Kaos igen
Han har flyttat hem för fyra och en halv vecka sedan.
Tog tillbaka honom efter en veckas supande så jag körde upp honom på Akuten en Lördag natt med ångest hjärtklappningar o svettningar.
Efter det lät jag honom återigen flytta hem
Varför är jag så vek.... Så fort han är nykter så glömmer jag allt som varit.
Lägenheten uthyrd nu tyvärr.
Sonen mår sämre än vanligt,går under utredning nu.Och går på regelbundna samtal med psykolog.
Mannen min är så sur o vresig,lyfter inte ett handtag här hemma som vanligt.smyger och fortsätter dricka nästan varje dag.
Jobbar o tränar gym det är det enda som är normalt fortfarande.
Var på fest i Lördags hos grannar, han började dricka redan kl halv tre på em. Festen började kl sju.

Han blev utslängd kl tolv för att flörtat med andras kvinnor sedan muckat med flera.
Min kompis blev arg beskyllde mig också för att vara alkis som tillät honom dricka.Att jag utsätter mina barn för detta när han är alkis..jag borde avstå alkohol.Det borde jag faktiskt,men jag tror alltid att det kan inte hända en gång till.

Jag blev så otroligt sårad av hennes ord,jag gick hem med fyllot som jag fick hjälp hem med,han kunde inte ens gå själv.
Vi bor i husen bredvid varandra.
Så pinsamt o förnedrande,är utskämd på den här gården för gott pga av ännu en fest som spårat ur.
Har inte varit på en enda fest sista åren som inte slutat i kaos o bråk.
På natten läste jag ett sms från hon på hans jobb i hans telefon som han glömt stänga av eller gömma.
hon undrade varför hon inte hört något idag,igår var det 18 sms.
Då har han sms:at med henne på fred kvällen när jag jobbade kväll.
På fredag natten ville han ha sex med mig? Hur kan man vara så falsk o otäck?
Jag har varit nere o sur hela veckan pga av besvikelse på honom återigen.
Han kommer ALDRIG ändra sig.
Jag har rasat tre kilo nu sen i Söndags,mår illa har ångest och är sjukskriven igen....
Orkar inget låg i sängen hela Söndagen.Måndagen orkade jag inte ens klä på mig.
Igår tvingade jag i mig mat.
Tar insomningstabletter för att kunna sova.
Just nu oroar jag mig för vart han är,vet att hon är barn ledig så dom träffas säkert nu efter jobbet.
Så jävla förnedrande o kränkande.
Han är verkligen ett svin.
Igår förnedrade jag mig att skriva till henne,så himla pinsamt.
Vet inte varför jag ens orkar bry mig.
Vet att jag är värd något bättre han kommer aldrig ändra sig.
VARFÖR är det så svårt att vara stark? Alla här hemma mår skit.
Snart flyttar mellansonen hemifrån då blir det bara yngsta sonen kvar.....Jag vet inte hur jag kommer fixa det.
Känns som jag hamnar på psyket snart.
Går hos en psykolog men vad hjälper det....han är ju fortfarande problemet som jag måste kasta ut en gång för alla.
Jag känner mig så misslyckad o en sån stor svikare för mina barn.
HJÄLP jag orkar snart inte en dag till i detta helvete....

lilleskutt

om att gör så. Jag har också låtit mig förnedras och förlåtit så många gånger så du anar inte. Varför du tar tillbaka honom är inte svårt att förstå. Du har det så jobbigt att din energi inte räcker, det är så många problem att du inte hinner reflektera över din situation. Troligtvis har du inte längre tillgång till den där känslan av harmoni, det var så länge sedan du upplevde det att du inte minns hur det känns och man saknar inte något man inte vet om.. Lite så och så kan det tänkas att man blir fast för att det någonstans i hjärnan blir en felkoppling. Eftersom det är han som gör ditt liv till ett helvete så fixerar man sig vid att det också är han som kan göra det till himlen.. om han bara håller sig nykter, slutar träffa den där kvinnan etc så blir livet uthärdligt eller till och med lyckligt. Det är så man blir hjärntvättad! Samma person plågar och erbjuder tröst! Förebrå inte dig själv för att du inte orkar.. bara plantera tanken på att lämna honom så kommer du en dag när du är redo att sätta planen i verket. Allt behöver tid, skynda inte utan låt det mogna långsamt så kommer du säkert att komma loss! Lycka till!

LillPer

Jag tänker på dig och er situation.
För ditt och barnens bästa måste du lämna honom. Du ska inte stå ut med denna förnedring.
Ingen, absolut ingen mår bra av att du stannar och förlåter.

Jag har själv varit i situationer då min familj fått nog. Många år sedan nu, men det gjorde mig inte rädd för att bli ensam.
Bara en stor skam och tung börda att de behövt stå ut med mig vid vissa tillfällen.
När jag ser tillbaka på det så ser jag framför mig en annan människa, inte jag.
Konstigt.
Hur kan man bära sig åt?
Nu är "allt" bra för oss men jag har inte slutat dricka på helgerna.
Det är fullt accepterat, men det känns ändå märkligt.
Men jag håller mig på rätt sida och blir aldrig otrevlig eller gör bort mig.
Jag vet vad det kan kosta mig.

Det du står ut med just nu är vidrigt.
Jag önskar du kan få kraft att komma upp ur det svarta hålet och göra det bästa för dig och dina barn.
Lämna NU.
Jag är ingen expert, men jag skulle nog själv försöka lämna.
Förstår hur svårt det måste vara.
Dina barn ser dig nog inte som en svikare,
men de kommer se dig som en räddare om du kastar ut bihanget eller flyttar iväg själv med dina kära barn.
Är inte botten nådd nu?

Kramar och KRAFT från
LillPer

Efter festen för några veckor sedan kände jag nog då att nu är det nog.Men eftersom lägenheten var uthyrd så fick jag be henne flytta ut med kort varsel.Städade ur den själv såklart. Han gjorde inte ett enda handtag.Bad honom om hjälp men det orkade han såklart inte,glömde bort det han skulle fixa så det var jag som vanligt som styrde upp allt.Idag åkte han ut.Varit. så elak och dum flera kvällar hällt i sig vin.Förvandlas verkligen till ett monster.Igår kväll sov alla barn borta som tur var.Han höll mig vaken till 01:45 med sitt tuggande o tjat vem jag ska träffa nu.Blev. Hotfull o otrevlig.Frågar hur länge det tar innan jag ska knulla någon.Så jävla patetiskt prat,är som en fjortis.Det är ju han som varit otrogen och förnedrat mig i flera år.Jag skulle upp 05:30i morse och jobba.Blev hemskickad klockan elva då höll jag på att rasa ihop.Rasat i vikt de senaste veckorna igen.Sover dåligt har sån sjuk ångest aldrig mått så här dåligt.Julafton var förresten en plåga. kände verkligen att det.var vår sista jul ihop efter alla år.Sorgligt men ORKAR inte mer jag känner så starkt i kroppen att det är nog nu.
Nu ligger jag i sängen ensam.Ingen Som kommer bråka med mig.Ingen som stinker alkohol i sovrummet. I morgon bitti, jag hatar den lukten.Inga burkar o vinglas att städa undan.Den kraft jag känt ikväll var så skönt.Ångesten har släppt i bröstet,så märkligt. Efter att ha tvingat mig att pynta inför jul handla julklappar fast man inte orkat egentligenYngsta sonen blev såklart ledsen,men tog det ganska ok.Han har nog känt det på sig.Min äldsta son och jag pratade med honom.Han är verkligen mitt stora stöd nu.22år men så klok o förståndig.Nu hoppas jag bara att jag får bara ifred.Ska sälja huset o flytta.Kommer aldrig bli lycklig i detta hus mer.Men det är viktigare att vara lycklig än att bo i ett fint hus.Nu vill jag bara få må bra och tänka på mig själv o yngsta sonen som mått dåligt så länge........hoppas på en god sömn,Ska inte ens ta en sömn tablett ikväll heller,känner mig så skönt trött ändå.

Dotts

Starkt av dig! Håll i dig och håll fast vid ditt beslut för din och barnens skull. Kämpa!

Tack för ditt svar.
Även om jag tror att vi aldrig blir ett par igen,så är det skönt att höra från någon med erfarenheter att man kan komma ur dåliga vanor om man bestämmer sig o erkänner.
För hur jävlig han än är o varit så har han varit mannen i mitt liv,far till mina barn.
Så jag hoppas han rycker upp sig.Så sorgligt att se honom förfalla.
Han har ju varit min vän också i 30år som vi känt varandra.
Men beslutet känns så rätt,om än jättesvårt.
Vet att han kommer dricka när han sitter i lägenheten nu.