Efter att ha hängt här inne och läst i flera månader är jag också mogen att kasta in handuken och känna mig besegrad av alkoholen. Trodde aldrig att det skulle gå så här långt att jag måste bekänna att jag inte kan handskas med alkoholen längre. Tänkte att jag kan sluta när jag vill, men efter första glaset är det precis som att alla hämningar släpper och jag vill bara ha mer och mer.
Jag hade planerat att sluta dricka efter semestern, men har gjort det förr utan att lyckas någon längre tid.
Nu kom min man på mig med fingrarna i kakburken. Han tog mig på bar gärning när jag smygdrack.
Usch vad jag skäms! Men på ett sätt känns det skönt att lägga alla korten på borden och erkänna.
Han har ställt ultimatum och jag vill verkligen lyckas denna gången. Men jag är livrädd att jag inte ska lyckas. Bara tanken att inte få dricka ett glas vin igen känns sorgligt, även om jag vet att jag ska ta en dag i taget. Idag är det dag 2 :-).
Min överkonsumtion har pågått många år men det har aldrig varit så som nu.
Hoppas att kunna få lite stöd här inne och kanske lite råd längst vägen.....
Bettan