av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

Moa
mån, 2014-11-24 - 22:26

Hej LenaNyman som klarat nykterheten lika länge som jag. Och som föll för frestelsen igen på nästan samma dag. Jag i fredags och du i lördags.
Men jag tänker så här; Upp på hästen igen! För inte var det väl speciellt givande? Vi är väl bara människor och det här med nykterheten är en process så ett litet återfall denna enda gång är väl inte hela världen.
Häng på igen så startar vi om! Det kan vi! Det vet vi! Och det vill vi! Och skit i att räkna dagar om du inte vill. Det gör inte jag egentligen. Nu gör vi det på riktigt. Satsar på oss själva och ett nyktert liv som gör att vi kan behålla respekten för oss själva!

Puss på dig!

Stingo
fre, 2014-11-28 - 18:41

Hoppas du inte skäms över vad du skrev och därför håller dig borta... Eller kanske jag hoppas just det, för alternativet kan vara så mycket värre.

Hör av dig, vet jag! Vi saknar dig!

MonaMi
fre, 2014-11-28 - 22:27

Du har trampat i en snubbelgrop, res dig upp och se dig omkring. Titta!

Det finns en rak och vit väg rakt fram.

LenaNyman
lör, 2014-11-29 - 19:51

Orkade inte vara här. Speciellt inte efter senaste nedslaget. Öststatsk kulstöterska med faiblesse för det där down under; typ nåt sånt gissar jag att det lät.

Veckan avlöpte alkoholfri. Drog av några gympass efter jobb och mådde hyfsat ändå. Men mycket mycket kärlekslös. Som att vara invaderad av ett mycket mycket strängt, återhållsamt och rent förjävligt väsen med strypsnara.

Jag dricker i kväll.

Jag har tappat motståndskraften. Jag ser vitsen med att hålla sig nykter i veckorna. Inte mer. Jag har gått över min sambo. Min bil var varm och skön när jag lämnade Lucas i den och gick in på bolaget. Min kropp i red alert och ändå skulle jag bara dit och fiska åt mig.

Så var och är det.

Hej, förresten. Trodde inte att min bortavaro skulle speciellt noteras. Blir lite ställd.

/L

Stingo
lör, 2014-11-29 - 21:41

400 inlägg i din tråd på 3 månader och du "trodde inte att din bortavaro skulle speciellt noteras". Jo jag vet att vi alkisar är hejare på dålig självkänsla, men nån gräns. Okej, du får väl tycka vad fan du vill om dig själv, men vad tror du egentligen om oss?

Klart du noteras, klart du är viktig här. Jag läste nyss tillbaka till början av din tråd och det verkar vara en sjujävla skillnad på när du är full eller håller dig nykter. Till 100% till den nyktra Lenas fördel. Jag vet inte vilka dina verkliga problem är, eller hur du bäst kan få hjälp med dem, men en sak är helt klar. Alkoholen hjälper dig inte.

<3

steglitsan
lör, 2014-11-29 - 23:04

Hörru! Jag, vet , vi vet och du vet att vi påverkar varandra. Du har ju för bövelen köpt boken Steglitsan! Vi inspireras av varandra, provoceras och lär oss av varandra varje gång vi läser våra inlägg. Givetvis noteras din frånvaro. Jag har tänkt på dig när jag varit offline och hoppats att du mår bra, du har betytt väldigt mycket i min resa.

Jag önskar att du hittar tillbaka till meningen med att vara alkoholfri igen, men oavsett så hoppas jag att du hittar ditt sätt att må bra. Det är det viktigaste.

Hoppas du får ork att skriva. Miss you!

Fenix
lör, 2014-11-29 - 23:42

jag ska inte huka bakom häcken och låtsats som att jag minsann lyckats. Är desperat över att jag också dricker igen, varje dag. Måste sluta i morgon och få styrsel över mitt liv. Jag fattade i dag tror jag att jag inte bara kan erkänna att jag tappat kontrollen över mitt liv utan att jag också att jag är helt djävla maktlös över alkoholen. Jag måste också acceptera att det är så, efter 40 år! Enda chansen att slippa skiten och gör något av resten av livet. I annat fall dör jag i förtid.

Meredith11
sön, 2014-11-30 - 14:09

Hoppas du hittar motivationen igen, snart, och att ditt drickande inte eskalerar som mitt gjorde.
Just nu siktar jag på en nykter start på veckan, driven kanske allra mest av att jag just nu är skiträdd!
Har inte känt att jag har styrt det senaste.

Kram så länge!

LenaNyman
mån, 2014-12-01 - 18:47

Som sagt så drack jag i lördags. Började vid tre och elva timmar senare hade jag fått i mig 6,5 liter starköl. Och det var en ”egenfylla” rätt upp och ner. ”Det är som att du bara bestämmer dig för att dricka och så skiter du i mig”, säger Lucas när vi pratade om det. Och så är det. Det är en djupt egoistisk handling. Vilken människa gör nåt sånt mot nån annan? Jo, LenaNyman. Det var så fel redan från start. Bara detta att gå på bolaget och känna sig som darrigast i världen. Kliva in i bilen igen med bolagspåsarna och verka lättsam och prata på. Hur hela kroppen och psyket bromsar, vrålar ut att det här agerandet är fel, fel, FEL! Och så gör jag det ändå.

Vad hade jag för skäl att dricka just i lördags? Jo, vi skulle adventspynta och några enheter alkohol sätter fart på livsandarna… Ja, det kan väl stämma, men 13 starköl släcker dom sen rätt effektivt.

Vad är det för fel på mig? Vad försöker jag komma undan?

Jag trodde det skulle vara lättare efter dom här två månaderna av nykterhet jag ändå hade samlat ihop. Men det blev inte lättare. Jag tycker veckosluten blev drygare, jobbigare. Och jag vet varför också. Jag ville ha kul men hittade inte vägarna. Så det är en lärpenning.
Slutligen vill jag tacka er goa människor för att ni skrivit era rader. Jag har oerhört svårt att tycka bra om mig själv och är min bästa självsänkare. Så tack, sötnosar. Vill också vara så där klok som en del av er är. Mer jämnmodig. Och kärleksfylld. Just nu känner jag mig som ett torrt träd, avlövat och dant. Men det kan bli ändring på det också, vad det lider.

/L

anonyMu
mån, 2014-12-01 - 19:12

Kära Lena,

Jag tänker att det kanske var detta som du behövde? Behövde se hur det blir om du väljer att dricka. Du blir egoistisk. Du skiter i den som bryr sig om dig allra allra mest. Du tappar all självkänsla. Ganska typiskt för oss alla som dricker för mycket, skulle jag nog säga. Eller hur?

Har också tänkt på att du liksom inte hittat glädjen i att vara nykter. Bara genomlidit helger och känt tristess. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Typ kan inte gå ut och festa, kan inte träffa kompisar, kan inte dansa. Kan bara sitta hemma, inlåst och glo och räkna dagar. Det känns som att du har fokuserat väldigt mycket på allt du "missar" genom att inte dricka. Det är väl den själva livsinställningen som behöver vändas. Att kunna se hur mycket bra som du får genom att vara nykter. Jag vet inte riktigt hur, men jag tror att du nog behöver ta hjälp utifrån. Jag vet att du tycker att du träffat och pratat med allt och alla. MEN du kanske faktiskt inte var mottaglig då. Hade jag tex läst på forumet för något år sedan hade jag suckat och tänkt att det där rör inte mig. Kanske en dålig liknelse, men du fattar nog vad jag menar. Det kanske är läge för att söka hjälp igen?

Har tänkt på dig väldigt mycket och det har gjort ont i hjärtat när "försvann" ett tag. Önskar att du ska få må bra och hitta glädjen igen.

Varm kram till InteLena <3

steglitsan
mån, 2014-12-01 - 20:39

Jag har saknat dig massor. Det är höst så det är inte konstigt om man är lite darrig och avlövat. Du är ändå fantastisk. Du kommer till insikt för varje dag. Jag tror på dig Nyman, det finns inte en cell som inte gör det.

Det jag tycker är sjukt är hur du orkar 13 öl. Du måste blivit jättemätt och kissat massor.

Stingo
mån, 2014-12-01 - 22:10

Kan inte vara lätt att slåss emot en sådan demon. Det du skrivit sätter perspektiv på din kamp under de senaste månaderna. Tufft av dig att klara dem och tufft att vara tillbaka här och berätta din historia. Respect.

Hoppas så mycket att du skall hitta ett sätt att få ordning på ditt liv, så att du kan må bra utan alkoholen. Muränans ord låter kloka i mina öron, men det är bara du som vet hur bra de stämmer på dig.

LenaNyman
tis, 2014-12-02 - 15:36

Blir rörd, ju, av det fina ni skriver.

Det finns en tid för allt, sägs det. Och kanske är det dags att "ansöka om en ny hjälpinsats". Jag har en tid på psykiatriska mottagningen nu i december, för att följa upp den här himla adhd:n som jag inte upplever att jag har. Så jag skulle kunna gå dit och, ja, jösses, säga: ”Nu har ju inte jag adhd, va, men jag tror jag lider av nåt annat riktigt allvarligt fel...” Ah, nämen. Äsch, lite underlig humor måste man väl i alla fall få ha?

SL; bli mätt? Kissa massor? Jajamänsann, svar ja på båda. Ett oupphörligt drickande med avbrott för kisspauser, det var signum för lördagens egenfylla.

Jag har inte så mycket mer att säga än ett uppriktigt tack för att ni och det här forumet finns. Nu är det kanske dags att lägga in nästa växel.

Puss på er!

/L

Fenix
tis, 2014-12-02 - 23:47

i natt drömde jag växelvis och var vaken växelvis i flera timmar. Kände att något viktigt beslut tog form i huvet. Jag har nu lärt mig att jag säkert har en massa arv av alkoholism och att jag själv utvecklat sjukdomen sedan typ 25 år. Det finns i mig, vilket väl är sjukdomen, en dold tro att jag kan vinna över alkoholen. Att jag kan kontrollera mitt intag nästa gång, eller mången gång. Jag har testat i mer än 20 år, med samma resultat att jag aldrig dricker så kallat normalt. Det finns bara undantaget på min och min frus semestrar, då jag kan hålla upp en fasad av normalt drickande eftersom jag inte kan smyga när hon lagt sig då vi är i samma rum. Det är ju inte social drickande ändå det är frågan om när jag häller i mig en eller två miniflaskor från kylskåpet på tio sekunder medan hon är på toaletten. Normalt drickande är alltså undantaget, och dag 2 efter semestrarna så sitter jag framför min djävla dator och häller i mig tills jag stupar. I natt tänkte jag noga, att jag måste erkänna att jag behöver hjälp, på allvar. Jag klarar inte det här själv. Jag har varit i omgångar på AA, men sedan lämnat. Nu inser jag att AA är min enda hjälp om jag inte ska dricka mig fördärvad. Och det kändes som en befrielse av stora mått. Jag har sökt andlighet i hela mitt liv, men får inse att jag inte kommit längre än till anden i flaskan. De enda gånger jag känner ett stort lugn, och känner mig avslappnad och utan behov att dricka är under och efter AA-möten. Där finns det som kallas en högre makt, jag gillar inte ordet. Men en kraft starkare än mig själv fattade jag på djupet finns där. För mig endast där, och det måste bli så. Jag behöver AA för att känna den starka kraften i gemenskapen. det finns inget annat sätt för mig att nu sluta dricka och rädda återstoden av mitt liv. AA är mitt enda hopp just nu, och jag känner mig glad att det känns som en insikt. Jag accepterar det, och varför spjärna emot, när jag för det mesta är så avslappnad och lugn efter ett AA-möte.
Kände mig tvungen att få ned detta på pränt. Det kanske är det viktigaste jag upplevt i mitt sinne på länge och en stark vägvisning var jag ska gå.

LenaNyman
ons, 2014-12-03 - 07:17

Även jag har sökt andlighet i stor del av mitt liv. Den resan gör att jag avhåller mig från att medvetet sätta P för min existens här på Jorden. Tror att jag bara får börja om på samma tråd men i ett nästa liv och den tanken känns minst sagt deprimerande. Den här andliga resan gör också att jag kommit att tro att vitsen med allt är ... tja, kärlek och sanning och medvetande. Det sätt jag nyttjar alkohol på ligger så långt ifrån dessa begrepp det bara går - ett faktum som i sig skapar en massa inre frustration.

Och är det inte just det du upplever där på AA, Felix? Kärlek, sanning och medvetande? Du landar i nåt som är stort nog att "övermanna" din ängslan?

Även jag har alkisarvet. Pappa drack på destruktivt sätt åren innan sin bortgång. Han förvandlades från glad festprisse till en bitter och trött, isolerad och inaktiv man. En stor rädsla jag bär på är att gå i hans fotspår. Ångesten pappas bortgång genererade fick mamma att plumsa rakt in i ett flerårigt alkoholmissbruk. Sen rätade hon upp sig och drack aldrig mer så länge hon levde. Där jag borde veta bättre har jag i stället anammat samma slags dåligt fungerande lösning; jag super mig till en stunds vila.

Man vill ju vila. Vila i. Vila ut i. Vara i något vilsamt.

Stor kram.

/L