av LillPer

Börjar en ny tråd här och hoppas det ska vara början till mitt nya liv.
Jag har verkligen kommit till vägs ände och orkar inte med mig själv längre.
Att alltid trilla dit. Att förstå att jag inte kan dricka men gör det ändå.

Jag börjar om nu och vet att det blir många tuffa utmaningar framöver.
Men jag börjar med att reda ut denna dagen först....sedan.

Behöver stöd nu.
Jag vill inte mer nu! Alla lögner och svek.
Vad är det för fel på mig?
Kram på er alla som kämpar.

LillPer

Zelda
ons, 2014-09-03 - 00:48

Jo, ju mer medveten man blir om att ens tankar, är just bara det, tankar, desto mer märker jag att jag kan känna ett lugn. Att känna igen det ofta meningslösa, egoistiska tänket som hela tiden passerar, återkommer om och om igen. Att hela tiden på något sätt prestera, både för sig själv och andra. Att man så ofta lever tanklöst, hela tiden ska åstadkomma något. Att bara kunna sitta och känna ett lugn, är verkligen i min värld, riktig lycka. Att inte känna att jag måste förändra saker, leva medvetet, är något att arbeta mot. Tycker om dina tankar, Lillper. Ha det bäst.

santorini
ons, 2014-09-03 - 05:50

Intressant att läsa dina funderingar. Jag känner så väl igen dom från min egen resa, alltihop. Känslan av harmoni och lycka som kom ofta utan direkt anledning. Som att man upptäcker hur bra man har det kanske när dimman lättar? Också minnesbilderna som kommer, dom var jobbiga. Fortfarande efter två år händer det att saker poppar upp men det blir lättare att sopa undan dom tycker jag. Det är ändå jobbigt, jag blir ledsen ibland för tiden jag slösat bort. Resor jag gjort som jag inte vill tänka tilbaka på. Men det får man väl leva med och som sagt, det går lättare att komma på bättre tankar. Som du påpekar så leder det inte till nåt bra att vara elak mot sej själv. Vi har väl gjort så gott vi kunnat antar jag. Där försöker jag tänka på sinnesrobönen fast jag annars inte är med AA. "Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Jag är inte där än men jag är stolt över det jag förändrat, den jag är idag. Kanske minnena behöver finnas för att man inte ska tro att man är säker igen.

Bra jobbat LillPer, det känns att du klarar det här! Det gläder mej.

LillPer
ons, 2014-09-03 - 23:03

Denna vecka har jag varit fylld av god energi och glada tankar. Jag har jobbat med praktiska ting på dagen och sedan framför datorn till sent på kvällen. Vid läggdags har jag definitivt inte varit trött utan mer rastlöst kastat mig upp och ner, fram o tillbaka i bädden. Somnat flyktigt för att två timmar senare vakna runt 02.00 och typ sovit färdigt. Detta händer mig titt som tätt och det har varit så hela veckan. I natt somnade jag vid 04.00 och upp kl. 06.30 för att ge mig av mot jobbet. Det som är lite märkligt är jag kan köra på för fullt ändå trots att min sömn suger, har alltid gjort.
I kväll då jag kom hem tänkte jag träna lite men hade ingen ork. Satte mig i en fåtölj och vaknade nån halvtimme (tror jag) senare av att huvudet hängde som en slak, allt för tung mogen frukt på en späd gren. Att dreglet rann längs mungipan gjorde hela upplevelsen total! Jag hade somnat av ren utmattning. En riktig powernap som jag skulle vilja ha fångat på film. Nu några timmar senare så börjar jag bli pigg igen och då kommer samma rutin troligen spelas upp i natt?
Jag får surfa in här eller läsa en god bok.

Min sinnesro är betydligt bättre just nu. Även om det är några konflikter på jobbet som drabbar mig direkt så klarar jag av att hantera det.
Det är som jag berättat tidigare svårt att få till ett vettigt samarbete och förståelse med en chef som ständigt sätter käppar i hjulet av rädsla för förändring och att konstant bete sig som ett offer.
Hans ilska går allt för ofta ut över mig.
Jag talade i 40 minuter på telefon med honom idag och det var höga röster och nervösa tonlägen allt som oftast. Han kan inte förstå. Jag tror mig faktiskt förstå honom och säger detta, men det går inte in. Personen är blockerad och trångsynt.
Det slutade med att vi lade på, lätt upprörda. När folk runt omkring frågar vad det handlar om så berättar jag och reflekterar då över vad denna person egentligen sagt till mig. Det är så mycket dumheter så jag känner spontant att jag måste ringa honom igen och försöka få honom att förstå.
Jag gör så och är lugn o saklig. Vänlig och bestämd. Förklarar att vi förhoppningsvis och troligen har samma mål men att vägen dit går kanske på olika stigar? (Hans väg går kanske nere i underjorden bland rötter och stenar och då är det så svårt att komma fram så man slutar gräva och tuggar jord istället?) Hehehe. (Jag sa ju inte detta fattar la ni?)
Det blir ingen vidare respons ändå.
Vad jag nu känner är trots allt en viss sinnesro över att jag inser att jag inte kan förändra honom. Jag inser också att det troligen kommer fortsätta på detta vis. Jag kan dessvärre inte avskärma mig från honom men har sinnesro nog att acceptera situationen och kommer lösa den på bästa sätt.
Att jag lugnt ringer upp igen för att säga vad som inte är ok är också en framgång för mig som inte skulle skett för tre månader sedan.
Jag kan släppa honom. Han är inte värd att grubblas över. Det förstör för mig och det vill jag inte.
Han är en ständigt problem som poppar upp som jag kan lära mig hantera.

Precis som jag är mitt i livet, lär mig hantera allt runt mitt beroende av alkohol och vad det gör med mig.

Sov gott kära vänner. Ny nykter dag att se fram emot i morgon.

LP

konstnären
tors, 2014-09-04 - 07:04

Blir glad för din skull, visst händer det en massa saker både psykiskt och fysiskt. Men det är rätt spännande.
Konstnären

Jonna
tis, 2014-09-09 - 21:18

Heja dig! Vad länge du hållt upp nu! Håller med om att det som har hänt kan man inte göra något åt, man kan bara blicka framåt och göra det bästa from nu! Mkt går att ta igen och mycket kan man bli förlåten för om man visar att man förändrats på riktigt! Lycka till!

LillPer
tors, 2014-09-11 - 23:18

Tack alla för stöd o hejarop. I morgon bitti reser jag hem till lugnet efter tre intensiva veckor ute i Europa.
Det går bra för mig, frågar mig ofta vad alkoholen gav mig förut? Jag ser det kortsiktiga ruset....men hur kunde jag stå ut med all denna ångest och kamp dagarna efter?
Skriver mer i helgen, ta hand om er därute.
Lillper.

konstnären
fre, 2014-09-12 - 07:59

Tänker som du, ett kort rus där man kunde vräka ur sig vad som helst. Flummeri. Och som ett brev på posten fick man värre och värre ångest. Finns ingen anledning att utsätta sig för det flera gånger. Vad stark du är, 3 veckor i Europa.
Ha det fint när du kommer hem
Konstnären

anonyMu
fre, 2014-09-12 - 08:54

Du får nog lov och byta namn till Stor-Per istället! Är så glad för att det går så bra för dig! Kram

Mic99
lör, 2014-09-13 - 14:13

Hej!

Var ett tag sen jag tittade in här.. Om du kommer ihåg så skrev jag sist om att jag trodde jag till sist lyckats lära mig hantera alkoholen. Och att jag skulle åka till Rhodos och njuta av vin osv... Såg nu att en del inte gillade att jag skrev så här...och det kan jag förstå. Borde kanske inte gjort det.. men du verkade ändå tro på mig och förstå. Kan i alla fall säga att hitills så har det gått bra. Inget hejdlöst drickande.. bara när det verkligen passat och allt känts bra... inte alls som då...och aldrig själv. Jag mår bra helt enkelt!

Alla som dricker har nog sina egna högst personliga anledningar till att göra det. Jag hittade min till sist...och nu i efterhand så verkar ju allt så sjukt... Trodde ett tag aldrig på någon vändning..men den kom...och även om jag fortfarande är på min vakt och tom livrädd för att hamna där igen så har jag så smått börjat lita på mig själv igen. Är absolut inte säker, men TROR mig numera behärska alkoholen. Isåfall hade jag en otrolig tur, för med de mängder jag drack ett tag så kunde det gått riktigt illa...

Hursomhelst! Både du och jag vet ju hur det känns att må dåligt. Att vakna och önska att man inte gjort det...och jag blir så glad när jag läser att du också äntligen hittat rätt! Otroligt starkt kämpat!! Vet ju att du var lika fast som mig i skiten...

Fortsätt kämpa och må bra! Kommer läsa här emellanåt och se hur det går för dig!

Lev väl

/Mic

Ebba
lör, 2014-09-13 - 14:38

att du borde stoltsera med dina nya duktiga dryckesvanor här i DETTA FORUM där merparten av alla som läser slåss för sitt liv mot alkoholmissbruk. Bara oschysst att plantera sådana tankar i sköra och kämpande människors huvuden. Vet du? Jag är 31 år, började dricka när jag var 13. Blev nykter när jag var 24. Var nykter i två år. Trodde jag hade förändrats, tog en öl. Gick jävligt bra att dricka LAGOM i ett år. Sen gick det helt åt helvete igen. För fem veckor sedan hade jag lika gärna kunnat dö i en olycka. Jag lever och jag kan låta arg nu och det är jag kanske? Jag skriver det här OM någon läser så kanske den inte bara minns att EN snubbe på Alkoholhjälpen NU kan dricka normalt utan även att en tjej INTE kunde det. Grattis till dig Mic som inte är alkoholist en alkoholist kan nämligen aldrig aldrig ALDRIG lära sig att dricka måttligt och sundt. Jag är snäll men det handlar om liv och död för många av oss alkoholister :(

/ Ebba, äkta alkoholist.

LillPer
sön, 2014-09-14 - 00:49

Det är skönt att få kommentarer och feedback på det jag skriver. Muränan, du ger mig sån energi och pepp! Jag blir alltid glad över dina inlägg, tyvärr är jag halvdålig på att kommentera i andras trådar men jag får mina ryck ibland och då skriver jag flitigt. Jag är väl fortsatt lite egoistisk i mitt skrivande.
Ja, det har varit många prövningar de sista veckorna må ni tro. Senaste veckan spenderades i Milano och jag fick en glimt av den ytliga modevärlden och denna rika stads kulturella sevärdheter. För mig var det jobb och långa dagar, tupplur på hotellet varje tidig kväll före middag som intogs med kollegor från andra länder. Det vore inte rättvist att säga att vinet och ölen flödade men det dracks en hel del. Inga konstigheter eller urspårningar hos någon bara lite lätt sludder fram på småtimmarna. Jag var med varje kväll, drack min Coca cola och mineralvatten medans de andra sög på sin Chianti och bytte åsikter om dess karaktär och fyllighet.
Ett fåtal höjda ögonbryn över min avhållsamhet, men inget jobbigt.
En av kvällarna var vi bjudna till ett "happy hour" party av ett stort företag. Fri bar, mat och vackra människor. Jag var ende svensk och kände bara två personer bland de hundratals gästerna. Dessa två försvann snabbt in i grupperingar bland sina landsmän och jag kände mig helt plötsligt väldigt fel och sårbar där med min alkoholfria drink i handen, som förvisso var god men det var inget kul att försöka finna en plats i min ensamhet att stå och dricka denna samtidigt som jag försökte se road och avslappnad ut. Jag lämnade snabbt festen och tog mig själv med på en gående sightseeing som gjorde mig gott.
På väg därifrån såg jag hur lång kön i baren blivit. Jag fick en känsla av rastlöshet och oro när jag för en kort stund tänkte vad som skett om jag börjat dricka där på festen. Jag kunde utan besvär ta fram den obehagliga känsla av hur jag snabbt skulle kunna få i mig mer! Det var ju lång kö till baren och detta var inte ett ställe där man kunde be om hur mycket som helst då man väl kommit fram till bartendern. Det var flashiga drinkar och halvfulla vinglas som gällde. Jag tänkte att man kanske kunde gå bakom disken på nåt vis och lyckas stjäla med sig några öl utan att någon såg?
Alltså, varför kommer dessa tankar? Jag upplevde en kort stund av alkoholpanik och inre kamp mot något som skulle drabbat mig om jag druckit. Med dessa känslor gled jag därifrån, ut i sensommarnatten bort från de alkoholklor som ständigt finns inom vårt räckhåll och som riskerar riva djupa sår om vi inte är vaksamma.
På morgonen efter gick jag med högt huvud ner och åt en lång härlig frukost, packade mina väskor, betalade hotellräkningen, gick till tåget som tog mig ut till flygplatsen. Allt medans mina kollegor fortsatt låg kvar i sängen efter en lång och förhoppningsvis trevlig natt.
Alkoholen ger mig fortfarande mycket ångest. På morgonen är det värst. Jag får liksom väcka mina sinnen för att de ska förstå att jag kan slappna av, jag är inte bakfull. Inte idag, inte i morgon, inte någonsin mer?

Det finns inte en chans för mig att lära mig dricka måttligt. Det har gått för långt, gränsen är passerad. Point of no return.

Käre Mic, jag är glad för din skull att du upplever dig klara av alkoholen och att du kan dricka som du önskar. Jag har inga problem med att du skriver det, tror jag. Självklart väcker det en tanke hos mig, men inte mer. Jag förstår Ebbas reaktion fullt ut. Men det stör inte mig just nu. Jag hoppas bara att du inte lurar dig själv Mic?

Kära Ebba, tack för att du finns och sprider dina hejarop och ditt stöd. Du är verkligen på rätt väg och har full insikt i ditt och vårt gemensamma problem med alkoholen. Det är en glädje och livlina att ha forumet och er vänner här inne som stöd och bollplank.
Sköt om er alla där ute!
LP

Ebba
sön, 2014-09-14 - 01:39

Stort tack LP. Jag tänkte både en och två gånger innan jag skickade det "arga" inlägget ovan. Jag var t.o.m orolig att bli avstängd härifrån MEN så tänkte jag att om jag blir avstängd för det där vore det väldigt konstigt eftersom att någon annan som hotade att döda och våldta med taggtråd inte blev avstängd... Fint att det är högt i tak här och att folk får flera chanser (även om jag blev väldigt skärrad , rädd o orolig av det som skrevs).

Hur som, jag skrev det jag skrev av egna erfarenheter. När jag drack tog jag till mig och sög i mig alla "bra" nyheter som en svamp. De dåliga med alkohol var det som att jag var ordblind för. Det var nonsens, trams och moralpredikningar enligt mig då. Det som Mic skrev hade jag älskat att läsa när jag var aktiv alkoholist, det hade kunnat bli min nya ledstjärna. Jag menar inte att vi nyktra alkoholister ska skyddas från att höra saker och ting, Vi måste vara/bli så starka i våra beslut att vi kan identifiera feltänk - Vi kommer dagligen mötas av positiva ord om alkohol i verkliga livet. I tv-program, nyhetsmorgon, tidningar, på jobb ja överallt. Men just här i detta forum kände jag att jag var tvungen att skriva det jag skrev som motvikt till Mics positiva syn på förändrat drickande.

Tack igen LP, häftig läsning om dig på resa. Åh, du borde ha besökt ett AA-möte i Milano ;) En jag känner via AA har varit mycket i USA, rest och gått på AA-möten och AA's världskonvent där. Han berättar att i USA är det en merit att ha genomgått behandling med AA's "de tolv stegen" tvärtemot i Sverige (?) ser arbetsgivare det som något bra om jobbsökande och anställda berättar att de är nyktra och går på AA-möten. Det har status och respekt på ett annat sätt att vara nykter alkoholist där. Intressant tycker jag och hoppfullt, hoppas att alla med alkoholproblem ska göra mig och oss andra sällskap på möten runt om i Sverige. Tillsammans blir vi starkare och det behövs sannerligen mot Alkoholen som är så otroligt listig, lömsk och stark.

KRAM
Ebba

Stingo
sön, 2014-09-14 - 10:24

Jag kan åtminstone inte se något som kommer ens nära till "avstängningstoff" i det du skrev.

Blev själv litet intresserad av det Mic skrev och kollade bakåt i hans inlägg för att se varifrån han kommer. Det var definitivt ingen inspirerande upplevelse, framförallt inspirerade den inte till att följa hans exempel.

Så du skrev nog helt rätt där, fast jag emellanåt stöter mig mot att jag upplever att det här forumet vill hålla fast vid "den enda sanningen". Och jo, jag förstår att det verkligen är den enda sanningen för väldigt många. Kanske också för mig.

Ebba
sön, 2014-09-14 - 10:35

Det finns människor som kan gå från att missbruka eller ha riskfyllt drickande till att få kontroll. Det lärde jag mig på behandlingen när jag var 24 år. Dessa människor är inte alkoholister. Se på alla som lever vilda liv i ungdomen, festar hårt och lever om! Men de ordnar upp sina liv, klarar att studera vidare, utbilda sig och prioritera familj och intressen framför festande. Dessa människor är ett exempel på de som kan hantera att dricka kontrollerat från att ha druckit fel och för mycket.
Säger det igen bara för säkerhets skull: Alkoholister kan dock aldrig få kontroll och dricka vettigt.

Tack igen Stingo.

LillPer
sön, 2014-09-14 - 10:57

Goa Ebba,
Du får inte oroa dig för de små sakerna du säger eller skriver. Det var i det nämaste kärleksfullt det du skrev till Mic! Det är ju med omtanke för oss alla som du reagerar. Jag tror Mic köper det rakt av.
AA i Milano hade ju varit spännande men det hade nog funkat dåligt med tanke på min italienska som sträcker sig till att ungefär kunna fråga vad någon heter eller hur mycket de väger. Typ så och lite till.
Jag är inte en AA kille tror jag. Fast det hade säkert gjort skillnad emellanåt då det känns svårt.
Jag tycker det är intressant att höra om andras vägval här på forumet fast jag tror ju inte det finns så många vägar att välja om man ska bli fri.
Ännu en gång Ebba, allt det du skriver är väldigt träffsäkert och troligen sant för de flesta av oss. Det finns mycket erfarenhet och visdom i dina ord. Du verkar vara en väldigt varm o go människa som vi alla behöver här inne!
Fortsätt reagera och skriv det du vill. Det kan aldrig bli för mycket så länge man skriver nykter!

Kram
LP

Stingo
sön, 2014-09-14 - 11:17

Du tycks praktisera dina principer från politiken också här. Tacksam för det.

Så som du säger det, så blir det snarast en definition på alkoholist.

LillPer
sön, 2014-09-21 - 23:46

Efter att ha gått till sängs i går kväll med dåliga negativa känslor och tankar så kom mardrömmarna givetvis krypende kalla och obehagliga framåt småtimmarna. Jag fäktar och slåss i sömnen så täcke och kudde flyger all världens väg och frugan vaknar med ett skrik och tror att jag faktiskt slåss med nån! Till slut så trycker jag faktiskt upp en skitig golvmopp i trynet på ett grymt fult monster, alldeles efter det vaknar jag! Ja jösses. Det kämpas må ni tro, kanske var det Alkobitchen som försökte våldta mig i drömmen?

På morgonen ett fundersamt och tungt sinne. Trött stirrar jag ut på träden som börjat skifta färg.
Det enda rätta då som jag vet fungerar är en runda i skogen. Så gjorde jag.
Det blev en meditativ långrunda och efter det laga käk till mig o grabben som också kom från träningen. Perfekt timing. Sedan en stor balja kaffe och lite fotbollsgodis på TV. En väldigt skön avslappnad söndag. Träningen räddar mig, gör mig nöjd och tillfreds.
Allt är bäddat för en skön natt med bättre sömn?
Senare på kvällen börjar min grabb tala om saker som är viktiga för honom men som får mina känslor att börja svalla. Jag är i gungning och vet inte hur jag ska hantera min ilska. Det han talar om väcker avsky hos mig. Det är ytligt, självupptaget och egoistiskt. I min värld. Jag är ledsen över att jag är så impulsiv och inte kan kontrollera mina känslor. Det är mycket känslor inom mig, väldigt mycket. Jag vill förklara hur jag tänker på ett lugnt och älskvärt vis, men icke.
Impulsiviteten är väl en av orsakerna till att jag hamnat i konflikt med alkoholen. Nå, efter gap o skrik och ledsna hjärtan hos oss alla så samlar jag ihop mig och det blir förlåt och analys av mitt och hans handlande. Jag lyckas faktiskt förklara varför jag reagerar och känner som jag gör. Det kändes bra och jag tror han förstår vad jag försökte säga.
För mig är det en känslostorm just nu med en 17 årig grabb som tror sig funnit det enda rätta i livet och som jag upplever inte riktigt förstår att det ytliga är mindre viktigt.
Vad kan jag begära? Min son är en fantastisk människa men jag hackar ändå.
Det är kanske mig själv jag är missnöjd med?
Det är jobbigt att ständigt känna att man gör fel och skadar med sina ord istället för att hjälpa och ge självkänsla till sina kära.
Ibland är det så kort mellan glädje och förtvivlan.

Nå, i morgon är en annan dag och då kramas vi igen. Men jag vet inte hur mycket som stannar kvar i själen? Allt beror kanske på hur väl man tycker om sig själv. Finns det en grundtrygghet och stark känsla av att vara älskad så är nog det svarta borttänkt rätt snabbt.

Puh, nu går jag till sängs och är tacksam över att jag fortfarande väljer rätt väg i min strävan mot nykterhet.
Fri sedan 7 juni.

Kram LillPer

LillPer
tis, 2014-09-23 - 18:38

I morse hade vi frost i gräset här nere i VästSverige. September har varit fantastisk och det är bara att hoppas på oktober som lika vacker.
Nu kommer Systemets försäljning av rosévin att dala och det röda, mörka fylliga lådvinet kommer flöda i de svenska hemmen under de kalla höstkvällarna...?
Kan inte låta bli att fundera över hur många som skaffat sig osunda alkoholvanor under sommaren som varit?
Jag är tacksam över att den stressen inte följt mig under sommaren. Det har varit en skön resa så långt.
Min motivation att fortsätta är stark men långt ifrån cementerad i mitt psyke. Det är otroligt lätt för mig att framkalla den ångest och förtvivlan jag känner dagen efter jag druckit.
Det är obehagligt men bra, tror jag.
Det bidrar inte direkt till att jag ska falla tillbaka igen och suget att testa om det går att vara måttlig är bara att glömma.
Så varför har jag fortsatt så mycket tankar runt alkoholen och hur det skulle kännas att dricka igen?
Jag vill bara känna mig helt trygg i mig själv och det beslut jag fattat.
Det känns inte som jag vacklar, men jag vill vara färdig med funderingarna nu.
Hur upplever ni andra er situation och tankarna runt "Aldrig mer" eller "Kanske i framtiden"
Typ?

Kramar LillPer

Stingo
tis, 2014-09-23 - 20:18

Det finns ganska mycket diskussion om den frågeställningen i min tråd, ifall du är intresserad. Jag gjorde i slutet av juli ett beslut om att vara nykter det här året ut. Sen får jag göra ett nytt beslut. Det här känns just nu helt rätt för mig.