av sundown

Idag känner jag mig faktiskt ganska pigg. jag är glad, motiverad, pigg, etc. en skön dag helt enkelt.

Men hur ska jag kunna låta bli att dricka imorgon och på lördag? jag dricker inte kolossala mängder, kanske runt 5st starköl vid varje tillfälle. jag gör inte bort mig eller så. men jag vet att jag under söndag, måndag och en bit in på tisdag kommer att känna mig trött, deprimerad, orolig, omotiverad, ångestfylld och osocial.

det är inga som helst problem att låta bli alkoholen under veckodagarna. men när fredags- och lördagskvällen kommer så kommer suget. blir lite irriterad om jag inte får dricka. kvällen känns nästan lite bortkastad om jag inte får dricka några öl. det har helt enkelt blivit en vana under åren.

hur kan jag låta bli? jag vet att mitt problem inte är av det största slaget. alkoholen har egentligen inte medfört några större problem för mig mer än att jag känner mig mentalt ur form i 2-3 dagar efteråt. men jag tycker inte om att känna så. samtidigt är vanan väldigt stark har jag insett.

sundown
tors, 2013-06-20 - 15:38

Hej på er alla i sommarvärmen!

nu var det länge sedan jag skrev sen sist. nu kommer en stor prövning, semestern. inga direkta krav som att t.ex behöva gå upp tidigt till jobbet, osv. förra året så var jag inte nykter speciellt många dagar under semestern. helt galet när jag tänker tillbaka på det. de plattor öl som man köpte eftersom "man sparar ju pengar eftersom det är billigare än på bolaget" höll inte speciellt länge.

jag blir lätt uttråkad. och när jag blir uttråkad blir jag stressad och smådeppig. nu gäller det att hitta på saker!

sundown
tors, 2013-06-20 - 19:00

kände för att skriva av mig lite mer .. :)

jag har insett att jag har druckit för att kunna njuta av stunden och för att slappna av. för att få det "tyst i huvudet" som leif gw persson uttryckte det. när jag dricker så försvinner all ångest som stör mig, jag kan vara jag! då kan jag vara i stunden så att säga. Som tur är så blev jag alltid ännu snällare när jag drack. kanske för att ångesten mattas av och jag orkar med min omgivning. vet inte om jag har skrivit det tidigare, men har även självmedicinerat med diverse läkemedel och droger. just för att få det "tyst i huvudet".

jag är konstant rastlös men vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. vid matbordet här hemma så orkar jag sällan sitta och bara vara med familjen. sneglar istället bakåt åt disken och tänker att någon måste fylla diskmaskinen. jag känner mig aldrig riktigt bekväm och avslappnad. veckodagarna känns mest som en tråkig transportsträcka (med massa måsten) till helgen. i min kontakt med mina medmänniskor så är jag lite reserverad och jag har svårt för att skaffa nya vänner för jag känner att nya vänskapsband även ställer krav på mig. lättare att säga "nej".

jag har även väldigt lätt för att påbörja något men desto svårare att slutföra det. jag får ångest när jag gör någonting och ångest när jag inte gör någonting. detta dövar jag med att hela tiden hålla mig sysselsatt med saker som inte kräver någonting. jag har insett att i brist på alkohol så har jag istället vänt mig åt film och tv serier. då behöver jag inte tänka på någonting annat än storyn som utspelar sig på tv'n. en nästan lika bra verklighetsflykt som alkohol. läser tidningar, slösurfar, osv. helt meningslösa grejjer, men det dämpar ångesten.

jag har blivit så tungsint av mig. ångest inför det faktum att livet går så fort. det ligger hela tiden i bakhuvudet och maler. jag har aldrig tänkt så förrut. jag tror att det kom efter att en barndomsvän till mig gick bort i cancer för att par år sedan. han var ett år äldre än mig, hela livet framför sig med sin underbara familj.

så på onsdag ska jag träffa en psykolog, ser fram emot det! jag ringde på eget initiativ till en läkarmottagning som skickade mig vidare. under tiden skrev läkaren ut mirtazapine åt mig. jag har nu ätit dessa i en månads tid nu men vet inte om de gör någon nytta direkt. den ständiga ångesten har försvunnit lite, men har samtidigt blivit lite känslokall. men annars har den inte gjort någon större nytta. får ge det någon månad till innan jag bestämmer mig för om jag ska sluta med det.

jag är så avundsjuk på människor kan sitta där och vara helt avslappnade, bara njuta av stunden. :)

nu låter det väldigt negativt kanske. kan ju därför tillägga att det har blivit mycket bättre sedan jag slutade dricka. min ångestnivå idag är markant lägre vilket gör att jag betydligt mer aktiv än tidigare. jag är mer "på", på hugget. så det som jag skriver om nu var mycket värre förr. fy för den vidriga söndags->tisdags ångesten som jag alltid hade efter varje helg! men jag trodde att det skulle bli lite bättre än vad det har blivit.

men kanske har avsaknaden av alkoholens dimma och dess efterföljande ångest nu gjort det lättare för mig att sätta fingret på underliggande problem som nu måste det lösas. kanske kan jag efter det bli glad igen?

någon annan här som upplever sin situation på samma sätt?

Tilde
fre, 2013-06-21 - 00:00

Skriver trots jag inte känner exakt som du :)
Du skriver så klart och tydligt, bara det... att inse är att ha kommit en bra bit på väg kan jag tycka. Negativ tycker jag inte alls du låter, tvärtom insiktsfull. Du vet ju vad det handlar om för dig och du tog tag i situationen med psykolog och medicin. Tycker jag låter himla klokt.

Har aldrig tänkt på det så som du beskriver när du känner avundsjuka på människor som kan sitta helt avslappnade och njuta av stunden... Det är sant, det är en fantastiskt värdefull sak att kunna njuta i stunden. Jag var orolig och hade en inre ångest förut, den är nästan borta nu. Jag har haft lite hjälp av mindfulness och så en terapeut som hjälpt mig en hel del att förstå hur jag ska hantera det som ger mig oro. Ibland är man så fastlåst i sitt eget sätt att hantera livet och tankarna att man inte ser klart upplever jag det, då är det bra att få hjälp.

Jag tror du kommer att hitta rätt och bli glad igen. Tack för tipset som jag fick i min tråd av dig förut. Jag ska testa.
Ha det fint och var rädd om dig.

sundown
fre, 2013-06-21 - 10:25

Är evigt tacksam att jag bor i ett så pass bra land som sverige, jag tar gärna emot hjälp som finns att få. :) Att ringa till en psykolog var inga konstigheter för mig, ska bli kul att nysta fram alla tankar som far runt.

måste bli bättre på att skriva av mig. efter mitt inlägg så stod jag på balkongen och tittade ut över vår fantastiska utsikt (ni skulle bara veta). barnen var lagda, stod där i en kvart och tittade på svalorna som lekte och på solnedgången. för första gången på länge så kände jag en underlig frid. runt midnatt så tog jag bilen och begav mig ut på lite nattfotografering. det var riktigt skönt att ta bilen helt själv, det var tyst och fridfullt. jag måste bli bättre på att göra sådana småsaker!

sundown
sön, 2013-06-23 - 12:31

såg en tjej (15 år ungefär) på festen som gick runt med en scarf på huvudet. hon dansade, tjoade och såg ut att vara den som hade allra roligast på festen. fick senare under kvällen höra att hon lider av cancer sedan ett par år och att den nu har kommit tillbaka, mer aggressiv än någonsin, och att det nu var kört. helt plötsligt kändes ens egna problem som .. ingenting.

Adde
sön, 2013-06-23 - 13:34

få perspektiv på livet kan många gånger hjälpa till att kunna avnjuta de fina stunderna som ibland är skymda av förhållandevis små saker.