Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Jag är så less på det här!! I helgen skulle våran dotter komma hem. Hon har inte mått så bra på sistone. På en gång börjar jag fundera hur jag ska få honom att vara nyckter. Jag säger åt honom att han inte ska dricka nåt och han säger att han inte ska göra det. På lördagen ringer min yngsta dotter mig på jobbet och undrar om jag kan skjutsa henne för hon tror att han har druckit. Han hade även tjatat på våran andra dotter att hon skulle skjutsa ,villket hon inte gjorde. När han sen sätter sig i bilen och ska köra så tar han en halstablett. Han har också blivit så förändrad. Han glömmer så mycket, är frånvarande och lyssnar inte vad man säger, väldiga humörsvängningar , har börjat att prata med sig själv m.m. Han går alltid ner i källaren och kollar på tv och vill aldrig umgås med oss. Han tycker att vi är på honom hela tiden. Han kan inte ta någon kritik utan blir jätte arg så fort jag säger nåt. Tack så mycket Mt för dina kloka råd!! Jag ska försöka att ta dem till mig.

att du ser och noterar hur det ser ut, vad som händer. Och så klart du blir trött - både på hur han fortsätter dricka och på ditt medberoendebeteende som du låter styr dina tankar och ditt liv. Men det är inte lätt - vi är många som vet det! Eftersom du tackar för mina råd och tycker de är kloka så ger jag ett till... du måste öva aktivt på att tänka annorlunda, att tänka på dig. Det räcker inte att tänka och försöka - försök avsätta tid för att öva dig att tänka på hur du vill leva ditt liv. Att göra sig fri från medberoende är ett tufft jobb och en aktiv process. Tala med döttrarna och lyssna på dem, jag tror de är på "rätt" väg. Fortsätt skriva här, det hjälper.
Styrka och uthållighet till dig! / mt

I dag har jag faktiskt tagit mig för att städa ordentligt som jag inte har gjort på ett tag! Jag har inte haft kraft och ork att ta tag i det. Det låter nog konstigt men all energi går annars åt till att fundera på hur alt ska bli och hur jag ska få honom att sluta dricka. Jag måste nog verkligen tvinga mig att göra saker för det känns ju så mycket bättre efteråt. Måste börja tänka på mig själv också och göra saker som jag mår bra av. Som det är nu har jag tappat bort mig själv helt. Jag vet inte vem jag är, vad jag vill, har svårt att fatta beslut. Jag måste hitta mig själv och ta reda på vad jag vill och vad jag tycker, men jag vet inte hur jag ska börja. Jag måste nog som du skriver Mt avsätta tid och fundera hur jag vill leva mitt liv. Min dotter som bor hemma kom till mig en dag och sa att hon känner att hon behöver en förändring. Jag förstår henne och jag känner ju likadant. Jag vill så gärna att de ska må bra mina älskade tjejer<3

ursäkta att jag har flyttat om mina inlägg i din tråd. Skulle kopiera "att tänka på-listan" och höll på suddade bort hela inlägget. När jag sparade kom det överst.
Du har förändringstankar i ditt huvud nu och jag tror du ska jobba väldigt konkret med dig själv. Kanske tillsammans med dottern... därför klistrar jag listan i repris som inspiration och föreslår (ja föreslår faktiskt fast jag inte gärna ger råd) att du väljer någon eller några att-göra-saker och ritar in i din kalender.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Jag klistrar in Carinas "maktlista också så har du att jobba med hela helgen:) Den kom i hennes blogg för nästan exakt tre år sen nu och jag har haft stort stöd av den ...

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Fredagskram, trevlig helg och glädje med "egenjobbet":) / mt

Jag måste bara få skriva av mig lite! Tänk att man ska behöva känna sig så maktlös! Allt bara rullar på som vanligt år efter år,och jag är helt oförmögen att göra något åt det. Jag vet inte ens riktigt vad jag är rädd för om jag skulle gå. De som jag har berättat för skulle förstå mig och tycka att jag gjort rätt och jag tror att mina älskade döttrar också skulle göra det.min ena dotter har frågat om det inte är jobbigt att vara i hop med nån som är så olik mig och inte har samma åsikter. Hon sa också att jag förstår inte hur du står ut med honom eftersom han dricker. Men det jag är mest rädd för är ju som jag har skrivit förut hur det har påverkat barnen. Jag vet att det påverkar dem mycket! Min ena dotter mår inte alls bra för tillfället och har varit mycket hos läkaren på undersökningar och tagit massor av prover. Tänker att det kan vara så att allt hon har varit med om och fått utstå har gett sig till länna och att kroppen talar om att nått är fel. Jag är så orolig för henne och undrar vad det kan vara. Hoppas läkarna kommer fram till något snart så hon får hjälp! Sambon fortsätter som vanligt att supa och vara otrevlig både i veckorna o på helgerna. Han gömmer sina ölburkar som han tror att jag inte ser men jag orkar inte säga nåt. Han tror väl inte att jag märker nåt heller fast han inte kan prata ordentligt och vinglar när han går. I går var vi själva och han skulle laga maten. Han skulle göra pasta med räksås men glömde räkorna och hade kryddat så det brann i munnen. Han hade dukat också (jag brukar duka lite extra fint på helgerna) med helt olika glas och lägger besticken slarvigt och hade lagt pastan i en alldeles för liten skål så hälften var väl nästan utanför. Det hade han räddat med att ställa en större tallrik under. När han hade ätit färdigt men inte jag så går han från bordet och ner i källaren och sätter sig på en stol och sover. Det är en helt vanlig lördag kväll här hemma och har så varit läänge! Jag kanske låter gnällig nu men jag är så trött på det här! Han verkar inte fatta någonting att jag känner så här eller också vill han inte förstå. Han planerar ju saker som vi ska göra och så men jag vill inte planera någonting , bara ta en dag i taget!

konstigt Izzy att man ser så tydligt hur illa det är och ändå fortsätter trampa runt i samma sörja. Och nej, jag tror inte han fattar varken hur det är eller ännu mindre hur du känner. Han är helt fångad av alkoholen - så är det.

Jag har säkert redan föreslagit Alanon till dig och åtminstone att du skulle skriva regelbundet - det är bara dig du kan förändra och du behöver hjälp i den processen. Också för barnens skull behöver ni få hjälp och komma ur den destruktiva situationen så snart som möjligt. Kram och styrka / mt

Men det vet väl alla som lever med en alkoholist!
Det är precis som du säger Mt att man bara trampar runt i sörjan fast man vet att det är fel och att ingen mår bra av det.
Har tänkt lite på det har med alanon men har varit för feg att ta kontakt. Hur fungerar det? Jag bor på ett litet ställe och jag vill inte att folk ska få reda på. Det snackas så mycket och jag vill inte hänga ut honom på nåt sätt. Men jag känner att jag behöver hjälp för annars kommer det här bara att fortsätta och fortsätta.

... Och tankarna om att andra på ens lilla ort ska känna igen en, prata om en osv, och jag drog mig för att gå på möte. Ville inte känna mig "konstig"... Och första gången satt jag i bilen utanför och tänkte att om det bara går in massa konstiga människor så åker jag hem igen, hmm... Men så visades det sig att alla såg ju ut som vem som helst, det kunde ha varit min mamma, min pappa, min bästa vän, någon av mina grannar och några av mina kollegor samt några av dem man möter när man är och handlar, typ! Men med den stora skillnaden att redan när jag öppnade dörren så kände jag mig så hemma! Men jag har hört om flera som provat olika grupper för att man inte känner så i vilken grupps som helst, så testa om du kan!
Och här, i anonymitet så kan. Jag säga att en av personerna har jag sett jobba i en butik här, en annan var en tidigare chef till mig, och först skämdes jag - men sedan insåg jag ju att det man säger där, det stannar där, och inte minst - vi satt alla i samma sits!!! Och man säger det man vill, ingen tvingas till något!
AlAnon var en av de saker som gav mig styrkan att förändra den livssituation som jag var så missnöjd med!
Ta hand om dig!
Kram

Att man inte är ensam om sina tankar.
Tänk om jag kunde få kraft att ta mig i väg på ett sådant möte.
Jag känner ju att jag inte klarar av det här på egen hand och behöver ha någon som stöttar mig.
Mina föräldrar och några få vänner skulle hjälpa mig det vet jag men det skulle kännas bra att få stöd av dem som varit i samma situation .
Det är så invant att ha det så här och man vet inte om något annat eftersom jag var så ung när jag träffade honom, därför är det så svårt att bryta den här vanan och göra något åt det. Självklart var det bättre när vi var yngre men han har alltid druckit för mycket och varit dum när han är full. Jag förstår inte att jag stannade kvar då egentligen när det hade varit mycket lättare att gå .
Tack Flygcert för att du delade med dig och berättade , det känns bra att veta hur det är.
Kram

Mittendaliv

Nu har jag läst nästan hela din tråd och det är det bästa stödet. Att känna att man inte är ensam. För visst är det så självklart att man inte vill leva med någon som missbrukar alkohol och skapar massa besvikelse och samtidigt går dagarna till och med åren och man inser att man fortfarande är kvar. Min sambo blir precis som din helt personlighetsförändrad när han dricker. Så konstigt att dessa två sidor kan finnas i samma kropp. Nykter mycket omtyckt av alla, snäll och omtänksam. Sen med alkohol i kroppen så bara maler han på med elakheter. Ofta samma ramsor så jag kan dom utantill nu. Jag har också funderat på alanon men inte tagit mig dit än. Och många gånger har det varit sista chansen. Vi kämpar. Jag känner att förändring kommer.

Heja dig!

att min tråd kan vara lite stöd för dig.
Jag har läst din tråd också och det ser ut som att vi är i liknande situation .
Det känns som att din sambo har kommit en bit längre med att inse att han har problem med alkoholen.
Han har gått i terapi och tagit tabletter mot suget vilket jag har svårt att tro att min sambo skulle göra.
En enda gång har jag trott lite grann på att han kanske tänkte sluta dricka el i alla fall dra ner på det.
Det var efter en fylla som jag kände att jag hade fått nog och sa att jag inte tänkte sova hemma den natten.
Jag har aldrig sagt nåt sånt till honom förut och har alltid trott att han skulle säga åt mig att sticka om det inte passar vilket han inte gjorde .
Han sa att han skulle sluta dricka och om han inte gjorde det skulle han söka hjälp. Han bad också om ursäkt till våra barn som han inte brukar.
Men efter ett tag är det lika igen enda skillnaden är att han smyg dricker.
Vi tar aldrig alkohol tillsammans längre , så det är jag som blivit nykterist.
Han tål inte alkohol för han blir bara dum och muckar gräl och spyr ur sig en massa elakheter och vill trycka ner oss och höja sig själv till skyarna.
Det är ju så självklart att man inte vill leva med en alkoholist precis som du skriver men det är så otroligt svårt att ta steget.
Ja vi måste tro att det blir en förändring!
Vi får kämpa på och stötta varandra!
Kram

Izzy och Mittendaliv! Så bra att ni hittat varann och känner igen er situation hos varandra. Jag önskar och hoppas innerligt att ni båda (och andra som känner igen sig) fortsätter att skriva - det betyder så mycket att få kontakter här och liksom lära känna varandra. Jag har haft ett oerhört stöd av dem som skrivit någorlunda regelbundet under längre tid. Det ger en inre visshet om att nån läser och att jag får respons - även om det är bara en rad. Allt det bästa till er! Styrkekramar / mt

Ja det är sant som du skriver Mt att det betyder mycket att få kontakter här och att man inte behöver känna att man är själv om sina tankar och funderingar.
Man kan annars lätt börja tro att det är en själv det är fel på och tro på vad alkoholisten säger.
Man tror att man överdriver och tänker att om inte jag hade sagt el gjort så så hade det inte blivit så här.
Tack Mt för att du alltid finns där och skriver några rader.
Kram

om man låter sig fångas in i den mycket trånga världen "jag-och-alkoholisten" så förlorar man perspektivet... det perspektiv som är livsavgörande för att behålla sitt förnuft och förstånd. Då blir det precis som du skriver; "man börjar tro att det är en själv det är fel på... att man överdriver och tänker att om inte jag hade sagt el gjort så så hade det inte blivit så här."

Ofta tänker jag på hur många som börjat skriva här under de år jag varit aktiv. En del av dem, ett fåtal, har blivit regelbundna skrivare och bland dem finns de som återtagit makten över sitt liv. Det är min bild både gällande missbrukar- och anhörigsidorna. Därför önskar jag så innerligt att ni som är i kampens mitt skulle hålla taget och ge styrka åt varandra. Att du och ni skulle förstå att det just du/ni betyder, gör skillnad för en själv och för andra. Vi behöver varandra så mycket!

Och... gå gärna till Alanon om det finns i din närhet. Besök annars nåt konvent, t ex detta

http://www.al-anon.se/upload/konvent/Hökarängen/Al-Anon_program_Söderle…

Kopiera och klistra in på Google så får du fram programmet

Allt gott! / mt

Jag tror också att det hjälper mer än man tror att skriva och läsa här regelbundet.
Det är så lätt annars att hamna i sin egen lilla värld( och alkoholistens)och börjar grubbla och tänka fel tankar som inte är sanna.
Funderar mycket på AlAnon el liknande men är så rädd att det ska pratas och man vet inte vilka som är där ,antagligen har man sett de flesta förut eftersom jag bor på en liten ort och det är det som känns så jobbigt.
Jag vet att alla är där av samma anledning och går antagligen inte runt och pratar om det (precis som Flygcert berättade om) men det hade varit mycket lättare om jag hade bott i en storstad.
Tack för tipset Mt om konventet, jag ska kolla upp det:)
Kram

Mittendaliv

Izzy skrattade lite när du skrev att du blivit nykterist, nästan samma för mig. Vi får väl se det som en positiv biverkning. Jag har också tänkt att jag skulle vara närmare det liv jag vill ha eftersom min sambo är medveten om sitt problem och har sökt hjälp. Men jag känner fortfarande att han inte har bestämt sig. Det är otroligt frustrerande att inte veta om slutet på drickandet är nära , kommer ske om ett år eller aldrig. Men då gäller det att lyssna på mt och andra kloka. Hålla fokus på sig själv och påminna sig om att man har ett eget val. Det är så lätt att glömma....
Hoppas ni kommer iväg på konventet!

Kram

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

wolf

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Ja det är jättesvårt att ta steget till förändring men jag hoppas och tror att det ska bli till det bättre i alla fall.
Det jag menar med att ta steget är att jag ska lämna honom eftersom jag inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka.