av Murre

Hej!
Är ny här och vet inte riktigt hur jag ska börja..
Jag har en familj med 2 små barn som jag älskar över allt annat.
Jag dricker ganska sällan, men det är när jag väl börjat dricka. Jag kan verkligen inte sluta. Hjärnan blir som bortblåst. Tänker inte på något annat än att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Har många gånger testat att lova mig själv att bara ta 2 glas. Men det hjälper inte. Har jag väl börjat finns det ingen gräns.
Jag mår så oerhört dåligt över detta och vill absolut inte bli någon som förknippas med fylla på varje middag och så.
Jag vet att jag måste avstå från alkohol helt och hållet, men är rädd. Alkohol finns ju över allt och på middagar och dyl ska man ju dricka ett par glas gott vin tex.
Hur klarar jag av att helt avstå men ändå leva ett socialt liv?

Äppelknyte
mån, 2014-09-01 - 17:52

Genom att vara stark och inse att du måste avstå. Sedan får du ignorera folks eventuella kommentarer vid middagar eller fester. Eller säg att du kör, det är ju accepterat. Se också till att inte ha något hemma. Gör det för din egen och barnens skull!

Ebba
tis, 2014-09-02 - 17:54

Det är verkligen svårt att sluta eftersom att som du säger - alkohol finns överallt och är en självklar del av livet. Men det är som att stå vid ett vägskäl. Det finns två vägar att välja mellan. Den ena är den vanliga och väljer man den rullar det på och man missar själva livet och mycket fint eftersom att man missar själva färden för att man är full eller i bakisångest-dimma. Den andra vägen är en ny och okänd väg. Det ser inte lockande ut för i början är det en extremt brant uppförsbacke och vägen är kantad av ångestfyllda minnen. Ju längre man orkar vandra på den nya vägen, ju lättare blir det. Man föds på nytt, börjar le, se färger och förbryllas över allt fint man ser. Hjärtat pumpar harmoniskt och påhittade rädslor och skuggor skrämmer en inte längre. Man kan skilja på rätt och fel, tvivlar inte längre på sig själv för man är vid sina sinnens fulla bruk. Man ger sig själv och andra rättvisa. Kropp och knopp fungerar.

Egentligen är det en och samma väg.
Den ena med Alkohol. Den andra utan.
Hoppas du väljer rätt.

/Ebba

aeromagnus
tis, 2014-09-02 - 22:00

Ja att det är så socialt accepterat att hälka i sig ett cancerframkallande nervgift. Jag var också periodare men när jag drack gick hslvanårsransonen. Var ärlig mot dig och din omgivning. Hag har det bättre utan a mer behöver folk inte veta.

Murre
tors, 2014-09-04 - 15:55

Tack för erat stöd och hjälp. Just nu känner jag att det ska bli rätt skönt att inte dricka. Slippa fyllan, ångesten och pinsamheten som sitter i flera dagar. Men vad händer sen... ?När det har gått en tid. Känner att ett glas vin vore gott... Blir bjuden på middag... After work... Hur ska jag få kraften att förstå att det är noll alkohol som gäller från och med nu?
Jag har sagt det ett otal gånger.. NU ska jag aldrig mer dricka! Men efter ett par månader börjar jag sakta med en öl, sen två, ja sen förstår ni...
Hur håller jag mitt löfte till mig själv?

Johannes
mån, 2014-09-08 - 20:31

Du skall vara glad att du dricker ganska sällan, då har du knappast ett fysiskt beroende, ditt problem är att när du tagit en öl kan du inte sluta (låter det som). Det är trist när man inte dricker så ofta att man inte kan hantera att ta några glas med kompisar eller på en firmafest osv, men du vet i alla fall det nu och kan kämpa med det. Skit i de där ölen och var med dina barn istället. Jag vet dock att det är så lätt att säga vad som är rätt men svårare att göra det. Lycka till broder

gunnar
sön, 2014-09-14 - 12:54

Jag har också liknande problem, dvs vill gärna ha mer alkohol, när jag väl börjat. Har en underbar familj, sambo och tre killar, vilka jag inte vill ska lida av mina "övertramp# med alkoholen. Huvudet har inte vett att bestämma, att det räcker, efter ett par glas vin eller vin. Det händer att det blir alldeles för mycket alkohol vid 1 tillfälle per år, vilket gör att jag får ångest och dåligt samvete. Detta är en början för mig, att få en dialog om mitt återkommande problem. Du är inte ensam Murre, ska själv göra allt för att få ordning på detta framöver. hade.

Stigsdotter
mån, 2014-09-22 - 13:34

Det finns ingenting som säger att man måste dricka ofta för att ha sjukdomen alkoholism. Just den här kontrollförlusten som ni beskriver, att man dricker mer än man vill eller än vad man bestämde från början, är ett av symptomen på sjukdomen.

Lösningen är enkel: drick inte det första glaset! Om man som ni inte dricker så ofta är det kanske inget problem att låta bli helt?

Vad gäller det sociala så är min erfarenhet den att endast de människor som själva har lite problem med alkohol bryr sig om ifall andra dricker eller inte. De flesta människor bryr sig inte! Faktiskt! Antingen är man fullt upptagen med att själv få mer i glaset eller så struntar man helt i vad du dricker eller inte dricker. Det är min erfarenhet i alla fall. Frågar någon så säger jag "nej tack" - räcker förvånansvärt ofta! Om någon undrar mer säger jag att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Det är ingen som ifrågasätter det.

Det är faktiskt bara en dryck, för väldigt många människor är det bara en dryck bland alla andra - man måste inte dricka alkohol. Sedan håller jag med om att alkoholen har en väldigt stor plats i vårt samhälle, den finns överallt och skall serveras i tid och otid. Alkohol är normen på något sätt. Men, det har, i alla fall för mig, inte varit något problem att kliva utanför den normen! Lycka till!

nisse_1
mån, 2014-09-22 - 19:57

Hej

Jag har haft samma problem och var mycket på detta forumet under några år.
Drack allt oftare för mycket, drack i smyg, spydde och fick minnesluckor.
Jag har slutat helt med alkohol, har inte druckit på 2 1/2 år och kommer förhoppningsvis aldrig dricka alkohol mer.
Jag har inga problem med att umgås med folk som dricker men att detta varierar från person till person förstår jag mycket väl.
När jag får frågan varför jag inte dricker så säger jag som det är, tycker det är enklast och än så länge har jag bara mötts av förståelse.

Jag försöker ha Länkarnas punkt 1 i huvudet:
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Fenix
mån, 2014-09-22 - 22:00

känner igen ditt nick. Vad kul att du varit utan A i 2,5 år, det är alltid så uppmuntrande att läsa om medlemmar här som klarat det och gått vidare. Härligt!

ellensober
tis, 2014-11-11 - 17:42

Jag dricker också sällan, men alltid med katastrofala följder. Kan inte sluta när jag väl tagit ett. Alkoholism skonar ingen. Och utan AA skulle jag inte klara det. Även om jag inte dricker varje dag så är jag ändå en alkoholist, det är jag. Det är befriande att medge det, att erkänna det. Detta är bara mina tankar och de behöver nödvändigtvis inte vara dina :)

Kämpa på, en dag i taget. Hoppa på 24an som den kallas, 24 timmar, en dag i taget. Så tänker jag varje dag. Jag erkänner för mig själv och tänker att "Denna dag skall jag inte ta det första glaset". Sen upprepar jag det varje dag. Och tillslut blir en dag i taget månader, år. Även om jag inte är där ännu.

Kram, Ellen

Fillifjonkan
tis, 2014-11-11 - 19:05

Hej! Har också två små barn. Dricker/drack också för mycket och hade svårt att sluta. Har nyligen tagit beslutet att söka hjälp. Funderade i många år. Försökte sluta på egen hand. Men idag vet jag att detta är vägen att gå för min egen del. Jag hoppas så innerligt att du, jag och alla andra med problem med alkohol på detta forum tillsammans kommer att klara oss VÄGEN UT från beroende. Mina bakfyllor på slutet var A LIVING HELL. Vill ALDRIG mer må så. ALDRIG mer se händerna skaka. ALDRIG mer att mina barn ska se sin mamma full. Så valet blev till slut att jag inte hade något val. Skulle helt enkelt inte psykiskt stå ut med den ångest mitt missbruk genererade. MEN har bara varit VIT sedan i helgen. Jag ska säga som det är. Men det känns annorlunda denna gång. Har aldrig tidigare sett min situation så klart eftersom jag varit en mästare på att dölja mitt missbruk både för mig själv och andra.. Hoppas ditt vägskäl också har kommit. Tänker på dig. KRAM

Stigsdotter
tors, 2014-11-13 - 14:47

Ett av de stora problemen med alkohlism är att den döljs för en viktig person och det är dig själv. Att du nu ser din situation klart och känner annorlunda är ett gott tecken!

Nystart15
lör, 2015-01-03 - 09:45

Med liknande problem. Dricker inte så ofta, men kan inte sluta när jag väl tagit första glaset :/ Men nu äntligen inser jag att det gått för långt! Min älskade särbo har bestämt att vi måste ta en paus i vårt förhållande till jag kommit fram till vad som är viktigast - familjen eller alkoholen. Jag har sagt förut att jag ska sluta dricka, men har alltid "fallit" tillbaka och särbon har ju hela tiden förlåtit mig...fram till nu. Denna gång gick jag för långt och nu har han fått nog! Och jag kan inget annat än att förstå honom. Jag ser nu själv att jag måste ta tag i mitt liv och verkligen sluta dricka! Ser så mycket av mamma i mig, och hon smög med sitt drickande vilket vi tyckte var synd och påpekade ofta för henne att hon måste dra ner på sitt drickande. Nu sitter jag själv i liknande sits. Att söka upp denna sida är mitt första steg! Hoppas kunna hitta stöd och råd här. Jag ska även ta upp mina problem med min läkare och terapeut, då jag dessutom lider av depression och ångest.
Jag har tre underbara barn och ett barnbarn. Och jag vill så gärna "ha tillbaka" min älskade särbo och mina två bonusbarn!

God fortsättning på det nya året!

Nystart15
lör, 2015-01-03 - 09:48

Skulle ha kunnat skrivit detta själv... Känner igen mig själv i det du skriver, förutom att mina barn är stora. Men jag känner också att jag MÅSTE ta mig ur detta NU! Om jag ska ha nån chans till en lycklig framtid!

johanna
lör, 2015-01-03 - 16:20

Men min make stannar hos mig ännu. Det svåraste är att min yngsta dotter och familj inte litar på mig längre, får inte vara banvakt till deras barn. Vilket gör så ont. Vet inte hur jag ska få tillbaka hennes tillit.
Jag går hos läkare och psykolog och jag tror det är ett måste, tar antabus. Annars skulle jag aldrig klara detta, i dag har jag varit fri i 15 dagar. Vecka ett var tuff, sen andra veckan gick det bra. Men nu är det tufft igen, deppig och rastlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skulle vilja veta hur symtom, humör och sånt ändrar sig med tiden.

mod60
ons, 2015-02-04 - 19:10

Jag har också man, vuxna barn och en tonårsson. Ett litet barnbarn med. När jag träffade barnbarnet första gången var jag berusad och det minnet bär jag med mig som en tung sten. Försöker förlåta mig själv. Nu har jag bestämt mig för att vara nykter, dag 39 nu, och sätta mig och familjen främst. INTE alkoholen.
Till dig nystart15 så gör du rätt som skriver här och även ber om hjälp av din läkare. Hjälp finns att få men det som kommer att avgöra hur det går är din vilja och min för jag skriver ofta lika mycket till mig själv som till er andra. Det är vår vilja att vara nyktra som det hänger på.

Ta en dag i taget och drick vatten och olika sorters alkoholfri dricka så fort det suger. Läs ofta här och skriv så mycket du kan. Det hjälper för mig iallafall. Kämpa på och lycka till önskar mod60

till Johanna
Jag tror att när din dotter med familj ser att du menar allvar och är nykter varje gång ni ses eller har kontakt så kommer de att förlåta dig. De vill inte ha det så här heller tror jag men det hänger på dig så klart. Kämpa på och lycka till. Det ordnar sig ska du se :) Det blir bättre med tiden.....

Peka1234
mån, 2015-03-02 - 09:46

Känner mej inte ensammast och knäppast på jorden jag hittade er likasinnade här inne ❤️
Jag med kan inte sluta. Är 28 år kvinna tränar och har två små barn. Så fel "bild" av en alkis men så jävla sant. Har allt i släkten också så borde inte vara förvånad. Igår hände det som inte fick hända och nu är jag nog redo att sluta dricka. Det har inte gått bra en enda gång sen sonen föddes och han är ett är ett
(borde inte ens ha druckigt ja ni Höör ju)
Har alltid haft problem men förr gick det iaf att vara måttlig ibland men nu är det fuckt up hela tiden har alltid för roligt och slutar aldrig dricka. Festar alltid sist av alla vare sej de är fest eller ej..
Så less och så osmakligt beteende som mamma.. Ingen har missat mej.. Nu är det över men var börjar man... Känns tugnt för det kommer bli många som måste veta (??) och skammen är stor suget stort fan också :/

Isoldeamanda
tis, 2015-03-17 - 11:50

Jag är 26 och dricker alldeles för ofta och för mycket. Problemet är att alla mina vänner e typ likadana å att det just faller på det sociala. Jag orkar inte vara nykter i sociala sammanhang å fattar inte hur andra bara kan dricka två öl under flera timmar medan jag inte har något problem alls med att dricka två flaskor vin själv. Å jag e väldigt liten i kroppen..
Jag blir irriterad om det inte finns tillräckligt med alkohol på middagar och super gladeligen ned andra..
Nu har jag fått nog faktiskt. Vill inte känna mig värst längre utan må bra och slippa ångesten som har lett till massa problem.
Hoppas jag kan bli peppad här!