av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman
ons, 2014-09-24 - 22:36

Nu funkar ju allt som det ska igen. :)

Jag tänker på hur finurligt det här forumet är uppbyggt. Jag gör mina lovar och läser på anhörigsidan med jämna mellanrum. Påverkas. Byter perspektiv. Och för första gången sedan Lucas och jag blev tillsammans har jag nu börjat ställa frågor till honom om hur han upplever situationen. Första gången detta hände (för bara för några dagar sedan) satt vi mitt emot varandra vid köksbordet och när han hunnit yttra bara några meningar brast jag ut i gapskratt. Det blev för övermäktigt att ta in. Det fick gå en stund och så frågade jag igen. Han sa: "Det lär ju inte bli lika roligt den här gången". Och jag tänkte på vilken satans situation han befunnit (befinner) sig i. "Nej, det är inte meningen heller", svarade jag.

Resan fortsätter.

LillPer
ons, 2014-09-24 - 23:32

Hur är läget idag? Jag undrar och hoppas resan fortsätter på en inte allt för gropig och krokig väg?
Vi hörs, ha det gott.
Lp

LenaNyman
ons, 2014-09-24 - 23:37

... går det alltid bra. Det blir annat när nynykterhetens nyhetsbehag försvunnit. Men jag tar inte det nu. Just nu är nu och just nu befinner jag mig gående i bara lätt uppförsbacke; har knappt fått upp flåset. (Så trevligt, förresten, att du tittade in, LP!)

Japp, vi hörs.
:)

steglitsan
tors, 2014-09-25 - 00:14

Helt enig med dig där. Jag har inte heller blivit särskilt anfådd ännu. Men det kommer. Desto viktigare att skriva här så vi kan gå tillbaka och se att det absolut är nödvändigt att vi låter bli det där första glaset.

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 11:45

Låtsas vi. Och i morse när vi gick vägen fram (en helt annan väg än brukligt, by the way, bara för att jävlas med hjärnan lite) så gör hon ett plötsligt utfall mot en fet katt som sitter i godan ro. Jag bromsar in Selma så att hon inte når ända fram (katter kan vara ett grymt släkte) och hon pustar och stånkar och gräver med framtassarna för att komma närmare. Och den tjocka katten bryr sig inte, inte ens nämnvärt. Den bara sitter kvar i samma ställning och åser Selmas förtvivlade ansträngningar. Dom är tre decimeter ifrån varandra. Med ens slappnar Selma av, börjar titta sig omkring och så lämnar hon katten och fortsätter sitt morgonäventyr. Själv tänker jag i mitt stilla sinne att fler varelser bör få denna fantastiska möjlighet. Att träffa någon som är i sådan fullständig harmoni med sig själv att det spiller över i sådan grad att man själv lyckas hitta sin egen.

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 13:31

"Är du orolig?" frågade jag. Sådana frågor ställer jag bara när jag "vet" att jag inte kommer att dricka samma dag. Svarar han nej är ju det bra. Svarar han ja kan jag då lugna honom med ett "Det behöver du inte vara".

Men det gick inte som jag tänkt mig idag.

"Är du orolig?"
"Det är jag alltid", löd plötsligt svaret på min fråga.

Då faller min försäkran till Lucas. Vad ska jag säga? "Det behöver du aldrig vara"? Så krångligt allt blev nu...

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 14:54

Förbannat också! Jag ORKAR inte titta framåt. Den här jävla julen, till exempel; ska man vara spiknykter då också - och tänka sig det NU?! Såna här tankar får jag vackert styra åt sidan för annars blir jag obstinat, femåringen dyker upp, hoppar och stampar och gallskriker rakt ut.

Planen är: Är nu. Sen skiter jag i allt annat. Punkt.

!

Ebba
tors, 2014-09-25 - 15:04

Det är just på grund av allt sånt här som jag mår bra av ett AA-möte. AA stabiliserar mig. Frågetecken, oro, panik och feltänk byts ut mot lugn, ro, insikt, skratt.

Nu har jag inte kunnat gå på ett möte på flera dagar eftersom att jag har varit sjuk och det märks kan jag säga.

"Det är när man börjar tycka att alla i omgivningen är idioter som det verkligen är dags att gå på ett möte"

Ebba
tors, 2014-09-25 - 15:06

Behöver du ha något tvättat? Jag har en boknings-plupp förstår du.

Kram Ebba

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 15:12

Utom jag, som är en jubelidiot. Suck. Nu har det snart gått en vecka sedan jag drack sist och i vanliga fall brukar jag vara i gång med att planera nästa fylla vid det här laget. (Ja, vadå, EN gång i veckan ska man väl för faan kunna få dricka..!). Det är ju inte precis som att det står och väger men jag är inte säker någonstans på min fortsatta nykterhet och ibland (läs: nu) ramlar hela skiten rätt ner i huvudet på mig och jag står där med en exploderad skalle.

Ähum, märks det?

Ebba
tors, 2014-09-25 - 15:19

Det är det jag inser på AA att det är jag som är idioten och det är befriande för det är lättare att själv ändra tänk än att ändra alla andra.

Åh... Du behöver en bra AA-grupp, Du skulle trivas i en bra. Det vet jag, jag känner dig, Du har humor. Det är så mycket humor på AA. Man kan skratta så man gråter åt allt idiotiskt man har haft för sig pga A.

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 16:46

... som delar a-problemet är något jag tänkt på, ska du tro. Men än är jag tveksam. Jag vet när dom har stängda träffar och jag vet var dom håller till. Och den repstumpen får hänga där i luften så länge, tills jag kanske rycker i den.

LenaNyman
tors, 2014-09-25 - 16:49

... varje morgon denna vecka. Och varje gång jag kliver in genom ytterdörren hänger jag nyckelknippan på samma krok. Anledningen till att jag bestämt mig för att införa den rutinen är att jag ibland inte hittar min nyckelknippa och då utbryter ett hysteriskt letande med mycket aggressiva undertoner och det blir så himla jobbigt i längden.

Fokus på det goda.