För ett år sedan har jag träffat en underbar man . Vi har träffats varannan helg....och inte i veckorna . Kunde inte förstå varför var det så men han hade inte den lusten :) . Till slut har jag förstod - soffan , tv , ölen och nätpoker. Han fick hjälp och han tog det för vi andra ville det . Han tog medicin som dämpar suget antabus ville han inte ha för han tyckte att han har inga sådana problem. Samtidigt drack han folköl för han tyckte att man får göra så. Han skulle klara tre månader utan stark sprit. Nu efter sommaren har jag kontaktat hans arbetsgivare igen och de har erbjudit honom hjälp igen. Vet inte om han tog emot den eller inte för jag bröts kontakt med honom.
Min fråga är - har man problem med alkoholen om man dricker varje kväll mer eller mindre ...om man spelar nätpoker nästan varje kväll...om man börjar dagen på sommaren och helgerna med en folköl.....om man sitter redan kl.04.30 på glasverandan och spelar och dricker wiskey och öl ?.....om man är passiv i ett förhållande men man sköter sitt jobb galant ....om man har förhöjda lever värden , eksem och kan inte somna på kvällarna utan en lite gnutta alkohol i kroppen ? Hittar jag på eller har han ett problem . Han själv tycker att han väljer inte mellan alkoholen och mig , men han måste känna efter om jag är den rätta för honom.Han bröts kontakt med mig med.

Kan någon förklara allt det för mig ?
...Hur kan jag hjälpa honom ?

villveta

Då är vi två , du och jag och kanske många fler.
Det känslomässiga medberoende kommer inte sådär , pang och så måste man ha en alkoholist att ta hand om . Som jag ser bakåt i mitt liv så var jag nära människor som behövde hjälp. Kanske var det bara jag som tyckte att de klarar sig inte utan mig....
Jag dras på nåt sätt till dem och dem "söker " mig.. Jag vill på nåt sätt göra det bästa för de....Blir jag färdig med en så söker jag en annat person för att må bra .
Det låter inte klokt .

MEDBEROENDE

här har du en till.Jag mår aldrig så bra som när jag fått en person att öppna upp sig och delge sina bekymmer och jag känner att jag hjälpt den personen vidare på något sätt.Och jag som trott att jag varit så generös och lyssnande.Och så är det JAG som behövt deras ångest för att må bra själv.Lite läbbigt.

villveta

" Det anpassade barnet "
Läser som en galning om allt som gäller medberoende och med varje ord blir jag mer och mer rädd......Jag som trodde att jag är empatisk och bäst att trösta.
Jag behövde näring för att fortsätta vidare .
Nu börjar det jobbiga.
Stackars min gubbe ......tänk om han blir frisk ? .....Klart att jag vill att han ska vara frisk .

villveta

Jag och andra är lättlurade !!!!
Vi som trodde att han äter antabus och menar allvar att vilja vara nykter .
Han har sagt till sina egna barn att han tar den . Våran gemensam vän har hälsat på honom och vad berättar han för mig efteråt ?
Han drack folköl till maten alltså........
Hur kan man lura sina egna barn ?
Jag hade en rätt magkänsla att det var spel för galleri.
Hur tänker en alkoholist om den tänker om nånting mer än om alkoholen ?
Jag är riktig besviken och ledsen ..........
Visst , antabus ......" Jag väljer inte mellan dig och alkoholen ....."
Stackars stackars vilsna människa.

drack trots antabus.Hon hade tyvärr inte problem att dricka både vin och öl trots antabus.
Hon är väl tillverkad av den mer hårdhudade varianten :)
Så det kanske är fallet hos er också?

villveta

Ja.. kan det vara .
Men jag kände redan från början att det är ett spel utåt , tyvärr .
Om han dricker på antabus så nått han botten.
Själv tror jag att han ljög från första stunden och han tog behandlingen med sug dämpande tabletter som i våras. Det är förklaringen varför ville han inte ha kontakt med mig
Stackars hans barn ....

villveta

Någon har sagt till mig en gång att alkoholisten är beredd att offra alla och allt.......sin familj , sina barn :( . Hur kan man komma alls på sådant ide att lura barnen ? .
Han riskerar sitt jobb också för det är det andra gången de hjälper honom....han har allas ögon på sig ....
Nu ser jag hur sjuk är han .
Nu väntar vi på en krasch :(

villveta

Det känns att han har dött men jag har ingen grav att gå till :( .
Känner en oerhörd sorg för jag har förlorat den som jag tycker så mycket om......
Har fortfarande svårt att förstå själva alkoholisten och hans handlingar och tankar...... Men nej ...han vaknar inte själv...han fixar inte det för han varken kan eller vill göra det.
Lögn mot världen , lögn mot sig själv ......driften mot hemmet och soffan.....driften att vilja bedöva sig själv och avgränsa sina sinnena med alkoholen .
Varför världen måste förlora en människa till......

Cleaver

Och tack för din kommentar i min tråd! Det du skriver i #30 stämmer i stora delar med hur det var med mig och mitt ex...Hon sa att jag valde alkoholen före henne vilket jag nekade till. I vårt fall var det dock hon som lämnade, vilket jag inte klandrar henne för. Jag ville flytta ihop mm men hon ville inte för att jag drack. Jag skyllde på att jag drack för att inte hon ville "satsa" på mig och flytta ihop mm.
Ja du ser vad det snurrar ihop sig i huvudet när man är fast i alkoholen...Vi träffas ganska regelbundet och äter middag, går på bio mm. Alltid utan alkohol. Men ibland åker jag hem tidigt för att kunna hinna dricka...Vi har känslor kvar men jag tror inte det skulle fungera. Även om jag fortsätter att vara nykter. Det gick för långt...

villveta

Klart att allt kan fungera mellan er igen......
Du låter som mitt ex !!!!
Han har hälsat på mig och hade bråttom hem han med....Jag kunde inte göra mer för honom än att lämna honom men innan dess har jag sökt hjälp för honom. Om han tog den :) :) :) .
Lägg inte bara skulden att det har gått för långt för om du bara vill så kan du visa för din tjej att du har älskat henne och tänker fortsätta med detta. Hitta viljan att sluta dricka även om det är svårt och kräver mycket från dig.
Försök .......men om du vill inte alls försöka så tycker jag att du får sluta ge henne hopp.

Cleaver

Det jag märkt här är att det finns många likheter hos både missbrukare och anhöriga...
Vi träffas nästan alltid på hennes initiativ och det var hon som lämnade. Jag har inte lovat ett dugg och inte talat om att jag slutat (försöker) nu. Tycker inte att jag ger henne falska förhoppningar. Jag slutar inte för att få henne tillbaka. Vi ses ibland som vänner, fast det finns vissa känslor kvar.
Det som är svårt både för dig, mig och många andra är att vi har svårt att förstå varandra. Missbrukaren förstår inte den anhörige och tvärtom. Båda mår dåligt fast den andre inte vill något illa.

villveta

Hej igen
Jag är här ofta. Sitter och läser . Ofta får jag kraft att skriva tillbaka och glädja sig att många kämpar .
Själv mår jag sådär eller ärligt sagt så mår jag inte alls bra.
Har ingen kontakt med honom och det gör mig frustrerad .
Vad är det för en människa som inte alls funderar hur jag mår .......
Jag står stilla i utvecklingen :) :) och har otrolig ångest inför Julen .Bara tanke , att jag ska vara ensamt och han ska vara lycklig bland de närmaste, gör mig bara ledsen .
Mina barn ska vara här till Julen och efter två dagar ska de vidare . Alla vänner och bekanta har sina familjer och är upptagna. På själva Nyårsafton är många bortresta :)
Klart att jag är en vuxen människa och det är min egen uppgift att ordna mitt liv själv men just nu har jag bara en stor klump i magen och stirrar fram. Inga varma tankar om mänskligheten , ångest och rädsla att vara själv resten av livet.
Vill sluta gråta .
Kram

Cleaver

Har inget genialiskt att skriva som får dig att må bättre. Men att han inte kontaktar dig är inte detsamma som att han inte funderar på hur du mår. Han kanske inte vill besvära. Känner ju inte honom men så skulle jag kunna fungera.
Jag ska också vara ensam på julaftonskvällen. Det känns ok. När barnen är stora är inte jul en jättestor grej. Det är ju individuellt såklart!

Finns absolut ingen anledning att tro att du ska vara ensam hela livet! Du verkar vara en varm person och det är attraktivt! Du har säkert många andra bra sidor också. Försök att inte tänka på honom utan på dig själv nu. Lätt att säga för mig men...Kram

villveta

Igår var jag på botten och det kändes att snart drunknar jag av mina egna tårar . Idag är det lite bättre och har vaknat lite gladare.....
Jag tror att allt det hur jag mår ligger bara hos mig och att jag ältar för mycket . Tankarna snurrar mest runt mitt eget liv just nu men arg och besviken är jag på honom.
Men ärligt sagt så kanske tänker jag fel . Det är faktisk fel att vara arg på en människa som är sjuk och förstår inte och kan inte hitta sin egen vilja att må bra. Den har inte den kraften än. Men ad vet jag ? Han kanske kämpar ........Helst ska man tycka synd om honom ....men gör jag det ? Nix ... inte nu

Det är inte lätt att börja tänka på sig själv när man är fast vid en annan människa ......
Känner att mitt huvud är bredvid min kropp och att jag måste jobba på att vara igen den jag var .
Hur kunde det hända ....?
Hur kunde jag tillåta honom att göra av mig den jag är idag ?
Kram

villveta

Gråter lite,skrattar lite.....gråter igen och saknar . Tycker synd om mig själv och väntar lite......och det går över.
Nästa dag är likadant men mitt huvudet är lite över ytan just nu och det känns okey.
Jag skulle också önska mig en julklapp som skulle innehålla all styrkan till mig och styrkan till honom att må bra igen .
Hoppas , hoppas att han blir klok i sina beslut.

villveta

Jag igen....
Har aldrig mått så dåligt som jag gör just nu.
Det känns som jag finns inte. Har ångest över saker och ting och ångrar verkligen att jag har sökt hjälp för honom. Skulle jag veta att jag ska sitta nu ensam med min förtvivlan och mina tankar skulle jag aldrig ta det beslutet jag tog för tre månader sedan . Jag skulle bara bita ihop och vara nöjd att umgås med honom som jag gjorde.Telefonsamtalen och träff varannan helg......Och även om jag vet att det kändes sådär så var det bättre det än att känna den förtvivlan jag känner nu.
Att känna att man är bortvalt från hans liv är det den värsta smärta. Han fortsätter sitt liv där han är och behöver mig inte......Han behöver ingen som ska bry sig om honom och vill ha honom. Han behöver ingen konkurrent .....Det konstigaste är att jag faktisk vet inte hur han mår , hur han tänker och vad han gör .
Telefonen ringer inte..det är tyst från honom.
Varför är det så ....?

villveta

Hur ska jag gå vidare.......Har sökt hjälp...Är hemma nu i två månader och hade två samtal med en kurator.Det har inte hjälp så mycket . Från januari ska jag börja intensiva samtal två gånger i veckan . Det är en grupp med människor med likadana problem . Vi ska vara nio i gruppen...
Finns det nån som har gått på sådana samtalen ?
Tänk er att man kan hamna så djupt och må så dåligt bara för man ville väl för en annan människa....