av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
ons, 2014-09-24 - 21:27

fint att se spår av dig här. Vill också krama did i det riktiga levande livet! Och ja, vi har det fint.
Bästa kramen till dig / mt

mulletant
ons, 2014-09-24 - 22:13

är lugnt och mestadels harmoniskt. Vi har varit rätt rörliga, rest lite och haft mycket evenemang av olika slag. Nykterheten känns självklar, att delta i AA och Alanonmöten känns självklart däremot är det mindre självklart och inte längre nödvändigt att läsa och skriva här. Glad att snabbkollen kommit tillbaka så att det är behändigt att hålla sig uppdaterad. Jag lider med dem som som ännu är fångna i medberoende och missbruk..... steget ut är tillsynes så kort. Men nej, det är långt och ofta uppslitande. Så fint att forumet lever vidare och att tonen är konstruktiv och rak. När jag tänker på alla som rört sig här under mina snart fyra år fylls jag av vördnad (jo!) och tacksamhet. Så mycket tid och engagemang som flödat och fortsätter flöda här. Och så många som faktiskt kommit tillrätta med sig själva och sitt liv. Jag är så glad att jag hittade hit och började skriva. Det har sannerligen bidragit till att jag haft kraften att förändra mitt liv.
Allt gott och det bästa till er alla / mt

flygcert
tors, 2014-09-25 - 13:50

Tänker på dig...

Idag träffade jag "den andra mamman" på mina barns förskola - mamman som levt som jag levde och som lämnat, men är kvar i "precis-efter-lämnandet-paniken" och jag tänkte på hur viktiga dina ord varit för mig! När jag stod där och trodde att jag var galen så fanns du här - så jag ringde upp kvinnan och försökte ge henne några stöttande ord. Så fantastiskt fint det känns att få försöka stötta någon, och att ha fått stöd!

Kramar!

viktoria
sön, 2014-09-28 - 09:56

Söndag förmiddag och jag tar en liten sväng förbi Forumet, min plats och mitt viktigaste sammanhang under en lång tid. Känner mig manad att lämna ett litet spår här idag (oftast läser jag bara numer)
Precis som du beskriver det MT, "en vördnad inför...", så känner även jag. HJÄLP! skrev jag i någons tråd här för exakt 5 år sedan. Och en stor och varm famn öppnades för mig. Minns dem som tog emot mig med så stor värme och förundras över vilken inverkan dessa, irl för mig okända medmänniskor, haft på mitt liv. Kanske också jag i någon annans. Det som hjälpte mig att finna den inneboende kraften jag inte trodde jag hade, kraften att byta riktning, bryta mönster, bli nykter och tacka ja till det liv jag förtjänar. Det känns stort, viktigt, bra.
Fint att se er här, även om mina besök numer är sporadiska. Varmaste kramen jag har till er alla/Victoria

mulletant
tis, 2014-09-30 - 20:26

av att "se" finaste vännerna viktoria, Nynykter, Lelas och FylleFia som egentligen är FinasteFia här!
Människor som lämnat djupa avtryck i mitt liv. Så tacksam att jag fått möta er! / mt

mulletant
tors, 2014-10-16 - 06:33

och lider med er som just nu kämpar och tvivlar. Gläds åt dem som hittat nya vägar och lever i hopp och tillförsikt.
Och ja, förändring är möjlig. Vi är många här som vet det. Allt gott / mt

konstnären
tors, 2014-10-16 - 07:44

Varmaste hälsningar till dig. Tack för det du skrev precis vad jag behöver höra. Tycker att jag känner mig bättre både idag och i går. En svacka, och funderingar på allt mellan himmel och jord. Sånt jag varken ville eller kunde se under min aktiva period. Kanske vissa saker blir mer smärtsamt när dom ska ta ut i ljuset, och då jag inte kan gömma mig bakom alkodimmorna. Ska släppa lite för varje dag som går, och bara tänka på mig själv. Jag har ju en grupp medmänniskor med mig på mötena, och efter ett möte känns ljuset närmare. Hoppas du har det fint mulletant.
Torsdagskramar till dig
Konstnären

konstnären
mån, 2014-10-20 - 07:56

Tack kära du för ditt stöd till mig. Blir varm. Ska inte tänka på det som hände, men det var mycket fult gjort. Ja, det känns som livet slår tillbaka just nu och jag har helt enkelt inte orkat skriva då jag tyckt att jag inte hade något att säga. Men märker nu att detta med att skriva här hjälper mig nu och här. Hållt allt inom mig en för lång period, Tyckte inte när jag var mitt uppe i att hålla mig själv ifrån alkoholen att jag samtidigt tog stryk av mannens perioder. Men nu förstår jag att jag gått om kring som en sprängdfylld bomb.
Nu är det promenader som gäller och lite vila, ska lära mig i första hand att kunna sitta stilla. Mannen är upprymd över sina veckor, drygt en månad. Jag ska inte invänta någonting från honom. Vet bara ingen alkohol här. Ta en dag i taget är bra ord.
Tack mulletanten
Konstnären

Sorgsen
fre, 2014-10-24 - 15:05

…ett avtryck.
Du är en klippa!
Önskade i det längsta kunna behålla mitt äktenskap…nu är det totalt kört, tyvärr.
Tack för allt stöd….

mulletant
mån, 2014-10-27 - 06:32

och ibland inne... det är oroligt i världen och tidvis, ibland, har vi det oroligt mellan oss - inom oss och emellan oss. Livet blir inte en stilla bild för att någon i ens närhet blir nykter. Men - livet blir hanterligt och hemmalivet, vardagen, blir långt mera förutsägbar. Mina medberoendemönster sitter djupt, djupt... och stör mig, pockar på min uppmärksamhet.Det är bra! Plågsamt och bra. Idag kan jag se dem, jag känner igen en allt större del av mönstret och söker vägar, strategier att förhålla mig på nya sätt. Från mina inre djup söker sig känslor av oro, rädslor, ren skräck upp mot ytan...mot mitt medvetna jag. Det lilla barnet kommer allt närmare och pockar på uppmärksamhet... jag ser och förstår henne på ett nytt sätt nu.... hur hon hade det då för länge sen. I femårsåldern är hon... jag kan se henne på avstånd. Hon är långt borta i tiden men helt nära under huden här och nu. När oron - över-idag-nästan-vad-som-helst - smyger sig in i mina hjärnvindlingar och försåtligt sprider sig i hela min kropp kan jag förstå att mycket av den hör ihop med skuggor från min barndom... från där-och-då. Skuggor av det jag inte förstod - att hemmet blev en hotfull och otrygg plats... den berusade pappans skugga föll över min spjälsäng, över trasmattorna på golvet... förmörkade dagen och natten och livet.

Idag övar jag mig att tänka att tankar är bara tankar... jag övar mig på att öva på (ja, just så) att vara här och nu. Att inte låta mig fastna i oron... och Gud ska veta att det är inte lätt. Samtidigt öppnar jag dörren för mitt lilla barn... barnet som var jag... barnet som är jag där långt inuti kroppen. Jag har på riktigt förstått att hon fanns och att hon är sann. Skuggorna har fått ord som visar en gestalt som inte är min fantasi, den var verklig.

"Innan allt försvinner", sjunger Bo Kaspers i en radio nära mig, här och nu... Ja, jag ska möta detta innan allt försvinner. Jag ska återerövra de delar av mitt liv som skuggan i min barndom stal ifrån mig. / mt

Ullabulla
mån, 2014-10-27 - 08:18

Du beskriver så väl precis vad som pågår och har pågått länge i mig och som jag förtvivlat värjt mig från att se och ta tag i.Jag ska försöka bli lite modigare..

mulletant
tis, 2014-11-11 - 15:58

Det var säkert behövligt att sätta konkreta ord på en del av mina minnen. Livet är stillsamt novembermjukt, dagarna är korta, en blek sol visar sig en stund ibland och naturen vilar. Just nu, när jag tänker efter, inser jag att det är fyra år sen jag levde i de mest intensiva uppbrottstankarna. Jag minns också min orimliga arbetssituation, stressen, tröttheten, tidsbristen... och ansvaret, ansvaret - allt blandat i ett virrvarr med funderingar vart jag skulle flytta, hur ska jag bo. Då var vändpunkten nära men det kunde jag inte föreställa mig. Han uttryckte det så bra nyligen mullegubben, " ju mera du och jag blir oss själva, dessmera, känner jag för min del, att jag är närmare dig och det äkta livet." Så är det. Så tacksam jag är för att jag fick modet och kraften till språnget... steget ut över tröskeln som blev steget in i livet. / mt

mulletant
ons, 2014-11-19 - 05:19

också i min tråd. Mitt liv är välsignat lugnt och för varje dag växer min tacksamhet.
Styrka och tröst, livsmod och livsglädje till er alla / mt

mulletant
tis, 2014-11-25 - 05:19

en lång och jämn raksträcka. Häromdagen talade vi om riktigt svåra saker som mannen burit på under lång tid, sen början av sommaren. Gott att han valde att berätta, tungt att lyssna och dela men ändå befriande. / mt

Stingo
tis, 2014-11-25 - 06:31

... med Mullemannen. Jag är själv mitt i en aktiv process ör att reparera mina relationer till frun och barnen. Som så många sagt här, så är det bara början att lägga bort flaskan. Samtidigt som det ibland är jobbigt så ser jag hela tiden framsteg, vilket ger mig hopp om en bättre framtid och starkare orsak att hålla flaskan borta. Hoppas något blir bättre för er, nu när det svåra och tunga är genompratat.

mulletant
ons, 2014-11-26 - 19:29

så omtänksamt! Och ja, det är så skönt att dela svårigheter och uppleva lättnaden och befrielsen. Hoppas framstegen fortsätter i er familj också. Allt gott! / mt

mulletant
mån, 2014-12-01 - 09:57

kom jag plötsligt på att nu i dagarna är det fyra år sen jag gick, lämnade mitt hem - och förändrade mitt och hela vårt liv till något så mycket bättre (för att låna titeln från TV-programmet). Massor av snö var det, och kallt. Minnen av en rad beslut och ögonblick, svårt att fatta och förstå... Det betyder också att jag "hängt" här på forum fyra år nu. Också svårt att fatta och förstå. Så många, många, många som kommit och gått - en del av er glömmer jag aldrig! Omtumlande är det att ge tanken fritt rum att gå tillbaka i tiden. Overkligt, bara overkligt känns det och jag får faktiskt hjärtklappning. Livet stod på knivseggen, så känns det idag, såna ord kommer till mig. Och tänk att det vände, vippade över åt rätt håll.Att vi tillsammans har lyckats vända livet till en levande gemenskap. Att jag lever kvar i samma hem med en helt annan trygghet och ro. Vilken resa vi har gjort mannen och jag, vilken resa. Den ville jag aldrig vara utan. / mt

Stigsdotter
mån, 2014-12-01 - 15:58

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda