av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2013-11-17 - 13:36

..och tack för att du skriver så uppmuntrande ord i min egna lilla tråd..

Fick en minnesflash i dina rader om hur det var för ca 20 år sedan,
då mina dåvarande arbetskamrater alltid såg till att jag hade något att dricka då vi hade någon sammankomst på jobbet eller ute för all del...
För om jag drack, då hände det alltid någonting, jag var den omaskerade pajasen som alltid drog till mig uppmärksamheten när jag var full.
Och som sedan fick sitta med hundhuvudet på måndagen på jobbet och fick höra vad jag hade gjort på fyllan.
Folk uppskattade mig för helt fel saker, de skrattade åt mig och jag skapade ett välmående åt andra...på min bekostnad..
När det sedan vände så kände jag en avsaknad, av uppskattning, men så här i efterhand av helt fel orsaker, jag dränerade inte mitt liv längre.
Svåra känslor att brottas med vill jag lova.

Jag brukar ofta tänka att man dricker av någon sorts anledning, medveten eller omedveten, eller någon sorts bekräftelse.
Inte förrän man upptäcker vad MIN orsak är till drickandet så kan man gå till botten med sina problem, eller så går problemet till botten med dig!
Att nysta i sina känslor och upplevelser, sakligt och grundligt undersöka och på ett obehagligt sätt spionera på sig själv, som om du hade satt en extern psykolog som inte vet någonting om dig att utifrån analysera hur du bete'r dig, och dagen efter komma med ett utlåtande.
Så här gjorde du när du utsattes för det här, kanske på grund av det här..

Det svåra är att inte bli FÖR FULL, utan att man fortfarande KAN analysera sig själv, hur reagerar jag nu, varje minut, och minnas det..
Man kan tänka, att nästa gång så ska jag inte göra som jag brukar, utan på ett motsatt sätt eller på ett sätt som är ovanligt för mig.

Kan ta upp ett exempel, jag som alltid har varit så konfrontationsrädd höll alltid med t.ex min svåger som nästan alltid kritiserade mitt sätt att vara när vi var fulla tillsammans, han kunde tycka att jag var snål i vissa hänseenden osv..(mitt val av byggmaterial bl.a).
Vid nästa tillfälle gick jag till motattack (hade bara suttit och väntat på det..), och i bastun tände jag på alla fjorton cylindrar,
vem säger att du har rätt?, bara för att du köper det dyraste hela tiden så betyder inte det att det är det bästa, vem ger dig rätten att kritisera mig, med vilken grund har du för dina påstående osv osv..
Det blev alldeles tyst i bastun, man kunde höra det stilla väsandet ifrån kokande vattenfållan i aggregatet, han satt tyst och tittade med tom blick in i aggregatet, jag satt högröd och kokande och beredd som en kobra att hugga på nästa yttrande...

Den minuten av pinsam tystnad har aldrig hänt därefter, och han har aldrig mer sedan dess tagit upp den frågan, jag fräste ifrån bestämt,
och jag fick en erfoglig respekt, mitt sätt att inte låta mig kränkas utan anledning, bara för att min svåger blir dum och tvär när han blir på fyllan, han har i mångt och mycket förändrat sitt fyll-förhållande efter detta mot mig, allra helst efter det att jag blev nykterist,
han vet att jag har alla sinnen i bruk och att jag på så sätt har ett övertag i diskussionen.

Igår (lördags) var vi ute två familjer med alla våra barn och deras respektive, vi var på en föreställning med efterföljande restaurangbesök och avslutningsvis en pubrunda, jag mådde bra när jag kunde ta en alkoholfri mohijito innan maten (otroligt fräsch och läskande), kallt och vasst bubblande vatten till maten med en limeskiva i glaset kände jag mig långt ifrån off mot de andra i sällskapet.
Puben var en irländsk sådan med ett enormt urval av olika sorter, tillika de alkoholfria alternativen, tack för det!
Jag och den numera 16-åriga grabben smakade oss igenom de olika alternativen, han tyckte nog att cidern var lite sträv i tonen,
ungdomar som är vana med dundersöta läsksorter i vanliga fall..

Kunde inte låta bli att med en undersökande blick skanna av borden runtomkring oss, där vackra och uppklädda unga damer långsamt förändrades till sluddrande och slitna våp med en glansig blick och mascaran rinnandes nedför deras kinder plötsligt bli sentimentala över någonting och grina öppet i någon diskussion med en ny bekantskap vid bordet, försöka rätta till frisyren som hänger därför att hårklämmorna har trillat ner på bordet.
Man blir förvånad över vad alkoholen förändrar någonting så vackert på enbart några timmar, och man undrar vilken fasad som är den rätta,
den korrekta uppmålade och tillrättalagda stilen, eller den trasiga själen som sitter och gråter med darrande händer vid ölglaset?
Troligen ligger sanningen någonstans där mittemellan, och jag undrar om deras nya bekantskap är nyfiken att ta reda på vilken av dess ytterligheter de närmast i verkligheten ligger.

Jag är på så sätt lyckligt lottad som inte känner någon press att behöva trösta dessa, inte heller ett behov att behöva sitta kvar i lokalen tills de stänger, och på vingliga ben uppsöka en ny lokal som har öppet någon timme längre för att öka på mitt egna fördärv.
Utan kan med stadig gång ta mig till parkeringshuset, lösa ut bilen och på 20 minuter ta hem hela familjen i tryggt förvar, utan att sitta på nedspydda nattbussar under en lång natts färd, till priset som är långt under lokatrafikens taxa eller en tiondel av två taxibilar..
Vi kan lägga oss kvart i två på natten, och det känns helt okey, inte för sent, inte för tidigt..

Har jag gjort fel?, vi står vid varje tillfälle inför olika livsval, och jag tänker...

"Varje gång jag väljer det nyktra alternativet, så står jag på en vinnares sida, gång efter gång.."

Jag borde uppskatta den mycket mer, men den har blivit en självklarhet idag, det finns inga andra vettiga alternativ, inte för mig i alla fall.

Varje gång jag går och lägger mig nykter, är som en vinst för hela det fortsatta livet, att man inte vaknar upp och direkt ångrar en ny dag.

/Berra

Buzzz
sön, 2013-11-17 - 18:42

Önskar att jag också hade förmåga att kunna uttrycka mig i text på ett sammanhängande sätt, för jag tror stenhårt på att det hjälper att "skriva av sig".Men det känns som om mina tankar bara fladdrar hit & dit.
En tanke eller en formulering ploppar upp i huvudet och försvinner lika fort. Jag antar att också det kan vara verkningar av att ha dränkt de små grå alltför ofta och länge.
Det är väl också det som har varit min mening med att dricka, att få känna det där första välbefinnandet komma krypande i kroppen och samtidigt känna hur problemen man upplevt bara krymper till skitsaker.
Att Egot också får en skjuts uppåt och man får en "aning" högre uppfattning om sig själv i ruset är nog också något som har triggat. Tråkigt att man inte insett hur patetisk man blir egentligen.

Jag känner också en kille som alltid var "jätterolig" på alla fester och höll igång alla i timtal, fullt ös och han verkade outslitlig.
Själv blir jag på sin höjd gladare och mer talför, och när det gått överstyr tyst och riktigt grinig.
Men min bekant är efter många års konsumtion inte längre festens medelpunkt vad gäller rolighet. Konsumtionen har satt sina spår och numera spårar det ur ganska tidigt och blir till något som folk tittar snett på och talar om veckan efter.
Energislukarna får massor av föda av sådant, de pratar och skvallrar och vältrar sig som grisar i andras problem, vedervärdigt!

Angående mitt regelbundna umgänge med energislukare så förstår jag inte varför i hela h_lvete jag accepterat att lyssna på andras enorma problem för att i nästa stund inte bli lyssnad på när jag försöker få ett råd om något eget trubbel? Har faktiskt fått kommentaren -Det är väl ditt eget fel! Varvid personen fortsätter att älta på om sitt som om jag inte hade sagt något alls?

Har också på senare tid "huggit tillbaka" ganska rejält när någon som brukar kritisera sätter igång.
Det har då och då faktiskt blivit otrevlig stämning med ännu mera försök att förminska, det känns som att man tycker att jag inte har "rätten" att säga ifrån!
Antagligen för att jag alltid varit tyst och bara tagit emot skiten som man lastar av? Men det är slut på det nu, jag har fått nog och det får man vänja sig vid eller sluta umgås.

Men, det ljusnar i alla fall sakta, sakta:

- Jag har en MYCKET gladare fru.
- Har så smått tagit upp en hobby som jag älskar och som har fått stryka på foten när "annat" varit första prioritet.
- Jag blir lika överraskad varje gång när jag kommer på att jag faktiskt KAN köra bil på förmiddagen! Sjukt va?
- Jag är otroligt trött, men på ett bra sätt som jag omfamnar med glädje. Antar att det beror på att den stackars kroppen passar på att reparera sig.
- Jag blir glad istället för irriterad när jag får besök. Förut var det ett jobbigt hinder, för då kunde jag ju inte dricka, det försenade mitt tänkta inträde i dimman.
- Gick ut i morse och fastnade på gräsmattan, andades in den klara luften, tittade på den blå himlen, kände den svaga vinden och slog ner blicken och bara tog in hur gräset sakta rörde sig. Låter helflummigt, jag vet, men det var så jag kände och det kändes så otroligt bra den korta minuten!

Det blev mycket ostrukturerat svammel detta, men det känns skönt att få ur sig.
Fortsätter att läsa denna tråd i kväll från sidan 56, nästan som när man hittar en bra bok, man vill inte att den ska ta slut. :)

Buzzz

LillPer
mån, 2013-11-18 - 11:56

Det finns så mycket i dina berättelser som kan hjälpa mig om jag bara tar in det jag läser och håller det kvar vid nästa prövning.
Jag är verkligen trött på mitt sjuka beteende och alla förnekelser.
Jag faller ständigt i samma fällor. Jag lär mig inte av mina misstag.
Mycket märkligt att veta vad man vill, men inte göra det?

Hur kommer det sig att jag alltid sätter upp stora mål som nästan är omöjliga att nå?
Varför måste jag hela tiden i tanken vara flera månader in i min nykterhet innan den ens har börjat på dag 2?
Kan jag inte vara nöjd med det lilla?
Varför är jag hela tiden så angelägen om att göra allt bättre? Det räcker inte med gott nog.

Konflikträdd är jag också och har svårt att stå för mina åsikter tillsammans med vissa människor.
Med andra människor kan jag säga allt vad jag tycker o tänker. Jag antar att jag känner mig trygg med dessa människor.

Jag önskar att jag var där du är nu Berra.
I min dröm och tanke kommer jag troligen dit, för det är ju det jag innerst inne vill.

Nu vill jag inte må dåligt mer.

LillPer

Berra
mån, 2013-11-18 - 12:58

Sätt inte för stora mål på en gång, det finns en lösning för dig också.
Ta en vecka i taget, om inte det funkar en dag i taget.
Om du har klarat av ett delmål så känn efter hur det känns, oftast mycket lättare än när du började eller hur?
Ta ett nytt delmål och tänk inte på aldrig mer, utan du behöver först bli fri från tvångstankarna, sen kan du fundera vidare.

Det är okey att snubbla ibland, men man planerar aldrig att snubbbla,tänk på det!

Alla kanske inte kan göra på samma sätt, din stig kanske bara är lite krokigare än andra, det är ingen tävlan.
Bättre att hjärnan är med i rejset än benen.
stanna ofta och känn efter. Bättre idag än igår?

Berra

santorini
tis, 2013-11-19 - 07:22

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Buzzz
tis, 2013-11-19 - 17:06

Det är kanske så att man måste svamla för att få ur sig saker.
Hur som helst så känns det bra när man sitter och plitar ner sina tankar, det är lättare än att prata, man får lite tid att fundera och ändra.

Känns också bra att få respons på det man skriver.
Jag har provat att gå till AA några gånger och det kändes väl så där, ganska skönt att lyssna på vissa andra samt att "dela", mindre roligt med vissa ibland, det kunde bli långa uppemot halvtimmeslånga monologer ibland, vilka bara var långa beskrivningar av veckolånga fylleslag. Fanns kanske en befrielse av något slag för de som berättade detta, men jag förstod aldrig vitsen.
Det kändes dock aldrig rätt för mig med att aldrig få feedback på det man sa i och med att man inte kommenterar delningarna. Det blev heller ingen sponsor att bolla med, de flesta gick var och en till sitt efter träffarna.
En gång var det en kille som jag inte sett förut som kom fram och ville bli min sponsor och ungefär där avbröt jag att gå till träffarna då jag fick "Jehovas vittnen-vibbar" av den killen.
Finns säkert grupper där man trivts bättre om man hade bott i en större stad.

Dock känns detta med forumet bättre med den tiden man får på sig att tänka lite medans man skriver, läsa andras trådar och få lite feedback.

Idag var en verkligt stressig dag som vid det här laget i vanliga fall redan hade varvats ner med ett par snabba whisky (för att vara någorlunda säker på att vara körbar i morgon), men jag har lärt lite från Berra och försöker summera vad som hände och vad jag kan påverka.
Tänker då på fem deviser som jag tror kanske kommer från AA-tiden, eller så har jag läst dom här, antar att många har sett dom, men jag skriver dom i alla fall.

-Ta det lugnt.
-En sak i taget.
-Det viktigaste först.
-Gör det enkelt.
-Lev och låt leva.

Hoppas det är ok att skriva i den här tråden, känner inte att jag är mogen att starta en egen ännu.
Ha en skön kväll alla.

Buzzz

Berra
tis, 2013-11-19 - 23:01

..att skriva av dig här, det brukar lätta en hel del efter att man har fått sina tankar på pränt, och skrivandet lämnar tankarna till mera eftertanke.
Man brukar "känna" hur orden har skrivits, meningsuppbyggnad m.m., storyn finns mellan ordvalen.

Jag tror ju inte att enbart problemet finns i drickandet, utan att det finns andra anledningar bakom själva fenomenet drickandet,
Fyllan är på något sätt summan av alla problemen som tar sin beklädnad...
Kanske är alla problemen invävda i varandra och därför ännu svårare att nysta ut, men flykten heter likt förbannat alkoholen.

Nja jag skulle inte heller ta mig an en sponsor som till synes är fanatiskt övertygande, spelar de en inlärd roll utan egen inlevelse med bara förprogrammerade
Repliker så känns det inte äkta, man får känslan av att de missionerar ut en religion mer än en empatisk förståelse.
Jag brukar "känna" den karman när man möter en försäljare som inte är objektiv i sina utlåtanden, den här grejen är bäst, skit i de andra märkena!
Den snubben är rökt från första början hos mig, men den som förstår mina krav och kan ändra sig utifrån mina behov får mitt förtroende omgående.
Det gäller att finna en likatänkare i varje situation, då känner jag mig komfortabel.
Det gäller alltifrån tjejen i kassan, tobaksaffären och frisören.

De jag håller mig ifrån är de gamla likatänkarna ifrån dryckestiden, de jag sympatiserade med förr, men inte längre.
Det finns numera inga tillfällen som rättfärdigar en anledning till att ta ett glas, alltså håller jag mig borta ifrån dem.
Jag känner mig starkare hellre i min egna situation, dvs ensam, jag håller en respektfull distans till de som försöket övertyga mig om att fyllan värmer bäst.
Min blick jag ger dem säger allt, det där tror inte jag på, vem försöker du övertyga, dig själv?, dummerjöns!
De brukar ge upp efter ett tag, och lämnar mig ifred...

Jag har fått känslan av att det börjar bli inne med att inte dricka längre, med tanke på att så många fler alkoholfria alternativ det finns idag mot förr.
Och hur toleransen hos utskänkningsställen har ökat för oss icke-drickare, ingen modern barkille eller servitris lyfter på ögonbrynen längre.
Jag har något viktigare att ta hand om än att fyllna till, och det kan öka nyfikenheten hos andra att försöka ta reda på...

Talesättet...jag tänker, alltså finns jag, kan ändras till...jag är nykter, alltså minns jag..

/Berra

konstnären
ons, 2013-11-20 - 08:30

God morgon
Kloka ord. Jag har oxså dragit mig undan umgänget med vinvännerna.
Speciellt en som varje gång hon är full ringer mig, trots att jag har
förklarat för henne att jag varken kan eller vill dricka. När hon är
nykter förstår hon mig till hundra procent och vi kan träffas. Tror att
jag var likadan då. Har väl aldrig haft några problem med att vara ensam
och nu tycker jag det är en fördel. Ja, mycket har jag fått ändra på,
från att gå omkring i någon slags flummig dimma till en nykter som ser
luktar känner, upplever själva livet. Jag kan bli så fruktansvärt lycklig
nu för tiden för små saker. När det var som värst var ingenting något värt.
Finns ingen anledning att utsätta sig för det igen, då jag vet att jag aldrig
kan dricka kontrollerat. Har nu varit nykter 2 månader och en vecka. Känns
helt fantastiskt, men jag tar bara en dag i taget annars går det inte
Ha en skön dag
Konstnären

Pellepennan
ons, 2013-11-20 - 15:39

Hej Berra!

Har hoppat lite fram och tillbaka i din tråd. Både nu och tidigare. Har beslutat att den får följa mig ett tag genom den första jobbiga tiden. Får bli min "adventskalender" och kanske stöd att läsa en snutt om dagen. Tredje helgen i November 2008 skrev du att det var du startade din nykterhet. Ja ett enormt stort Grattis till det! Jag är glad för din skull, och tacksam att vi som kommer efter får läsa och kanske lära.

Buzzz
ons, 2013-11-20 - 18:44

Att man inte förtar sig med en väldig massa förändringar till det bättre på en och samma gång likaså.

Tidigare försök att bli av med driften att hälla i sig alkohol närhelst det gavs tillfälle brukade alltid så småningom också leda till att man skulle börja träna, sluta med nikotin, godis, dålig mat, ja nästan helgonförklara sig själv!
Det gick som det gick...

Med lite mer eftertanke denna gång så har jag tänkt i banorna av att "ska man bli bra på något så ska man fokusera och träna på EN sak".
Jag har riktat in mig på att försöka bli bra på att hålla mig från alkohol. Punkt.

Resten får stå tillbaka, jag och min lilla Fru får acceptera att jag släpar på en omvänd ryggsäck ett tag framöver, luktar lite illa av nikotin, inte gör så många knop på fritiden och går fram som en skördetröska i godisskålarna. Det blir dags att tackla dom sakerna tids nog!

Har hittat ett dagligt andningshål där jag får reflektera över dagen också.
Det är för mig något så enkelt som att ta en (tvingat lugn) promenad på 30-40 minuter på kvällen.
Det låter simpelt, men det ger mig massor. Tid att fundera, ta in väder och vind, njuta av nykterheten och bara vara.

Förr fanns det inte tid till sådant, det har slagit mig hur märkvärdigt mycket tid jag plötsligt har när hela kvällarna inte tillbringas i soffan.

Ja, jag finner mig själv babbla på i den här tråden, men jag har ju fått ett "fripass" av Berra och trivs väldigt bra här.
Så jag fortsätter tills jag repar mod att starta en egen.

Ha Det Gott, Alla

Buzzz

Berra
tors, 2013-11-21 - 22:25

jo jag har det, ...datorj*vel...

Tror ni inte att allt ska j*vlas med en hela tiden, är det inte plötsligt så att allt försvinner när man som jag skriver hela romaner på forumet,
denna gång fick datah*lvetet för sig att starta om mitt uppe i det kreativa tänkandet, den hade gjort några uppdateringar som plötsligt blev så f*rbannat viktigt att göra det medans jag skrev, den står ju på dygnet runt, den har alla dygnets övriga timmar på sig att fixa till sig.
Möter jag herr Gates på stan någon gång så ska skälla sk*ten ur honom, den här gången löste det sig inte med att Control-C'a vart tionde minut.

Jo jag är tekniskt intresserad, men ingen hade någonsin godkänt att en bil plötsligt hade bestämt sig för att nu ska jag tankas utan förvarning mitt på motorvägen, och bara stannat för att sedan "starta om" som om det vore den mest naturliga saken i världen...

Man tutar tokstressad på en långtradare som parkerat mitt i en rondell, kör om och vevar ner rutan och frågar irriterat "vad i helvete håller du på med, här kan du ju inte bara stanna så här!!!, jaha jasså du håller bara på att starta om, jamendåså, lycka till, förlåt att jag tutade.."
Kommer aldrig att ske mina vänner, men i datavärlden så är det helt accepterat, eller hur?
Kan låta småaktigt att jämföra det med en bil som blir ett "lokalt problem", men när en stor server packar ihop så går det inte att göra sina räkningar, ringa på mobilen, ringa sjukhusväxeln eller ens beställa en biobiljett längre, då är det ett jätteproblem...

Nä slutklagat från Berra's sida, nu byter vi ett roligare ämne..

Jodå Buzz, här på "min" tråd så finns det inget revirtänk, här har alla ett fripass, registrerat kommentator eller oreggad läsare, alla är välkomna att ta del av min livs historia, den blir förresten 6 år i nästa vecka, sex år utan alkoholen, gisses!, mer än 10% av mitt gångna liv.
Läste förresten någonstans (tror det var Pellepennan) som läste min tråd från början och nu var på 2008-2009.
Det kan jag säga är mycket mer än vad jag ens orkar med, jag kan inte förlika mig med det jag skrev för så länge sedan,
det där kan inte vara jag, det känns helt främmande, typ VA?
Jag brukar säga att jag lever i nu'et, och det är precis det jag gör, det jag skrev för ett halvår sedan måste läsas med en kikare långt bort i horisonten, jag känner knappt igen mig, jo det är mina ordval, men vad hände egentligen, minne som en guldfisk i skålen, har jag varit här förr?
Men min tråd är inte bara ett forum för att inte dricka alkoholen, utan ett livsforum som man mellan raderna kan skilja ut VARFÖR jag fick problem med just alkoholen, det är inte bara en sak som är problemet, utan hela sättet att genomlida sitt liv på också..

Jag brukar också säga att man ska minnas sin historia, men inte hänga kvar i den krampaktigt bara för att spara på en massa gamla minnen.
Nä, det är mycket enklare att leva för dagen, och varje morgon upprepa sitt mantra, idag ska jag inte dricka, vad som än händer.
Så var den tvivlande tanken borta, vaddå?, jag hade ju lovat mig själv, man bryter inte löften, inte dom ställda till sig själv i alla fall.

På vägen hem i bilen ikväll ifrån jobbet så tänkte jag på om hur det skulle kunna se ut om forumet var en frågespalt i en tidning.
Det skulle kunna se ut så här:

"Hej Frågespalten!
Jag heter Lasse och har ett problem, jag bli alltid för full när jag dricker, vad är mitt problem?"

Svaret:
"Hej Lasse, problemet är att du dricker för mycket."

Jo det var ju ett enkelt och koncist svar, men också svaret på en väldigt kortfattad fråga, ger man inte tillräckligt med trådar att börja nysta i så finns det heller inte mycket att kunna svara på.
Man skulle ju kunna svara rent generellt, men det blir ju inte så personligt..

"Hej Lasse, problemet är att när man dricker tappar man ibland omdömet och då dricker för mycket"

Jo men det lät ju nästan lite för snällt, och gav ingen lösning direkt...
Om Lasse hade skrivit runtomkring sitt problem som t.ex "jag bli alltid för full på fester", "..kåt och otrogen när jag är för full..","slår kärringen på käften när jag blir för full", "..bilen blir så skrynklig när jag har kört på fyllan.." osv osv, ja då finns det lite mer att kunna svara på.
Då skulle man önska som frågespaltsbesvarare skriva mer omdömeslöst och knappast så speciellt pedagogiskt svara:
CENSUR dittCENSUR..vla rövUR CENSUR hurCENkanSUR CENSUR ens CENSUR tänkaCENSURpåCENSURattUR osv osv..
..men det gör man inte, utan ser det från problemsidan och försöker sätta sig in i handlingen, och därefter titta på olika lösningar,
kanske ur sitt egna perspektiv, men visst är det enkelt att ge råd, mycket svårare att leva upp till dem själva.

Alltid lätt att se en smal typ ge bantningsråd till en tjock människa, mer trovärdigt om den personen verkligen hade lyckats banta ner sig själv till den vikten utan någon sjukdom eller liknande som bakgrund.
Kanske ännu mindre trovärdigt om en tjock människa ger bantningsråd till en annan tjock människa, med vilken erfarenhet pratar han/hon?

Min ide' om tråden var aldrig att den kulle bli så lång, den bara blev så, för jag trodde i mitt innersta att jag skulle falla tillbaka till drickandet igen och slokörat lämna forumet efter att ha raderat mina inlägg att ännu en gång officiellt manifesterat min nykterhet och förlorat mot den elaka och listige alkoholdjävulen vars enda uppgift verkar att vara att förgifta ens omdöme internt inuti hjärnan.
Det har ännu inte hänt efter en sådan pass lång tid, och jag vågar tamigsjuttsingen inte sluta skriva här, rädslan är att jag ska bli allt för självgod i min nyfunna nykterhet och tro att jag för alltid är botat från den här sjukdomen...

Men så blir det nog inte, kommer för evigt leva med sjukdomen som nykter alkoholist, eller kanske passiv alkoholist passar bättre,
det är ett livslångt problem jag kommer att få leva med, men med den livserfarenheten jag har kan jag bara hoppas på att sjukdomen hålls inaktiv
genom att fortsätta förstå, att inför alkoholen är jag maktlös, i varje tanke om att jag kanske... kanske kommer att bemästra den någon gång i framtiden.

Det är inte så, en gång fått ett felaktigt dryckesmönster, för alltid kommer jag att hamna i mina gamla upptrampade stigar, förr eller senare.
Jag släpper tanken om att det kommer varken bli förr eller senare, just i detta nu så känns ALDRIG det mest rätta för mig.
Tidigare skrämde tanken mig om att jag ALDRIG mer skulle kunna dricka igen, idag känns det mer som en befrielse.
Man kan andas ut och lyfta över tankarna på annat som känns mer viktigt än vad som ska vara i glaset till helgen.
Man pratar om att få sin fylla till helgen, jag funderar mer på vad jag ska fylla min helg med, och då i aktiviteter.
En aktivitet som inte är att fylla helgen med 50% fylla, och den andra hälften med fyllångest...

Imorgon är det nog den 300:ade fredagen som jag INTE behöver gå på bolaget, tänka sig.
Å vad ska du göra med all den tiden du sparar?, en reklamstörning som satt sig i huvudet...
Ingenting alls, bara slösa bort den 3-hundringen jag inte skulle ha köpt öl för, kanske på godis?
Man blir lika tjock, men inte lika dum i huvudet...

Mors Berra

Nemo saltat subrius
tors, 2013-11-21 - 23:08

Det finns inte mycket att tillägga till ett inlägg av denna kaliber. Möjligtvis sakkommentarer men varför inte låta ett text som denna få sticka ut för sig själv. Det författas en hel del prosa här på forumet.

mulletant
fre, 2013-11-22 - 04:21

forum-brorsan-Berra - det är nog ganska exakt tre år sen jag första gången loggade in här... och träffade dig. Inte kunde jag heller föreställa mig hur det skulle bli. Vad det skulle bli av mitt liv. Bra har det blivit och för min del är det väldigt mycket forumets förtjänst - en plats där jag kunnat vrida och vända på mina funderingar och nysta i mina härvor... också de mest trassliga. Min tanke och mitt hopp när jag hittade forum var att mullegubben skulle hitta en plats här men så blev det inte. Hans väg blev en annan och nu har han stort utbyte av att gå på AA.
Egentligen... vill jag bara säga att jag är glad att jag mötte dig här. Ha det bäst! / mt

Berra
lör, 2013-11-23 - 23:05

Långt långt hemifrån för en natt.
Rummet är smalt med sängar utställda så man knappt kommer förbi dem, och hela familjen lubbar runt i kalsingar och urtvättade t-shirts.
Trötta efter en hel dag sittandes i bilen, frenetiskt letande efter vägguttag för att ladda sina mobiler och paddor.
Smaskar på lite snarr och snacks, kollar in någon halvkass actionrulle på en sönderrunkad hotelltv.
Men det är bara för en natt, frugan har inte ens med sig sin bag-in-Box dunk inga plastmuggar eller slitna tandborstglas för att slurpa några skvättar rödvin innan vi kryper ner i de hotellvita lakanen, jag har heller inget tvångsmässigt medtagna ölburkar att snabbt svepa innan vi tvingas i säng.
I morgon är det upp tidigt för att uträtta vårat ärende för att sedan åter ställa kosan hemåt igen.
Stressigt, nejdå det är självvalt, min mentala bit hänger med och jag hinner njuta av varje tillfälle, så länge jag får umgås med min fina familj så mår jag bra.

Tvekar inför att att gå ut med kylväskan för att hålla innehållet kallt i bilen, det är pisskallt ute och här finns t.om snö.
Frugan tjatar om att jag ska passa på att röka, men att gå ifrån T-shirt och kallingar till vinterjacka och vantar bara för att röka, njaeä.
Ett slaget gäng där alla halvsover redan halvelva, vilket highlife med partygänget en lördag!
Vet ni det gör absolut ingenting, jag föredrar hellre en äkta trötthet i nyktert tillstånd än en falsk fylla där alla kör järnet tills de fyllsomnar.
Det här är realityshowen i sin äkthet, inget trött bakfullt gäng i morgon bittida.

Dottern var på firmafest igårkväll, och avstod att dricka för att hon skulle övningsköra de första timmarna, det var en fin gest av henne.
Hon säger att hon får det svårare att dricka numera, hon får en sådan ångest dagen efter, vad ska man säga, grattis och välkommen i gänget.
Äpplet faller inte så långt ifrån päronträdet, skulle det vara möjligt att fyllångesten ligger i generna?
Tycker lite synd om henne, att hon blott 20 år gammal inte ens hinner börja sin alkoholkarriär inte hon till synes verkar avstå ifrån den.
Det är naturligtvis rätt, men jag tycker nog att hon borde kunnat få några år innan hon hann upptäcka allt jävelskap på en gång...

Sitter här i det blå blinkande ljuset ifrån TV'n, det pangas och smattrar från filmen, och jag känner mig ändå nöjd med livet.
I morgon är det en annan dag, vet redan nu att den kommer att vara bra, jag drack ju inget ikväll...

Ha det bra därute i cyberrymden go'vänner, tänker på er flera gånger om dagen, och Buzz....grattis till din egna tråd, har redan läst den flera gånger.

Natti!

Berra

Berra
sön, 2013-11-24 - 23:53

Vi har en väldig öppenhet i vår familj, har pratat mycket om alkohol och sexdebut osv.
Vi vet att de kommer börja, men vill inte traumatisera upp det för mycket, vi gjorde det i smyg med allt vad det innebar när vi var tonåringar.
Vi pratade om det innan, efter och under tiden med våra barn, som den mest naturliga delen i livet.
Jag har berättat om min erfarenhet med alkoholen, inte allt men varför jag slutade, och vad de behöver hålla koll på.

Grabben kom hem en kväll på sensommaren betedde sig "konstigt" tyckte jag när han gick direkt i säng, och larmade huset innan han kollat om alla var hemma osv.
Jag gjorde gesten med handen om att han hade druckit till frugan, hon tittade oroligt på mig men sa att det var lugnt.
Väntade några dagar, och sedan kröp det fram ett erkännande vid matbordet, pappa jag har inte varit helt ärlig mot er?
Jag lät honom berätta utan att avbryta eller förebrå honom, frågade hur det kändes utan att anklaga honom.
Han sa att det var först lite kul efter att ha smakat vodka av en klasskompis i skogen vid en lägereld, men att han sedan tyckte det blev obehagligt
Och sedan gick hem, han skämdes över att han hade pratat med främlingar och blivit väldigt på, han som annars är en blyg kille.
Han hade Ågren för vad de skulle säga i plugget på måndagen, det skrämde honom mest.
Han var också tacksam att vi var sådana förstående föräldrar, och att det skulle nog dröja väldigt länge innan han provade igen,
Trots att det hade varit lite kul till en början...

Jag svarade med mina egna erfarenheter och berättade att så kommer det att vara resten av livet, men miljöerna förändras med tiden.
Ångesten kommer alltid att finnas där och när den blir dig övermäktig, så kommer du troligen till samma punkt som jag i livet,
Farfar var kanske inte utan anledning en nykterist genom hela livet...

Ser lite av hur historien upprepar sig i nya generationer, tycker lite synd om barnen att de har fått en fyllångest i arv, men det kanske gör dem gott
I slutänden, hoppas bara inte de är en berondepersonlighet också och måste kämpa mot den under många herrans år.
Jag fick ingen normal alkoholuppfostran eftersom alkoholen var förbjuden i min familj, fick skapa min egna erfarenhet,
Men det som började som en revoltär mot min pappas stränga uppfostran visade sig i längden också vara den riktiga,
Ingenting med alkoholen har medfört någon som helst positiva saker i mitt liv, bara en massa jobbiga motgångar.
Säger som grabben gjorde, det var lite kul i början, men sen blev det mest bara jobbigt, sen mycket värre, unde lång tid.

Glad åt att jag ännu en söndag kan avsluta en helg med ett förnöjt leende på min mun, det blev ingen massakering av mitt inre,
Ingen plågsamt tänkande på allt dumt som jag kunde ha gjort med alkoholen som orsak, en befrielse i min mening.

Glamouriseringen runt alkoholen är falsk, det har jag lyckats förstå nu, och har ingen längtan dit längre.

Berra

mulletant
mån, 2013-11-25 - 05:14

för att du berättade. Vi har också varit öppna med barnen och "tagit hand" om dem då de kommit hem i lulligt tillstånd. Helt enligt tanken att det viktigaste är att de alltid kan komma hem / söka hjälp om de har bekymmer eller har ställt till det.

Min far var, som du vet, alkoholist och i dog i konsekvenserna av sjukdomen. Mullegubbens 3 syskon har alla haft betydande alkoholproblem även om de skött sina jobb. Även farfar drack alkohol. Hans far var skötsam och ytterst måttful man. Från våra mödrars håll är alkohol inget problem men i båda familjer har alkohol ingått i kulturen.

Fint att du fortsätter skriva här! Det är så hoppfullt i början att få levande bevis på att det är möjligt att sluta och ha ett bra liv! / mt

Berra
tors, 2013-11-28 - 00:33

Idag fick jag användning för mitt "positiva tänkande" som jag fick lära mig att hantera under min deppighet.

Frugan skickade ett "piss-mail" idag till jobbet, hon var besviken på ungarna som hade delvis misslyckats något (med petitesser egentligen..),
ett jobbigt kommande läkarbesök, svårhanterliga kollegor på jobbet plus en ohanterlig arbetsbörda osv osv...
Hon var helt enkelt slutkörd och helt nedbruten av motgångar och kommande prövningar, hon orkade inte hantera allt som går emot henne.
Hon ville naturligtvis ha lite sympatikänslor med sitt mail, låta mig förstå att hon mådde dåligt och att jag skulle muntra upp henne.

Tänkte länge på hur jag skulle svara på detta mail,
för kort= okänsligt,
avsnoppande (ung du är sjåpig)= oförstående,
hålla med för mycket= inställsam (det där menar du inte typ),
motsägelsefullt (ung. du har fel)= hallå pratar vi samma språk?
Frågande? (typ VA?)= förstår du mig inte alls?

Jo där handlade det om att väga sina ord på guldvåg, lutar det lite för mycket åt det ena hålla så är man rökt i båda fallen.
Svarade i alla fall med ett långt utlägg om barnen, att jag minsann "såg" allting, men lite kaxigt också svarade likt det vi brukar skriva på forumet att vi INTE ska skjuta in mjuka kuddar när någon faller hela tiden, likt curlingföräldrar, en dag finns vi inte där och kan dämpa smällarna hela tiden och det kommer sjukt påverka våra ungar med höga ambitioner att nedslås hårt.
Lite vuxen motgång och eget ansvar med konsekvensanalys av eget handlande, typ att man skjussar inte tonåringar till skolan som försover sig jämnt.
Sitter man uppe länge på nätterna och försover sig, så får man en anmärkning om försenad ankomst, enklare än så är det inte.
Visst någon gång när det krisar, men ungarna är ju inte sämre än att de chansar och utnyttjar situationen när det funkar.
Det var bara ett exempel, men det ligger i det omfånget, ni förstår nog, och jag ville lite markera min ståndpunkt.

När det gällde framtida händelser så svarade jag bara att man kan inte påverka utgången genom att försöka ta ut det negativa i förskott,
jo man kan göra upplevelsen som förutsatt dålig så blir man inte besviken, men då är det svårare att ta emot en medgång som positiv.
Man räknar kallt med att fallet ifrån de lågt ställda förväntningarna inte blir lika hårt än om man sätter dem för högt från början.
Det är som när man köper en lott och redan från början har intalat sig om att jag inte kommer att vinna på den,
eller att jag kommer inte klara av bantningen/nykterheten/sluta röka för jag VET att jag kommer att misslyckas från början.
Att alltid lämna en bakdörr öppen för alla eventualiteter för att man inte ska bli besviken i efterhand.
Om man inte förväntas vinna på sin lott, varför överhuvudtaget köpa den, det motsätter ju allt logik.
Det är lika logiskt som att köpa en resebiljett och VETA att jag inte kommer använda den, men det gör man ju inte, eller hur?
Nä, man ska bara göra saker som man vet kommer att bli bra, känna för det och tänka att det kommer bli bättre om jag slutför det,
all in or all out..

Om hennes arbetskamrater är körda i skallen, så kan hon göra två saker, antingen ta åt sig och må dåligt..
Eller inte ta åt sig och låta de stå där och inte få vara energitjuvar, för hon sätter upp sin yttre sköld och vattnet rinner av som på en gås.
Det tror jag stör dem ÄNNU mer, och reaktionen blir nog ännu bättre, för hon vet vad som är bäst för henne, och inte de..
Jo jag har ju lite av den erfarenheten, plus den sjukdomen som gjorde mig ytterligare känslig för minsta felaktiga vibbar..
Om arbetsbelastningen är för stor, så kan hon göra två saker, stressa och må dåligt, eller köra i sin egna takt oavsett vad andra tycker och bara göra så pass mycket att när hon börjar hon börjar må dåligt, SLÅ AV PÅ TAKTEN!
Dåligt planering ifrån ledningen ska inte behöva drabba de anställda, det är deras skyldighet att jämna ut peakarna, inte ta på sig offerskjortan.

Jag berättade för henne i mailet vad som betydde mest för mig när jag mådde som sämst, det var stödet från den stabila familjen, det var det enda som var rocksteady för mig när allt det andra svajade rejält, utan dem hade jag inte varit var jag är idag.
Jag brukar tänka på familjen när det känns motigt och veta att jag har allt stöd där, oavsett vad som händer runtomkring mig,
lugnet finns hemma när det stormar ute, även en stor karl kan behöva ett knä att krypa upp i när han känner sig nere..
Det har betytt mest för mig under all tid, men som drickare tog man det för givet och gav det inte tillräcklig uppskattning.
Allt annat har varit sekundärt egentligen, fast jag då satte allt annat före i prioritet.

Hon grät när hon läste mailet på sin dator, och var tvungen att lämna sitt skrivbord för en stund, mitt svar gav precis den reaktionen jag hade hoppats på, gårdagens grinsibba var som bortblåst när jag kom hem, ungarna hade en glad mamma som spred glädje, och de var fromma som lamm.

Man ska inte ge det som inte ger något tillbaka näring, då håller man fel saker vid liv av fel andledningar.
Håller man fast vid dåliga tankar så ger man dem näring att få bo i ditt huvud utan anledning.

Det betyder inte att problemen försvinner bara för att man slutar tänka på dem, men de tar mindre av din tid i anspråk.
Att ge de goda tankarna mer volym kanske inte automatiskt löser problemen, men det ger dig mera andrum och kraft att lösa dem när det verkligen behövs istället..

Det bästa hittills för mig har varit att fylla huvudet med musik istället som jag gillar, det undertrycker de jobbiga tankarna,
och ger spelrum för fantasier och rytmisk glädje, lagom volym på natten i ett par lurar ger mig mindre tunga drömmar.
Spelar ingen roll om jag "lurar" hjärnan att känna glädje, det gjorde ju alkoholen hundrafalt gånger om tidigare, dessutom spöade ångesten skiten ur hjärnan dagen efter, det kan jag garantera att inte musiken gör i alla fall..

Det var dagens hobby-shrink-tips från Berra, må väl, LEV väl, välj era bataljer med omsorg, det kanske inte är de stora som sliter ut er,
utan mängden av de små problemen som sänker er.
Jag trodde det stora problemet var alkoholen, när det kanske egentligen var anledningarna till varför jag drack som var problemen.
Problemen var lättare att lösa när jag inte drack längre, det var inte som att släcka eldsvådorna med bensin längre...

Berra

Pellepennan
tors, 2013-11-28 - 23:28

Ibland händer minst sagt konstiga grejor. Som nu när jag just gläntade på sista luckan i din tråd. Är ju inte direkt den spirituella typen, och tycker mig oftast vara klarsynt och pragmatisk. Men om man väljer alkohol i stora mängder för att lösa eller bedöva livets motgångar kanske en lite kritisk självbetraktelse kan vara på sin plats, om man säger så. Vilken pragmatiker självmedicinerar mot livet?

Kanske är jag nu på väg att få fnatt på riktigt för när jag läser ditt inlägg slår mig en tanke - att det är riktat direkt till mig. Inte bara innehållsmässigt, utan hur det är synkat med mitt liv och vad jag står inför just idag. Ja, det har med min relation att göra, och det handlar egentligen inte om alkoholen. Däremot har påverkan av alkoholen visat sig bidra dåligt i mitt sätt att reda ut saker. När det nu kommer till att fatta vissa beslut i olika livsavgörande frågor, skulle jag behövt vara en "friskare" person. Visst... känner mig mycket vettigare nu efter den korta av nykterhet som gått, men inser att jag inte ännu landat i mitt rätta jag. Därför gäller det för mig att väga mina ord och handlingar, lite på guldvåg. Det bästa hade nog varit om jag hade kommit längre i min process nu, för att det nu som jag behöver kunna agera och fatta viktiga beslut! Att inte ha gjort det är liksom lite extra dålig tajming...

Ditt inlägg däremot, kommer just med rätt timing! Ska läsa det ett par gånger till under dagen. Tack för att jag fick "lägga mig på din soffa"!