Det var länge sedan jag skrev eller läste här inne men idag pockar behovet på enormt mycket.

Jag har vetat att min sambo dricker för mycket och ofta i snart 6 år. Och nästan lika länge har jag varit medberoende och försökt förneka och dölja allt både för mig själv och för min omgivning. Många är bråken, katastroferna och dramerna. Å ändå är jag fortfarande kvar. Kämpar med näbbar och klor för att få detta att fungera ändå, trots allt.

Det går sådär va....

Det här året har jag trots allt tagit tag i mig själv och min hälsa. I mars slutade jag röka, i april att dricka och i juni började jag en 21 dagars lång juicefasta där jag gick ner 10,6 kg. Så jag har verkligen ryckt upp mig och fortsätter på min hälsoresa. Det roliga var att jag även fick med mig sambon på resan och ett hopp började spira i mig. Han fastade varvat med grönsaker och frukt och gick var nykter i nästan 4 veckor och har dessutom, även han, slutat röka.....

Detta var den lyckligaste perioden i mitt vuxna liv och jag är ändå 44 år..... Så ni hajar att detta var väldigt speciellt för mig. Vi köpte bil och resa under denna period, för nu skulle väl ändå inget kunna gå fel, när vi hittat så rätt.....?

När väl fastekuren sen var slut och min sambo lyckats gå ner 9 kg på samma tid så tyckte han att nu måste vi ju ändå fira att vi varit så duktiga och då självklart med alkohol......

Behöver jag förklara mer......? Ni hajar va??

Inte nog med att han ville dricka, han övertalade också mig att dricka......( Jag vet, jag har en egen vilja, men att stå emot hans övertalningskampanjer är överjävligt svårt. ) Är det nått han har så är det charm och en enorm förmåga att manipulera. Och jag trillade dit.

Sen dess, och det är ca 6 veckor sedan så har vi druckit varje helg och till och med någon vardag, fast vi jobbat. Duktigt va.

Då min sambo fortsätter att äta enbart frukt och grönsaker och tränar löpning i veckorna är det som om han om möjligt tål alkohol ännu sämre. För på denna tid har han hunnit slå sönder en fönsterruta, hålla på att döda mig genom att hålla fast mig i nått militärgrepp, han lärt sig i lumpen som attackdykare, så jag fick blåmärken på och sår på både armar och ben samt att han gjort bort sig hemma hos min vännina genom att kränka hennes man samt kränkt och bråkat med mig och varit väldigt aggressiv och fått blackouter där han inte minns vad han gjort dagen efter.

Denna helg fick jag fly hemmet i fredags kväll och blev som tur var hämtad av en väninna som jag sen stannat hos hela helgen. Han vart så aggressiv och gick till verbal attack att jag blev rädd, med tanke på vad han gjort tidigare fyllor och att han då blivit psykotisk. Bättre fly än att illa fäkta eller bli dödad....

Nu då till mitt dilemma..... Om två veckor ska vi åka på semester i två veckor i Grekland........ Och resan går inte att avboka utan läkarintyg...... Men vad skriver man för diagnos på läkarintyget??? Lever ihop med en galning som riskerar att döda mig på semestern??? Tips någon!?

Vi bara måste ju separera. Vilket jag försökt göra flera gånger förut men aldrig lyckats. Fast jag försöker slänga ut honom så naglar han sig fast och jag blir mer och mer försvagad och mina hot betyder mindre och mindre.

Separerar vi måste jag sälja bilen, för den har jag inte råd med utan honom och jag är dessutom livrädd för att leva själv så där av sitter jag där jag sitter.

Skulle så gärna vilja gå i någon slags terapi för att komma ur mitt medberoende. Någon som kan tipsa om nån bra terapi och eller terapeut?
Har varit på Al-Anon möten men tycker de är för lite känsla och ärlighet i delningarna så jag känner mig inte riktigt hemma där.

Hur som helst! Jädrigt skönt att få skriva av sig!! Tar tacksamt emot tips och råd eller era berättelser och erfarenheter av att leva med någon som blir våldsam när han/hon dricker.
Hur tar man sig ur en sådan här destruktiv relation??

Vänliga, villrådiga och sorgsna hälsningar kommer från en som vill

Segra

Tänker på dig varje kväll faktiskt. Hur du har det och vad som händer. Resan är ditt val och jag hoppas det blir en fin resa med avkoppling. Torsdag, vin, sprit låter som en usel start på helgen. Tur du har dina barn. Har aldrig varit i ett medberoende, bara utsatt andra. Din sambo har dig verkligen i sina nypor. Han är beroende av dig och du ställer upp. Förlåt om jag låter hård och okänslig men er realation är direkt skadlig för dig.änker på dig.

Segra

Är som en vänlig klapp på kinden!! =) Tack!

Vet att jag behöver folk som du som säger saningen till mig!! Särskilt eftersom jag gjort allt jag kan för att stoppa undan och förtränga obehagliga sanningar!!

Medberoende är lika stort eller besvärligt tillstånd som alkoholism, anser jag.

Jag är lika beroende av att få ta hand om, som min sambo är av att dricka!

Vi är lika sjuka/störda båda två!!

Kvällen avlöper hyffsat än så länge... Men nu åkte visst wiskeyn fram.......

Fortsättning följer!

Hoppas kvällen avlöper utan bekymmer för dig. Måste vara svårt att inte kunna koppla av. Vara på helspänn. Kram

Segra

Kvällen urartade INTE, tack och lov!!! Även om det var på vippen några gånger.... Fick bita mig i tungan för att inte servera några väl valda sanningar... Han drog i sig nästan en kvarter whiskey och en flaska vin.....

Men alkoholproblem.....nääää, inte han inte!!???

Han smög i sig Wiskey medan jag var i badrummet i kväll.... Och när jag kom ur för att kolla vad han smusslade med blev han arg och sa att jag bevakar honom.... Är det inte tyyyyyypiskt så säg!!!???

Som Ebba beskriver har jag också barrikaderat dörrar med möbler.......och sett till att skaffa nyckel till sovrum .... Hur pinsamt som helst att ringa till hyresvärden och be om nycklar till innerdörrar......

Ebba säger hink med vatten och jag säger elpistol!! Vet att det är olagligt, men vet inte hur många gånger jag önskat att jag haft en för att bryta hans hemska Mr. Hyde- beteende. För när han är psykotisk finns det inget som biter på honom..... Då är han läskig och otäck!! Suck!!!

Som tur är sover han nu så jag gissar att natten blir fortsatt lugn.

I morgon ska jag försöka hinna berätta mer om Kvinnofridsteamet som jag träffade förra sommaren....
Känner att jag gjort allt jag kan för att komma loss men, uppenbarligen inte, eftersom jag fortfarande är kvar!!

Ska även testa att ringa nämndemansgården, som Mittendaliv tipsade om!!

Kraaaam och god natt!! Enormt stort tack för att ni orkar lyssna och svara!! ❤️❤️❤️

Over and out.

Tillsammans kan vi, om vi hjälps åt;

Segra

Segra

Halv 75:a wiskey skulle det stå.
Inte kvarter!!!!

Vaknade nu 04:00 och kom på att jag ju skrev fel igår kväll...
Kan inte somna om förrän jag rättat till...

Han drack, vad jag vet, en halv 75:a wiskey och en flaska vin.....

Helt klart tillräckligt för att bli obehaglig!!

Men alkoholproblem....
Nähäääää då!! Inte han inte....

Nu, när jag fått rätta till felet, ska jag skynda mig att somna om!!

Natti natti!!

Ebba

Segra... Du tycker att min berättelse lät hemsk. Det VAR hemskt och det är över sedan några år :)

Jag undrar: Har du läst din egen tråd här? Läs den och tänk att det inte är du utan en annan kvinna som har skrivit.

När du har läst färdigt ska du ge kvinnan råd. Skriv ner dessa råd.

Kram Ebba

Hur vågar du ha en psykotisk alkoholberoende man i DIN lägenhet? Dricka i smyg och neka hahaha så gjorde jag också och blev sur på min fru som skulle vakta. Man blir sur tror hag för att man vet att frugan har rätt och kommit på en själv. Är dina barn tjejer eller killar? Du måste vara psykiskt slutkörd usch tycker så synd om dig. Har din man fyllt i en test som visar om man har missbruksproblem/beroende? Finns på nätet. Fyll i en du också för honom. Ställ ett krav attom han ska bo kvar får han äta medicin tycker jag. Det är DITT LIV, DIN HÄLSA, DITT VÄLBEFINNANDE som kraschar inte en missbrukares.

Segra

Vad ska krävas för att allt jag upplever ska gå in. Ända in och klicka till och väcka min slumrande styrka...??

Det känns som jag är som en gås som får vatten över sig. Jag skakar bara av mig och går vidare.... Varför vaknar jag inte ordentligt??

Ebba!! Jag ska ta det som en läxa över helgen att skriva dessa råd till denna stackars kvinna som råkar vara jag. Lägger ut det här så snart jag kan. Tack för den uppmaningen!!

aeromagnus!! Jag vet inte vad jag har för allternativ. Känns som jag redan testat allt. Polisen hjälper inte till att bära ut dåliga män ut deras hem. Det är olagligt att byta lås. Att hota med antabus eller att han får flyttas annars har jag redan testat och jag förlorar alltid!!
Slutkörd är bara förnamnet!! Men jag är stark och glad utåt, för ingen ska ifrågasätta hur jag mår egentligen..... Å jag har haft långärmat hela värmeböljan med 29 grader på kontoret för att ingen skulle se mina blåmärken på överarmarna... Låter det vettigt??
Så glad att du berättar hur du tänkte om din fru... Det gör det lättare för mig att förstå varför han vänder på allt och får mig att låta dum som ifrågasätter hans drickande. Det känns som jag blir galen av hans bortförklaringar och hur han hela tiden vrider på allt jag säger.
Och som svar på din fråga, mina barn är två söner på 22 och 23 år.

Fråga till er båda. Finns era berättelser att läsa någonstans på forumet?? Vill så gärna veta hur ni gjorde för att ta er ur skiten!!!

Lovade ju att berätta om min erfarenhet av Kvinnofridsteamet där jag fick några gånger förra sommaren när jag försökte separera och höll mig hemifrån i två månader..... från MIN lägenhet!!

Jag träffade världens godaste kvinna med stor erfarenhet av kvinnor som är utsatta av den typ av män som jag lever med. Jag vet inte om han är psykopat, men han har många drag som stämmer in under den benämningen.
Hur som helst. Han drack ju då som nu och kvinnan lyssnade på min historia och tog mig på allvar!! Det var enormt befriande!! Hon tipsade mig om massa saker och blev aldrig chockad, oavsett vad jag berättade.
Önskar så att jag följt hennes kloka råd och inte släppt in honom i mitt liv igen!!!

Sen jag var där har jag bytt kommun och hör inte längre till den kloka kvinnans Kvinnofridsteam. TYVÄRR!!

Så mitt goda råd till mig själv är att söka upp ett nytt team. Så marsch pannkaka!! Gör't!!

Tack för för er omtanke fina ni!!

Kraaaaam från en som vill

Segra

Fast om du blir misshandlad av honom och har blåmärken så åker ju han dit för misshandel. Vet ju inte vart du bor men säg upp lägenheten och försök att flytta till eget. Tänkte mer om dina barn att om det är killar så finns det ofta lite mer muskelstyrka om din plågoande börjar bråka. Snälla du försök att få bort honom ur ditt liv. Har ju lust att kpmma upp och bara hiva ut honom. Ingen INGEN är värd en sådan situation du har. Jag gömde sprit, tjuvdrack i smyg och trodde frugan märkte. Ljög om jag varit på bolaget. Skyllde på henbe att jag blev full för jag fick ju halsa sprit snabbt eftersom jag inte fick dricka öppet och lugnt. Skyllde på henne om allt. Vi beroende hittar alltid på dåliga ursäkter eller lögner för att få dricka. Det är sjukdomen som gör oss så dåliga. Din man är en kvinnomisshandlare, lögnare och missbrukare. Så länge han inte vill inse är det kört. Har du fortfarande känslor för honom?

jag blir så upprörd att jag skakar invärtes och nästan på utsidan när jag läser det du skriver.
Tacksam, tacksam blir jag över att Ebba och aeromagnus svarar dig klokt, konstruktivt och med medkänsla. Jag har rört mig här på forum över tre år och du är ju inte den första som låter sig utsättas för kränkningar och grovt våld. Maktlösheten jag (och andra) känner av att stå vid sidan och inte kunna ingripa är svår att uthärda.

Ibland har jag skrivit det som är den brutala sanningen, att vänta på att det blir bättre eller att vänta på nånstans att flytta kan innebära att man aldrig kommer dit. Verkligheten är att det finns de som aldrig "hinner fram"... Jag tror att du vet hur sanningen ser ut, men ändå: Enligt brottsstatistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) dödas i genomsnitt 20 kvinnor varje år av en närstående i Sverige. Det utgör en femtedel av alla fall av mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång som förekommer i landet. 17 av dessa kvinnor dödas av en man som de har eller har haft en nära relation till och det dödliga våldet är ofta kulmen på en lång period av våld och hot riktade mot kvinnan. Nära hälften av brotten har föregåtts av polisanmälningar om hot och våld.

En kvinna här har faktiskt tackat mig för att jag påtalade att väntan kan få ett dödligt slut - det "väckte" henne och hjälpte henne att gå. Därför tar jag mig friheten att göra det igen.

För den som läser och inte förstår är det här en bra väg för att öka sin kunskap och därmed förståelse för det som verkar obegripligt http://www.valdmotnara.se/hurmanpaverkasavvald/processerivaldet.4.5c20c…

Vi mänskor behöver både kunskap och hjärta. Mest av allt behöver vi varandra.
Jag hoppas att du snart lever upp till ditt välvalda nick. I det läser jag din djupa önskan om ett värdigt liv, att du ska Segra
Kram och allt det bästa / mt

Segra

Har läst hela länken som du visade mig.

Tack för att du säger sanningen!! Jag fattar att jag är, exakt så insyltad i mitt medberoende som länken du skickade mig talar om.

Jag är verkligen "hon" som kan vara en av de 20 som blir dödade varje år i Sverige, pga att de valt fel snubbe!! Jag hajar att jag är rökt om jag inte, för egen maskin tar mig ut!! Där med inte sagt att jag fattar hur i hela friden jag ska bära mig åt.....??

Tack vare era fina och kloka svar; Ebba, Aeromagnus, Äppelknyte och Mulletant känner jag ändå att jag fått en knuff i rätt riktning. Ni känner inte mig, men ni reagerar sunt på mitt nödrop!! Och det känns ända in i mitt sargade hjärta!!!

Denna helg har han inte varit psykotisk, även om han druckit en hel del. Tvärtom har han försökt köra charmoffensiven och försökt vara äckligt gullig....

Trots det har jag, trot eller ej, men i nyktert tillstånd förklarat för honom att han har att välja på att: BLI NYKTER ELLER FLYTTA!

Han tar mig inte riktigt på allvar men jag är mer allvarlig än jag varit på väldigt länge och jag menar verkligen det jag säger.

Han är inte van vid att jag står fast vid någonting, så han tror att han ska kunna övertala mig att ändra mitt beslut....Ber till Gud om styrka att så inte göra!!!

Men tack vare att jag börjat skriva och läsa här inne så fattar jag, att om jag vill överleva, så måste jag vara tuff och ställa ultimatum, oavsett vad han anser om det.

Han har svarat att han INTE kommer sluta dricka och det betyder att han så snart han får sitt kontrakt ( typ oktober/ november) väljer att flytta UTAN mig.

Inte mitt val, utan hans. Han fick chansen att välja ett liv med mig men utan alkohol eller ett liv utan mig men med alkohol, och det var inget svårt val för honom......tyvärr!! Flaskan gick före, och det utan att blinka!!!

Jag har förklarat för honom att han blir psykotisk när han dricker och jag inte vågar utsätta mig för det mer. Han försöker gidddra om att det aldrig ska hända igen.... För han ska "bara dricka lagom" ...... Jojo.... Kyss mig där bak, att han klarar det!!
Han har haft 6 år på sig och inte lyckat sluta dricka eller hindra sig själv från att bli psykotisk.... Varför skulle han lyckas nu??

Min syster arbetar med missbrukare och säger att; - Ja, du... Det brukar ta sju gånger att försöka ta sig ur en sådan relation, som du lever i...... Suck!!!
Det låter verkligen förfärligt... Men jag börjar förstå att det kan ligga något i det...

Jag är väl inne på min 5: e gång nu, men jag ber till Gud att detta ska vara den sista alternativt att han kommer till insikt och både vaknar och nyktrar till!!!

Klistrar in en kopia av Mulletants länk här nedan. Den var såååå himla läsvärd så jag tycker alla som inte fattar vad en medberoende går igenom, bör läsa den!!

Känner igen mig i varenda mening.... Fast jag inte vill fatta att det faktiskt handlar om mig..... För så störd är jag i mitt djupa medberoende.

Hur stark jag än uppfattas av min omgivning och hur bra jag än är på att dölja och släta över så nog faaaaan handlar det om MIG.....!!

Och ja, aeromagnus, jag känner fortfarande något för honom...... Men det mesta kan nog liknas vid HAT.... Längtar till den dagen då jag enbart känner likgiltighet och han inte längre kan spela på mina känslor!!!

Här kommer det som Mulletant skickade mig:

Processer i våldet
Att stanna kvar eller lämna en misshandelsrelation består av flera processer. Några forskare har försökt beskriva hur våldet kan normaliseras och hur uppbrottet ser ut för misshandlade kvinnor i heterosexuella parrelationer.

Normaliseringsprocessen
Det kan vara svårt för omgivningen att förstå varför någon stannar i en relation där man utsätts för våld. Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande processer, genom vilka våldet normaliseras och i olika grad internaliseras av den utsatta, det vill säga att offret tar över förövarens verklighetsuppfattning.

Eva Lundgren, forskare i sociologi, har utvecklat en modell av våldets normaliseringsprocess som är den mest använda i Norden. Våldsutövningen kan liknas vid en process där den utsatta i allt högre grad anpassar sig till en vardag som präglas av våld, en anpassning som ofta leder till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Begränsningen av den utsattas livsutrymme och handlingsfrihet sker gradvis och innebär att nätverket av vänner, släkt och bekanta blir allt mindre, vilket leder till att förövarens bild av relationen blir den dominerande.

Känslomässiga band​
Carin Holmberg, forskare i sociologi, och Viveka Enander, forskare i socialt arbete, uppmärksammar att det ofta finns ett starkt känslomässigt band mellan kvinnan och mannen i en misshandelsrelation. Detta består av många mindre band som flätats samman till en helhet som är svår att bryta.

Känslomässiga band är exempelvis

den kärlek kvinnan känner för mannen, som ofta kan vara väldigt intensiv
en rädsla som ofta är lika stark som kärleken; det handlar om en rädsla för att dö, fysiskt eller psykiskt
ett hat som kan vara en mycket stark, men också en mer tabubelagd känsla, vilket gör den svårare att tala om
ett medlidande där hans beteende förklaras utifrån hans bakgrund och upplevelser
skulden och att kvinnan ser sig som delansvarig, vilket kan jämföras med hur andra brottsoffer reagerar
hoppet om att upprätthålla och rädda relationen.
Sammansatta band är exempelvis

vilja att förstå mannen och skapa mening och återfå kontrollen genom att våldet görs begripligt
beroende genom att han hotar med självmord och på så sätt lägger sitt liv i hennes händer, alternativt hotar henne till livet. Det kan även handla om beroende av mannen för mat och omvårdnad, eller för att få träffa sina barn.
internalisering, det vill säga att kvinnan identifierar sig med mannen och alltmer börjar överta hans verklighetsuppfattning. En effekt av detta är att hon kan börja försvara mannens våldsamma beteende, inför andra och inför sig själv.
Ett traumatiskt band:

Holberg och Enander beskriver också begreppet traumatisk bindning, vilket används när starka känslomässiga band utvecklas mellan två personer, där den ena upprepade gånger slår, trakasserar, hotar eller kränker den andra. Grunden är att maktbalansen är ojämn och att övergreppen är återkommande. Det typiska är att den underordnade personen utvecklar positiva känslor och attityder till förövaren. Detta fenomen har bland annat observerats i koncentrationsläger och vid gisslandraman.

I misshandelsrelationer upprepas oftast övergreppen, men samtidigt varvas de med vänligt och kärleksfullt beteende. Detta verkar leda till att bandet blir ännu starkare. Enligt inlärnings- och anknytningsteorier uppstår de starkaste banden mellan husdjur och människa eller förälder och barn när den som är överordnad i sitt beteende gentemot den underordnade är omväxlande positiv och negativ.

Sammanfattningsvis är det sannolikt att det traumatiska bandet blir så starkt till följd av att mannen pendlar kraftigt mellan våld och värme, samt att kvinnan upplever en intensiv blandning av kärlek, hat och rädsla. Resultatet av den här bindningen är att kvinnan kan uppleva sig som "trollbunden" av mannen, vilket leder till att hon kränker och sviker sig själv. Detta beskrivs ofta som det värsta av allt i en misshandelsrelation.

Motstånd
Holmberg och Enander beskriver, förutom de utsattas anpassning, även deras motstånd.

Motstånd handlar om att kvinnan säger ifrån, och att hon försvarar sig eller slår tillbaka. Även motståndet kan fungera som en överlevnadsstrategi; ett sätt att visa att han inte kan knäcka henne. Det fungerar dock oftast bara på kort sikt, även om det vid första anblicken tycks kunna leda till positiv förändring.

Många kvinnor som lever i misshandelsrelationer utövar både anpassning och motstånd, så dessa två behöver inte utesluta varandra. Dock är det inte så att motstånd och frigörelse är samma sak. Motstånd kan ofta vara en typ av anpassning vilket har en kvarhållande effekt.

Holmberg och Enander nämner tre viktiga funktioner som motståndet mot mannen fyller:

Det visar att hon inte är underordnad. Att säga ifrån kan för henne innebära att mannen inte har makten, vilket i sin tur kan innebära att hon stannar kvar i misshandelsrelationen.
Det ger henne en upplevelse av kontroll. Ett exempel skulle kunna vara att kvinnan går beväpnad på något sätt, medan mannen är i närheten. På detta sätt kan hon eventuellt, genom hot, försvara sig mot mannens våld eller våldtäktsförsök, men på en högre nivå handlar det om en anpassning till en absurd livssituation.
Det är ett försök att få mannen att förändras och förstå. Hon har kvar hoppet om relationen och kämpar för att rädda den, vilket innebär att hon stannar kvar i våldet.
Uppbrottetsprocessen
Uppbrottsprocessen är det begrepp som används för att beskriva den process som våldsutsatta i nära relationer genomgår då de på olika sätt försöker bryta känslomässigt med sin våldsutövande partner för att slutligen lämna relationen.

Kvinnans uppbrott ur en misshandelsrelation beskrivs av Holmberg och Enander som bestående av minst tre processer som kan ske i olika ordning och överlappa varandra men oftast kommer det fysiska uppbrottet först.

Att bryta upp. Holmberg och Enander ger två exempel på vändpunkter som kan leda till att den misshandlade kvinnan lämnar relationen:

Det gäller livet! Kvinnan upplever en stark rädsla för att bli dödad. Hon upplever alternativen vara att dö, att gå under själsligen, att bli galen, att själv döda mannen eller att lämna honom.
Det gäller någon annan. Kvinnan blir medveten om att någon annan, direkt eller indirekt, utsätts för mannens våld. Det kan handla om att mannen börjar slå barnen eller husdjuren, att kvinnan inser att barnen riskerar att omhändertas av sociala myndigheter eller att hon misstänker att mannen utsätter barnen för sexuella övergrepp. Detta kan dock också ha en kvarhållande effekt. Kvinnan kan stanna i tron att det är bäst för barnen att hålla ihop relationen, eller för att mannen hotar att skada någon närstående till kvinnan om hon går.
Vad som är gemensamt för båda dessa vändpunkter är en känsla av att ha nått botten och/eller att ge upp.

Att bli fri handlar om att bryta det starka känslomässiga bandet. När kärleken är stark och nära förknippad med hopp är det inte troligt att kvinnan lämnar mannen. Det finns en pendling mellan hat och kärlek och en misshandlad kvinna hinner ofta lämna sin man upprepade gånger innan det definitiva uppbrottet. Den våldsutsatte kan även känna medlidande med utövaren och som kan vara en starkt bindande känsla. Slutligen är känslorna borta och i detta stadium har även hoppet försvunnit. Däremot kan känslor av skuld och rädsla stanna kvar länge.

Att förstå handlar om att "öppna ögonen" och se relationen som en misshandelsrelation och sig själv som en misshandlad. Män som utövar våld förminskar ofta eller alltid sina våldshandlingar, men det är också vanligt att misshandlade kvinnor inte ser sig själv som misshandlade. Förståelseprocessen kommer oftast efter att hon har lämnat relationen.

En förklaring till att kvinnan inte ser det som våld är att hon inte tycker att hennes relation stämmer överens med massmedias bild av våldsrelationer. Om kvinnan som misshandlas gör motstånd och inte upplever sig som maktlös finns det risk att hon inte ser sig själv som misshandlad. En ytterligare förklaring är att det för de flesta kvinnor är mycket plågsamt att definiera sig själva som misshandlade, vilket kan vara en orsak till att även kvinnor som har blivit utsatta för mycket grov misshandel, inte definierar det som sådan.

Gode Gud hjälp mig att se hela sanningen som den är, även om den är obarmhärtig och giv mig den styrka som krävs för att vinna över och ta mig ut ur det medberoende och den hemska maktlöshet jag just nu befinner mig i! Och låt mig, en gång för alla, känna hela min stryka, kraft och mitt mod och låt kärleken till livet

Segra ❤️

Segra

Hej!

Har inte haft tillgång till varesig egentid eller wifi förrän nu.

Tack för att du frågar aeromagnus!!
Det värmer att någon bryr sig, ska du veta!

Kan lugna dig med att det gått bra på resan och att det har varit trevligt! Inga utbrott eller utfall!! Bara "normalt" semestrande med lagom mycket alkohol, ingen fylla! Tvärt om hälsosam mat och träning på mornarna!

Jag är imponerad över att han tar ansvar över sitt drickande och inte häller i sig sprit.
Han har sagt att han vill att vi håller oss till vin och öl och sen faktiskt följt det.
Kors i taket, va!?
Sen har han två kvällar på raken gått och lagt sig före mig, vilket varit skönt och befriande för mig!

Om detta kan få hålla i sig är jag väldigt möjd att jag åkte!! För jag behöver verkligen också semester!!

Har lämnat ut alla mina lösen till en vännina och sagt åt henne att om nått skulle hända mig när jag är här, ska hon läsa här inne och ge alla lösenord och inlogg till polisen, där dee kan hitta bildbevis på blåmärken och röstinspelningar av våra bråk....

Mer än så kan jag inte göra just nu.

Bara ta det lungt och be till goda och högre makter om frid och harmoni!

Kalimera från ett varmt och härligt Grekland

Skönt att det går bra men det måste vara jobbigt med ovissheten att inte veta om det slår över. Bra det där med dina lösen. Hoppas du får en härlig resa. Varma kramar från Sverige vi har sommarvärme här