Vet knappt vad jag ska ta mig till. Allt känns så hopplöst,falskt,som om man lever i en låtsastillvaro. Håller skenet uppe mot grannar,vänner,försöker vara stark. Vi har 2 mindre barn. Han drack för mycket redan när vi träffades o några av hans barndomsvänner tog tidigt upp oron inför hans drickande. Åkte han på jobbresa kom han hem dyngrak,var vi på fester blev han ofta dyngrak. När barnen kom tätt,var jag så inne i min mammabubbla att jag nog inte tänkte klart. Men tyckte stundtals det var bättre med hans drickande. Det här sista året har det gått utför,särskilt de senaste halvåret. Han har varit hemma från jobbet ibland och supit,fast barnen varit med. Han lovar dem saker att köpa( för att dämpa sitt dåliga samvete),han har blivit mer grälsjuk,har kort stubin,går o ser sammanbiten ut. Det känns som han är deprimerad,han ler nästan aldrig,visar inte något,känns likgiltig. Han går upp varje morgon tidigt o jag hör honom kräkas i badrummet. När vi var utomlands nyligen kräktes han rätt ut på hotelgolvet 3 gånger,genomskinlig vätska,sedan fortsätter han dricka,sveper en hel flaska vin på morgonen. Jag har skällt,hotat lämna,försökt nå honom,han sa han ska sluta häromdagen. Jag frågade om han verkligen klarar det utan hjälp. Ja,sa han, jag har inte så stora problem. Flaskor hittar jag gömda sedan 1 år tillbaka. Att han som igår ,är påverkad med barnen o grannbarnen närvarande,o tror att det inte märks han druckit whisky sedan morgonen,då har det väl gått långt. Jag har pratat med min förälder,hen säger han behöver hjälp. Svärföräldrarna har jag inte velat dra in pågrund av att min svärmor har en så svår personlighet ,sjukligt kontrollbehov ,pedant, lyssnar inte på någon o känns ärligt talat inte riktigt psykiskt stabil. Hon o svärfar har fostrat min man o hans syskon hårt o inte känslosamt. Jag får för mig att uppväxten kan ha med hans ångest o flykt in i missbruk? När jag inte känner förtroende för dem har jag inte sagt något,det kanske är fel tänkt av mig. Hans syskon talade jag med förra sommaren o även maken var med. Jag drog in hans bror för jag var så förtvivlad över makens grälande,elaka ord mm. Men det ledde ingen vart ändå. När vi träffades första gången reagerade jag på hans ibland känslokalla sätt,verkade så egoistisk ibland osv. Det har blivit värre,känns sista tiden att han är helt självupptagen o svänger väldigt i humöret. Säger oftast barnen är så jobbiga o brusar lätt upp,men gosar också mycket med dem o är snäll. Han har 2 olika personligheter som nykter/onykter. Hans grälsjuka sida,då han oftast även pratar illa om andra,kommer när han druckit. När jag tänker efter känns det som spriten förstört hans hjärna. Bjudna till hans föräldrar nästa vecka,släktträff,vill inte åka o spela teater igen,är bara så trött o vet inte vad jag ska göra.

Mittendaliv

Vad bra att du har hittat hit! Även om anledningen till att vi är här givetvis inte är så kul. Känslan av att inte vara ensam som forumet ger har hjälpt mig mycket. Fortsätt skriva och läsa andras trådar. Livet med en alkoholist ser väldigt lika ut för oss trots våra olika liv.
Det är som du säger- spriten förstör hjärnan. Känner igen känslan av att leva med två olika personer, den nyktra fungerande mannen och det elaka fyllot. Jag tycker inte du ska åka och spela teater mer.. Börja göra det du mår bra av. Se till att du får hjälp och inte är ensam i detta. Ingen kan få den som dricker att sluta dricka om han/hon själv inte vill. Därför bäst att hålla fokus på sig själv och det liv du vill ha.

mio14

Tack för svaret,blev jätteglad! Det är skönt att veta att man inte är ensam,även om det förstås är jättejobbigt läsa också. Känner mig rädd o illamående just nu. Maken lovade att sluta dricka fr.o.m. Idag. Jan var helt bestämd att han klarar det själv. Idag skulle han bygga ett staket med en kompis . Han kom inrusandes illröd i ansiktet o sprang rätt in o kräktes på toaletten. Han klarade inte hjälpa sin kompis bygga. Nu lägger han i sängen med en hink bredvid sig. Fått en kopp te av mig. Jag sa du måste till doktorn,ska jag köra dig. -Nej,sa han,jag vill bara vila! Förstår du nu,sa jag . Sluta,sa han,jag vill vara ifred,jag förstår. Nu undrar jag,han har ju kräkts nu varje dag i flera månader ,o sedan druckit vin,sprit,öl efteråt!! Vad är dessa kräkningar ? Klarar han att sluta utan att gå till doktorn? Husläkare känns ju inte så bra ,vart kan man vända sig? Finns det någon som klarat sluta dricka utan hjälp??
Usch vad alkohol skadar! Idag rensade jag bort all alkohol,slängde allt jag hittade! Jag är så orolig nu.

Detta är klassiska symtom på alkoholförgiftning (inget dödligt bara jobbigt). Alkoholen går ur kroppen, abdtinens kommer, man mår illa, svettningar, delirium kan man få. Vatten i massor, vätskeersättning. Jag drack söt dricka flr att lindra abdtinensen. Din man kan behöva hjälp med avgiftningen, få lindrande medicin som stesolid. 3 första dagarna är värst. Du är snäll som finns där men både du och din man måste få stöd av kunniga inom alkoholmissbruk. AA och alanon kanske? Meficin så man inte kan dricka? Om han cerkligen vill sluta så stötta men döm inte. Det sista är svårt eftersom man är ledsen, sårad och mår dåligt.

mio14

Tack för svaret! Idag blev han ännu sämre än igår,han började kräkas blod (brunt)rätt ut i handfatet o blodklumpar kom ut. Han var rädd,jag livrädd,barnen såg på. Jag körde fort till akuten,de tog in honom direkt,bår,dropp,spruta mm. Så nu är han inlagd. Läkaren frågade rakt ut-hur länge har du missbrukat alkohol. Han sa i somras,fast det är många år. Nu väntar jag oroligt på telefonsamtal från honom o resultat från alla prover de tog. Imorgon ska de ner med kikare i magen. Hjälp vad orolig jag är,men skönt han får hjälp!

mio14

Nu ligger han inne som sagt var,hoppas det går bra o inte är blödande magsår eller något livshotande .
Jag skulle bli så tacksam över tips om vad jag ska säga till vänner ,nu när jag ställer in fester mm. När de frågar om honom,ska jag säga han har druckit för mycket o är dålig,eller ska jag säga han har fått magproblem eller ska jag säga att han får berätta? Han verkar skämmas lite,o igårkväll undrade han om han kommer bli av med körkortet han var också orolig för att sjukhuset ska meddela soc.? Jag sa att vägverket vet väl inget om honom. Att de samverkar polis,soc,landsting,polis om man blir tagen för rattfylla! Eller? Det har ju inte han blivit. Jag bad honom vara ärlig mot läkarna,då sa han att han skulle mörka lite,så han inte hamnar hos soc. Han är väl rädd det ska komma fram till jobb mm? Vad tror ni? Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig nu? Hur går vi vidare,han får ju kortsiktig behandling nu,sa läkaren,att stoppa blödningen. Igår sa han nu får jag nog vänta 6 mån innan jag tar ett glas vin. -Att du ens kan tänka på alkohol när du ligger med dropp,svårt sjuk ,sa jag . Men jag fattar,suget finns ju alltid där?

mio14

Maken hade tur som kom till sjukhuset . Det blev ju ärligt talat avgiftning i 4 dagar,med masa kontroller,förebyggande medicin o remiss skickad till beroendecentum. Han säger han har slutat dricka nu. Han har talat med vänner ,jobb,släkt o berättat han är sjuk,beroende . Så nu har vi det lugnt hemma,väntar på att han ska få komma till beroende centrum. Proverna såg bra ut,fast det syntes att levern var skadad. Läkaren sa den läker, men börjar han dricka igen,kan han få skrumplever o dö,det sa läkaren till honom också . Tror ni han klarar lägga av utan tex antabus,måste alla med alkoholproblem äta det? Läkaren anmälde det hela till soc.,vilket kändes jättejobbigt. Det gick jättebra,en trevlig soc.sekreterare ringde mig för att höra vad som hänt. Jag berättade han söker hjälp nu,o remiss skickad samt att jan berättar nu för många om att han blev sjuk o inte dricker. Vad bra,sa soc. Jag berättade att barnen mår bra osv. Skönt ha det avklarat,en tung sten föll från mig ,blev så orolig att de skulle dra in barnen . Nu får vi ta en dag i sänder ,är rädd för återfall ,speciellt när jag läser det är så vanligt! Men jag måste ju tänka positivt för att orka,men jag är beredd på att det kommet ta lång tid.

Att känna sig besegrad är det bästa som kan hända. Jag hoppas han verkligen menar det. Jag gjorde samma sak men jag var inte ärlig mot mig själv. Jag skulle inråda till antabus. Då behöver ni inte tänka på återfall och ni kan bygga på att bli ren, få stöd och hjälp. Aa är en bra start. Soc kollar om man är en stabil familj och då läggs utredningen ner eller rättsre sagt den startar aldrig. Det är din förtjänst som är nykter och välfungerande. Jag hoppas att ni rullat in på den rätta vägen.

mio14

Tack aeromagnus för ditt svar! Jag hoppas också han menar det. Men det här är ju första gången något allvarligt hänt,varningsklocka hoppas jag. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag är helt övertygad,det gnager lite i min mage av oro... Han är inte på bra humör ,fräste åt både mig o barnen idag,sur o lättirriterad. Men det är väl bara att vänta in beroendecentum osv. Jag vet inte om han har tillräcklig insikt än. Han verkar inte så förändrad just nu,i humör mm. Visar inte direkt ånger eller försöker anstränga sig(precis som innan). Fast det har ju inte gått någon tid egentligen,1 vecka,så terapi/samtal kanske hjälper . Han verkar nedåt,o det var han ju när han drack också . Jag undrar om han är deprimerad,för de symtomen är ju ganska likt alkoholberoende med ångest,initiativlös,skrattar inte,kritisk mot andra mm. Är nyfiken på aa,är det bra? Det är ingen risk man börjar dricka igen och får höra mycket om andras återfall? Det här är så nytt allting,men antabus borde väl beroendemottagningen kunna hjälpa honom med?

till den goda intentionen att bli nykter! Kan intyga att det är en tuff match att tillfriskna från både beroende och medberoende. Min man var nykter med s.k vita knogar över ett år innan han efter ett återfall tog till sig den verkliga insikten att han behövde hjälp och örjade gå på AA. Det är ändå din mans sak att bli nykter och du behöver jobba med att bli fri från medberoende, gå gärna till Alanon! Jag brukar också tipsa om Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ som varit till stor hjälp för mig. Fortsätt skriva här!
Kram! / mt

Äppelknyte

Blir så ledsen att höra din förtvivlan. Vet hur det känns!

Du får gärna läsa min tråd för min historia, men min man går på antabus nu. Jag vet inte om det kommer att hålla för alltid, så den där gnagande oron finns ändå, men han ska i alla fall inte kunna dricka på det. Kanske vore nåt för din man med.

Skickar dig lite styrka och hoppas att ni får det bättre nu.

Kram

Jag lider med dig och känner skuld eftersom jag gjort samma sak mot min fru. Jag tog mig i kragen. Tror du din man kan göra det? Ge honom en chans att reda ut det han kan lyckas.

Segra

Hej!

Jag är också ihop med en man som dricker för mycket och jag började skriva här för en vecka sen. Det har hjälpt mig massor!!

Förstår precis vad du går igenom och kan trots att det är förfärligt, det som hänt, ändå känna att det var tur att din man fick sånna kraftiga symptom på sitt missbruk. För han hade inget att välja på, än att åka in till sjukhuset....

Min sambo kommer förmodligen aldrig hamna på sjukhus pga sitt missbruk för han verkar vara gjord av stål..... I vårt förhållande är det snarare jag som kommer hamna på sjukhus om jag inte tar mig loss från honom pga att han blir våldsam när han dricker.....

Jag håller alla tummar för att din man nu fått ett riktigt uppvaknande och verkligen tar all hjälp han kan få och att du tar hand om dig på allra bästa sätt!!

Tillsammans kan vi

Segra❤️

mio14

Man ska nog alltid lita på magkänslan.. Förra veckan var han konstig på kvällen,satt med simmig blick,svårt få kontakt med,somnade 19.30 före barnet han sövde. Jag sa du har druckit,nej sa han. Nästa dag skickade jag sms o skrev,ljug inte,jag såg du var påverkad igår. Jan svarade ,jag var trött,är du aldrig trött? Häromkvällen skulle han åka o handla,tiden gick o jag sövde barnen. När han kom hem satt han o såg konstig ut i soffan. Han sa det hänt något . Han berättade han hade druckit lite förra veckan,och 4 öl idag efter jobbet på en pizzeria. När han åkte o handlade åkte han fast i poliskontroll. Han kom hem utan bil. Han låg på gränsen, sa han. Till att bli av med körkortet en period 0,13. Han grät o sa förlåt,älskar dig. Det ska inte hända igen. Jag sa du måste få hjälp,antabus,samtal, han sa ja. Men han sa en konstig sak. Jag drack ju så lite?? Så tydligen hjälpte inte sjukhusvistelse med blodiga kräkningar ,dropp mm. ? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Känner mig arg! Sa jag är trött på allt idag. Jag tycker han borde anstränga sig mer,visa någon ånger ,insikt , men det är väl önsketänkande . Vi glider merbo mer isär . Jag sover i ett annat rum. Han ser på tv,o bryr sig som vanligt inte om mig,vad jag vill se osv. Hur jag mår bryr han sig inte heller om. Jag vill känna att jag kan träffa vänner,göra roliga saker . Hemma lever jag för våra underbara barn ,de ger mig kärlek o styrka att stå ut. Det är som att leva med en zombie,o jag märker ingen större skillnad nu eller innan när han drack. Humöret är illa,ler sällan,kort stubin eller bara likgiltig. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig,men det tär på mig att gå o känna mig arg o frustrerad oftast. Mitt barn sa idag,ni bråkar jämt. Han klagar på småsaker hela tiden,hur jag sköter saker,sen försvarar jag mig,o tonerna låter olustiga mellan oss. Så kan man ju inte ha det!

Känner igen mig i din mans havanden. Har dock aldrig åkt fast för rattfylla men blivit lobad 2 gånger, den sista gav mug en redig spark i röven. Jag tog tag i situationen och går på behandling, aa antabus bloggar. Jag ville sluta dricka, sluta att såra min familj. Vi som dricker är fast i sjukdomen och kan inte tänka logiskt. Din kille är missbrukare och måste inse det själv. Tyvärr kan inte du påverka honom att ta ett beslut själv det måste komma från han själv. Om du orkar och kan fullfölja så borde du ställa ultimatum. Mig eller flaskan? Vet hans arbetsgivare om att han dricker? Man lan få bra hjälp via sin arbetsgivare. Följ med honom till ett aa möte. Tycker verkligen synd om dig och ger dig en drös med styrkekramar från en alkoholist som kommit till insikt.

mio14

Tack aeromagnus för ditt svar. Det är så skönt att höra från någon som förstår,som varit i samma sits. Jag tycker ändå det är så svårt att hantera honom. Under senaste året så har han druckit massor och jag har ju också druckit,och även dumt nog handlat alkohol till honom ,typisk medberoende som inte 'fattat '.Men skillnaden är ju att även om jag också drack,så tyckte jag det var gott till maten med 1glas vin,eller 2,medans han alltid drack minst 1,5 flaska. Nu vänder han det också mot mig. -du är oxå alkis,har du kollat din lever,du drack ju 1 flaska varje kväll,säger han,och det är inte sant . Jag är inte beroende o har druckit 2 glas vin de sista 2 mån. Men det är så olustigt med alla påhopp ,det ingår kanske i hans försvar?
Han kontrollerar mig,jag fick ställa in en rolig fest efter hans sjukhusvistelse ,du ska väl inte dit o dricka ,sa han. Prstade med en vän som har en narkoman som bror. Hon sa att självklart ska jag kunna gå o träffa vänner,äta middag,ta ett glas vin. Jag skulle ju inte göra det hemma. Vad tycker du om det,aeromagnus?Hur gjorde ni hemma? Har ni hittat tillbaka till varandra efter du kom till insikt o sökt hjälp? Är det fel av mig vara sur o dra mig undan nu? Jag kan inte göra annat känns det som efter polishändelsen. Det otäcka är att hade inte polisen kommit mm. Då hade ju han aldrig berättat om sina återfall utan fortsatt smygsupit? Så nu är det väl bara o vänta på att han får komma till beroende mottagningen,få antabus,samtal hoppas jag . Stör mig på att han verkar så insiktslös. Verkar som han är oberörd inför allt?

Vi har det bra jag och min fru nu. Din man vill ha något att skylla på för att dricka. Skyller på dig att du dricker. Vill ge dig dåligt samvete genom att vara sarkastisk och elak. Klassiskt tyvärr. Innan ni kan ta tag i varandra måste han ha hjälp. Bli nykter och få bort abstinensen. Dricker han varje dag? Du har hamnat i ett medberoende som du också måste få hjälp med.

mio14

Han säger han bara haft 2 återfall sen han låg på sjukhus för ca 1,5 mån sedan. Han missade ett besök på beroendemottagningen,ska dit snart. Säger han ska ta antabus. Hans arbetsgivare vet inget. Bara 2 på jobbet.
Det jag undrar över,är, om den ene är alkoholist ,blir dennes partner också vanligtvis nykterist? Klarar man som alkoholist av att ens partner tar ett glas vin,eller är det helt fel. Jag känner nu att jag inte kan gå på resturang med en vän,o ta ett glas vin. Han vill inte det ? Jag vet att jag också behöver hjälp som medberoende.har bara inte orkar ta tag i allt pga stress,barn,jobb isv. Men mår bra över denna underbara sajt där man både kan läsa,få insikt,skriva,få råd,så skönt.

LenaNyman

... så har min sambo dragit ner rejält på drickandet, men i och för sig drack han måttligt redan innan. Just nu, precis när jag börjat ta min nykterhet på allvar, så skulle jag nog inte vilja att han drack hemma i vart fall. Men om han går ut med vänner och tar ett glas - nej, det spelar ingen roll.

Jag hoppas så för din skull att du hittar vägen fram, Mio. Du har redan börjat gå. Hoppfullt. :)

En varm hälsning från mig till dig.

/LenaNyman

Stigsdotter

...ville jag inte ha alkohol hemma. Vi hade ett stort barskåp och svärföräldrarna kom och hämtade alla flaskor och tog dem med hem till sig. Att min man gick ut och tog sig ett glas var OK men jag ville inte ha det hemma. Vid några tillfällen hade vi folk hemma och bjöd på vin till mat men det var jobbigt. Idag när jag inte druckit på över 1 ½ år har jag inga problem med att andra dricker (vi är numera skiljda så barskåpet slipper jag ;-) Som svar på din fråga: nej partnern behöver inte bli nykterist men jag tror det är vettigt att inte ha någon alkohol i huset!

mio14

Tack LenaNyman i Stigsdotter,aeromagnus för era kloka svar. Har absolut inte tänkt ha någon alkohol hemma,är inte heller redo för middagar hemma med vänner ,maken o alkohol. Döremot tänkte jag ha middag med alkoholfritt vin ,öl med vänner som vet vi inte dricker . Jag uttryckte mig nog luddigt förut,men det son känns konstigt (fel),är att inte maken ens vill jag tar ett glas vin med en vän utanför hemmet? Idag har han iallafall äntligen träffat en läkare o ska käka antabus i 6 mån. Känns bra! Kram till er!