Kaos igen
Han har flyttat hem för fyra och en halv vecka sedan.
Tog tillbaka honom efter en veckas supande så jag körde upp honom på Akuten en Lördag natt med ångest hjärtklappningar o svettningar.
Efter det lät jag honom återigen flytta hem
Varför är jag så vek.... Så fort han är nykter så glömmer jag allt som varit.
Lägenheten uthyrd nu tyvärr.
Sonen mår sämre än vanligt,går under utredning nu.Och går på regelbundna samtal med psykolog.
Mannen min är så sur o vresig,lyfter inte ett handtag här hemma som vanligt.smyger och fortsätter dricka nästan varje dag.
Jobbar o tränar gym det är det enda som är normalt fortfarande.
Var på fest i Lördags hos grannar, han började dricka redan kl halv tre på em. Festen började kl sju.
Han blev utslängd kl tolv för att flörtat med andras kvinnor sedan muckat med flera.
Min kompis blev arg beskyllde mig också för att vara alkis som tillät honom dricka.Att jag utsätter mina barn för detta när han är alkis..jag borde avstå alkohol.Det borde jag faktiskt,men jag tror alltid att det kan inte hända en gång till.
Jag blev så otroligt sårad av hennes ord,jag gick hem med fyllot som jag fick hjälp hem med,han kunde inte ens gå själv.
Vi bor i husen bredvid varandra.
Så pinsamt o förnedrande,är utskämd på den här gården för gott pga av ännu en fest som spårat ur.
Har inte varit på en enda fest sista åren som inte slutat i kaos o bråk.
På natten läste jag ett sms från hon på hans jobb i hans telefon som han glömt stänga av eller gömma.
hon undrade varför hon inte hört något idag,igår var det 18 sms.
Då har han sms:at med henne på fred kvällen när jag jobbade kväll.
På fredag natten ville han ha sex med mig? Hur kan man vara så falsk o otäck?
Jag har varit nere o sur hela veckan pga av besvikelse på honom återigen.
Han kommer ALDRIG ändra sig.
Jag har rasat tre kilo nu sen i Söndags,mår illa har ångest och är sjukskriven igen....
Orkar inget låg i sängen hela Söndagen.Måndagen orkade jag inte ens klä på mig.
Igår tvingade jag i mig mat.
Tar insomningstabletter för att kunna sova.
Just nu oroar jag mig för vart han är,vet att hon är barn ledig så dom träffas säkert nu efter jobbet.
Så jävla förnedrande o kränkande.
Han är verkligen ett svin.
Igår förnedrade jag mig att skriva till henne,så himla pinsamt.
Vet inte varför jag ens orkar bry mig.
Vet att jag är värd något bättre han kommer aldrig ändra sig.
VARFÖR är det så svårt att vara stark? Alla här hemma mår skit.
Snart flyttar mellansonen hemifrån då blir det bara yngsta sonen kvar.....Jag vet inte hur jag kommer fixa det.
Känns som jag hamnar på psyket snart.
Går hos en psykolog men vad hjälper det....han är ju fortfarande problemet som jag måste kasta ut en gång för alla.
Jag känner mig så misslyckad o en sån stor svikare för mina barn.
HJÄLP jag orkar snart inte en dag till i detta helvete....