av FylleFia

ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

PP
ons, 2014-10-01 - 08:47

Såg spår efter dig på forum och kan bara instämma i det som mt skrev i sin tråd. Det är så trevligt när någon återvänder och lämnar livstecken, och just nu var ni ett par stycken :-). Ett år är ju både länge och kort, och jag är säker på att även om allt blivit lättare så har vi ännu inte blivit klara. Har faktiskt mina funderingar på om jag kan eller vill bli "klar". Att tokiga tankar kan dyka upp är nog vanligt och vad är då naturligare än att återvända till trygg mark ett tag? Det är ju inget nederlag utan bara smart om livet svajar en smula.

Nykterheten har satt bollar i rullning och vi kanske varken kan eller bör ändra på det. En sak är säker för mig. I och med att man nyktrar till är inte livet biff, fixat och klart. Det är nog så att det är då som utmaningarna börjar på riktigt. Jag tror att det finns en period när vi försöker lösa allt på bästa möjliga sätt, men att det inte faller sig helt lätt. Kanske är det för att vår marinerade hjärnor och vårt marinerade känsloliv inte är helt enkla att styra enbart med tankar?

Ibland undrar jag faktiskt vad som egentligen är vad i den härliga soppa man lever i som relativt ny-nykter :-)

Du och din vackre genomgår stora förändringar. Kanske är det ett resultat som har kunnat växa fram under ditt "tillfrisknande" från drickat? För min egen del var det redan i vintras nödvändigt att inleda stora livsförändringar - mitt i matchen när jag bara hade några månader av nykterhet i bagaget. Därför blev dessa förändringar till något som drog enormt mycket kraft. Ja, förändringarna i mitt liv blev till ett heltidsjobb. Det var krävande att agera på ett korrekt sätt och fatta rätt beslut när huvudet inte ännu inte var tillräckligt "friskt". Just därför att det var så svårt, är jag extra nöjd och lite stolt över mitt agerande. Även om det inte blev som jag hade önskat. Jag hanterade situationen hyfsat, och har i alla fall kvar min värdighet ;-) Men jag hade hellre önskat att jag haft lite mer tid till mig själv först innan jag tvingades in i alla jobbigheter.

Det går säkert bra för er att hitta er väg nu, och för dig att hitta din framtida. Du är ju nykter och har haft tid att landa i dina tankar (är detta möjligt?)

Var som sagt fint att läsa dit inlägg. Har funderat på hur du har det, när jag strosat runt i kvarteren kring katthemmet. Ta vara på dig!

//PP

FylleFia
ons, 2014-11-12 - 09:32

Tack PP. Tack för att du ser den lilla människan bakom bitchen. För jag har blivit en bitch på något konstigt vänster. Höger? När jag väl nyktrade till tycks sanningarna bara trilla ut. Jag säger saker till mannen och på jobbet. Saker som FylleFia aldrig hade nämnt eftersom hon var orolig att bli genomskådad själv. Nu tycks allt legalt och andras känslor inför mina sanningar egalt. Fast riktigt så är det ju inte. Jag vill inte såra men ändå sårar jag eftersom jag själv har ont. Någon som känner igen sig? Någon annan som blivit mer arg när alkoholen försvann? Missförstå inte. Jag vill aldrig tillbaka till FylleFia men kanske en smula tillbaka till leva-och-låta-leva. Det var skönt att inte bry sig. Nu ger jag de rumänska tiggarna pengar. Varför känner jag mig så skyldig? Någon annan? Så arg?

FiestyFia

LillPer
ons, 2014-11-12 - 10:49

Skönt att höra av dig Fia.
Jag är också väldigt arg och frustrerad emellanåt. Jag går just nu med känslan av att vara verkligt vilsen. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av livet. Varje dag blir förutsägbar och den ena lik den andra.
Kanske man vaknat upp och finner att detta är livet? Ibland hur jävla trist o konstigt som helst.
Rentav Meningslöst.
Men så glimtar det till och allt är skönt igen.
Jag känner ett stort behov av att säga sanningar men är ofta för feg för att göra det och då går den kraften liksom inåt och skadar mig själv istället. Jag vill säga mina sanningar!
Tror du folk runt omkring dig upplever dig som en bitter bitch?
Det är lätt att kränka människor i Sverige.
Kram till dig.
LP

Tjalle
ons, 2014-11-12 - 18:41

Känner igen mig i mycket vad du skriver Fylle-Fia. Själv har jag nog i hela mitt liv varit konflikträdd, hållit god min, varit "duktig", näst intill perfektionist, aldrig göra fel, vara trevlig mot allt och alla. För att orka med detta "spel" har allting dövats med A. Därefter kommer ångesten för detta och man är rädd för att "bubblan ska spricka", vilket leder till att man blir ännu snällare och trevligare mot alla.

När man då inte längre dricker finns inte det där ständiga dåliga samvetet och gamla lagrade aggressioner kommer upp till ytan. Det kan ge sig många uttryck. Man retar sig på folks beteenden, tycker att vissa är idioter mm. Jobbigt, jobbigt men kanske inte så konstigt. Tänk om man får uppleva den dagen när man känner en sorts inre ro och kan ta folk och situationer utan att bry sig för mycket. Man kan inte älska alla människor men jag antar att man inte behöver låta sig påverkas negativt av de individer man har svårare för.
Allt gott/Tjalle

steglitsan
lör, 2014-11-15 - 13:42

Fia, din tråd slukade jag i somras, innan jag tog mod till mig att släppa A och själv börja skriva här. Du är så förbaskat cool - ett föredöme för mig ska du veta.

Inte många som drar och bor i en kolonistuga en hel sommar bara så där. Tack för att du har delat med dig, du har varit väldigt viktig i min resa.

FylleFia
ons, 2014-11-26 - 14:42

Tack LP och Tjalle för svar. Så skönt att veta att jag inte är ensam i att bli så arg. Allt retar mig nuförtiden. Från mindre mentalt bemedlade arbetskollegor till Svenska spel ( Nej, jag spelar inte mycket) Från den unge snygge (!) grannens dunk/white trash musik på nätterna till den andre grannen (polis till yrket) som på fullt allvar tycks tro att jag vill låta mina lakan tumla omkring i hennes hundhår. Clean the torktumlare vill jag sätta upp. Men jag jag gör det inte då jag är väluppfostrad. Inga lappar.

Tack Steglitsan. Jag blev rörd och generad. Jag/Fia förebild? Trasigare människa får man leta efter? Men jag blev också glad, jag betyder och jag förstår vad du menar. Läste .ånga trådar själv innan jag vågade kasta mig in.

Så nu kommer vi till vardagen. Jag mår inte bra i mitt beslut om skilsmässa. Varken jag eller maken vill inte skriva under. För vi älskar ju varandra och givetvis finns det ekonomiska skäl bakom. Vem ärver när vi dör? Ingen av oss har barn.

Känner mig konstant stressad. Avskyr livet just nu. Vill helst slippa. Men slavar på för vad är alternativet? En fylla? No way Jose'.

En rapport från inte en städhink utan ett nedslag i vardagen som nykter.

FallingFia

Stigsdotter
tors, 2014-12-04 - 10:14

Jag blir bitchigare med åren märker jag. Numera säger jag ifrån om något inte passar mig, om någon sätter upp fötterna på sätet på tunnelbanan, om någon beter sig illa mot någon annan eller klagar på hur dåligt de mår när de ser alla tiggarna på stan. Men, jag har också blivit duktigare på att ta kontakt med människor, hjälpa till om jag ser att någon behöver eller ge en komplimang för snygg kappa på stan.

En del tror jag kan vara att jag tidigare gick omkring med så mycket skam att jag liksom ville försvinna, ville helst inte bli sedd alls. Vill inte stå i centrum nu heller, men jag behöver inte skämmas längre, jag har inga hemligheter som gör mig mindre värd än alla andra.

Sedan är jag ju verkligen sådan att jag kan irritera mig otroligt mycket på andra idioter till människor som antingen går för långsamt ned för trappan från pendeln eller går för snabbt, de luktar illa, ser ut som spån och beter sig allmänt korkat. Ja, sådan är jag ibland. Men, jag har lärt mig att det skadar endast mig själv att känna så, det sätter sig ju i min mage, ingen annan stans. Min väg ut ur alkoholträsket har ju gått via AA och där talar man mycket om "harm" och harm kan vara det jag beskrev ovan. Ofta finns en s.k. offerkofta med i bilden också. Jag vet att när jag börjar känna för mycket åt det här hållet bör jag gå på ett möte eftersom den här harmen är farlig för mig. Ett möte ger mig positiv energi inte bara genom att jag träffar goda, varma människor som berättar bra saker, utan också för att där finns ett gäng människor som kan lyssna på mig om det är så att jag skulle behöva gnälla av mig på alla idioter som finns runt omkring mig. DET är det fina med AA, man kan ösa ur sig saker och sedan gå därifrån som en bättre människa.

Kanske ska ni tänka ett varv till då du och maken? Är det äkta kärlek och ni trivs med varandra finns det väl ingen anledning att kasta bort det? Eller? Ekonomin blir ju såklart sämre när man skiljer sig, så är det ju, men det ska ju förhoppningsvis inte behöva vara så att det är det enda skälet till att stanna kvar hos varandra? Vad gäller arvet så kan ni ju faktiskt skriva testamente till förmån för varandra så att ni ärver även om ni skiljer er! Om ni vill, annars går kvarlåtenskapen till föräldrarna era och de inte finns, syskon, syskonbarn osv. (är inte 100 på det, men tror att det var så det var det där med arvsordningen...)

Kram från mig

FylleFia
sön, 2014-12-07 - 18:53

Tack Stigsdotter! Det kändes bra att höra av dig eftersom du var en av de resenärer jag föll för när jag fortfarande botaniserade i detta att eventuellt nyktra till. Det du skrev verkar nog stämma känner jag. Med ilskan. Idag vågar jag bli arg eftersom jag inte längre känner skam. Jo, visst. Jag känner skam för min stundtals oförmåga till empati. ( Vad vet jag om hur singelmamman /hipsterpappan på ICA upplever när deras ungar klättrar på väggarna?). Men jag känner inte den där enorma skammen över mig själv längre utan vågar irritera mig. Dock fortfarande inte säga ifrån. Men å andra sidan tror jag inte heller att det är min sak längre.

I början av min nykterhet högg jag alldeles för lätt. Även här på forum. Nu växer ilskan lite inåt som ett sånt där otäckt svart hårstrå i en leverfläck. Men då skadar jag ju bara mig själv.

Har kollat upp lite med arvslagarna, det du Stigsdotter skrev verkar stämma mer eller mindre. Men nu är det ju inte det som är huvudorsaken till att vi vill lappa igen. Utan kärleken. Realister som vi är så ha vi nu bokat tid hos jurist. OM vi skiljs så ska vi ärva varandra.

Tyvärr är min man inte redo att sluta missbruka än. Jag är inte speciellt hård tycker jag. Nuförtiden kan han gott ta ett par glas utan att jag blir frestad. Men det räcker ju inte med ett par glas. Han dricker sig ful och korkad.

Ska tänka några varv till.

FunderarFia

FylleFia
sön, 2014-12-07 - 18:57

Ska verkligen försöka utforska Harm-biten. Mycket intressant. Kram tillbaka till dig Stigsdotter.

Friendly(?)Fia

FylleFia
ons, 2014-12-24 - 11:49

Julafton. Magen full med indisk hämtmat. Känns helt ok eftersom jag aldrig har varit förtjust i den stabbiga julmaten. I år blir det en ensamjul. Maken kan ha sin snaps ifred. VillSluta tycker antagligen synd om mig. Det är det inte! Jag har själv valt bort att inte dricka, att inte späka mig, att inte umgås med folk jag struntar i -bara för att jag har samma gener. Jag tänker tom skita i Kalle och hans vänner som önskar God Jul.

Men visst reagerar jag på att det är en av årets mest hypade dagar. Jag tänker på de ofrivilligt ensamma men även på de ofrivilliga i familjen. Barn som ser mamma och pappa bli dyngraka. Alla hustrur som ska misshandlas i tomtens namn. Alla tårar och vånda. Alla drömmar om det perfekta stockholmsvita hemmet som går i kras idag.

Men jag är inte okänslig så jag önskar er alla -goda vänner- en Riktigt God Jul. Var rädda om er. Ni betyder för mig.

FerieFia

PP
ons, 2014-12-24 - 15:58

Hej Fia!

Skickar dig en varm Julhälsning! Hoppas dagen blir lugn och skön, och precis som du önskar. Samma sak önskar jag för övrigt alla er kämpar, och alla er som följde mig under min resa!

Allt utom alkoholen följer idag traditionen i Hobbithålan. Kanske till och med ska ta mig till Julottan bara för sakens skull imorgon bitti ;-)

//PP

FylleFia
tis, 2014-12-30 - 14:22

Tack villveta och PP för julhälsning. Det kändes fint. Nu till födelsedagen som inte gick lika fint. Jo nykter var jag - börjar bli en vana - tvi tvi. Spotta i näven. Så min 51-årsdag ( shit. Vart tog åren vägen?) firades på krogen. Så har vi "alltid gjort". Jag, maken och några vänner. Vi har i våran bekantskapskrets en man som inte är riktigt rumsren men som jag och maken har betraktat som en frisk fläkt. " Han jobbar ju med TEATER, vad kan man begära? "

Karldjäveln ger mig en - vill nästan inte skriva det - en dildo i present. Nu när jag är singel liksom...om jag inte hellre vill till titta upp till honom. Hö hö. Jag slänger presenten i bordet och tar min jacka och går. Utan att förklara mig för mina övriga födelsedagsfirare. Men jag tror de fattade. Maken kommer efter och jag var SÅ nära att ge efter för den där djävulsrösten som sa " Bara ett glas Fia, sen kan du skratta åt det. Alla 50+ singlar kan behöva en dildo"

Men jag stod över. Grät mig igenom skiten istället. På bussen då jag vägrade åka i taxin som maken vinkade fram. Just då avskydde jag honom. Avskydde alla med penis. Odag gör jag det inte. Det finns dina män. Som min make, PP, LP och många fler.

Men ni medkvinnor. Kan vi inte bara nöja oss med dom? Kan vi inte besluta oss att inte längre kratta rent framför de vrak som finns? Teaterkillen har både ringt och messat men jag svarar inte. Han har antagligen en ursäkt på lut - eller det vet jag ju från SMS - men jag kan inte förlåta.

Dildon då? Fick höra av väninnan som var med att servitrisen tog hand om den. Hon var ju ung och har kanske inga No no.

Jag har det. Behöver man en dildo så köper man den själv.

Överreaktion? Alltid

FridensFi

villveta
tis, 2014-12-30 - 15:06

Grattis på födelsedagen !!!!
Jag är ett år yngre och behöver ingen dildo heller .
Ursäkta att jag skrattar för det gör jag ......va inte arg nu mer !!!
...........att ge presenter eller att lämna de tillbaks !!!
När jag har lämnat mitt ex för tre månader sedan så har jag packat allt jag fick från honom i en påse , åkte dit och ställde allt framför dörren .
-Vad ska jag göra med det , frågade han .....
-Den fina pärlhalsbandet du gett mig på min 50-årsdag kan du spara till nästa kvinna som ska lämna dig snart hon med om hon upptäcker att du dricker.
Härligt Fia att du drack inte och strunta i konstiga människor . Kram

Meredith11
tis, 2014-12-30 - 15:29

Att ge en dildo i födelsedagspresent på detta vis. Och opassande. Ungefär som att hans goda practical joke och hans skratt skulle ha företräde framför hur du kan tänkas vilja bli bemött och uppvaktad på din dag. Tycker du gjorde helt rätt som lämnade!
Bra gjort att inte dricka oxå.
Hoppas nu att din tillvaro kan få vara desto trevligare i kontrast mot detta offentliga förödmjukande som jag tycker ovanstående är ( utan att vara pryd i övrigt faktiskt, men det finns tillfällen och det finns tillfällen)
Födelsedagskrami efterskott, M

FylleFia
tis, 2014-12-30 - 20:48

Plumt ja. Tack Meredith11. Jag saknade ordet för att beskriva vad jag kände och fortfarande känner. Men nu har jag det. Teaterkarln var plump! Nasty! Men nu är jag lugnare igen. Tack vare din och villvetas inlägg så inser jag att jag inte överreagerar. Att jag är inte sjuk och att jag har rätt att bli arg. Just den där rätten var var svår att fånga när jag söp eftersom skammen alltid fick mig att vika ner mig. Bättre att inte synas liksom. Men idag är jag redo att kick ass. Stor på jorden inte bara med orden. Ta mina föga kilon och gör i mina ögon fel. I kick back.

Feminist (javisst) F

m-m
ons, 2014-12-31 - 20:06

Jag höll på att sätta min NA-öl i halsen när jag läste om "presenten"... Herregud, det finns verkligen folk till allt. Tycker du gjorde helt rätt. Hade förhoppningsvis gjort samma sak. På förra årets julfest (när jag var ensam nykter bland kollegorna som var berusade i olika grad) var det en av männen som kläckte en mycket sexistisk kommentar och jag blev så ställd att jag inte sa något - vilket har grämt mig efteråt. Den här mannen ifråga tror att han är Guds gåva till kvinnorna så fort han druckit en öl eller två och vi ska alla vara tacksamma om vi får en liten "komplimang" av honom. Efter detta har jag bestämt att oavsett när, hur eller var sådana kommentarer ges kommer jag inte ta det, jag kommer att säga ifrån. Jag är snart 45 och tänker inte ta idiotiska kommentarer av någon som tror att man har rättigheter att säga vad man vill endast pga sitt kön. Nej tack!
Bra gjort att gråta istället för att dricka. Ännu bättre om han fått gå, och du firat istället :)
Hoppas du har en bra nyårsafton,
Kram feminist-m

FylleFia
tis, 2015-05-12 - 07:48

Hej vänner! Livet flyter på och jag mår bra. Ville tipsa om ett alternativ till öppenvård och/eller AA. HAMS . Det är en självhjälp liknande denna på nätet. Min make har nu fixat sin första nyktra månad på 40 år tack vare den. Jag är både glad och stolt över gubben. HAMS är lite kontroversiellt men för en del funkar det. En svensk alkoholläkare hade nog sagt nej till vissa av "knepen" som tapering off alcohol eller marijuana. Ja kanske Adde med eller andra hard score AA.( Inget illa ment mot varken A eller AA - alla knep är bra) Men som skrivet; Min gubbe blev nykter genom att dag för dag ta en öl mindre och noga anteckna klockslag och intag. Så nu är vi redo att satsa igen på varandra. Lite lätt så där. Vi börjar med en sommarsemester och om det fungerar så prövar vi med ett samboliv. Vad jag vill säga är att det finns hopp för alla.

FriaFia