Hej!
Ny röst på Forumet. Försöker få ordning på ett liv med min törstige särbo. Nog är det tur vi är just särbos. Vi har haft många roliga upplevelser tillsammans men också många tråkiga. Vi har en lång historia bakom oss. Jag har berättat för hans syster att han har problem för flera år sen. Hon pratade med honom då det är nog fem år sedan första gången, sen när jag flyttade berättade jag varför till henne.
Det är dock ingen annan i hans familj som vet något om det, borde jag tala om det för fler i hans familj?
Allt känns så frustrerande och min kompis som också vet om det här frågade om det var det här livet jag drömt om, nä inte fan har jag drömt om detta....!! Det fick mig att öppna mina ögon lite mer.
Känner mig så vilsen och frustrerad.
I en annan tråd här skrev jag att jag skickat ett mail till hans privata mail när ändå inget annat hjälper. Efter att jag skickat det ringde jag och sa att han hade ett mail jag ville att han skulle läsa. Han skulle duscha och äta först sen glömde han väl bort att läsa för han har inget reagerat på det ännu. Jag fick ju förståss ågren efter att jag skickat det å kände mig som en skit. Här på forumet fick jag dock uppmuntran, det stärker mig väldigt mycket, tackar för det!