Hej
Jag har suttit och läst lite av vad som skrivits och kände att jag ville skriva en rad jag med...
Jag har haft problem med alkoholen i nästan ett år nu. Men JAG HAR FÅTT NOG. Jag vill inte ha det så här! Idag ringde jag till Respons i Göteborg och fick en tid i nästa månad. Ända tills jag skulle ge min adress, och jag sa att jag bor i en av kranskommunerna. Då var jag inte välkommen. Fan också. Jag som hade samlat så mycket mod för att VÅGA erkänna för någon annan att jag behövde hjälp...
Nu måste jag skrapa ihop mera mod och ta kontakt med socialtjänsten i min egen kommun.
Detta med att dricka för mycket innebär så otroligt mycket ångest för mig. Min mamma är alkoholist och jag har ALLTID hatat hennes drickande. Och så är jag här själv nu... Det senaste året har det inte varit många dagar som jag inte har druckit. Det är som om en kraft större än mig själv styr det hela. Vet inte hur många flaskor eller baginbox jag har hällt ut.
Jag har i alla år tryckt ner alla känslor. Förra året dog min pappa. Enda gångerna jag känner något är när jag har druckit. Då kan jag sörja. Då kan jag släppa fram andra känslor som jag har begravt. Detta är orsaken till varför jag började dricka. Men varför kan jag inte sluta?
Är det någon av er som har ett bra råd, så dela gärna. Ursäkta att jag svamlar så...