helt klart i mitt huvudet var barnfamiljen som satt bredvid oss vid julbordet och där fadern utan tvekan var alkis och nödvändigtvis skulle ha en snaps till varje ny tallrik han hämtade. Med tanke hur han hävde i sig så var toleransnivån klart över vanliga människors nivå. Jag led av att se honom och jag skämdes på hans vägnar fast det är så fel av mig. Men han var ju en spegel av mitt förra beteende och det sved verkligen. Morgonen efter så var det bara barnen och mamman som åt frukost.....

Idag har jag förmånen att få och kunna dricka hur mycket alkohol som helst utan att nån bryr sig.

Det finns dock en väsentlig skillnad mot förr.

Idag vill jag inte dricka. Och när den insikten smög sig på mig så släppte allt motstånd eftersom nykterheten inte längre var ett tvång. Jag har ett val att göra, och i början gjorde jag detta valet varje morgon, idag ingår det i den livsstilsförändring jag gjorde och fortsätter att underhålla. För mig är det nödvändigt att påminna mig om hur det en gång var för gör jag inte det så tar alkoholen över när den får tillfälle för den är listig, falsk och stark.

Blir det jobbigt under helgerna så titta in här och skriv av er på forumet, det kan betyda att ni slipper ta ett återfall.
Ett återfall som kan bli det sista ni gör.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

Profile picture for user Andrahalvlek

Håller med dig, det är ett vansinne vilken köphysteri julen innebär för många. Och stress. Jag försöker att inte hänga på något av tågen. I min värld är det viktigast att vi i familjen är tillsammans, oavsett hur många rätter som står på bordet eller hur många julklappar det finns under granen.

Jag ser verkligen fram emot en nykter jul, där alkoholen spelar noll roll för mig. En helt ny nykter erfarenhet för mig, helt nykter har jag nog inte varit en jul i vuxen ålder tidigare. Men det ska bli så skönt att vara hundra procent närvarande i stunden, utan rastlösheten som jakten efter alkohol innebär.

Det är smärtsamt som sjutton att se andra i den situationen, som pappan du berättar om. Man vill bara ställa sig upp och skrika på dem att vakna upp och göra något åt situationen. NU. Men man kan inte nå fram till dem innan de själva är mogna för att ta hjälp, tyvärr.

Kram ?

Profile picture for user Adde

liten påminnelse jag inte kan undanhålla er :-) Kopierat från Fredriksdal Museer och trädgårdar :

"Kom ihåg inför jul! GLÖM INTE! ……
att smaka av julölet idag på Thomasdagen den 21 december. Det finns säkert inte med på din komihåglista, men det tillhörde en av de givna julförberedelserna i början av 1900-talet."

Alltså.......jag behövde ingen påminnelse och det fanns inte på listan heller, det gick på rutin :-))

Profile picture for user Adde

betraktelse såhär inpå kvällningen.
Jag har som vanligt en sån här helg dragit mig undan till ett ställe för att i princip bara äta, läsa, se på deckare och sova :-) Ett ställe jag iofs bott på tidigare men inte i det här sammanhanget. Då så....
1) De allra flesta är gamlingar som jag :-)
2) Alkoholförsäljningen går uruselt :-) :-) Istället springer servitriserna med mängder av vattenflaskor :-)
3) Och det är mer folk än jag trodde :-o Uppenbarligen är det fler och fler som flyr stöket under den här helgen. Och så var det också på förra stället som tyvärr ligger för ankar. För varje år ökade antalet människor så sista (läs förra) året blev det inte trivsamt.
Att spriten inte flödar jublar jag över och det gör att stämningen blir mer lättsam och lättpratad och folk är mer naturliga. Bara pluspoäng alltså !!!
Ta hand om er och gör som vi gamlingar och drick mycket vatten !!

Profile picture for user Adde

såg ett inslag med denna kvinna (se länk längre ner) i Morgonstudion idag. Jag kan bara skriva under på det hon säger framförallt det där med självkänsla ! Självförtroendet var ju gigantiskt stort under min aktiva tid men självkänslan låg på minus... Den bif artikeln är dock 2 år gammal.

Jag fick tidigt lära mig att bygga upp min självkänsla genom att lära mig, bland annat, att jag duger precis som jag är och att älska mig för den jag är, helt enkelt för att jag är värd det. Och att självkänsla är en färskvara som ständigt måste skötas om och fyllas på. Det har flera gånger hänt att jag glömt av mig och tömt min självkänsla och då kommer det dåliga måendet som ett brev på posten. Ska jag hitta en fördel med det så är det att jag varit tvungen att lära mig att sätta gränser. Många är de som varit inne en sväng på min fb men som åkt ut för de har inte varit bra för mig.

Att lära mig att prata ur mig alla ångesttroll och skaffa mig en självkänsla var en väldigt bra grund för min nykterhet. Jag är glad för att jag gjorde som Di Gamle sa åt mig att göra !!

https://accentmagasin.se/nykterhet/sanna-tervonen-jag-star-den-jag-ar/

Profile picture for user Adde

bra och dåligt med så många nya på forumet.
Alla nya är välkomna och självklart ni gamla som varit här ett tag ! Nytt år med nya föresatser och jag hoppas innerligt att ni nya inte gör som de som börjar träna efter nyår och lägger av efter ett par månader.

Vi skämtar alltid över alla "nyårslöften" som kommer och rubbar våra cirklar i träningslokalen och säger till varandra att vara lugna för efter februari är det som vanligt igen. Att ändra livsstil är ingen quickfix det tar sin lilla tid. Det gäller att titta till alla de små positiva saker som händer i knopp och kropp när spriten har rensats ut och kroppen går över i ett mer normalt arbetstillstånd. Nedanstående text har jag helt fräckt stulit från ett ett större behandlingshem (texten finns helt öppen på deras sida så det är inget hemlighetsmakeri) men den är oerhört viktig. Framförallt för nybörjare i det nyktra livet.

Att acceptera att jag är alkoholist är det absolut viktigaste beslutet jag någonsin tagit i mitt liv. Hade jag inte accepterat det hade jag inte levt idag. Allt blev så mycket lättare av det beslutet inte minst att jag fattade att jag inte klarade jobbet med att få ett nyktert liv alldeles själv. Jag var tvungen att be om och ta emot hjälp. Inte helt lätt för en alkis som kunde allt själv.

Jag fick rådet av min terapeut när jag skulle åka hem att alltid ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag tror nog att det beslutet räddade mig några gånger i början av min nyktra karriär när livet på olika sätt kraschade utan att jag var orsak till det. Jag slapp dricka just den dagen.

Och jag tog till mig det enkla rådet att ta en dag i taget ! Och det gjorde jag även med livet i stort för planer långt fram i tiden hade/har ju en förmåga att strula till sig och då fanns det en chans att jag blev frustrerad och då kunde det vara lättare att försvinna in i dimman. Att acceptera det som händer har blivit min livsfilosofi och allt blir så mycket enklare, kanske kan jag kalla mig fatalist i begreppet ödestroende ?

Som aktiv alkis hade jag en förmåga att krångla till livet på många olika sätt. Idag försöker jag leva efter AA's deviser där "Ta det lugnt", "Lev och låt leva" och "Det viktigaste först" kanske har betytt mest för mig ? Idag är det ju nummerlappar överallt men förut så var det en utomordentlig träning för tålamodet att ställa sig i den längsta kön :-))

Ta hand om er både nya och gamla och kolla in texten nedan !

"10 positiva hälsoeffekter av en vit månad

Bättre levervärden
När du tar en paus från alkohol under en längre period får din lever en chans att vila upp sig. Levern får betydligt mindre att göra och dess funktion kan förbättras, som exempelvis produktionen av galla för att finfördela fetter i tarmen. Det tar ungefär 3-6 månader för levern att helt återgå till sin normala funktion.

Bättre sömn
Redan små mängder alkohol gör att kvalitén på din sömn försämras avsevärt. Ett uppehåll från alkohol kommer ge direkt resultat i form av att du känner dig piggare på dagarna. Det minskar också risken för snarkningar.

En piggare hjärna – bättre fokus
Din hjärna kommer att fungera betydligt bättre om du får tillräckligt med sömn. Ditt minne förbättras och din förmåga att strukturera saker i privat- och arbetslivet förbättras.

Bra för blodtrycket
Alkohol kan orsaka högt blodtryck, och detta kan normaliseras om du avstår från alkoholen.

Magen mår bättre
Alkohol retar slemhinnan och får magen att producera mer magsyra. Därför kan magen skadas om du dricker ofta eller för mycket.

En mer hälsosam vikt
Efter fett är alkohol den värsta kaloribomben på våra matbord. En stor starköl innehåller ungefär lika många kalorier som en tårtbit eller 12 sockerbitar. Kroppen får dessutom svårare att tillgodogöra sig mineraler och vitaminer om energibehovet täcks av alkohol.

Minskad risk för sjukdom och olyckor
En hög alkoholkonsumtion medför en ökad risk att råka ut för rena olyckor. Men det ökar även risken för cancer och psykisk ohälsa, förutom att din lever och dina njurar riskerar att skadas.

Din psykiska hälsa förbättras
Du känner dig lugnare och starkare. Sinnena skärps och livskänslan förhöjs. Utan ständiga baksmällor får du dessutom tid och energi att ägna dig åt eventuell familj eller intressen.

Bra för omgivning och relationer
Det är inte bara den egna kroppen som tar stryk av en för hög alkoholkonsumtion. Du riskerar även att skada familj, barn, vänner och anhörigas psykiska hälsa. Även sexlivet mår antagligen bättre av en minskad alkoholkonsumtion.

Ett stort kliv mot måttlighetsdrickande
Snöbollseffekten av alla de ovanstående punkterna kan fungera som ett startskott mot ett hälsosammare liv. Vägen till att dricka mindre eller måttligt kan underlättas avsevärt av en vit månad.

Dricker du för mycket?"

Profile picture for user Adde

hinner minnet ifatt eller hur jag nu ska uttrycka det ?

Det är ingen som helst tvekan att jag och alkoholen har varit kära vänner och att vi en gång i tiden haft massor av skoj ihop. Jag har många fina minnen av min gamla kompis.

Men det var innan han tog över mitt liv och visade sig från sin allra sämsta sida och körde mig i botten. Jag bara följde med för han gjorde det så fint och försiktigt så jag märkte inget innan det var för sent.

Just idag har jag övertaget och kan skratta åt många av mina otroligt klumpiga eskapader på fyllan och jag kan skratta åt andras historier och åt när nån parodierar på scen. Just det där med att skratta MED andra, inte ÅT andra, är ett sätt att tackla situationen för ofta känner jag igen mig själv i skeendet på tex en scen. Och det tror jag har varit en viktig del i mitt tillfrisknande att jag kunnat se på olika situationer utan att få ångest eller ta fram skämskudden. Jag har flera exempel på att vi tillfrisknande alkisar har så mycket lättare till skratt utan att bry sig om huruvida bänkgrannen skrattar eller inte. Vi är oss själva på ett helt annat sätt, mer naturliga. Vi har varit nere i helvetet och återuppstått som andra, mer erfarna, personer som har nära till våra känslor.

En av många fördelar med att vara en nykter alkoholist !

Ps Just idag med väder, virus, mörker......så går jag ju inte omkring och skrattar men jag ska iaf lägga mig nykter idag. I morgon är en annan dag som jag inte vet något om. Ds

Profile picture for user Andrahalvlek

Kollade på AFV igår och skrattade så högt att dottern kom ut ur sitt rum och undrade vad som var så roligt ? Har alltid skrattat åt det programmet, och nu som nykter skrattar jag ännu hjärtligare. Skadeglädje är den enda sanna glädjen påstås det ju ?

Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Kan kanske vara så att man blir mindre bekymrad över vad andra ska tycka. Större förståelse för sig själv och större förståelse för andra och att ingen är perfekt, lika bra att skratta åt eländet kanske.
Ett viktigt inlägg ditt #1810 med fördelar och tankar kring nykterhet. Jag är för egen del lite skeptisk till AA, eller kanske inte skeptisk för jag tror att det passar många, men jag har lite svårt för de första stegen som de är skrivna. Men det finns mycket viktigt där att hämta och du ger några exempel. Sinnesrobönen och innebörden i den är lätt att ta till sig, sen behöver man kanske inte hänga upp sig på att den inleds med Gud.
Önskar dig ett fint 2021.

Profile picture for user Se klart

Och tack från mig för dina inlägg som jag så ofta blir stärkt och hjälpt av. Just att du varit nykter länge, och fortsätter att hävda (eller så läser jag iaf) att nykterheten är ett fortsatt arbete, och utveckling. Himla viktigt att ta del av.
Jag som närmar mig året nu, har läst dina inlägg långt innan jag vågade kliva in här och starta en egen tråd. Ibland blir jag trött av att livet- i viss mån- upptas av tankar kring nykterhet. Inte något direkt sug numera men däremot insikten om att elda i den där pannan så att det inte slocknar. Nykterheten känns självklar men jag tycker tex nu att ca 14 dagars helg med middagar, firande och (måttligt) drickande av omgivningen påverkar mig. Ser fram emot lite ledig vardag.
Ville bara önska dig fin fortsättning på året och tack än en gång för kloka ord och insikter! Kram.

Profile picture for user Adde

Se klart !! När man är ny är det ofrånkomligt att drickandet påverkar en själv. Jag hade så beslutsam tagit steget att ta emot hjälp så när jag kom ut från behandlingen så hade jag inte de problemen men jag hade ett flertal behandlingsvänner som hade klara problem med att andra drack. Att fullt ut acceptera att jag inte kan dricka var ett stort steg på vägen. Och ja, min sjukdom är kronisk (progressiv och dödlig) så jag måste hela tiden lära mig nya saker om den. Och det är inte jobbigt tvärtom ! En dag utan nya lärdomar är en bortkastad dag !

Apropos skratt och roligt....jag såg precis nu den gamla filmen Massor av whiskey och den såg jag för en väldig massa år sen och hade lika kul åt karaktärerna då som nu :-)) Kan ju kanske bero på ett stort mått av igenkännande ! Tvåan nu och finns på Play !

Ta hand om er !!

Profile picture for user Adde

aspera ad astra...

Så tänkte jag INTE den där j-la trettondagshelgen som föregick min totala kapitulation när jag åkte ner till behandlingen.
Jag tänkte inte alls.
Efter att ha mailat och ringt ett antal gånger för att försöka pruta på behandlingskostnaden och haft ett kvällssamtal med den legendariske nattvakten John så började insikten om vad f-n jag bestämt krypa in i kroppen.
Och självklart skjutit på inställelsedagen, vi alkisar funkar ju så, till ett datum ytterligare en vecka fram i tiden.
Men den här helgen söp jag skallen i bitar och mådde fruktansvärt dåligt. Händerna, ja tom armarna, skakade och matintag var sannerligen minimalt.

Den sista veckan har jag inga minnen kvar av och det är jag nog väldigt glad för.

Undrar hur jag luktade ur munnen då ? Finns nog inget munvatten i världen som kan ta bort den odören.

Jag vet iaf att jag ordnade papper och såg till att sånt var prydligt av nån konstig anledning ?? Jag visste ju inte vad som väntade mig utan gjorde ungefär så som jag gjort hela livet: Kastade mig ut i nåt okänt där jag inte hade en susning om resultatet. Rutiner är nog bra men efter ett tag kliar det i kroppen.

Och jag tror att den inställningen har varit till väldig nytta för mig i mitt tillfrisknande, nya saker ger alltid inspiration till nytt lärande. Bara det att uppleva min första vår i nykterheten var så enormt givande när jag såg hur allt vaknade upp och blev till nytt...precis som mitt eget nya liv ! Våren och jag gick i fullständig samständighet mot nytt liv ! Vilken enorm kick !!!

Visst, det skedde ju inte av egen kraft utan jag var ju tvungen att arbeta för det och göra en genomgripande förändring av mitt liv. Och återigen...jag hade hjälp av mitt synsätt på nya saker/händelser. OCH accepterandet av att jag är en alkoholist !

Började med ett av mina favorit ordspråk och avslutar med ett annat som jag inte använder så mycket men ändå är så viktigt :

Labor-Effectus-Vigor
(Och ja, det finns fler olika översättningar men jag använder Möda-Resultat-Styrka)

Profile picture for user Adde

liten påminnelse till mig själv !

Jag är urusel på att säga uppmuntrande saker till andra och just därför blir jag extra glad när nån uppmärksammar mig med ett fint meddelande <3 Det känns inte riktigt som att jag är värd den uppmärksamheten. Som alkoholist är det inte helt lätt att inse att jag kan betyda nåt positivt för nån annan.

Profile picture for user Adde

är min årsdag och istället för att fira så är jag så förbannad på mig själv !!!!!!

Jag kan ju det här med att "bara smaka" ...."bara ta lite"....."unna sig"..... "en gång gör väl inget"...."börjar i morgon"... !!!!

Jag har ju en sjukdom till förutom alkoholismen och det är diabetesen. Båda är dödliga och kroniska och båda är behandlingsbara utan piller eller konstiga mediciner. (Jag har db2) .

Alkoholismen är "lättare att "bota" då det "bara" är inte dricka alkohol medan diabetesen kräver ett mer långsiktigt tänk då jag måste vara vaksam på vad jag stoppar in i matluckan. Vi alla behöver mat medan socker är nåt vi absolut inte behöver men som petats in i all vår mat för att det är beroendeframkallande.

Och jag är ju sannerligen en beroendeperson !! Att jag ersätter ett beroende med ett annat beroende är ju väl känt och jag har ju kunskapen......men lika f-n så går jag på det :-((

Och, som sagt, jag har ju kunskapen både om hur beroendet fungerar OCH hur jag ska äta för att kontrollera, och rentav reversera, min diabetes men ändå gör jag fel !! Att äta rätt är inte på nåt sätt en uppoffring eller tillkrånglat sätt att sköta om mig så vad är problemet ????

Jo självklart är det mitt beroende när jag ljuger för mig själv och tänker "bara denna gången" !! Precis så tänkte jag ju när jag skulle kontrollera mitt drickande och jag vet ju så väl att det inte fungerar !!! Och precis som med alkoholen så går jag ut och sen in igen i ett destruktivt leverne och förnekande. Och blir så sur och trött på mig själv. Och det blir det ju inte bättre av. Jag har ju kunskapen men lyckas inte få till att den kunskapen halkar ner i hjärtat för att den ska bli riktigt effektiv. Vi pratar ju om världens längsta halvmeter eller den gyllene halvmetern, dvs avståndet mellan hjärnan och hjärtat !

Jag tänker inte lova nåt eller sätta nån gräns utan försöka få mig att acceptera att jag har en sjukdom som går att behandla med lätta medel. Det otäcka är ju att jag har exempel på släktingar som inte haft kunskapen utan travat på i gamla vanor och fått se sina tår, fötter, underben (upp till knäna, sen är det kört) bli kapade. De har blivit kortare och kortare av andra anledningar än åldern....

Jag har en viss förhoppning om att jag ska inse sammanhangen om jag sätter det på pränt och att det är lättare att se problemet så......det har ju defacto fungerat med min andra sjukdom.

Ta hand om er alla där ute och ta inte första glaset (eller bullen...) hälsar en sur gammal gubbe :-))

Profile picture for user Andrahalvlek

Förstår att du är arg, men jag tycker samtidigt att du verkligen ska glädjas åt att du lagt det värsta missbruket bakom dig. Svinbra jobbat Adde!

Jag är numer helt hooked på antiinflammatorisk kost och livsstil. Kan rekommendera boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius och ”Food Pharmacy” av två tjejer som jag inte minns namnet på. Diabetes 2 är en sjukdom som blir mycket mer hanterbar med antiinflammatorisk kost.

Precis som med alkohol så är det bästa och enklaste att avstå helt från socker. Rätt så snabbt försvinner suget när man inte göder det. Men slå inte på dig själv för hårt, hellre socker än alkohol.

Kram ?

Profile picture for user Adde

många sätt är det ovärderligt att bli påmind om uttryck jag inte använder så ofta längre. Eller kanske inte alls...

En väninna från forumet fick igång tankarna genom att påminna mig om H.A.L.T ! Ett uttryck som sjunkit alldeles för långt tillbaka i min grötiga hjärna. Ett litet ord som är till hjälp men också en signal om att nåt inte går som det ska. Som aktiv alkis var uttrycket verkligen livsnödvändigt att komma ihåg och dess varningssignaler var verkligen allvarliga.

Idag med det som händer i samhället med ofrivillig inlåsning och därmed följande ensamhet så är det lika viktigt att se upp för dessa signaler !

H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen (lonely)
T = Trött

4 tillstånd som jag som aktiv såg som varningssignaler. Varje litet sinnestillstånd är ju rätt lätt att åtgärda och kan rädda mig från återfall men går det för långt så lever jag farligt. För mig är det L'et som retar mest nu men även T'et eftersom jag har brist på solljus och utvecklande aktiviteter.

Jag letar intensivt efter olika projekt eller aktiviteter och jag har vänner i ett soligt och varmt land som retas med att skicka badbilder !!! Det är ok för det håller reslusten och humöret uppe och jag vet ju att nån gång framöver så kommer det att släppa med inlåsningen. Jag kan ju med stigande ålder känna att jag börjar få lite bråttom att göra det jag vill göra innan det är dags att dra in hovarna. Helt klart motsägelsefullt med mantrat : "acceptera det jag inte kan förändra" men vem är fullkomlig ??

I morgon hade jag varit på min behandling en hel vecka. En märklig vecka på så många sätt, inte minst för att jag var nykter en hel vecka vilket inte hade hänt på år och dag. Och för att jag, med hjälp av min behandlingskompisar, insåg att mina tokerier inte alls var så tokiga utan var en del av sjukdom som vi alla hade. Vi hade likadana erfarenheter av det vi gjort så ingen var udda utan en del av gemenskapen. Vi satt bla på kvällarna och jämförde hur/var/när vi gömde flaskor och hade vi kunna omsätta den kunskapen i reda pengar hade vi skrivits ut som miljonärer !! Satan vad duktiga vi var i att gömma :-)) De goa skratten var många !! Jag fick så många aha-upplevelser när jag insåg att jag inte på långa vägar var den förste att manipulera på just "mitt" sätt, alla gjorde lika !! Första veckan var ett gigantiskt uppvaknande på många sätt och jag vill inte vara utan den upplevelsen <3

Sköt om er därute !

Profile picture for user Adde

så hade det gått 2 veckor av min tid på behandlingen.

Från att vara i kaostillstånd invändigt så började jag att landa och kunde mer och mer ta in, och lära mig av, vad andra sa. En grupp på ett behandlingshem är ju en ständigt föränderlig grupp eftersom en del skrivs ut, andra tillkommer, och vissa bara drar iväg ut i kylan. Rekordet var mannen som drog dagen före han skulle skrivas ut !!

Den förändringen stämde utmärkt för mitt tillstånd eftersom det alltid blev nya bekantskaper och nya erfarenheter från vitt skilda ställen i livet. Jag hade dock ett litet problem : Jag insåg inte alls kraften av att tillhöra en grupp med allt vad det innebär. Jag, som alltid styrt och ställt helt själv, skulle helt plötsligt lita på att andra kunde fixa sina liv utan min inblandning. Det var en aning obekvämt om jag säger så.....

Som "straff" (fel ord, jag vet men...) blev jag ålagd att gå ner till det som kallades Bubblan och sitta där själv i nån timme (eller fler, kommer inte ihåg !) per dag. Jag klarade inte ett enda tillfälle !! Jag insåg snabbt att jag ville tillhöra gruppen och jag behövde gruppen och det var en lättnad att inse det. För mig var det ett stort steg !

Vi hade möte en gång i veckan när nån, eller några, skulle redovisa sin life-story och det sågs fram emot med skräckblandad förtjusning !! I dessa historier fanns allt mellan himmel och jord som personerna skämdes för, skrämdes av och gett dem svår ångest men det viktiga var att få ur allt som trängdes i hjärnan så att den liksom nollställdes.

Jag insåg mer och mer att när det var dags för min life-story så fick jag inte gömma/"glömma" nånting utan allt måste ut ! Vilken jävla dag det var men så oerhört skönt det var efteråt !! Efter det har jag lärt mig att min absolut bästa medicin är i 3 steg :

1) Prata
2) Prata
3) Prata

Jag påminns om det nu när jag ser en bok som givits ut av KSAN och heter "En liten bok om stora känslor" !

Idag vet jag ju att om jag inte rensar mitt ångestförråd i skallen så bygger trollen bo där ända tills det spricker. Att tömma ur sig regelbundet är så viktigt för att få behålla min sinnesro så jag inte bara lallar omkring med vita knogar och är spritfri. Jag vill ha en nykterhet med sinnesro och den kommer inte av sig själv, jag måste jobba för den.

Nåväl, nu hade det alltså gått 2 veckor och jag var fortfarande skakig av alla känslor och nya intryck men jag visste inte då att jag hade det absolut bästa framför mig ! Men jag hade ju redan lärt mig att ta en dag i taget så det var ju bara att knalla på :-)) Jag kan faktiskt än idag känna saknad över mitt liv på behandlingen ! Inte minst de där goa nattamackorna med starkt kaffe och limpa med riktigt smör och leverpastej :-)) Och sen sova som en stock !!

Under min nykterhet så har livet varit helt kaosartat ett par gånger och jag är så otroligt tacksam för att jag haft folk jag kunnat ringa till och som klarat av att jag vräkt ur mig mina snurriga känslor. Utan dessa personer hade jag inte levt idag ! En av dessa personer är faktiskt en kvinna som var med här på forumet i tidernas begynnelse och jag är för evigt tacksam för hennes stöd <3

Så skaffa er pålitliga kontakter som ni kan häva ur er hos och var inte rädda för att ta emot hjälp ! Eller be om hjälp !! Ni vet inte hur mycket det kan betyda i framtiden !

Kram på er !!

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är viktigt för dig att minnas förstås, men det är lika viktigt för oss att påminnas. Efter en tids nykterhet, många år i ditt fall, känns det lätt och otvunget. Man glömmer vilken kamp det faktiskt var, och det behöver man påminnas om ibland. För att aldrig hamna där igen. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Profile picture for user Adde

stor fast liten man, en legendar hos de som genomgått 12-stegsbehandling, en man som vet vad han pratade om <3
Bengt Artur C har nu valt att lämna jordelivet för att fortsätta det arbete han vigt sitt liv åt i en helt annat division :-(
Och nej, inte viruset !!!
Nu börjar det kännas tomt när alla gamlingar som jag haft som "idoler" försvinner från denna värld.
R.I.P Bengt !

Ps Han var en offentlig person därför skriver jag ut hans förnamn Ds

Profile picture for user Adde

om min behandling fortsätter.......

Igår så hade det då gått 3 veckor på min behandling och den sista veckan blev ordentligt omskakande.
Jag blev nämligen uttagen till att ingå i gruppen "Familjebehandling" :-O

Det beslutet kom väldigt snabbt beroende på att de tog bort en rumskamrat som skulle ha varit med och petade dit mig istället ! Orsaken var att i Familjegruppen fanns ett syskonpar ungefär i samma ålder som mina barn !

Familjebehandlingen börjar på en måndag och avslutas på fredagen men vi alkoholister får inte vara med från dag ett utan ska gå in på tisdagen för att familjemedlemmarna ska få träffas själva och bilda en egen grupp.

Och dagen före, alltså måndagen, var jag så sanslöst rädd och omskakad för jag målade ju upp en bild av mig själv som en riktig riksalkis som skulle pryglas så familjemedlemmarna kunde ta ut den ilska som de bar på.

Så blev ju inte fallet !

Jag blev mycket väl emottagen och med stort intresse och efter ett tag blev det mängder av frågor. Vi var 2 manliga alkisar och minst en kvinnlig, dvs i princip en från varje behandlingsgrupp, som fick förmånen att vara med. Liksom i den vanliga behandlingsgruppen så haglade skratten och det fina i såna sammanhang är att vi skrattar MED varandra och inte ÅT varandra. Det där med att gömma sprit var det som framkallade mest skratt då vi alkisar många gånger trodde att våra gömmor var just gömmor men familjedelen tog ner oss helt på den punkten :-)) En liten episod var att jag plus den kvinnliga alkisen började reagera på reaktionen hos en manlig familjemedlem och vi pratade lite om honom en kväll och konstaterade att vi båda hade samma tankar : Han är alkis ! Så vi började pusha lite på honom dagen efter utan att vara otrevliga och vi insåg att han visste att vi visste men han erkände aldrig. Men vi hoppades innerligt att vi fick honom att tänka till ordentligt.

Och ja, det var också många tårar och där och då fick jag lära mig att inte trösta utan bara hjälpa till med näsdukar och det rent praktiska. Som jag ser det så är tröstandet i det här läget bara att bekräfta en eventuellt dålig insikt som personen behöver jobba bort. Men kramar i glädje över att se varandra läker så mycket mer än jag trodde var möjligt när jag var aktiv !

En kväll när jag gick ner från Familjen till min egen grupp så mötte jag en yngre kille som var rätt nykommen. Han hade problem med att kalla sig själv alkis under våra morgonsamlingar trots att han var satt på behandling av sin arbetsgivare och med en varning med sig. Då som nu var det vinter och jag hade bara byxor och skjorta och efter en timme ute i kylan frös jag som blöt hund. Men jag ville inte avbryta vårt snack för jag kände ju att hans inställning började svikta så han fick ju fråga på och fundera själv. På morgonsamlingen dagen efter så kallade han sig "presumtiv alkoholist" för att några dagar senare ta bort "förnamnet" :-)) Det kändes så otroligt bra när jag fick vara med om hans omvändelse och jag hoppas innerligt att det gick bra för honom fortsättningsvis.

Familjebehandlingsveckan gav mig så oerhört mycket så jag kan inte annat än rekommendera den till alla medberoende ! Och alkisar!!! Det finns också behandlingsvecka för Vuxna Barn där, hör och häpna, många vuxna barn med problem inser att de faktiskt är alkoholister själva !! När de inser det så har de möjlighet att ta hand om sig själva på ett bra sätt och problemen löser sig (oftast).

Som ett minne får man en medalj men den är halv eftersom man symboliskt lämnar den andra halvan hos den gruppen man varit tillsammans med under en vecka. Jag har min kvar och den är för mig en dyrgrip <3 Jag har faktiskt haft seriösa planer på att ta en Familjevecka nu på äldre dagar för att fräscha upp mitt sinne. Men det kan ju aldrig bli som det var första gången så jag tvekar.

På den tiden det begav sig så hade jag nu en vecka kvar då jag skulle förbereda mig för ett liv, ett nyktert liv, ute i det riktiga livet. Ett avsked jag inte ville tänka på...

Idag är jag nykter och jag tänker inte dricka nåt idag.

Sköt om er !

Profile picture for user Adde

veckan på min behandling var nu klar.
Jag hade lärt mig så mycket om mig själv och hur jag skulle handskas med livet ute i den nya, sköna, värld jag var på väg ut i. MEN...teori och praktik är ju som bekant 2 olika saker....

Jag var oerhört medveten om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv annars skulle jag halka tillbaka. Jag måste lära mig att leva ett egoistiskt liv där jag alltid kommer i främsta rummet och det är en otrolig skillnad mot det egoistiska liv jag levde som aktiv där min tillgång till alkohol alltid var prio ett.

Jag hade fått grunderna till att lära mig att älska den mest viktiga personen i mitt liv, dvs mig själv. Jag hade ju i många år slagit på mig själv för dumheterna under fylleslagen och effekterna av dem under lång tid efter. Jag var ju inte värd att ha det bra, nertryckt långt ner i skorna. Det var ett mäktigt projekt att börja se mig själv som en vanlig människa med mina fel och brister och börja bygga upp min självkänsla.

Min sista dag på behandlingen var en sorgens dag. Jag var med på sista morgonsamlingen, fick min minnesmedalj, och sen skulle jag åka hem. Men medan mina behandlingskompisar försvann till sina aktiviteter så blev jag sittandes ensam kvar i allrummet på vår avdelning och bara njöt av atmosfären. Jag ville inte åka hem !!

Dagen före hade min fru anlänt för att vara med på sin familjevecka och vi kunde prata lite med varandra. Att komma hem till ett tomt hus var inte heller lockande men jag var trött när jag kom hem så jag packade bara upp och gick och la mig och sov som en stock. Första natten hemma efter 4 veckors behandling var verkligen speciell. Jag hade ju åkt hemifrån gravt bakfull och kom hem nykter och skulle nu välja ett nyktert liv med nya vanor. Jag letade efter en AA-grupp där jag skulle söka stöd och som skulle få mig att lära mig om det verkliga livet utanför behandlingshemmets väggar. Dagen efter åkte jag dit.

Som de allra flesta så smög jag in genom porten efter att ha tittat så ingen spanade på mig och jag parkerade naturligtvis 2 kvarter därifrån. Och tänk om det var nån jag kände igen på AA-mötet :-O Hu, så hemskt !

Ett år efter grundbehandlingen så var det efterbehandling på samma ställe en gång i månaden. Under den månaden var vi ålagda att gå minst en gång i veckan på möten vilket inte var ett problem för mig. Jag gick varenda dag och ibland tom 2 ggr per dag bara för att jag kände ett behov av att lära av de som gått före mig och för att kände att jag blev starkare i min nykterhet. Att lära sig av en som kom tillbaka efter ett återfall, och som i vissa fall stank av gammal fylla, var nog den bästa skolan av alla. Dit ville inte jag !!! Jag åkte ner dagen före efterbehandlingsdagen och sov över ovanför garaget där det fanns övernattningsrum i storlek av en garderob..
Ofta tog jag tåget (för att sen åka buss och slutligen taxi) och det var en oändligt skön känsla att få slå sig ner i sätet och bara njuta av att detta var helt och hållet min tid där jag bara kunde pyssla om mig själv !! Den känslan av egen lyx har jag inte upplevt nån mer gång i livet. Tyvärr.

Att återse efterbehandlingsvänner var en sann lycka ! En del försvann och sågs aldrig mer, nån plockade polisen in eftersom han misshandlat sin fästmö, några åkte dit och skulle sova över men hade sprit med sig och söp sig fulla...jag kan tänka mig många fler ställen att supa på än på ett behandlingshem.

De sista orden min terapeut sa till mig är de som jag tjatar om här : Om du varje morgon bestämmer att du just idag inte ska dricka så kommer du att somna nykter ! Tack vare den enkla regeln om att bara ta en dag i taget så ramlar dagarna på och jag har snart en vecka, en månad, ett år......

Den månaden på behandlingshemmet är min bästa månad alla kategorier ! Och min bästa investering i mig själv !

Må gott och ta inte första glaset !

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen en månad som du förvarar nära ditt hjärta. Otroligt fint beskrivet. Hur du sitter där i samlingsrummet och inte vill åka hem, och o. återseendets glädje på återträffarna. Väldigt sorgligt att skaran blivit mindre med åren.

Jag har läst att uppklarningsprocenten hos AA tex är 5-7 procent. Så många lyckas hålla sig nyktra en längre tid. Det är en otroligt låg siffra. Sorgligt ?

Kram ?

Profile picture for user Adde

kanske om man enbart ser till AA-möten men där är av naturliga orsaker väldigt svårt att mäta iom anonymiteten.
Men hos oss som gått på riktiga Minnesotabehandlingar så finns det flera studier, bla Lunds universitet har gjort en, som är väldigt lika varandra vad gäller nykterheten i tid . ( Jag har varit med i en när det hade gått 3 år :-)) Anonymiteten är viktig men jag gav tillåtelse till att de skulle få kontakta mig. Så motiverad var jag :-)) ) Ca 30% klarar sig direkt (och där finns vissa morötter : betalar du själv, eller betalar arbetsgivaren och ställer krav via kontrakt, eller om du söker själv och är väldigt motiverad och så om du är villig att betala en del av kostnaden själv så har du bäst möjlighet), ca 30% tar ett återfall men återvänder och fortsätter så den nyktra vägen när de övertygat sig själva att det inte fungerar att dricka. Och den sista tredjedelen försvinner helt ut i dimman.
Hos de som vill testa kommer återfallet ca 3, 6 och 9 månader in i nykterheten. Jag vet inte om det finns undersökningar på det men det är lätt att konstatera under efterbehandlingen.

När jag åkte hem därifrån så ringde en som skrivits ut en vecka före mig och talade om att han stod med vatten upp till midjan och en halvfull(tom??) whiskyflaska i handen och sa att han skulle supa tills han drunknade.
Jag kunde ju inget göra utan var bara glad att jag då fattade, på det hårda sättet, att jag lärt mig sätt gränser. Första gången jag använde det. Han hade inte betalat själv ! Han levde iaf minst en månad till innan jag tappade kontakten med honom.

Ja, utan den månaden hade jag inte levt idag. Lätt att konstatera !!

Profile picture for user Adde

nog så har min son äntligen, äntligen erkänt att han fattat mina varningsord om att bli alkoholist genom arv och miljö.
Äntligen, äntligen erkänner han att mina ord dyker upp i huvudet när han tar en öl och får den att smaka illa <3
Och nu snuddar han vid tanken om att ta en Familjevecka som jag erbjöd mig att betala när jag var nynykter men som han då inte ansåg att han behövde ! Han är inte riktigt där än men förhoppningsvis tar han steget !
Ibland lyser solen lite starkare <3

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Som förälder känner jag verkligen med dig ❤? Har själv en pappa som är nykter alkoholist. Han slutade dricka när jag föddes ❤❤❤ vilket jag är tacksam för. Har en bror med a-problem och så kämpar jag också med diverse beroenden. Så jag är så enormt lättad när ingen av mina barn har varit så intresserade av A. Men de känner till risken

?????

Profile picture for user Adde

inte sett senaste programmet med Carina Bergfeldt så gör det och lyssna på Sebastian när han berättar om sitt liv som medberoende och alkoholist !
Mycket bra !!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag såg det, jättebra! Alla vittnesmål är viktiga ❤️ I hans fall var missbruket ärftligt. Tung avslut med pappan ?

Kram ?

Profile picture for user Adde

parkbänkarnas egen lilla goding : En kvarting Mavrodaphne. StarDry Gin....men fy f-n vilken vidrig smak.... Det fanns nåt mer billigt rödvin som var poppis men som har fallit bort i gudomlig glömska...

Vilka sjuka tankar som kommer när jag ser att en av ungdomens idoler har gått bort :-O
R.I.P Bunny Wailer !
Ja, det var en fin tid och jag längtar ibland tillbaka till den och tröstar mig med ett reggaemedley för att få känna gunget och sorglösheten åter en gång. Spritsorterna ovan tillhörde det billigaste som gick att köpa eller få langade men det var ju vidriga sorter :-(( Iofs en fördel får då drack jag inte mycket...

Jag gillar även techno fast jag är gubbe och hade den varit populär när jag var ung så hade jag säkert dragit i mig droger och dansat mig medvetslös i nån skogsglänta. Kanske hade jag överlevt det mha NA's nyckel eller så hade det blivit döden direkt.

Nu blev mitt liv lite mer stillsamt där alkoholen sakta men säkert tog över mer och mer. Och jag upphör aldrig att förvånas över att min kropp verkar ha förlåtit mig mina synder och jobbar på i bästa förmåga. Självklart har jag mina defekter men det kan jag nog tillskriva ett liv utan tanke på nyttigheter (smågodis är ju sååååå gott !!) och min ålder......ingen maskin går ju i evighet.

Jag kan fascineras över att olika situationer, musik eller händelser för länge sen slutat att reta min sjukdom och det är nog utan tvekan för att jag gjorde min hemläxa ordentligt de första åren främst genom att göra en genomgripande förändring av mitt liv och genom att lyssna på Di Gamle. Jag blir aldrig fri från min sjukdom. den finns ju för alltid i mig, men jag kan leva med den eftersom jag undviker att ta det första glaset.

Gunga loss lite idag till The Wailers !

Profile picture for user Adde

hade det då gått nästan en månad efter jag lämnade min trygghet på behandlingshemmet.
Jag hade börjat, ivrigt måste jag påstå, med att planera för min första efterbehandlingsdag. Jag hade ju en bit att åka så det var inte bara att dra iväg, en hel del som måste klaffa. Men allteftersom dagarna prickades av steg mina förväntningar och längtan. Just då kändes uttrycket att ta en dag i taget som en stor pina !!

När jag väl slog mig ner på tåget så rann all stress av både bildligt och bokstavligt och jag kände hur tröttheten infann sig, en ärlig trötthet, en välförtjänad trötthet.
Jag hade gjort som de sagt att jag borde göra, ja BORDE....valet är ju helt mitt men jag var ju så rädd för att snubbla på vägen så jag tog tag i allt som fanns i form av stöd från andra. På min första resa ner så slog det mig att detta var MIN tid, min alldeles egna tid, en tid som enbart var till min nytta och som ingen kunde ta ifrån mig.
Det var första gången i mitt liv som jag kände att jag verkligen gjorde nåt bra bara för min egen skull ! Tänk att det skulle behöva ta så förb-at lång tid i mitt liv att inse att jag behövde ta hand om mig själv ?! Det var första tanken på att jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag är så värd att vara just det. En tanke jag fick "förädla" och låta mogna lång tid framöver.

När jag skulle byta färdmedel fann jag mig ståendes med en restaurang bakom ryggen och Systembolaget framför ögon. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt detta ultimata test över min nynyktra tillvaro :-) Testet utföll till min favör och jag hade ett stopp till på vägen innan jag var framme hos mitt behandlingshem. Jag hade bokat rum över garaget och det var nybäddat och inbjudande och som vanligt sov jag som en stock mellan lakanen !

På morgonen ingick frukost i rumspriset och den var lika bra som tidigare och jag njöt av allt som hände runt mig. Jag fick inte äta på den avdelningen jag hade varit på av praktiska skäl men det var skoj/spännande/ intressant att se de intagnas smygblickar på mig som kom "utifrån". Vi får inte prata med varandra så det fanns ju en gräns där.
Sen var det till att packa ihop och gå upp till lokalen vi skulle vara i och glädjen i att möta andra från samma tid som jag var där slog precis allt i riktig, äkta, glädje !!

Mötena under dagen innehöll alla känslor jag kan tänka mig, inte bara för min egen del utan även för andras liv under månaden. Sorgen över att inte ha alkoholen som nappflaska var tung för många. Ett och annat återfall som blev accepterat om de själva berättade hur de gjort för att ta sig ur det medan andra försökte ljuga och blev därmed avstängda från vidare efterbehandling. Sanningen är helig !!

Olika frivilliga skjutsar fixade transport tillbaka till stationen för vidare befordran hemåt. En hemresa där huvudet var helt fullt med det som jag lärt mig under dagen och som gjorde att restiden gick snabbt som attan.
Och jag började räkna ner till nästa efterbehandlingsdag !
En underbar tid i livet och en investering i mig själv som jag aldrig någonsin ångrat !!
Ha det bra i det nyktra livet !

Profile picture for user Magnus

@Adde Ja så är det ;-)

Du kan räkna med att en del saker kommer att återställas under de närmaste dagarna. Andra saker är medvetet ändrade. Men du får gärna skriva en kommentar till oss, om det är något speciellt du saknar eller önskar.

Tanken är ju att det ska bli bättre även om det säkert blir ovant till att börja med.

Profile picture for user Adde

Och det är Admin Magnus som retas med mig genom att lägga in Seabee som profilbild :-) Jag tro han blev så avundsjuk på mig när han fick veta att jag minsann flugit med en sån :-)))
Men jag svävar ju ofta ute i det blå så det är väl ok :-))))
Och nej !! Jag tar inte illa upp ! Skämt är alltid välkomna !

Profile picture for user Andrahalvlek

@Adde Otroligt bra, och sorglig krönika. Ju fler som pratar om misären öppet desto mer bidrar det till att stigmat bryts. Tror jag.

Jag gillade verkligen dina inlägg om din behandlingstid för många år sedan. Kan du inte fortsätta skriva fler inlägg om din första tid som nykter? Hur du tänkte och gjorde, vad som var jobbigt och vad som kändes självklart.

Kram 🐘

Profile picture for user FinaLisa

Tack Adde,
Det var en viktig och intressant krönika!🙏 Och så sorglig😢

Jag har bara en invändning och det gäller användningen av ordet avkriminalisering. Det är inte detsamma som legalisering där man tillåter droger.
Att avkriminalisera eget bruk betyder inte att det är fritt fram att använda droger. Det betyder att man kan få en chans till ett annat bättre liv utan droger med hjälp av behandling och coaching. Som det är nu så blir unga människor skuldsatta, stigmatiserade och kommer inte in på bostadsmarknaden på grund av att de finns med i belastningsregistret.
Svårt att få vanliga vita jobb osv. Det är lätt att fortsätta på den dåliga vägen om alla dörrar stängts till ett normalt liv.
Att köpa och sälja knark ska självklart vara olagligt.

Kram 🧡🌷🧡

Profile picture for user Adde

Andra halvlek.....jag hade tänkt att fortsätta en gång i månaden = motsvarande mina efterbehandlingsdagar men inget är hugget i sten ! Som idag nedan :-)
FinaLisa......jag tycker du har helt rätt med ordet avkriminalisering ! Jag har några få kontakter med drogfria narkomaner och ser vad de kan åstadkomma om de får chansen, på ett sätt har de mer driv än jag som nykter alkoholist. De platsar inte i företag som anställda med hårda styrningar utan startar gärna egna företag. Kanske jag generaliserar men detta är min erfarenhet från de jag känner nu och har träffat genom åren.

Igår kväll, alltså tisdag, sändes Eldfesten via Youtube och jag klistrade mig framför tv'n !!!
För 2 år sen var jag på plats på Skansen och fick vara med om festen irl !!! Så otroligt bra !!!
Då liksom nu tänkte jag på hur jag kunde vara med med varje fiber i hela min kropp och ta in glädjen och den fantastiska gemenskapen som var på berget !!!
Den känslan var ju totalt omöjlig när jag var aktiv eftersom hela mitt känsloliv var blockerat. Skratta tillsammans med okända människor men som är på samma våglängd är bara så bra !! Gubben fick tom applåder när han hoppade...ja....hoppade och hoppade....över eldarna, det var ju inga gasellsprång men jag brände iaf inte upp byxorna :-))) Igår satt jag och längtade tillbaka och hoppades innerligt att det blir som normalt nästa år så jag får vara med igen !!

Såna här tillfällen ger nykterheten guldglans och jag blir så glad att jag valt det livet så jag blir tårögd ! Belöningarna duggar tätare som nynykter men de fortsätter att droppa in hela livet om jag gör rätt val och, jag lovar !, de känns lika stora som i början !

Ps De påstås att 35 MILJONER såg direktsändningen av Eldfesten <3 Hur många såg Mellon sa ni ??? :-)) Ds

Profile picture for user Adde

Jag kom ju ut i verkligheten såhär dags på året och hade ju förmånen att få växa själsligt i takt med naturen. I början var det lite virrigt men sen började jag ju lägga märken till naturens pånyttfödelse och kopplade automatiskt ihop det med mitt nya liv.
Varje liten knopp jag såg kunde jag ju rakt av koppla ihop med det som växte inom mig = nytt och fräscht !
Krokusarna ! Vitsipporna som svämmade över våra marker ! De första humlorna och då framförallt de som låg och solade sig i solen <3 !! Bina som lite småfruset försökte göra sitt jobb! Alla trädens olika knoppar <3 !
Allt detta hade jag ju helt glömt av under min aktiva tid och nu fyllde det nya friska mitt hjärna och mitt hjärta ! Som nyfödd <3
Ta vara på de små tingen, förundras över naturens skönhet, njut av att pånyttfödas !
Och ta inte det första glaset !!

Profile picture for user Adde

Ok, jag hade inte tänkt skriva nåt här innan sidan blir redigerad i läsbart skick igen men inget är ju hugget i sten.....
Jag träffade i dag en man som jag hyser väldigt stor respekt för, en man som gjort en sjuhelvetes resa i livet och nu jobbar som drogterapeut. Han är anställd på ett behandlingshem som uteslutande jobbar med tunga narkomaner och med det påföljande tung kriminalitet. Definitivt inget lätt jobb !!!
Eftersom han har egen erfarenhet så har han en klar fördel i sitt jobb för han vet ju precis vad som försigår i patienternas skallar och vet hur han ska tackla den svåra ångest som de allra flesta har i början. (Jag fick tillfälle att se en ung kvinna gå ur sin ohyggliga ångest på en kvinnoavdelning på det som i dagligt tal kallas Slottet. Den dagen var jag oerhört lycklig över att jag "bara" är en alkis ! Vilka kval hon led den tjejen :-(( ) Och han och företaget jobbar helt med 12-stegsmodellen. Den riktiga, den ursprungliga.

Och det innebär att det här tramset med "läkemedelsassisterad behandling " går fetbort eftersom det stjälper betydligt mer än det hjälper ! Hans största arbete är att få nyintagna att sluta med alla olika typer av ångestdämpande medel de häver i sig så de kan börja återvända till livet med alla dess upp- och nergångar. Då, först då, kan han börja jobba med dem på ett sunt sätt.

Jag som är en ren alkoholist blir så skrämd när jag hör vad narkomaner/drogberoende går på utöver sin basdrog ! Och jag blir än mer skrämd när jag ser hur tablettberoende hos oss alkisar breder ut sig :-( Nu är det ju mer regel än undantag med blandmissbruk och så var det inte när jag började min nyktra bana. På behandlingshemmet jag var på var alla piller helt förbjudna utom just sån som var receptbelagda typ astma- blodtryck- diabetes och liknande sjukdomar och dessutom delades ut av personal morgon och kväll. Vi fick inte ens använda huvudvärkstabletter ! Jag vet folk som hade smusslat med sig piller och blev påkomna och fick lämna hemmet på stående fot.

Jag rekommenderar inte längre mitt gamla behandlingshem eftersom de idag inte följer 12-stegsprogrammet utan skriver ut recept på lyckopiller. De tillverkar personer som är tablettberoende !!

Min bekanting och jag är rörande överens i frågan om VARFÖR socionomer, och diverse läkare som tror att man kan dricka socialt, inte frågar oss som varit djupt nere i skiten och tagit oss upp ??!! Och dessutom fått ett drogfritt liv med sinnesro !! Jag har över 20 års erfarenhet av aktiv alkoholism och jag är väldigt stolt över att jag tagit mig ur det med hjälp av andra beroende som gått vägen före mig. Den erfarenheten får man inte av några år på en skola.

Och varför i he-te gör de inga studiebesök, frivilligt, på behandlingshem och AA och NA ???
Kan det vara att det kommer för nära deras egen situation ?
Nu...jag lovar....ska jag inte skriva mer förrän sidan är redigerad !

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Glad påsk @Adde 🌸💚🐰!

Nu när jag lärt mig mer om A så har jag lagt märke till hur många läkare och annan vårdpersonal själv har problem med A. Ofta uppmuntras vi att dricka vin genom AW och socialt planering av helgen. Tänker speciellt vissa läkare som ser väldigt trötta ut på måndagar. Ser även på deras Instagram att det ofta dricker dyra viner. Och dessa läkare skriver ut mediciner till andra missbrukare. Lite äckligt om ni frågar mig 😔💚

Profile picture for user Adde

Det är som ett beroende känner jag när jag återvänder till denna röriga sida fast jag egentligen inte vill det.
Men....för att fortsätta min historia om mitt första år så är jag ju tvungen....

Vid den här tiden på året så hade jag varit ute i det riktiga livet ca ca 2 månader som nynykter och det hade gått bra. På det stora hela. Inga sug, inga korkade tankar, fullt fokus på vad Di Gamle sa så jag slapp göra om samma misstag som de hade gjort. Jag såg/hörde om behandlingskompisar som föll ifrån med en mängd olika försvar till sitt drickande, inget fungerade och skrämde mig så satan !! En ringde och sa att han skulle ta ett "kontrollerat återfall" och jag blev bara som ett stort frågetecken :-O Det är än i dag den absolut sämsta ursäkt jag någonsin hört och mycket riktigt gick det åt helvete. En sa att han "bara ska smaka" och det gick ju inte heller. Nån bara dröp av och jag fick senare höra att han avlidit, av vad vet jag inte. Nån hade krökat på ordentligt och slagit sönder sin sambo vilket blev en polissak och sitter sen på efterbehandlingen och vrålljuger om att månaden gått bra. Vi som satt i samma grupp kunde ju, utan att veta vad som hänt, se/höra att han ljög och terapeuten som hade mer info ställde honom mot väggen men han var lika korkad då och ljög. Eftersom soc hade skickat. och betalt, för hans behandling så fick ju de reda på polisanmälan och skickade den vidare till behandlingshemmet. Han blev avstängd och efter ett tag fick vi via omvägar höra att han blivit inlåst för misshandeln.

Själv så hade jag hamnat i en liten smärre konflikt med behandlingschefen då jag ville byta efterbehandlingsdag i maj så jag kunde åka på mitt första Gotlandskonvent. Han tyckte inte att jag som nynykter skulle åka på sånt men jag propsade och "vann" och att jag tog den striden har jag aldrig ångrat !! Dessvärre blev det ytterligare tjafs då jag senare vill byta dag så det stämde med Gamla i Gårdens vårmöte :-)) Men det fungerade det med :-)

Efter total 3 månader som nykter (ink månaden på behandlingshemmet) började saker och ting falla på plats. Min känslor som varit borta så länge började återvända i den takt som jag kunde klara av dem. Tänk vad kropp och knopp är smarta !! Jag började gråta för allra minsta grej och jag började upptäcka hela mitt känsloregister vilket ibland kunde vara jobbigt och då var jag ändå nybörjare i avdelningen känslostyrning. Det är svårt att säga men nog tog det väl över ett år innan jag fått full insyn i mitt sen länge avstängda känsloliv ? Men jisses vilken resa det var !!

Jag fick ju med tiden en större och större insikt om att jag faktiskt lurat döden, det var iofs inget jag gick och tänkte på då men tanken kom och gick. Min kropp var utsliten, jag var underviktig (kan man inte tro idag :-)) ) , labil i sinnet och misstänksam mot allt och alla. Men i takt med att nykterheten växte sig starkare så repade sig kroppen på ett helt otroligt sätt ! Jag började upptäcka olika skavanker, gjorde ont lite här och var, var stundtals väldigt rörigt i skallen (ja, jag begärde och fick en demensutvärdering) och jag hade svårt att formulera mål längre fram i tiden.
Jag hade inte börjat utveckla min självkänsla på riktigt än, jag visste nog inte vad det innebar i det stadiet jag var i, det kom senare. Men jag var väldigt noga med att gå på mina möten och där få den medicin som jag så väl behövde och jag såg så fram mot min efterbehandlingsdag varje månad. Den dag som bara var min alldeles egna <3 Alla skulle skaffa sig minst en dag i månaden som bara är ens egen ! Ett lufthål !!

Under den här första tiden fick jag lära mig det som jag alltid tjatat om här :
Ta ett beslut varje morgon om att vad som än händer så ska jag inte dricka just idag !
Ta INTE första glaset !!! Ett glas är för mycket medan hundra är för lite....

Ta hand om er !!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Adde Alltid lika roligt att läsa dina tillbakablickar! Att det tog ett helt år innan du hittat alla olika känslor igen var spännande. Jag tror att det gick snabbare för mig, men de kom å andra sidan som en stormvind i månad två-tre redan. Allt på en gång.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Ett glas är alltid för mycket, medan 100 glas alltid är för litet... Det var en bra slogan! Precis så är det ju. Jag vet ju inte ens om jag har ”riktiga” alkoholproblem, eller bara sjåpar mig. Tror aldrig jag kommer komma till klarhet där... Men jag vet ju att ”ett glas” inte gör mig ett dugg nöjdare, så det vore jäkligt onödigt att dricka det öht, bara för att sedan upptäcka att 100 inte räcker.

Profile picture for user Adde

Crille Flygare......
Då brukar Gotlandskonventet gå av stapeln. Det var mitt första stora AA-event och som väldigt nynykter var det en omvälvande upplevelse. Jag vet inte riktigt hur många vi var på plats men jag vet att vi under midnattsmötet fyllde upp Visby Domkyrka som har plats för ca 700 pers. Tom jag som inte är religiös blev tagen av stämningen och då inte minst när alla stod upp och läste Sinnesrobönen !
Det var mäktigt !

Festmiddagen var på Rotundan ute i Kneippbyn och självklart var det fullsatt. När jag gick ut för en rök under kvällen och stod och tittade på solnedgången samtidigt som jag hörde sorlet från alla nyktra alkoholister med anhöriga inne i matsalen så blev jag så medveten om att det sannerligen går att ha roligt utan sprit !! Under dansen kom det in en kille med en ölflaska i handen och roade sig kungligt ända till ölen tog slut och han skulle beställa en ny i baren :-)) Han försvann lika snabbt som en avlöning när killen i baren talade om för honom att det var en festkväll för nyktra alkoholister så det serverades ingen sprit :-))

Jag lärde mig ofattbart mycket under dessa dagar ! En del saker fattade jag inte förrän långt efteråt och jag lärde mig att vissa saker måste få mogna innan jag är beredd att ta emot dem. Det är utan tvekan så att den här helgen på Gotland var en viktigt del i mitt bygge av en stabil nykterhet. Så mycken kunskap och erfarenhet är svår att hitta i nåt annat sammanhang och att det är så lätt att fråga andra, okända, om råd och hjälp utan att bli nervärderad eller dömd.

Några som nyligen tagit återfall var där och de gjorde outplånliga intryck på mig, nån hade varit så nära döden, nån annan hade "bara" tagit en öl innan han klev ombord på en färja och vaknade senare i Stockholms hamn utan att ha en susning om hur han hamnade där. Såna historier gjorde ju mig bara ännu mer övertygad om att alkoholen var en passerad erfarenhet i mitt liv. INTE bortglömd men passerad !! Alla, alla, som har lång nykterhet trycker på att jag inte får glömma vem jag är och hur mitt liv såg ut tidigare !! Jag kan inte ändra mitt tidigare liv men jag kan få en distans till det genom de förbättringar jag kan göra i mitt nuvarande liv och acceptera det som varit tidigare. Min nykterhet är en färskvara som måste vårdas ömt så den inte blir skämd.

Jag blev nog aldrig densamme efter min första helg på konventet och jag hade så mycket att fundera på hur jag skulle kunna gå framåt utan att ramla bakåt. Lev idag är ju så utslitet men så sant ! Om jag står med ett ben i dåtiden och ett ben i framtiden så pissar jag ju på dagen idag :-(
Under konventet var/är ju Al-anon och Alateen medarrangörer och för mig som ny i "branschen" var ju även det en upplevelse full med lärdomar. Jag gick ju gärna på öppna möten hemma där det ofta var många anhöriga/bekanta till alkisar med och de gav mig också så mycken erfarenhet men det blev på nåt sätt mer koncentrerat på konventet.

Konventet blev absolut en skjuts framåt i min nykterhet och jag var över till Gotland ett antal gånger efter det. Det är välordnat såtillvida att man beställer hotell, båt, middagen, eventkostnad (nån hundring) hos Destination Gotland. Enkel förtäring finns på plats i skolan som är konventets bas men många tar ju en promenad och äter på nåt annat ställe, kan ju vara skönt att lugna ner hjärnan lite....

Jag kan avgjort sakna alla dessa aha-upplevelser som jag fick som nynykter ! Nu är livet mer stillsamt, på gränsen till tråkigt, och jag som beroende mår väl inte topp med ett sånt stillsamt liv. Jag vill ju fortfarande ha lite action i livet :-))

Men idag är jag nykter och tänker så förbli !

Ta hand om er !!

Profile picture for user Adde

Vissa dagar är jag så enormt glad för att jag bestämt mig för att inte dricka idag.
En dag som idag när mina känslor går fullständigt bananas så skulle det sitta så otroligt skönt med att supa mig medvetslös och bara komma bort. Faktiskt är det så att jag är fruktansvärt glad för att jag inte har nån form av alkohol hemma annars skulle det kunna hända det som bara inte får hända.

Och jag kan ännu en gång konstatera att min nykterhet är en färskvara och att jag har precis lika långt till återfallet som alla andra alkoholister trots att jag har en längre nykterhet bakom mig.
Idag överrumplades jag av mina känslor och blev helt plötsligt väldigt sårbar vilket naturligtvis är både ont och gott. Ont för att det...ja just det...gör förbannat ont och gott för att det påminner mig om att jag är en människa med fel och brister och att jag kan göra nåt åt min situation utan att dricka.

I morgon är en ny dag med nya möjligheter och jag kommer att vakna nykter och utan baksmälla. Det är också ett steg på vägen....Per aspera ad astra.....

Profile picture for user Mirabelle G-S

Mm känslor som går bananas och stress som löper amok är verkliga triggers. Men kanske är det bra att få en lagom (dvs inte oöverkomlig) reality check nu och då, så man inte blir ”för” trygg i sin nykterhet, utan förblir ödmjuk... Det gör oss nog till bättre medmänniskor, om inte annat. Hoppas känslostormarna lugnar sig så du får en fin helg ändå.

Profile picture for user Adde

En väldigt intressant insikt är att jag klarar att ändra mitt liv vad gäller diabetesen också fast jag misströstar ibland.
Precis som med att sluta med alkoholen så får jag belöningar i den takt som jag klarar (är mogen för..) dessa belöningar. Och ungefär som när jag slutade jag med spriten så är basen för mitt tillfrisknade att lyssna på de som gått före mig och även söka kunskap på alla möjliga sätt.

Jag använder LCHF för att kontrollera mitt blodsocker och håller jag, och accepterar, den livsstilen så fungerar det. Efter att ha struntat i alla råd under vintern och en bit in i våren så hade mitt långtidssocker dragit iväg katastrofalt högt. Och precis som med alkoholterapin så skrivs det ut piller, piller....piller :-(( Jag använder en basmedicin och som jag nu vet räcker för mig om jag sköter mig. Och den fungerar utmärkt tillsammans med LCHF. Kruxet är ju att sluta med alkohol är ett kapitel för sig då det "bara" är att låta bli alkoholen men med diabetes är ju den stora skillnaden att jag måste ju fortsätta att äta. Jag fick ytterligare en medicin när de såg mitt höga långtidssocker med motivationen att den "hjälper till att kissa ut sockret" !!!
På min fråga om det inte är bättre att inte stoppa in socker i kroppen blev det bara tyst.
Jag tar inte den medicinen alls men däremot blev min reaktion att återvända till en kost baserad på LCHF och nu kan jag se på mitt fastesocker att jag är prediabetes, dvs betydligt bättre än att vara ren diabetiker.

Likheterna med att sluta med sprit är så slående : Lyssna på andra, sköt om dig själv och prioritera ditt mående.

Profile picture for user mulletant

Strålande Adde! Fint att du fixar det så galant. Själv är jag, förutom vuxet barn och tillfrisknande medberoende, det som kallas ’tvångsmässig överätare’ så numera äter jag som du, men lämnar bort det som ’ser ut som och smakar som’ det jag ska undvika. Jag har haft och har otrolig nytta av allt jag lärt av dig och andra alkoholister på AA. Vi delar beroendekunskapen och -gemenskapen, mullegubben och jag. Idag är jag enbart tacksam för hans alkoholism som förde mig hit. Det var starten på mitt tillfrisknande ur medberoendet. När jag fick ordning på det såg jag hur jag genom livet använt mat som flykt och bedövningsmedel. Idag lever jag som du😄 fast striktare med maten!
Önskar dig en härlig söndag i försommaren🌿🐞🦋🪲🌿

Profile picture for user Adde

Saknar Gilla-knappen !!!!
Slog mig i morse att en stor skillnad mellan att sköta min diabetes skiljer sig enormt mycket från min alkoholism.
Det är ju så enkelt som att jag inte kan smaka alkohol, dricka mindre, dricka andra sorter, dricka på andra tider, dricka tillsammans med andra.........Jag. Kan. Inte. Dricka. Alkohol !!!

Medan jag med min diabetes kan smaka allt men vara oerhört vaksam mot sockerrika grejer som drar igång mitt sockersug. Men livet rasar inte om jag äter potatis.... En gång !!

Och att använda mat som ångestdämpare har jag ju helt klart en tendens till att göra.

Till mitt försvar måste jag ju framhålla att jag i nykterheten började kunna känna och njuta av god mat. Och det satte ju sina spår.....

Profile picture for user Adde

Sommarlovet är här och med det en helt hopplös tid för alla barn som lever i alkoholistfamiljer.

Ingen fristad som skolan innebär och för unga för att dra nånstans där det är lugnt och skönt, bara ett lång pina innan skolan börjar igen. Fråga barn hur det är med dem och försök få dem att prata, ja, det kan ta lång tid, ta med dem på utflykter tillsammans med era egna barn. Bjussa på saft och bulle, kanske även mat för det kan det ju vara dåligt med i en alkoholistfamilj.

Stötta organisationer som tex Maskrosbarn, finns en del andra liknande, som ordnar aktiviteter för barn året om men framförallt sommaren.

Ta hand om er !

Profile picture for user Adde

Under min första sommar som nykter lade jag upp en resplan i samband med mina efterbehandlingsdagar och besökte behandlingsvänner.
Vi hade fina sommarmiddagar där vi diskuterade allt mellan himmel och jord och kanske mest hur vi upplevde nykterheten och hanterade den. Tidigt såg jag vänner som sakta gled över på fel sida av sin utvecklingskurva och blev rädd för att jag skulle dras med.

En och annan gång kände jag ett väldigt obehag när nån ringde och jag inte klarade av att sätta fingret på vad som var fel. Det tog ett bra tag innan jag fattade att de använde små onödiga lögner och som jag undermedvetet reagerade på. Det är ju så enkelt att det går inte att ljuga för en annan alkis och idag vet jag ju det !! Alla lögner är ju använda !! Jag har ju använt dem själv under min aktiva tid.

Under åren har de allra flesta försvunnit av flera olika anledningar och jag saknar den gemenskap vi hade de första åren. Jag fortsatte att var med på patientföreningens vår och höstmöten och så här dags på året hade jag ju varit med på mitt första Gotlandskonvent. Siktet var nu inställt på Gullbrannakonventet första helgen i september, ett konvent som betydde väldigt mycket för mig under många år.

Friheten jag kände i början har varit min livlina och jag tror att den nog varit orsaken till att jag överlevt de livskriser jag upplevt. Den blev en väldigt bra grund att stå på och efter att under många år varit slav, inlåst, under alkoholens tvång så njöt jag i fulla drag, gör fortfarande, av min frihet.

Så länge jag sköter min nykterhet och låter bli det första glaset så får jag behålla min frihet ända tills ålderdom/sjukdom återigen begränsar mig. Njuta av varje dag är ett bra recept på att behålla min nykterhet.

Drick mycket i värmen. Vatten då förstås !

Profile picture for user Adde

En kort kommentar om behandlingshem som inte tillverkar tablettberoende av alkoholister.
Jag och en bekant, som jobbar på ett behandlingshem, spånade om det finns nåt behandlingshem i Sverige som INTE skriver ut lugnande och lyckopiller men det tog ett tag att sålla ut nåt som vi kan rekommendera. Hans eget förstås, men det riktar in sig på tunga, manliga, narkomaner med svår kriminalitet, men sen blev det svårare.
Vi enades sen om att det sen länge välrenommerade Korpberget är nåt vi kan rekommendera.
Vi är inte på det klara med om Alefors hamnar på listan för när jag frågade dem sist så fick jag inget vettigt svar.
Efter en sån här tung supahelg kan det vara bra med ett uppslag om var man ska ta vägen.
Sköt om er och tveka inte att ringa och be om hjälp !!

Profile picture for user Adde

På förekommen anledning......

Ångest !!

Jag hade ju den stora fördelen med att redan under min behandling få redovisa min lifestory inför gruppen. Dvs så mycket som jag då kunde komma ihåg ! Hjärnan var ju inte i toppform 14 dagar in i nykterheten om jag säger så.... Men det jag då berättade gjorde att det värsta ångesttrycket släppte och jag kunde tassa vidare i mitt liv. Men med tiden så gjorde vissa saker sig påminda när de flöt upp till ytan och skapade en rejäl oreda i mitt sinne. Och det fortsatte under många år i nykterheten och än idag kan det poppa upp skämsiga saker i olika sammanhang. Jag lärde mig tidigt av Di Gamle att det finns 3 saker som lindrar ångesten betydligt :

1) Prata
2)Prata
3)Prata

Att släppa ut trollen innan de hinner bygga bo är den absolut bästa medicinen !!
Jag kommer ihåg att vi jämförde med en sån där påse vakuumförpackade jordnötter (finns såna fortfarande ???)
Hård och inbrottssäker tills man fick hål på den och den växte lite med ett pys. Att sen kunna pilla ut nötterna genom ett hål och känna doften av dem när de kom ut i den friska luften är som mina tankar som satt fast i huvudet. När jag släppte ut dem så visade det sig att det största hotet var när de var instängda i mitt huvud, komprimerade till farligt, gnagande, monster. De sprack i ljuset och omvandlades till något bra, stärkande.

Samma sak om man jämför med en lök. Jag skalar av den lager för lager och tårarna rinner mest i början för att sen, när jag kommit längst in, bli "tårfri" !

Att möta sin känslor utan sinnesförändrande medel är att möta en helt ny värld som jag för länge sedan glömt bort ! Jag söp ju bort hela mitt känsloliv och bara gåvan att få upptäcka det igen är värt så mycket !

Ps Trygga Barnen behöver volontärer ! Ds

Profile picture for user Andrahalvlek

@Adde Så klokt råd du fick. Prata, prata, prata. Skriva funkar också, kanske inte lika bra men nästan lika bra i alla fall.

Jag lyssnade på Niklas Strömstedts sommarprat häromdagen. Han berättade bland annat om sin pappa som tystnade i perioder. Jag kände igen min egen pappa massor, han som svarade att han mådde bra trots att det var hur tydligt som helst att han mådde apa. Så gjorde alkoholen med mig också, la ett lock på alla känslor tills jag slut kände mig helt tom på känslor. Och deprimerad.

Kram 🐘

Profile picture for user Adde

Mitt första år knallade på och livet blev till nån form av rutin.
Nu hade jag varit nykter i snart 6 månader och jag har egentligen inte så många minnen av den tiden annat än att känslolivet var som en bergochdal-bana och jag upptäckte mer av mer av mig själv och hur jag fungerade. Jag kunde inte riktigt glädjas över mina framgångar för jag visste helt inte hur man gör för att känna äkta glädje. Den kunskapen kom senare.

Jag hade bra med jobb och var ibland orolig för att jag skulle kliva över stresströskeln som utan tvekan skulle skjutsa in mig i ett dåligt mående. Jag var tvungen att säga nej till jobb (en underbar läxa !!) och se till att jag hade fri tid minst en gång i veckan. Tid som bara var min och där jag kunde göra bra saker för min egen skull. Jag märkte fort att det var livsnödvändigt att göra så !!
Som Di Gamle sa : Mitt egna mående är det absolut viktigaste i mitt liv !

I augusti hade jag planerat att vara med på mitt första AA-landsmöte, som turnerar till olika städer i Sverige första helgen i augusti, och jag såg spänt fram emot det. Det nya liv jag hade gått in i gick med en svindlande hastighet och jag tror nog att jag njöt av varenda sekund ! Det var verkligen en inre resa jag gjorde och som gav mig så ofantligt mycket mer än spriten och bakfyllan !! Jag som hela livet varit van vid att sköta mig själv blev så medveten om att möjligheten att fråga andra, inte minst Di Gamle, om hur det såg ut längre fram på vägen men som alltid fick svaret att "Jag gjorde si eller så", bokstavligt, men du behöver inte oroa dig för morgondagen för den kan du inte göra något åt. Jag blev en aning sur i början över de luddiga svaren men fattade ju efter ett tag vad de menade, jag måste göra mina egna erfarenheter men samtidigt lyssna på dem som tagit återfall så jag slapp göra om deras misstag. Ett tag var det många skrämmande berättelser om vad ett återfall hade inneburit och som fick mig att förstå hur enkelt det var att ta felaktiga beslut som ledde till helvete. Oavsett längden på vår nykterhet så har vi alla samma avstånd till återfallet = En armlängd.

Idag är jag så glad över att jag tog beslutet att be om hjälp, och ta emot den, och att jag insåg att jag behöver andra erfarna medmänniskor som kan stötta vid behov. Alla som har klivit ut från sitt beroende vet precis vad jag går igenom av den enkla anledningen att de gjort samma resa själva och bara det är ett stöd i sig självt.

Ta hand om er och gör bra saker för er egen skull !