Vill inte - kan inte

FylleFia

Inte har du skrämt bort mig heller Fenix! Vi har alla varit där och det var starkt av dig att skriva ner det. Däremot blev jag kanske lite paff över din uppriktighet och kunde kanske inte riktigt hantera den. Jag trodde verkligen att du hade slutat i början av juli. Men nu har du slutat, eller? Vare sig ja eller nej så önskar jag dig det bästa och en stor kram får du! Liksom MB tycker jag att det är fantastiskt att du fått din fru med dig. Ta till vara på det och försök att varken svika henne eller dig själv nu. Upp igen! Den stora kramen från Fia.

Och lite besviken, jag trodde som Fia skriver att du faktiskt slutade i början av juli. Sen kände jag igen mej själv för mycket. Jag har också ramlat, troligen nån mikrosvimning, man kan få blodtrycksfall av för mycket alkohol. Jag vaknade på golvet med glasögonen i bitar och lillfingret utåtvridet. Stukat. Blåtira fick jag förstås också. Kunde inte visa mej ute på en vecka av skam, vilket gjorde att jag heller inte kunde gå till läkare med mitt finger. Det betyder att mitt finger för alltid är en krokig påminnelse om vad jag gjort. Bra i sej men trots det drack jag under några månader till, otroligt. Så din berättelse blev en smärtsam påminnelse. Fast nu är jag nykter sedan dess, 1 år och 2 mån nu och kommer så att förbli. Jag tror nog du nu har nått din botten, du behöver inte lägre, vad? Jag önskar verkligen det.

För mej var det viktigt att acceptera att jag aldrig ska dricka igen. Det har inte alls varit svårt med den tanken nu. Så mycket skit som jag fått med alkoholen. Jag önskar dej detsamma. Ta hand om dej.

för era kommentarer! Ja, nog trodde jag också att jag slutat. Hur faan gick det till att jag provade att dricka igen?
Nu inne på dag 7 och det får bara inte gå fel den här gången. Vilken varning jag fick, jag är rätt tagen fortfarande. Tack Santorini för att du delade med dig av din erfarenhet, lättar lite att någon annan berättar om en liknande upplevelse. Hu så hemskt det kan bli, känner mig fortfarande lite off i huvet, skrämmande. Men har börjat gå promenader varje dag för att bygga upp både fysik och det mentala. Vi går ihop min fru och jag, och det känns bra att vi sporrar varandra till bra saker.
Nu väntar ett nyktert sänggående och ett nyktert uppvaknande, och det är lika positivt varje dag.
Så glad att forumet finns, vad skulle man annars ta vägen med sitt virrvarr i huvet.
Fenix

känns det i dag. Ensam hemma, det värsta brukar då hända, nämligen att jag dricker. Så inte idag, har inte ens varit nära. Men när tanken dök upp, så tänkte jag ordentligt efter och var helt på det klara med att numera är det riktigt farligt. Jag har inte kontroll, och det kan gå ännu värre än förra veckan. Vad som helst kan hända, och just nu finns heller ingen som helst förljugen romantisk bild av hur trevligt det är att dricka. Dag 12 nykter, och jag känner riktig glädje att drickandet inte fanns som något alternativ när frugan åkt iväg ett par dagar.
Köpte en actionfilm som nog bara jag gillar, så den åker in i dvd:n nu som sällskap i stället för burkar och flaskor.
Ha en fortsatt bra helg alla,
Fenix

Mammy Blue

Den där lugna beslutsamheten, den är go! Den där man känner liksom i mellangärdet att "jag är chef, jag har kontroll" på ett avspänt, lugnt sätt.

Älskar det, älskar livet, det kunde gått rejält åt pipsvängen, men det gjorde det inte.

Härligt, Fenix, nu är du framme!

Kramar!!!!
/MB

Du är på god väg mot varaktig nykterhet. Det är du värd. Jag skulle vilja råda dej att se till att inte ha nåt hemma med alkohol i. Då kan inget hända. Ja man kan ju alltid sticka iväg och handla men försvåra så mycket som möjligt för dej. Tänk på att tillfället gör tjuven:). Du har en stor fördel då frun också är med på att inget dricka.
Håll fast vid ditt beslut och du har faktiskt allt att vinna och väldigt lite att förlora eller gå miste om. Jag menar, hur kul har det varit på sistone att dricka?

Jag har nog aldrig mått bättre än nu som nykter, stolt och rak i ryggen. Jag kan lita på mej själv och det är värt allt. Jag sviker inte andra och jag sviker inte mej själv. Inte med alkohol i alla fall.

Jag tror på dej och att du nått din botten. Då finns bara vägen upp eller att kräla kvar där nere. Och det vill du inte. Där värd bättre än så.

LillPer

Fenix, all respekt och glädje från mig! LillPer har varit dålig på att hålla nykterhet och att skriva här. Nu börjar jobb och rutiner igen och då kommer jag ha det mycket lättare att avstå. Så idag blir min dag 1, IGEN!
Undrar hur många dag 1 det blivit genom åren?

Jag kopplar grepp runt dig och din nykterhet och ser som vanligt ett hopp där framme vid horisonten som jag envist kommer hänga mig fast vid.
Jag måste försöka bättre denna gång för varaktig glädje.

Jag kände så väl igen din beskrivning om det rastlösa körandet runt bolaget, ska jag, ska jag inte?
Fan, vad mycket känslor som går genom kropp och själ i det ögonblicket. Starkt att du stod emot.
Jag tänker göra det samma!

LP

är forumet upp igen, tack till de som fixat till det! Upptäcker när det inte finns, hur stor betydelse det har att kunna läsa och skriva om sina bekymmer med alkohol. Just nu känner jag mig så stolt och glad över min nykterhet, dag 24 nu nykter och nöjd med det. Tummar fortfarande på de ännu inte läkta blessyrerna efter mitt fall in i ett bord, och det får gärna stanna kvar ett ärr över ögat som påminnelse varje dag i spegeln hur illa det höll på att gå. Har varit på en jättestor fest i helgen, och inte haft något som helst problem med nykterheten, tvärtom. Nöjd och tacksam när jag lägger mig, och samma känsla när jag vaknar. Så enkelt kan det också vara utan alkohol!
Kämpa på alla som behöver,
Fenix

NyMan

Har rygg på dig efter mitt klavertramp. Ja, så enkelt det kan vara när man tar A ur ekvationen. Håller med. Grattis till dina 24 dagar, själv är jag inne på min 23:e och jag mår oförväntat bra, äter bra, tränar bra, spelar på mina gitarrer, skrattar mycket och har det bra med min familj. Detta kommer jag att vara rädd om, det här livet! Häng i - en dag i taget, du vet. Vi blir bättre, gladare och helare människor utan skiten! Vi lever på riktigt.

Stor kram!/Nm

Mammy Blue

Att känna glädjen att slippa skiten är en stor drivkraft för mej, sju månader nykter idag. Kan fortfarande liksom stanna upp i vardagslunken och tänka "Wow! Jag gjorde det! Jag klarade att sluta dricka!"

Jag hoppas att den känslan stannar kvar i många, många år.

Kramar!
/MB

känslan av att vara befriad från alkoholen i. Det känns så bra. Tänker en dag i taget på vad som finns runt om mig och hur jag känner just nu. Lärde mig någonstans att det är bästa sättet att förhålla sig. Tankar är bara tankar och kan ändras och styras. Kort och gott, det går att ha kolla på sina tankar och känslor, man behöver inte agera och reagera som en robot. Stanna upp och känn efter vad jag verkligen känner och vill, så finns sanningen och svaret där. Dags att jobba.
Ha en bra dag där ute!
Fenix

det bra att kolla in vad som händer i sin omgivning. I går när jag åt dagens lunch, kom det in en man på krogen i 55-årsåldern. Han hade shorts och jacka, och såg ut som om det fortfarande var semester. Han beställde en stor stark och fick en stor flaska Tuborg och försvann in i den del där de som bara dricker håller till. Jag åt min mat, och kände som vanligt glädjen av att var där nykter och drick Loka till maten. Efter en kvart kom mannen ut igen och beställde en öl till och försvann. Jag tänkte på honom senare under dagen, hur han mådde efter några timmar. Min gissning är att han fortsatte till bolaget och köpte en eller två kassar öl och tog sig hem. I morse när jag åter vaknade glad för min nykterhet, tänkte jag åter på mannen, och jag kunder riktigt känna hur det hade varit om det varit jag. Långsamt vaknat till och första tanken hade varit: Faan, jag måste sluta dricka, jag vill inte ha det så, jag vill inte må så illa. Faan att jag drack så mycket i går.
I dag kanske jag får syn på mannen igen, vid lunchtid kanske han är på väg in på krogen för att beställa en öl och så vidare och så vidare.
Aldrig vill jag dit,
Fenix

Mammy Blue

man ser mycket mer nu. Och jag blir faktiskt ledsen när jag nu kan se med nyöppnade ögon hur mycket skit alkoholen ställer till med.

Det gör mej ännu lyckligare att jag slipper skiten...
Och jag är mycket glad över att DU är glad, Fenix.

En stor kram!
/MB

att pränta ned några rader. Det förekom på någon tråd tankarna om att skriva eller inte trots alla misslyckanden. Jag har också blivit eller mer restriktiv att jubla och känna mig så säker när jag "slutat" igen.
Nu tycker jag dock tiden är mogen att våga skriva några rader eftersom det känns så himla bra med nykterheten. 48 dagar får jag det till, och det bör innebära 49 i morgon och därmed 7 veckor utan en droppe gift. Och det fina är ingen kamp, inga överväganden om alkohol eller inte, utan bara en tillvaro utan alkohol. Mycket medveten om att den djävulen lurar i vassen när man minst anar det. Därför läser jag gärna här varje dag och gläds åt alla som tar sig fram ur alkoholträsket, liksom att lyssna till det som det gått bra för hyfsat lång tid. Här finns hela spektrat från darriga nynyktra, till eftertänksamma människor med många års nykterhet. Till sist är det ju ändå livet det handlar om, hur vi ska leva det på bästa sätt under vår vandring här på jorden. Avslutar åter med Torrdockans kloka slutsats: "Det finns inget annat lyckligt slut på ett alkoholistliv än nykterhet. Allt annat är tragiskt, nedbrytande och meningslöst."

Glad för din skull! En tillvaro utan alkohol, så enkelt och självklart, egentligen. En vacker dag märker du att du slutat räkna dagarna, det har blivit just det självklara sättet att leva. Och fast vi alltid får minnas var vi kommer ifrån så ska vi inte låta det falla som en skugga över vår tillvaro nu. Minns att vi har alltid ett val, även om suget slår till. Vi väljer bort alkoholen och livet blir så mycket enklare och skönare.

Mammy Blue

och myser, blir så glad av ditt inlägg, Fenix!
En smula lugn, eftertanke och ödmjukhet inför uppgiften är bra, jag tror man tjänar på det i längden. Fällorna dräller överallt i buskarna och ju mer vaksam man är, desto större chans att man lyckas.

Kram!/MB

blir jag också över att läsa era synpunkter, MB och Santorini! Det är för mig värdefullt att få kommentarer över min nykterhet. Mer än att känna att det är slut nu för alltid för min del med alkoholen kan man ju inte göra. Varje dag känner jag mitt ärr i läppen och ser mitt ärr över ögat och blir påmind över mitt vansinnesdrickande. Hur mycket njuter man, och hur kul är det att dricka, när man sitter och häller i sig starköl efter starköl för att klockan 2 på natten vara så full att man ramlar raklång och slår sig illa i ansiktet. Rejält misshandlad och ingen annan är inblandad! Ingen annan än kung alkohol, som denna gång inte känns som han kan trösta längre, eller erbjuda sina tjänster alls. Han visade sig på ett handgripligt sätt vara mitt absolut sämsta sällskap.
Fenix

fort går de nyktra dagarna, som nu är 64 till antalet. Tänker mer och mer på vad jag verkligen vill göra, resten av mitt liv. Folk dör runt omkring en, och det börjar gå upp för mig att tiden är utmätt. Så vad skulle jag göra om jag drabbades som en del andra, t ex av cancer? Vill gärna lista ut vad som skulle kännas viktigt för mig, och göra det innan jag drabbas. Sådant kan jag fundera på nu när inte alkohol är någon alternativ sysselsättning på kvällarna. Kan för övrigt nämna att jag aldrig har tråkigt, utan skulle helst sluta jobba och bara göra det jag vill. Kanske är det möjligt om jag sänker mina behov av pengar radikalt. Intressant att klura på, ska kanske prova ett tag att leva som om jag blivit av med en stor del av min inkomst och se hur det är.
Paddlar vidare på nykterhets flod,
Fenix

NyMan

Tanken om down shifting på prov tycker jag låter mycket intressant. Genomför du projektet skulle det vara kul med lite rapporter om hur det går. Paddla på och en stor kram ifrån mig. Var stolt, grabben, det tycker jag du verkligen har anledning till!/NM

FylleFia

Glad att du funderar vidare på det vidare livet. Riktigt glad. Men det var inte därför jag skrev. Har precis läst om AnsvarsFULL. Den bok du rekommenderade. Ungefär som du visste hur lika vi är. Jag och Camilla. Givetvis är vi alla lika i vår sjukdom. Men hon tog tag i mig. Tack Fenix!!! Önskar dig så mycket gott och jag anar att du fixar det själv. Kanske med lite downs...vare sig det gäller vikt eller ekonomi.

Fia