av FylleFia

ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

LillPer
mån, 2013-11-25 - 19:55

Jag förstår din frustration! Jag har inga bra råd just nu
Men kommer kanske på nåt snart. Själv fyller jag 50 till sommaren och min
Enda önskan tills dess är att må bra och vara utan alkohol.
Det är mitt stora mål. Älskar ju att resa, men känner inte alls för att resa iväg
På kalas. Det är så förknippat med fylleri och berusning så det är helt sjukt.
Tänker på dig.
LP

FylleFia
tis, 2013-11-26 - 06:59

Hela tiden omvärderar jag. Lät en arbetsamrat dra med mig på Bikramyoga igår. Inser direkt att detta passar inte mig så imorgon har jag bokat in mig på ett nybörjar boxningspass. Hoppas det kommer att passa det ilskna biet som bor i mig. Som är jag?

Tack Pellepennan för tipset, det var inget dåligt tips. Jag har snorklat mycket i mina dagar och trivs utmärkt under havsytan. Givetvis ska jag ta ett dykcert på semestern. Det får bli både min födelsedagspresent från mig själv och en bra anledning till att hålla igen på drickandet. Jo, hålla igen skrev jag. För trots att jag planerar att ta med antabusen i bagaget så känner jag mig själv. Jag känner mig själv allt för väl. Jag kommer med största sannolikhet inte kunna att avstå en drink i solnedgången med bara den vackre mannen som avfokusering/avledare. På en näst intill öde ö? I fyra veckor? Utan några som helst input från yttervärlden? Jag ser redan ön framför mig. Bara en massa par som man av tristess börjar umgås med. Inga nya intryck. Ingen kultur. Och jag inser att jag fokuserar fel. Jag borde se den vita stranden, det turkosa havet och den blå himmelen. Och jag ska försöka det, när det gäller humörsvängningar så har jag ett stort A.

Men liksom för LillPer så är resandet för mig förknippat med "fest" och "undantag". "Ytterligheter" som jag inte är redo för. Men Tusculadum skrev att man inte ska leta problem för förr-eller-senare- letar problemen upp en. (inte ett direkt citat) Så jag viker mig, får ta dagen som den kommer. Vem vet? Det kanske kan bli en semester full av tid för tankar? En tid att hitta tillbaka till tvåsamhet?

Idag är det i alla fall vardag (ja, inte för mig) och jag har vaknat alldeles för tidigt. Tack vare mina inhumana arbetstider. Men jag utnyttjar det. Tvättstugan i huset är ledig! Tydligen vill folk inte tvätta klockan sex på morgonen? Vad mycket konstigt folk det finns. Min belöning blir att lusläsa en ny tråd nu på morgonen. Senare blir det powerwalk. Mitt liv kan tyckas torftigt när det sätts på pränt men jag är ganska nöjd. Speglar mig och ser en välbevarad kvinna med vita ögonvitor, bra hållning och friskt hår.

Fia

Anli
tis, 2013-11-26 - 08:49

Det är absolut inget lyxproblem. Klart du blir förvirrad, arg och orolig (och kanske liiite glad eftersom han gjort det av välmening och kärlek). Du har haft din väg så tydligt utstakad och följt den, klart det blir svårt nu när allt ställs på ända. Har inga råd att ge tyvärr mer än att försöka göra ditt alla bästa dessa veckor, försöka i möjligaste mån att undvika a. Jag är också bortrest ett par veckor och det får bli även mitt mål, göra mitt allra bästa under omständigheterna. Men precis som du är jag realist. Jag tror ändå din tid som nykter gett dig styrka och hindrar dig från att falla tillbaks dit du var förut, det tror jag verkligen.
Försök nu ändå att njuta lite av tanken på vita stränder och turkost vatten, planera in saker att göra (i den mån det går, dyka/utflykter tex)och köp upp dig på massa bra böcker att ta med.
Kram Anli

Pellepennan
tis, 2013-11-26 - 09:01

Funderade på dina planer du skrev om häromdagen ABC du vet... Du skrev att du landat i C, för att din vackre man inte var redo för B. Och att alfabetet ju är långt, osv. Jag misstänker att även "mannen" i ditt liv är en ganska intellektuell person? Borde han ju vara efter att ha "stått" ut med dig i alla år :-) För det är väl inte enbart med hjälp av spriten han klarat det? Jag hoppas - och tror - att han inte bokat "paradiset" i fyra veckor, bara för att dricka gammal rom och röka Cohiba´s? Det är nog inte så att samtalsämnena riskerar att ta slut under den långa flygresan. Kanske han är mogen för B nu, och inte begär av dig att gå tillbaka till A?

Så på Nyårsdagen ser jag Fisk-Fia göra "OK tecknet" till den vackre mannen vid hennes sida (med snorkel i munnen istället för drinksugrör) på 15 meters djup. Kanske ett "Julklappstips"?

Snipp snapp snut....

FylleFia
ons, 2013-11-27 - 07:55

Kram själv Anli! Ja, du vet verkligen vad jag talar om med en egen helgresa på väg. Visst ser jag fram emot det också. Längtar ju efter sol och hav. Var i valet och kvalet ifall jag skulle boka en ensamresa till helgerna. Men beslutade mig för att låta bli. Av samma anledning som jag inte ville åka med mannen; Jag litar inte på mig själv. Men du kan ha rätt; Förhoppningsvis har både du och jag kommit så pass långt på vägen så att vi inte landar på botten igen vid hemkomsten utan kan ta det från var vi är nu.

Pellepennan! Jag skrattar åt förslaget med den vackre mannen vid min sida på 15-meters djup. Mannen kan inte simma. Fast det borde ju kvalificera honom till en utmärkt dykare!!! Plan D?

Nej, det blir nog bra i paradiset. Fast kanske inte? För det blev ju inte Vietnam, inte ens Thailand utan en pyttepytte liten ö så utflykter kan jag glömma. Samma med lokalfärg och nya intryck, nu blir det mer "Den blå lagunen", med två 50 plussare i huvudrollerna. En komedi? En kärlekshistoria? Det får tiden utvisa.

Idag ska jag boxas för första gången. Ja, kanske inte boxas direkt men jag får nog slå på en säck åtminstone. Det ska bli kul. Och i långa loppet nyttigt. Den som försöker spy på mina skor en helgdagsmorgon i kollektivtrafiken om ett halvår kan tacka hem.

Fia - som även idag utnyttjar grannarnas snusk och ovilja till tvättstugan.

FylleFia
ons, 2013-11-27 - 18:55

Cassius Clay? " Float as a butterfly and sting like a bee"? Haha. Nej, någon boxare blir jag inte enligt den PT jag träffade idag. För liten och inga direkta muskler. Ingen tyngd. Men han var ändå snäll. Sa att jag borde kolla upp kickboxing som passar min kroppstyp bättre. Bättre? Jag blev ju skitarg men samtidigt lite rörd när han ringde in till en kompis kompis (dessa konstiga tränare tycks ha en subkultur) och sa att jag hade "det" som krävdes av en kickboxare. Så på fredag blir det en ny utmaning. Jag försöker att se det positivt men det är aldrig kul att bli uträknad. Jag har fortfarande ett så skört självförtroende även om jag idag vågar tala på utandning. Kickboxning? Det låter lite white trash. Men jag ger det en chans. Jag tror att all rörelse är bra. Och jag har bra kontroll på fötterna. Ett sorgligt minne men i fyllan och villan brukade jag ofta ta av mig strumporna och plocka ner julmisteln med tårna. Bara för att jag kunde liksom. Vilket orsakade stor sorg i mannens familj. Vet inte vart jag vill komma nu utan skriver mest för att inte glömma. Jag har bra ben och ska utnyttja det. Jag har usla armar och ska inse det. Allt detta kunde jag "glömma" i ruset.

Fia

markatta
tors, 2013-11-28 - 07:21

Men konstig PT som sa du inte kan gå på boxning. Musklerna kommer ju i.o.m. att man tränar.
Dessutom ska du väl ändå inte tävla utan träna mer i motionssyfte eller? Jag tränar kampsport och på min klubb finns hur många viktklasser som helst representerade, från ca 50 kg till 120. Så kör på det som du är mest intresserad av. Det är väldigt bra för självkänslan och också en plats jag träffat flera andra som valt bort alkoholen av olika anledningar. Träning och alkohol går ju verkligen inte hand i hand.

Hoppas kickboxningen blir kul! White trash? Det finns nog olika samhällsklasser representerade ska du se haha! De tiderna är förbi då Paolo och Liam stod i kungsan och gjorde headkicks vet du.

Det finns många "små" tjejer som är duktiga i kickboxning. Googla "Tecia "The Tiny Tornado" Torres", tror hon är i 50kilosklassen :)

Ha det bra!

Pellepennan
tors, 2013-11-28 - 12:00

Coolt! Försöker förtvivlat få en bild på näthinnan hur det ser ut när man plockar ner misteln med tårna, så där som en karatespark kanske?

Ska ju inte blanda mig i vad du ska göra på semestern, så jag är tacksam att du inte "lackade ur" för att jag kom med dyk tipset.

Två avslutande funderingar kring ämnet

1. Om du själv gör det, kan du nog se fram mot en kick, som är större än mycket annat! Att uppleva tyngdlöshet, och att ta sina första andetag under vatten, brukar vara starka upplevelser. Kan vara som ett lyckopiller, och för vissa är beroende framkallande, watch out!

2. Funderade på din vackre som inte klarar att hålla sig själv flytande... Jag tror faktiskt inte att det behöver var ett absolut hinder. Så länge han har ben att sparka med så ska det nog gå bra. Har han inga ben så kan han använda sig av en under-vattens-scooter. Det är faktiskt sant! Såg ett program för ett par år sedan som handlade om en kvinna som var förlamad efter en olycka. Ja du vet ett feelgoodprogram i stilen "Vägen tillbaka till livet" Helt otroligt vad som kan hända när, någon går utanför sin invanda komfortcirkel.

Annars kan du ju googla på "vuxenpuffar" och köra lite simskola om eftermiddagarna, sån´t kanske svetsar ihop ;-)

FylleFia
fre, 2013-11-29 - 00:07

Hej Markatta och Pellepennan! Tack för tråden till Tecia Torres. Vilket kraftpaket. Jag har ingen aning om vad min PT tänkte men jag tror att menade väl då han lotsade mig vidare istället för att fortsätta ta betalt av mig. Jag har tittat vidare och inser att jag kanske inte är boxningsmaterial. 52 kg, 1,75 lång. Så jag tror att kickboxning kan bli bra. Men visst blev jag putt. Boxning är liksom ok, men kickboxning? Men, nej, detta är inte kungsan på 80-talet längre. Utan en ny tid där jag får försöka se världen med nya ögon. Utnyttja min styrka som framför allt ligger i benen. För jag ser fram emot det...att kunna kickboxas (Nu när jag har smultligt tanken i ett dygn). Sen låter det bra med eventuellt nya bekantskaper som är nyktra. Jag behöver verkligen det då jag inte längre har så många vänner. Alla vänninorna är svaga för vin. De kanske inte har min sjukdom, men jag kan inte längre umgås med dem eftersom vi alltid drack vin och jag vill inte längre.

Nix, Pellepennan. Inga karatesparkar utan det är mer att jag kan saker med fötterna som andra kan med händerna. Jag kan skriva mitt namn, skala en banan. Ungefär som våra förfäder aporna så ser jag liksom ingen skillnad på armar och ben. Mer än att benen har mer muskelstyrka. Även min man har begåvats med två friska ben men jag tvivlar på att jag kommer att få ner honom på djupet. Han är livrädd för vatten så detta med att åka till havet ÄR verkligen en kärleksgåva till mig. Jag har också sett dessa "dokumentärer" ibland. Om folk som mot alla odds övervinner sina "tillkortakommanden". Och det ger mig hopp. Kan man bestiga ett berg som rullstolsbunden så bör man fan kunna hålla sig nykter också? Ibland ser jag oss alkies som bortskämda. Att detta är ett lyxproblem, men jag vet att det inte är så lätt. Jag vet att i alla livsstilar och i alla ekonomier verkar det alltid finnas en budget för A. Om man vill.

Men jag vill inte längre. Jag har aldrig mått så dåligt som det sista året när jag började exprimintera med nykterhet. Men jag har å andra sidan aldrig mått så bra som jag gör i vissa stunder. Om jag skulle räkna så vore det dom stunderna jag skulle skriva upp. Jag ringar in mina vita dagar i almenackan fortfarande, men de har ingen mening längre. En dag? Trettio dagar? Spelar liksom mindre roll. Nuet är viktigare. Och framtiden. Imorgon ska jag testa mina ben, det får räcka så. Myrsteg.

Fia

FylleFia
fre, 2013-11-29 - 08:26

Idag är jag låg. Riktigt ledsen efter ett samtal med mannen i natt. Jag ringer upp för att informera om att jag ikväll hade tänkt poppa över och samla ihop lite semesterkläder. Men jag hör ju att karldjäveln är påverkad. - Har du druckit, spottar jag dumt nog ur mig? Jodå, det hade han. Ett par öl. Klockan ett en torsdagsnatt. - Inser du verkligen inte att du är alkoholist? Blir min nästa kloka fråga (Jag vet ju att man inte kan ta en fight med en påverkad person, fan vad dum jag är) Nej, det var han inte och inte heller var jag det utan hade fått "konstiga idéer" eftersom jag började närma mig menopausen kanske? Sen räknade han upp alla mina tillkortakommanden men även mina benefits. Brölade "Jag älskar dig" varpå jag svarar att - Jag tycker väldigt mycket om dig med (sant). Varpå han gjorde något slags parodi på hånskratt och sa - Men det är så du Fia, du viker aldrig. Och sen slängde han på luren. Vägrade svara när jag ringde upp. Från en karl som är 57? Högpresterande och ganska intelligent?

Han talade för fan drängspråk och var inte direkt charmig. Men visst älskar jag honom, kanske bara inte just då? Är jag kall? Nej, men jag vill inte bli en medberoende. Inte för att jag på något sätt skulle förakta medberoende, men helt enkelt för att jag inte vill. Inte orkar! Men nu är jag där, ringde i morse på hans jobbmobil (Där han måste svara) och han var iskall. Sa att inte kunnat sova i natt eftersom jag uppträtt så illa. Så nu skriver jag till mannen;

//Nej du din offerkofta. Inte heller jag sov bra efter det samtalet. Idag ska jag lära mig att sparka högt. Ungefär 1,90 och gissa vems ansikte jag ser? Att vägra svara på frågor är allas människors rätt men då ska man ha mage nog att artikulera det; "Jag vägrar/vill inte svara på dina frågor". Inte jönsa omkring och kasta ur sig ett "Jag älskar dig". Du älskar fred och en tystnad som låter dig att dricka i fred. //

Ja, det verkar inte bli en av mina bättre dagar. Men vem vet? Allt kan hända. Nu är det doktorn som gäller. Skönt att få spy ut all galla en gång till.

Fia

Pellepennan
fre, 2013-11-29 - 09:51

Visst är det så att det är omöjligt att få till en vettig kommunikation under alkoholinflytande. Ibland tycker jag själv att det kan vara svårt även när man är nykter :-) Jag har upplevt att jag själv ibland fastnat i en nedåtgående spiral av att kritisera - och känna mig kritiserad. Jag tror att om man kommit till en situation där man "separerat" antingen fysiskt eller mentalt, så är det en klurig uppgift att lösa. Man måste ju då "välja varandra" på nytt, och att göra det med insikt om varandras fel och brister, är ju säkert svårare än första gången då kärleken var blind.

Kan det vara så att man tar ett par stapplande steg mot att på nytt välja varandra, och att viljan finns, men så sätter den gemensamma historien, minnen och tidigare oförrätter krokben på oss?

Kanske man valt att vara särbos för att vissa saker inte fungerat och egentligen är ganska nöjd med det, men att när man pratar med sin partner, gör det på samma krävande sätt som när man levde ihop?

Oavsett, din olustkänsla är enkel att förstå, och på något sätt försvann lite av min "avundsjuka" på din kommande drömsemester när jag läste det här ;-)

Kanske lyckas ni prata om detta innan ni sitter på flighten? Kanske kan man testa att sitta nyktra och prata igenom det här ikväll, och inte bara snabbt hämta lite semesterkläder? Går det inte innan resan kanske det blir lite märkligt när man sedan ska tillbringa en månad i paradiset?

Nåja, jag borde inte blanda in personliga tankar i din tråd, och det ska ju egentligen handla om kärnfrågan här, men ibland driftar jag iväg, sorry om jag på ett otillbörligt sätt klafsar in. Men nu har jag skrivit så då kan jag ju lika gärna posta det.

Är övertygad att du hittar din lösning KlokaFia!

Du är ju i alla fall "Alive and kicking"!

FylleFia
fre, 2013-11-29 - 15:00

Nej Pellepennan du klafsar inte in utan är högst välkommen med dina tankar. Klafsa är att tjuta " go bruden/Fia goooo". Dina tankar däremot får mig att tänka till. "Välja varandra" igen?. Ja, kan vi det? Jag är ju inte helt tappad bakom en vagn och jag inser att det inte var "meningen" att jag skulle ringa igår. Att mannen "passade" på att ta en sista fylla eftersom vi hade kommit överens om att umgås denna helg. Och visst är det svårt att inte falla tillbaka i det gamla tugget. Jag kan helt enkelt inte prata med min man som om jag vore förälskad igen. Anar att det samma gäller för honom. Vi är fast i gamla beteenden och det är inte alltid bra. Så jag ser varför han valde att "Pick the fight" just denna weekend. Jag ser det och är inte direkt imponerad av hans förutsamhet. Samtidigt som jag undrar hur fan tänkte karln; Fyra veckor i solen med en kvinna som han tycks reta sig på? Men jag är inte sämre kvinna än att jag försöker. Ska gå över ikväll. Sortera lite textilier och försöka att få igång ett ärligt samtal.

Kickboxningen? Jo, det passade mig ypperligt! Tre pass bokade nästa vecka och min tränare sa att jag hade "vackra fötter"! Shit jag har 43 i skostorlek och har aldrig fått höra det förr. Inser ju att han får betalt men idag lever jag på det. "Vackra fötter"! Ja , Greta Garbo sa ju att vackra blommor hade stora blad. Kanske är jag inte bara en bitch utan även en vacker blomma?

Fia

m-m
fre, 2013-11-29 - 15:36

Har inte så mycket kloka saker att säga som inte du eller någon annan har sagt. Men ett samtal, utan alkohol, på neutral plats, för att komma överens om hur ni ska förhålla er till er konsumtion tillsammans i nutid och framtid, och framför allt på den kommande semestern, kanske är på sin plats? Jag känner ju inte vare sig dig eller mannen, detta kanske redan är prövat... Har inte läst tillbaka i din tråd, men är han beredd på att dra ner på konsumtionen? Kan ni alls prata om det på ett sansat sätt? Hoppas det går bra ikväll!
m-m

Nike
fre, 2013-11-29 - 16:00

Stora fötter? Jag tänker fantastiska Uma Thurman vars stolta 44:or hyllats såväl för förförisk barfotadans i Pulp Fiction som stenhård fighter i Kill Bill.

Det låter jättejobbigt med bråk och konflikt med maken. Jag tycker ändå att du är modig som ändå inte bara håller tyst och kryper ihop i ett (mentalt) hörn. När det handlar om känslomässiga reaktioner är man inte alltid så himla strategisk och genomtänkt, så är det bara - och du är ju inte liksom dum eller dålig (som jag tror du uttryckte) för att du råkar bråka vid ett icke-optimalt tillfälle. Kanske är du lite som jag, du kan vara hård mot andra men till syvende och sist allra hårdast mot dig själv? Jag tänkte många gånger efter att ha genomlidit ännu en bakfyllesöndag fylld med självhat och en arg inre dialog "Men hur sjutton kan du vara så taskig och dömande mot dig själv? Såhär elak och nedvärderande skulle du aldrig vara mot någon annan." Inte som i att det var OK att ha blivit jätteonykter kvällen innan, alltså, men bara att vara lite schysstare mot sig själv, välja det som är bra för en och säga snälla saker även när man gjort ngt mindre bra. Vilket det ju verkar som att du mer och mer är på väg mot, eller? Heja kickboxningen förresten!

FylleFia
lör, 2013-11-30 - 08:29

En konstig morgon men ändå inte. Nu sitter jag här i mitt "gamla" kök medans mannen snusar vidare i sovrummet. Det är en lite angenäm känsla att stå vid dörrposten och titta på honom när han ej tittar tillbaka. Jag kan se den lille pojken i han, den kaxige tonåringen och den vuxne mannen som fatiskt älskar mig. Konstigt hur man kan bli så fäst vid en annan person som jag är vid maken. Konstigt hur jag känner mig hemma i detta kök som jag har undvikit i snart ett halvår.

Jo m-m vi har diskuterat konsumtion och hans vilja/ovilja att trappa ner flera gånger. När jag till sist insåg att jag måste nyktra till var han hur stöttande som helst...i början. Han skulle inte heller dricka. Aldrig ett krav från mig, jag vill inte ha en man på vita knogar. Men ganska snart visade det sig att han inte kunde/ville, inte såg sig som högriskkonsument. Så jag lämnade, inte för att jag inte tolerar hans drickande utan för att blev frestad själv. Idag är läget lite annorlunda. Jag blir inte fullt så frestad men jag blir provocerad när jag ser hur han förändras av drycken. Han blir korkad helt enkelt.

Men gårdagskvällen blev bra! Massor av prat med en nykter man. Han säger att han vill trappa ner för sin egen skull, inte bara min. Det känns bra men samtidigt så undrar jag om han är sann mot sig själv. Jag ska poängtera att han inte är lika nersupen som jag utan för honom är det mer en sån där sak som killar gör. Lite som Tusculanum beskriver; En skev dryckeskultur. Som kanske har urartat en smula. Allt vi gjorde tillsammans de sista åren hade en några droppar i sig.

Semestern då? Jag har sagt att jag skiter i om han dricker så länge han erkänner att han behöver att dricka. Tala bara klarspråk med mig. Säg inte att jag inte är en alkoholist utan bara förvirrad. "Lilla gumma" mig inte. Säg inte att du inte har alkoholproblem själv om du sitter i din ensamhet klockan 01 på natten en vardag och dricker öl. Han säger att drack för att saknade mig. Tjena! Jag drack för att posten var försenad, för att det var regn/sol/what ever. Goda nyheter firades, dåliga dränktes.

Samtalet ska fortsätta idag. Ska snart väcka mannen och se vad han går för. Är han verkligen beredd på att vandra över till "mitt" och tömma kattlådor?

Tack Nike! Jag var ju givetvis "tvungen" att nämna för mannen att tränaren tyckte om mina fötter. Mannen blev mycket paff då jag inte kom ihåg att han faktiskt har sagt att vi borde skicka in foton till fotfetishen Tarantino och säkra vår inkomst. Det läskiga är att när mannen nämner det så kommer jag faktiskt ihåg. Men har man druckit så mycket som jag så verkar närminnet gå först. Jag/man kommer ihåg saker från min barndom, men inte vad jag/man sa i telefon igår.

Tack för era rader m-m och Nike. Visst skriver jag mycket för mig själv, för att minnas och kunna gå tillbaka men det är alltid härligt att få respons. En annans tankar på de val man gör.

Nu ska jag dra på mig förklädet och överraska mannen med pannkakor och lönnsirap. Not! Nu ska jag bara surfa vidare och vänta på att han kliver upp och fixar frukosten till mig. Jag är ju "gäst" här och det bör väl ge mig lite privilegier?

Fia

PS: Det skrämmer mig lite med allt detta som jag har glömt, ja inte så lite heller. Det skrämmer skiten ur mig. Att jag glömt. Någon annan som känner igen sig? DS

santorini
lör, 2013-11-30 - 08:53

Lustigt så många likheter jag ser med din man och min. Hela situationen. Lika fast olika:) Min man håller alltid med när jag blir arg på hans drickande och han vill nog inte ha det så. Men jag inser att han nog inte kan eller vill ge upp det. Det begär jag inte heller men jag önskar att han ska trappa ner. Och det går verkligen åt rätt håll. Det viktigaste för mej är ändå att hans drickande inte alls triggar mej. När du kommer till det Fia så kanske det fungerar med mannen? För man kan inte ändra nån annan, bara sej själv. Jag tycker att när min man dricker för mycket så ökar det bara min motvilja mot alkohol, min tacksamhet för att jag slutat. Måste skratta åt din kommentar att maken blir korkad när han dricker, exakt vad jag tycker! Byfåne brukar jag tänka.

Jag har också saker jag glömt och som är absolut borta. Svarta hål i det förflutna. Kanske lika bra. Även nu glömmer jag saker förstås men nu vet jag att det inte är av fyllan. Det går att gräva fram igen.

Fia jag hoppas verkligen att ni ska kunna lösa det, du och din man. Det är synd på två som tycker om varandra om spriten ska komma emellan. Han måste komma till insikt, ändra sej lite och du blir nog tvungen att inse att han inte tänker/vill sluta. Än. Jag tycker mitt liv med maken ändå är så mycket bättre nu så det är väl värt att leva i, de goda sidorna överväger stort. Genom att vara goda exempel på hur bra det nyktra livet är så kan man hoppas att dom kommer efter. Jag ser en klar förbättring här i alla fall även om han sen ibland faller tillbaka.
Hoppas ni får en trevlig dag!

FylleFia
lör, 2013-11-30 - 09:31

Tack Santorini! Jag kommer nog att återkomma med frågor. Men nu vet jag att det går att leva med en drinkare trots att man själv inte vill dricka. Du gör det, MB gör det. Kanske kan jag också göra det? Skulle vilja skriva mer men nu är han vaken. Står i dörröppningen och kliar sig i skrevet. Vad fan är det för fel på män?

Fia

Pellepennan
lör, 2013-11-30 - 10:03

Låter som väl investerad tid igår. Kanske är det verkligen så mycket man/du kan förvänta sig på så kort tid? Jag menar, det har ju inte förflutit så lång tid mellan det nattliga telefonsamtalet ni hade. och den här morgonen. Det är ju ganska tvära kast eller hur? :-)

Jag vill inte försvara din vackre man, men jag själv känner igen mig i anledningarna att dricka. Jajamen! Dricka av positiva anledningar, dricka av negativa. Jag har druckit massor "av relationsproblem" och att kunna lindra den smärta det gett. Och vad har mitt drickande gett i utbyte? Jo förmodligen mer smärta både hos mig själv och hos min "Suddagumma".

Vet inte hur du känner, men innan jag erkände för mig själv att jag behövde förändra, så skulle jag nog försvarat mig om jag blev konfronterad. Jag vill inte trampa på dom vackra tårna, men kan det vara som med rökare? Dom tidigare storrökarna, blir ibland allergiska mot rökare, och dom mest militanta motståndarna?

Santorini´s inlägg, så klokt tycker jag.

Hoppas på en fortsatt konstruktiv förmiddag för er. Låter som ni är på väg, och annorlunda än i går morse :-)

FylleFia
sön, 2013-12-01 - 06:58

Tack för kramen mt! Och för din analys som var glasklar. Brist på finess! Men ändå älskar vi dem. Man undrar ibland vem det är som är konstig :).

Tack även Pellepennan för att delat dina tankar. Det jag skrev om att dricka för att det var sol/regn menade jag för min egen del. Jag hittade alltid en anledning och nu när mannen hittar anledningar så blir jag precis en sån där jag inte vill vara. En rabiat allergisk "ickerökare". Så du gav mig något att tänka på. Samma som Santorini i sin fina text i sin egen tråd har gjort. Jag kan inte ändra andra. Jag har faktiskt inget intresse av att ändra andra. Men ändå blir jag så provocerad när jag ser fylla. Är jag avundsjuk? Kanske lite för jag minns ju hur trevligt det var ibland.

Gårdagen gick bra och för första gången fick mannen sova över i katthemmet. Inte som en "bonus" för att han skött sig utan för att jag kände mig redo. Dessutom hade han inte "skött" sig utan han tog två glas vin igårkväll när vi åt ute. Men han var lite rädd först för att jag inte skulle klara det. Men jag ser en skillnad mellan två glas vin till maten och ensamna öl mitt i natten. Kanske är jag en hycklare som tänker så.

Klart är i alla fall att jag vill gå vidare nu...med mannen och en semester tillsammans skrämmer inte på samma sätt. Men jag ska gardera mig med min krycka antabus. För visst vill jag innerst inne fortfarande ha en färgglad romdrink med ett litet paraply. Ser så fram emot den dagen när jag kommit så långt som t.e.x Santorini och inte längre behöver dividera med mig själv. Jag har kommit en bit. Att gå in på systembolaget och köpa mig en dunk finns inte på världskartan idag. Det är inte för mig. Men en semester bland palmer är inte vardag för mig och där är jag inte lika beredd.

Katterna gillade mannen. Det ser jag som ett bra tecken. Jag tror på den instinkt som små barn och djur visar. Jag vill dit igen; Jag vill kunna lita på min instinkt och det kunde jag inte på fyllan utan jag fattade ofta fel beslut. Jag fattar fortfarande en massa fel...men det är "mina" fel som jag kan stå för.

FörälskadFia