För ett år sedan har jag träffat en underbar man . Vi har träffats varannan helg....och inte i veckorna . Kunde inte förstå varför var det så men han hade inte den lusten :) . Till slut har jag förstod - soffan , tv , ölen och nätpoker. Han fick hjälp och han tog det för vi andra ville det . Han tog medicin som dämpar suget antabus ville han inte ha för han tyckte att han har inga sådana problem. Samtidigt drack han folköl för han tyckte att man får göra så. Han skulle klara tre månader utan stark sprit. Nu efter sommaren har jag kontaktat hans arbetsgivare igen och de har erbjudit honom hjälp igen. Vet inte om han tog emot den eller inte för jag bröts kontakt med honom.
Min fråga är - har man problem med alkoholen om man dricker varje kväll mer eller mindre ...om man spelar nätpoker nästan varje kväll...om man börjar dagen på sommaren och helgerna med en folköl.....om man sitter redan kl.04.30 på glasverandan och spelar och dricker wiskey och öl ?.....om man är passiv i ett förhållande men man sköter sitt jobb galant ....om man har förhöjda lever värden , eksem och kan inte somna på kvällarna utan en lite gnutta alkohol i kroppen ? Hittar jag på eller har han ett problem . Han själv tycker att han väljer inte mellan alkoholen och mig , men han måste känna efter om jag är den rätta för honom.Han bröts kontakt med mig med.

Kan någon förklara allt det för mig ?
...Hur kan jag hjälpa honom ?

villveta

Tack Ullabulla .....jag har misstänkt att jag är redan medberoende .
Jag har lagat in på urplay.se och har bekräftelse.......
Jag är glad att jag har hjälpt en människa jag älskar och jag ska försöka älska mig själv och ännu mera än honom.
Får jobba på detta , men lättare sagt än gjort.
Vad är skillnaden från igår till idag ? Ja .....jag har fått en osant kraft och falsk glädje och jag lurar mig själv , att imorgon ska han ringa till mig och tacka mig för min kärlek och omtanke. Alltså står jag idag på samma plats som igår. Glädjer mig liiiiite av att förstå att jag har ett stort problem som jag måste ta i för snart hamnar jag på parkbänken med alla andra medberoende som har ingen kraft längre att resa sig upp .

villveta

Söndag igen.....Jag är på samma ruta igen. Igår kändes det okey , att förstå att livet tar inte slut utan honom.Idag säger min magkänsla att nåt går snett.
Igår hade jag lust att ta hand om mig själv. Det var små stunderna men iallafall....
Trädgården får vänta tyvärr.
Den konstiga känsla att inte veta nåt äter upp mig. Jag vet vad ni tycker ......att jag ska sluta älta och titta framåt !!!!
Kan inte än .
Nu får jag be er att svara mig - hur fungerar medicinering med antabus . Hur och hur ofta tar man tabletterna. Går man till en läkare eller hur gör man !!!
Går man på några kontroller ? Kan arbetsgivare kräva en uppföljning och information av den som tog emot hjälpen ?

Skit i det och släpp kontrollen.Ställ gärna frågor i dig själv och skriv dom här på forumet.Men ta inte reda på det,för det leder ingen vart även om du vet.Då kommer bara följdfrågorna,har han varit på sin kontroll.Sköter han verkligen medicineringen osv.Det finns alltid mer att ta reda på och hålla koll på och det tar aldrig nånsin slut.
Att det går fram och tillbaka.Att man är stark och svag om vartannat betyder egentligen bara att man påbörjat sin resa på väg från medberoendet och in i nåt nytt friskare.Jag kunde nånstans känna att så länge jag var helt fast i medberoendet så mådde jag ganska ok.Fokus var ju aldrig på mig utan bara på min nyktra/onyktra gubbe och hans mående.Jag slapp helt och hållet ta ansvar för mig själv och mitt liv.Man blir precis som du beskriver formligen uppäten inifrån av maskar.De lämnar bara ett tomt svart hål som inte fylls av något annat istället och det är fruktansvärt tungt att känna.

villveta

Ullabulla......du har rätt . Jag har ställt frågorna som jag har inget med att göra och svaren på de skulle sätta igång ännu mera funderingar och frågor. Hur enkelt som helst att förstå och det är ännu enklare förstå varför jag ställde de..........Jag har hamnat i hjulet som kan inte stoppas , kan inte kliva ur den än. Ska arbeta på det och varje gång som tyckasyndomhonom tankarna kommer ifatt mig ska jag tänka direkt på de osmakliga och icke tänkvärda från ett förhållande som gjorde mig bara ledsen och förtvivlad.
Tack !

Antabus tas tre gånger/vecka antingen hos läkare eller av personen själv. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Jag har provat att dricka på antabus och det går med livet som insats. Jag blev knallröd på hela ryggen, i ansikten, svettningar och hjärtklappning.

villveta

Dagen har vaknat igen . Känner större styrkan i mig och större tro på mig själv . Tittar i spegel och ser ett gladare ansikte än det var igår.
Men det finns tankar som är kvar.....tankar om mitt eget misslyckande, om att inte leva livet ut med den jag älskar.
Eller är det oro om att börja om från början ? Att vara ensam ?
Det känns konstigt att veta att man är bortvald för alkoholens skull . ......Ja ja , hoppas att han blir frisk.
Jag läser alla trådar här på forumet och just nu trådarna av dem som är i missbruket själva och vill gå vidare i livet. Jag förstår mera och mera vad sjukdomen handlar om . Jag läser det för att kunna förstå det själv och inte för att analysera och döma min särbos handlingar eller mina egna.

En missbrukare i andras ögon är en som sitter full dag och natt , smutsig , illa luktande .....men en man i en kostym med en hög position ? Nej , det skulle jag inte tro på det själv. Människor gömmer sig bakom en fasad med rädslan att omgivningen ska döma de.Man har en familj som är lite medvetet om problemet men de blundar ....Skam !
Man har vänner som ser problemet men de trivs med den stackare som är social , empatisk och trevligt.
Ja och vad gör själva missbrukare ? Den trivs och försvarar sig genom att manipulera och "tvinga " andra att anpassa sig till situationen .
" Jag väljer inte mellan alkoholen och dig . Jag måste känna om du är den rätta för mig " .Jag kanske är inte den rätta för dig , men jag vägrar att ta skulden på mig för det du gör. Jag vill leva mitt liv med en nykter man som tar inte energi från mig men ger mig kraft och bekräftelse att jag duger.

Att läsa allt här på forumet ger mig kraft och hoppas att jag kan ge kraft till er andra här också. Beundrar er alla här . Alla !!!!
jag tänker inte sluta skriva . Jag tänker inte tycka synd om mig själv. Jag tänker inte tycka synd om den som beroende eller medberoende för alla har sitt val även om det är svårt att förstå ibland .
Ja , jag tänker va kvar här .

villveta

Nere igen.....
Skulle ljuga om jag säger att allt är bra med mig.
Vill inte alls stanna upp för att känna vad jag egentligen känner.Klump i magen.....stänger av musiken för att inte höra texten om kärleken. Löjligt !!!!
Jag som skulle inte tycka synd om mig själv eller andra här.........Jag är ledsen och besviken idag. Min längtan efter honom förvandlar sig till tårar .

Det är längtan efter det lyckliga livet :(.
Kram till er . Kämpa på .

i alla fall om jag går till mig själv.Att avslut med en alkoholist och punkt för ett medberoende sätter igång en lavin av känslor.
Medberoendet tar inte slut bara för att det är över med alkoholisten.Det är då man ser hur sjuk man egentligen är när man inte får utlopp för sina mindre friska sidor.Att vårda en vuxen person och tro att man kan hela en annan människa.Och plopp så var det över och man lyckades inte med missionen.Inge bra alls.

villveta

Så är det........mina känslor och vilja att vara nära honom ger mig ingen styrka att släppa kontrollen.
Ärligt sagt så vill jag inte vara nära honom för jag är rädd att hamna i samma situation .
Det med känslorna........ de inte varma längre . Det är inga pussochkram känslor. Mera som en mammakänslor.
Det är en annan sort känslor.
Den tystheten , att inte veta nåt från honom gör mig lite ledsen.
Jag är totalt medveten , att jag kan inte påverka hans situation och djupt i själen vill jag inte göra det heller.
Just nu ska jag ta en kopp kaffe , sedan blir det lite trädgårdsarbete.
Det blir ensamhelg.....ingen hemma och ingen träff med min missbrukare....
Vad är skillnaden mellan nu och då ? Ingen . Jag var ensam i ett förhållande och jag är ensam nu med , men nu slipper jag iallafall den obehagliga känslan - ser han mig idag ? Hur blir det den helg ? Ska han bekräfta mig lite mer eller måste jag höra -" säg till om du behöver sällskap så stänger jag av datorn och tar en paus i spelandet". " Vill du åka till landet ? klart , att vi gör det . ........
Jag kunde nästan göra och säga vad jag ville och möte bara en " platt " blick och såg att han håller med .......men i hans huvudet var det ett annat svar - gör för f....n vad du vill men stör mig inte.
Kram på er.

villveta

......Trodde att jag var stark :(
Det har hänt nåt med mig. Orken tog slut, både den fysiska och psykiska. Jag finns men finns inte. Känslorna svajjar och jag känner hur min kropp reagerar på tankarna som jag styr inte själv.
Har verkligen försökt att släppa taget, men den tystheten från honom är som en straff för mig.......
Hur dum är jag egentligen..... Skärp dig ,skriker jag till mig själv. Res dig upp, gör nåt.......
Har bestämd ta en lång promenad imorgon , jag ska börja om från början och jag ger mig inte. Hans sjukdom är inte värd att jag blir sjuk jag med för hans sjukdom är bara hans och jag vägrar att ta en del av den.Det är inte mitt ansvar....................Skärpning innan det ska gå för långt !!!!
God natt till Er.

att hålla taget... Hoppas din promenad blir härlig och stäker dig i dina friska tankar: "Hans sjukdom är inte värd att jag blir sjuk jag med för hans sjukdom är bara hans och jag vägrar att ta en del av den.Det är inte mitt ansvar." Så sant och så rätt!
Styrkekram / mt

villveta

Promenaden var kort . Mest har jag gått och pratat med mig själv. Det var en monolog i skogen :) .
Idag fick jag ett mejl från mannen....Han tackar mig och är glad ,att jag önskar honom att han blir frisk och ska må bra men samtidigt är han ledsen att jag har en fel bild av honom och att det var inte hans mening att göra mig besviken .Han tycker , att jag har många goda sidor som jag ska bevara, men det lejonet jag har inom mig måste jag behärska för den skrämmer honom.
Ja......lejonet !!!!!
Det är hans missbruk som är rädd för detta lejon!!!! .
Hur ska jag tolka sådant mejl Spel för galleri ? Dåligt samvete eller vill han att jag ska tycka synd om honom? Vill han visa på nåt sätt, att han är bättre än jag ? Ska jag bry mig alls att tolka detta ?

Bjuda in dig till fortsatt dans?Eller skjuta över bördan på dig att ni var tvungen att avsluta relationen?Då kan du ju välja vilken version du ska hålla dig till och se vad han försöker göra med sanningen,nämligen förvanska den.Eller så var dina krav helt enkelt övermäktiga och du som person för mycket för honom att hantera eftersom det du sa förmodligen var rena rama sanningen.

villveta

Vad skönt att läsa det ,Ullabulla . !!!!
Ja ,jag är rena rama sanningen och det vet han .Han ska aldrig mer närma sig mig för han vet , att jag kan avslöja honom direkt.
Alltså har vi ett bra exempel hur en missbrukare tänker.
Spriten är starkare än några känslor till mig.
Antabus ? Ja man kan äta den för jag ville , men efter några månader sitter han där på soffan igen med ölen i handen och tittar på sin älskade hockey. Varför skulle han vilja ha mig som rycker till och stör hans livsstill. Han ska sitta där , dricka lite , sedan på morgonen ska han till jobbet och ingen märker nåt. " Aj , vad duktig du är . Tänk , att du har menad allvar med , att vilja vara frisk "-ska andra säga , men ingen ska veta vad han gör hemma.
Att köra bil med alkoholen i kroppen har han gjort redan och jag önskar mig inte att han gör det igen , Eller ?
Ja...det är tidsfråga hur den fina människa i sin kostym hamnar där han är på väg redan nu .

villveta

Jaha......den duktiga mig ligger som en säck :(.
För några dagar har jag upptäckt , att jag har tappat orken . Alltså huvudet händer inte ihop med kroppen och det hjälper inte vad jag än gör , det bara går inte .

"Du har informerad alla mina vänner , att jag har problem med alkoholen ."
"Du har ringt till min arbetsgivare"
" Vi har haft faktiskt bra tillsammans "
" Nej , jag behöver ingen kvinna just nu "
" Du är svart eller vitt och det finns inget emellan "

Ja........vad ska man säga ...

Känns bara konstigt och obehagligt , att han lägger skulden på mig. Jag får panik bara jag tänker på det och det är inte lätt att styra de tankarna. De bara finns då och då . Popcorntankar kallar jag de :)
Hur var det i era relationer ? Fick ni skulder för allt.......hur hanterade eller hanterar ni det ?
Och ni som känner , att ni har belastat era partners och skyfflat skulden på de......hur tänkte ni då ? Varför.......

att vi hade det tungt tillsammans.Och om bara han skulle sluta dricka så skulle allt ordna upp sig.Jag riktade felpilen mot honom hela tiden i alla lägen alltid.Först nu i sommar har jag börjat se min del i det hela som gjorde att vårt förhållande sakta urholkades och förstördes.Min oförmåga att acceptera dels att han inte drack i enkom för att skada mig.Också att han inte hade något val eftersom han är alkohlist.

Det jag gjort i min tur är att fly dessa fakta på olika sätt då jag inte klarat att se det jag haft under näsan.Min flykt har då skadat oss ytterligare och fjärmat oss från varandra.Så vi är inga guldbevinglade änglar,i alla fall inte jag.Jag har i alldeles egoistiskt syfte stannat hos min drickande man då jag haft en massa vinster att vinna i mitt välbefinnande och mitt liv.Han har fyllt mitt liv på så många punkter där jag varit trasig och iom livet med honom fått känna mig hel just pga hans drickande.När drickandet upphörde(han höll upp drygt ett år men smögsöp)så fick jag inte längre min belöning och fick inte heller vara ängeln Gabriel längre.Jag var bara gamla vanliga Ullabulla som hade tappat sitt magiska trollspö.

Och ja,han har i viss mån skyllt sitt drickande på mig.Att livet var enahanda och grått och jobbigt och ansvarsfyllt.Men inte i samma utsträckning som jag läser att många andra fått i ansiktet av sin drickande partner.Han har i de flesta fall klandrat och lastat sig själv och känt sig usel då jag stått där och gapat över hur korkat han beter sig...De sista åren var jag väl lite mer likgiltig och orkade inte längre gå igång och det tror jag också var början på tillfrisknande både för honom och mig.(han dricker än)Han har bitvis de sista åren haft insikt i sitt problem men väljer att huka sig och välja flaskan då det blir för tungt även i dagsläget.Så vi får se vad framtiden ger i form av insikter för honom.

Kanske att du kan försöka att bara låta hans anklagelser studsa tillbaka till honom istället för att gå i försvarsställning?

villveta

Om jag förstår rätt så fungerar jag inte utan honom..........Finns inte han i min närhet så mår jag inte bra för jag kan varken provocera eller hjälpa ?
Jag är helt enkelt beroende av honom.Medberoende som är beroende !!!!!
Det kan man då förklara min känslomässiga medberoende.

Det rasslade liksom till när jag förstod att alkoholisten är beroende av alkohol.Jag/den medberoedne är lika beroende av alkoholisten som han av alkohol.Dvs får jag inte min del av alkoholisten så mår jag fysiskt och psykiskt dåligt.
Jag kan inte säga att det gäller för alla medberoende men i mitt fall stämmer det alldeles utmärkt.