av Grodan

Som den alkoholberoende Groda jag är så har jag hoppat ut och in från detta forum under flera år. Jag försöker och tappar taget om och om igen och på resan förlorar jag all självrespekt. Nu får det fanimej vara nog! Jag har inte tid att hålla på med all skit som alkohol bär med sig - livet är för kort. Jag tänker på alkohol hela tiden i form av att jag ska/inte ska dricka, jag har ångest, dåligt självförtroende och skäms. Jag dricker och alla de andra saker som jag vill göra med och i mitt liv får stå tillbaka för mitt ölpimplande. Barn, vänner, kärlek, hus, trädgård allt, allt får stå tillbaka - det är nog nu!

Jag vill känna ro och självrespekt. Ta emot varje dag som bjuds mig med klara öppna ögon.

Men hur ska det gå till med en liten alkoholdjävul i huvudet? Ett exempel: Imorgon ska jag träffa några väninnor (singlar) och vi ska kanske gå ut och då tänker jag så här att det är ingen idé att sluta dricka idag eftersom vi ska ses imorgon. Men, det betyder ju att det aldrig är någon idé att sluta dricka eftersom vi kommer att träffas vid flera tillfällen? Dumt! Så nu får jag välja antingen dom eller alkoholen, eller så får jag väl för f-n, träffa dom och låta bli att dricka!

Kanske till och med våga visa vem jag är? Våga vara sårbar och tro att jag duger trots att jag inte är perfekt? Se nedanstående underbara klipp:

http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability.html

Det blev litet vimsigt men så är det också min första stapplande dag.

Grodan

Grodan
mån, 2013-06-10 - 18:18

Sitter här en timme innan kvällens middag, där det naturligtvis kommer att serveras vin. Håller på och diskuterar med mig själv kring hur jag ska hantera detta. Ska jag låta dom hälla upp vin i mitt glas och sedan smutta mig igenom middagen. Har ju tagit antabus så någon fylla lär det ju inte bli. Verkar samtidigt onödigt att dricka av det där vinet överhuvudtaget av flera skäl. 1. Det kommer förmodligen dra igång mitt sug efter att få dricka mig berusad. 2. Det är inte bra för kroppen eftersom jag medicinerar. Så varför ska jag smutta? Tror det är mitt sug som ligger och lurar i vassen. Suget gnatar omyatt det är väl skönt att få vara normal - men inte är det väl någon som kommer att bry sig om vad jag har i glaset? Det är gott med vin? Jo, det är sant - men man kan inte få allt här i livet och det är väl egentligen en väldigt liten sak att avstå med tanke på vad det är jag riskerar. Det får bli vatten- och om jag törs ska jag fråga kyparen om dom har ett alkoholfritt alternativ.

Grodan

santorini
mån, 2013-06-10 - 20:37

man kan inte få allt. Vi får inte vin helt enkelt och livet är bra ändå. Jag hoppas du begärde nåt alkoholfritt, det är inget att skämmas för. Jag börjar tvärtom känna mej riktigt stolt över att inte dricka alkohol.

Grodan
mån, 2013-06-10 - 23:32

Alla fick betala själva för sitt vin, vilket är ovanligt i de här sammanhangen. Så jag blev snål och tyckte att det var onödigt att lägga pengar på alkoholfritt vin. Hade jag varit aktiv hade knappast pengarna spelat någon roll- då hade det fått kosta vad som helst bara jag fick mitt vin. Det är inte klokt vad vi alkoholberoende är och har blivit utnyttjade. Så mycket pengar det går att suga ur vårt beroende. Men inte av mig, inte idag.

Grodan

Grodan
lör, 2013-08-17 - 15:47

Har läst igenom min tråd och ser hur full av hopp och tillförsikt jag var. Den där konferensen som jag var på blev emellertid början till fallet. På tåget hem köpte jag en flaska vin som jag smuttade på och mådde superdåligt av , men sedan var jag igång igen. Avstängningsknappen var intryckt. Slutade läsa på forumet och slutade med min medicin. Jag gav mig fem nyktra veckor men inte en nykter sommar som jag hoppats på, tyvärr. Drack senast igår. Men istället för att åka iväg till bolaget idag så satte jag mig och läste i några trådar här. Och nu har bolaget stängt.

Än en gång har jag bevisat för mig själv att mitt sätt att dricka på inte är normalt. Jag dricker alltid upp allt jag har köpt och har jag inte köpt tillräckligt så blir det taxi till bolaget om det är öppet eller till någon bensinstation för att köpa folköl. Jag absolut aaaaavskyr mitt beteende. Har också börjat må fysiskt dåligt av mitt drickande (magkatarr), vilket förmodligen hänger samman med att jag inte äter när jag dricker. Det är bara för djävligt men just nu orkar jag inte ens skämmas. Det är helt enkelt bara så här det är med mig.

Grodan på dag ett igen.

NyMan
lör, 2013-08-17 - 18:00

Hoppa upp i vagnen igen. Här är inte så gott om plats, för vi är ju många, men alla ska med!

Stor kram ifrån mig!/NM

Mammy Blue
lör, 2013-08-17 - 20:36

Förmodar att du tänkt igenom hur det kunde bli som det blev? Try and error kommer hjälpa dej hitta vägen.

Stor kram!
/MB

Grodan
sön, 2013-08-18 - 10:56

Tack för att ni tränger ihop er och tar mig med på vagnen och tack för att jag få vara här trots att jag återfaller om och om igen. Sådan värme för sådana som mig hittas vanligen inte IRL, vilket är begripligt. Det är ok om man är nykter alkis men inte om man hela tiden återfaller. Förr eller senare kommer omgivningen tröttna och förlora förtroende och värst av allt är att jag börjar förlora förtroende för mig själv. Om man hela tiden återfaller har man då någonsin varit nykter? Fem veckors nykterhet, två månaders återfall. Ser i min tråd bakåt att jag mot slutet börjar prata om att vila från nykterheten. Det var så jag kände det och så kommer jag väl att känna igen. Vet att man inte behöver agera på sina känslor men vet också att sådana känslor kan göra att jag mer eller mindre omedvetet börjar fumla efter avstängningsknappen och planera för ett återfall. På ytan kan jag vara glad, nöjd och stolt över min nykterhet, under ytan börjar alkoholtrollet agera alltmer aggressivt tills det hittar en spricka. Den nöjda och stolta ytan är inte en lögn, den är lika sann som det faktum att jag konkar runt på ett dj-vla alkoholtroll. Det är inte för inte som man kallar alkisar för Mr Jekyll och Mr Hyde. Man brukar kalla alkoholism för förnekelsens sjukdom, vilket ibland irriterar mig. Tänker att alkisar många gånger förnekar inför omgivningen på grund av de attityder som möter dem, men sällan inför sig själva. Att inte ljuga för sig själv är det viktigaste och om människor önskar ärlighet måste de också vara beredda att ta emot det som kommer annars kommer de i längden inte få ärlighet. Jag vet att jag har alkoholproblem, är alkis, en fyllärring kalla det vad man vill. Det var det länge sedan jag nekade till inför mig själv. Det jag däremot tenderar att förneka är konsekvensen av mitt tillstånd. Att jag är alkis betyder att jag inte ska dricka eftersom det är dåligt för såna som mig på tusen sätt. När avstängningsknappen trycks in förnekar jag emellertid detta uppenbara faktum. Jag ska inte dricka eftersom jag inte blir/är den människa jag vill och kan vara då. Jag förstör min kropp, mina relationer, mitt anseende, min karriär, min ekonomi med mycket mycket mera.

Det är avgångstid för tåget och jag ställer blidligt talat mitt alkoholtroll kvar på perrongen. Kompisarna på tåget säger att han inte får följa med och jag måste resa vidare i mitt liv. Tar upp en spetsnäsduk och vinkar adjö till trollet, en ensam tår rullar ned för min kind. Lokföraren drar i tutan, tåget pustar och frustar och börjar sakta röra på sig. Trollet på perrongen blir höggröd i huvudet av ilska och det han inte vet är att jag, trots mina tårar tycker att han är så ful, så ful och att jag känner mig trygg och nöjd med att jag sitter på rätt tåg när hans hemska uppenbarelse försvinner i fjärran.

Orosmoln i horisonten är att jag ska på en kombinerad konferens/semester i mitten av september i en Europeisk huvudstad. Sådana miljöer, flygplatser, konferenser med sitt själklara alkoholintag till middagen men också hela semestergrejen innebär allvarliga risker för sådana som mig. Detta måste jag tänka igenom mycket noga. Det var i samband med en konferens som jag föll förra gången. Kan inte säga nej till konferensen men vet inte om jag psykiskt och fysiskt har råd att åka. Jag har dock litet tid på mig att planera och tänka.

Grodan på dag två

Berra
sön, 2013-08-18 - 11:43

..hur jag tänkte "ge mig frid från alkoholtänkandet..." , ge mig ...ge mig....

Det fick långsamt ändras till "ta mig tid från alkoholtänkandet.."
En väsentlig skillnad i tänkandet, att skapa utrymme från att inte hamna i frestelsen hela tiden...
Boka om mina träffar med andra till en början där det alltid förekom alkohol, för det är ju sådan man är, det ska alltid förekomma alkohol när man träffar sin vänner, man har ju själv valt dem...

Det är aldrig man är så skör som precis i början av sin nykterhet, man är mentalt förberedd men orkar inte stå emot trycket...
Att isolera sig en tid och skapa utrymmet från sina tankar på alkoholen, finna nya stigar som inte innehåller en möjlighet att falla tillbaka på alkoholtänket.
Det är svårt, och tankarna faller ofta tillbaka i sina gamla uppkörda spår, det är så enkelt att låta beroendet få ta sina invanda rutiner, man slipper besväret med att ta initiativet till en förändring, för det är så jobbigt...

Men det brukar ju bli mera jobbigt att sitta där med sin ångest, men det tänker man ju sällan på, det är ju en en annan fas i livet...
En annan fas, det är ju samma liv men i olika delar, precis som att det hör till att man ska lida lite för sina synder, eller?

Nu har jag haft det roligt, och nu ska jag få lida lite för att det ska jämna ut sig, är det så?

Att se hela livet som en helhet och inte utsätta det för onödiga prövningar kan vara ett nytänk.

Man äter inte överdrivet mycket lök, om man tycker det är jobbigt med att prutta.
För vissa är det en självklarhet, men inte när det gäller alkoholen...

/Berra

Grodan
sön, 2013-08-18 - 13:29

Tack Berra - du har förmodligen rätt. Så har det nog fungerat delvis för mig Att bestraffa mig själv med nykterhet när jag syndat. Det funkar naturligtvis inte i längden - då blir det nyktra livet ett fängelse och det finns väl inte den fånge som inte i hemlighet planerar flykt?

Man äter inte överdrivet mycket lök om man tycker att det är jobbigt med att prutta - roligt, självklart och så träffande när det gäller mig. När jag var barn älskade jag lök. Vid ett tillfälle hemma hos min mormor som odlade bland annat lök, tog jag och stekte upp två stora lökar och tryckte i mig inom loppet av en minut (beroendeperson in action). Strax efteråt spydde jag som en hund (vet inte varför hundar spyr så mycket) och åt naturligtvis inte lök på flera år efteråt. Hur många gånger har jag inte i min alkohlistiska ungdom spytt på grund av den ädla drycken? Har det lett till den självklara lökslutsatsen? Inte då - i det fallet har det naturliga istället varit på´n igen - bättre tur nästa gång! Alkoholen gör oss/mig korkade!

Det är en oändlig trygghet att detta forum finns. Det funkar så motiverande på mig - tack till er alla - ni som delar med er av era strider, misslyckanden och framgångar! Det enda jag behöver göra är att läsa. Det får mig att se mycket nyktrare på mina egna beteenden. Idag min andra dag i frihet har jag använt min intensiva missbruksenergi till att läsa runt på olika trådar. När jag tog mitt återfall för två månader sedan slutade jag naturligtvis också att läsa här. En självklarhet för annars hade jag helt enkelt inte kunnat fortsätta dricka. Det var att välja väg. Idag väljer jag en annan väg.

Eder Groda

NyMan
sön, 2013-08-18 - 15:14

ville bara säga: Fan vad dina tankegångar och slutsatser är tydliga och fan vad du skriver bra!!

Du är, bevisligen baserat på vad jag läser ifrån dig, ingen korkad person. Alkoholen gör oss korkade, precis som du konstaterar. Jag vill inte vara det längre, alltså vill jag inte dricka längre. Också bra uttryckt att man lever i frihet när man inte tankar på dumhetsmedel. Det är så jävla skönt att vara skärpt att det slår fyllekänslan, avdomningen och whatever-dimman, med hästlängder. Just det här att hela tiden ha så bra kontakt man kan ha med kropp och psyke, är det jag värdesätter mest. Förutom det så är det ju ganska skönt att sluta ta energiska, taktfast spadtag i det hål man gräver djupare och djupare så länge man håller på med dumheterna...

Imorgon är det dag tre, Grodan. Vi hörs härinne då också, va?!

Ha det jättegott resten av dan!/NM

Grodan
sön, 2013-08-18 - 15:41

Blir barnsligt glad över kommentarer. Tack NyMan! Och, ja - det måste väl ändå vara det som är frihet - att själv styra skutan! En fri själ måste tillåta sig själv att leva på frihetens höjder annars förtvinar hon, skrumpnar bort och blir till intet! JAG VILL LEVA! PÅ RIKTIGT! Det är alkoholen som är fängelset inte nykterheten så därför är jag idag mycket säker på att vi ses här inne imorgon igen.

God färd NM och alla ni andra!

Grodan

Fenix
sön, 2013-08-18 - 22:28

att du hoppas tillbaks! Vi följdes ju åt ett tag, men vi slant ned i diket. För min del ordentligt, har fortfarande svullen läpp och jack ovanför ögat. I morgon har jag varit nykter en månad, tiden går fort när man tittar bakåt. Har hunnit med ett bröllop och i helgen trevlig middag på vänner, för min del med en alkoholfri öl och jag var så nöjd och glad. Det känns helt naturligt att inte vilja dricka, och jag bara älskar den känslan. Forumet behövs för att man ska kunna läsa alla kloka tankar och om alla våra framgångar och bakslag. Därför blev jag riktigt störd när det låga nere några dagar.
Har gjort jättemycket saker sedan jag blev nykter, och jag fattar inte hur det skulle ha gått till om jag druckit som jag gjorde förr. Jag körde bil 4-5 timmar i sträck i helgen och det hade varit helt omöjligt om jag druckit och känt mig säker kanske framåt 15-tiden på eftermiddagen. Detta är frihet, ska inte glömma det.
Ha de
Fenix

Grodan
mån, 2013-08-19 - 08:54

En månad - Grattis! Ja vi vinglar vidare - vad var det som gjorde att du slant?

För egen del hade jag inte preparerat mig tillräckligt inför situationen konferens m.m. Tror att det för min del också handlar om många människor = många intryck, vilket skapar ett stort behov hos mig att stanna hjulen och reflektera. Tycker då i min enfald att jag behöver alkohol för att göra det. Som Dompa säger - många alkisar är känsliga typer - tror jag kvalar in där.

En nyvaken Groda

Grodan
mån, 2013-08-19 - 19:05

En av dåligheterna med alkohol, bland tusen andra, är att min sömn går sönder. Är dödstrött hela dagen men när det är läggdags är det stört omöjligt att somna. Är en sådan dag idag. Problemet med det är att trötthet är en av mina stora triggers, det skapar sug och en önskan att förlänga dvalan. Vill sitta i en fåtölj och flumma över livet, låta tankarna flyta, med en öl i handen. Fast nu när jag skriver det gör tanken mig litet illamående.

Är för trött för att företa mig någon aktivitet där jag kan uppnå något liknande. Kan inte heller tillåta mig att somna direkt efter jobbet för då kan jag glömma helt att sova inatt. Det vore att förlänga återhämtningen. Eftersom jag medicinerar blir det emellertid inget A. Hindrar inte att jag haft sug flera gånger under dagen. Men, dom har varit korta och lätthanterliga. Jag vet också att om jag bara håller ut så kommer jag snart att må mycket bättre. Det är så himla tragiskt att mitt tillstånd är självförvållat. Idag var egentligen en underbar dag - det riktigt luktade skolstart och luften dallrade av förväntningar. Orkar dock inte riktigt uppskatta sådant ännu.

Har sett att det är flera som är hooked on Candy Crush - så även jag. Är det också genetiskt?

En seg groda.