Jag dricker helst minst varannan dag, jag dricker helst mellan 8-15 starköl , jag mår skit över detta såklart, jag har slutat massor av gånger, men varit nykter som längst i 14 dagar nån enstaka gång.
Jag har sumpat 2 heltidsjobb pga. Detta. Inte mitt nuvarande som jag fortfarande har, men med en skarp varning från chefen då jag försov mig en hel dag. Hade jag inte varit duktig på jobbet de flesta andra dagar och chefen gillat mig så hade jag fått gå direkt tror jag.
Jag är diagnostiserad med hälsoångest/panikångest/generaliserat ångest syndrom.
Äter inga piller för det, och kommer aldrig göra det. Kortare nyktra perioder tränar jag väldigt mycket, sprang göteborgsvarvet bland annat i år. Fungerar bättre än medicinering, men bästa medicinen för stunden är alkohol.
Jag känner att jag som en annan här på forumet skrev " glider in i en lyckobubbla" när jag dricker, och vet jag att jag ska dricka samma kväll då är jag alltid lycklig.
Kan aldrig säga stopp, även om jag vet att jag ska jobba 8 nästa morgon, dricker ofta själv, hellre själv än med andra, kollar musikklipp live från youtube och drömmer mig bort. Jag fyllechattar på facebook och skäms dagen efter för vad jag skrev.
Det pirrar i magen bara jag tänker på alkohol,
Har gått på kbt för min ångest, kollat upp mina värden och hjärta/ kärl som är superbra, än sålänge.
Jag har druckit oerhört mycket nu på min semester, och under drickperioderna funkar allt galant, lycklig inspirerad, ambitiös med livet,
men nu sitter jag här, andra dagen nykter, och allt känns så jävla tråkigt, grått, trist, inget e kul, livet är värdelöst på alla sätt. De få gånger jag varit nykter i ett par veckor har allt blivit SÄMRE OCH SÄMRE för varje dag som går. Magen ballar ur, sura uppstötningar magkatarr osv. Livet som nykter gör mig tråkig, det gör mig trött, det gör mig stressad, det gör mig värdelös och allt bara eskalerar så mycket att jag dricker igen.
Min hälsoångest gör att jag är helt säker på att jag är dödssjuk, trots att doktorer säger tvärtom, och då tycker jag att jag är värd en fylla, jag är värd att få må bra, om än, bara för några timmar liksom.
Jag är musiker och sångare, jag har många vänner, som jag nu börjat dra mig undan från, jag ser bra ut, har bra ekonomi, bor centralt i en större stad.
Jag känner att livet är omöjligt att leva, utan alkohol. Känner någon igen sig?
Med vänlig hälsning,. Jocke