Hej på er alla vi som sitter i samma båt.Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation med en man som jag träffade för 20 år sedan.Han hade redan då alkoholproblem och vi har trots det levt tillsammans och haft det bitvis riktigt bra.Dock började jag känna av en hel del stress och annat som gjorde att jag för ungefär två år sedan sa stopp.Om jag ska leva med dig så måste det isåfall vara nyktert.Du är fri att dricka men då blir det i ett liv utan mig.Klyftigt tyckte jag som då vände lite på steken,men det var ju precis samma ultimatum som att säga att dricker du igen så går jag.Han klarade det i 1.5 år men har nu två gånger under våren trillat dit.Sista gången sa jag att nä,det här går ju inte.Snabb som en reptil svarade han att Nej,det gör det inte.Vi bryter. Och på den vägen är det och här sitter jag nu i en situation som jag både bett om och fasat för.
Han har fortsatt dricka om än i måttliga former vad jag vet.Han har varit mer av en missbrukare än en ren alkoholist som behövt öka doserna och dricka flera kvällar/alla kvällar i veckan.Det har gått långa perioder med hyfsat normalt drickande och även helt torra perioder(alltid på min uppmaning)
Han har också en depression/utbrändhet diagnosticerad vilket förstås spär på behovet av att ta sig lite styrketårar.

Nu känner jag mig på nåt sätt lurad fast det var förstås så här det skulle sluta om jag vågat kika ordentligt på sanningen.Redan i början av vår relation så ställde jag flera ultimatum.Då svallade ju känslorna ordentligt från oss båda men trots det så var det ett enkelt val att välja bort mig.Så jag kom smygandes tillbaka då jag insåg att denna man vill jag ha trots(pga?) hans missbruk.

Det har nu gått två månader sen vårt uppbrott och jag har varit öppen med att säga att om han väljer att leva nykter och om han har mer att ge mig i relationen så kan jag tänka mig att försöka.En ganska öppen vinkel eller hur?
Samtidigt så är det ju precis som att börja om på ruta ett igen.Han har alla möjligheter att lyckas/misslyckas och jag får stå där med lång näsa om det går överstyr.
Mitt liv håller sakta på att ta form och jag håller på att hitta nya rutiner som är bara mina och jag kan förutse och planera mina dagar på ett nytt sätt.
Så delar av mig är ju på väg från relationen vilket jag på en del plan varit i flera år.Men andra delen av mig som ibland totaldominerar är vidöppen för minsta lilla vindpust på återförening.Finns det några goda råd därute för att jag ska klara att behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner innan vi båda är redo?

i nästan 24 timmar.Lugnt avslappnat och nyktert.Mycket samtal inte en minuts tv tittande.
Efter 20 års samliv är ju det ett gott betyg Dock upplevde jag en kyla eller avståndstagande från han eller mig,är inte säker på vilket.Han sov över,sov riktigt gott och jag också.
Nu ska jag summera denna känsla och försöka gå rakt framåt.

är sammanfattningen.Och lite försiktiga med att släppa på denna nya självständighet.Den har gjort oss båda gott.Sen vill jag förstås blanda in hans drickande också i detta avståndstagande.men jag tror egentligen inte att det hade så mycket med saken att göra.Kanske är vi på väg ifrån varann,eller så håller vi bara på att hitta igen oss själva.Det får framtiden utvisa.

idag med exxet.Och då vaknar förstås hoppet,att allt var på låtsas.Nu ska allt ordna sig.Det var bara en ond dröm.
Men jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan han sätter sig igen.
På något sätt är det så skönt att vila i denna fas av stillhet,när den nya fyllan ännu inte har hänt och hoppet har tänts lite.

villveta

Hej......var orolig att du försvann :(.
Du måste ha hoppet......
Ärligt sagt så är jag lite avundsjuk att du och han har alls kontakt . Jajajaja......jag vet att det låter konstigt det jag skrev , men jag saknar mitt ex . Jag saknar honom men inte hans sjukdom .

ett rådjur (i drömmen förstås).Det låg i mitt kök och liksom flämtandades och led.Alla andra bara flydde så jag fick ta en hammare och först slå in ena sidan på skallbenet.Vända på rådjuret och slå in den andra sidan så det äntligen dog.Symbolik någon ... :(

villveta

Hej........känner likadant :(((((.
Skulle vilja slå i mitt eget huvudet och vara klokare .
Skulle vilja att jag vaknar till det bättre ......
Du är inte ensam.....jag ska inte fly och kanske kan hjälpa med .....lite..Vet inte alls vad jag skriver.
Lider med dig fina Ullabulla och skulle vilja göra dig lite gladare .
Kram och ska du veta att jag beundrar dig

LenaNyman

... var drömmen ett utslag över den stress och det stora ansvar du känner att du tar över allt det här med drickandet, det sociala, ditt jobb, ja rubbet liksom? Det är du som gör grovjobbet och du kan eller mäktar inte med att "delegera"?

Jag tycker såna här drömmar är fruktansvärda. Har dom själv. Kram på dig.

/L

håller på att hinna ikapp hjärtat nu.Just ikväll känner jag mig helt redo att släppa honom fri att förgöra sig själv.Sitt liv och sina relationer.Jag känner mig redo att börja kliva ut ur min bubbla och se vad som finns utanför.Hoppas hoppas känslan kan stanna vid detta.Det är ju det enda förnuftiga och jag har verkligen gjort allt i min makt och ändå väljer han sin egen väg bort från allt som han borde bry sig om.Men inte längre gör.

och "bra" tolkningar. Den som stämmer för dig, med din känsla, är den "rätta". Låter befriande att du håller på att slå dig ur medberoendet och bundenheten i relationen. Känns för mig som du börjar hitta din egen väg nu, egna val... Kram, kram / mt

från exxet nu.
Pratade kort alldeles nyss och han var inställd på träff idag.
Jag kom först med undanflykter men sa sen som det var att jag far så illa av hur han dricker och behöver en timeout.Är det ok? frågade jag.Och ja,det var det.
Vi får väl se hur det känns om några dagar.Men just nu så är bollen hos mig och det känns lite ovant.

villveta

Hej ......
Kom ihåg , att det är inte lätt och det har du sagt många gånger......Hoppas verkligen att du menar det. I ditt och mitt fall är det inte så enkelt att genomföra det vi vill eller önskar oss.Det gör ont på alla möjliga sätt.
Släpp inte bollen men just idag får du släppa alla de tankarna som äter upp dig snart.
Kram till dig

Cissi

Min man är sjukskriven sedan ett drygt år tillbaka för utmattningssyndrom med deppression. Vägen dit kantad med alkohol- mat- och sömntablettsmissbruk sedan 5-7 år tillbaka. Jag började med att försöka få honom att inse att han behövde jobba och dricka mindre. Fortsatte med att Kontrollera hur mycket det var han drack, For igenom hemmet som en blodhund på jakt efter flaskor. Hällde ut skällde och grät. Alla ni vet att det hjälper föga. Förmodligen har jag förstått nu bara motsatt effekt. Jag har lämnat och tagit tillbaka honom när han sagt att han tar sitt liv om jag gör det. Vi har två barn så det är inte så lätt att stå emot och riskera att de förlorar sin far. Jag trodde och tror fortfarande att den risken var överhängande att han skulle göra det i påverkan av tabletterna och alkoholen. Hoppats på förändring hela tiden. Ljugit för omgivningen och barnen. De har inte vetat något. Så för två veckor sedan kom jag plötsligt till insikt att han kommer inte att förändras så länge jag finns till hands. Jag orkar inte mer nu. En otrolig sorg-allt som jag hoppats för kämpat så hårt för. Fungerar inte. Det känns som jag slits sönder. Jag känner mig så otroligt ensam.

För det första.Ta ditt inlägg här ovan och klistra in i en egen alldeles ny tråd.En nystart på ditt liv där du nu befinner dig,alldeles i djupaste mörker.
Det blir lättare för dig och andra att följa dig och ge dig respons.
Jag kan ju bara säga att ditt liv är mitt liv.Jag känner det du känner och tänker säkert också delvis vad du tänker.
Du är inte ensam även om avgrunden i dig just nu påverkar dig att känna så.
Kanske har du tagit till dig och vågat se problemet och alla dess följder på riktigt nu.Då brukar det kännas svårast.
Kom till forumet och läs,fråga och få stöd.Det finns alltid någon som är i din sits eller har varit där.
Ofta något litet tips eller en enkel mening kan lyfta en några timmar.

att exet är i sista stadiet av sin alkoholism.På så kort tid.Hur har han burit sig åt.Hur mycket har han mörkat för mig?
Nu är det visserligen hörsägen från mig till terapeuten som på det baserar sin åsikt.Larma arbetsgivare,avgifta honom osv,var hennes budskap.Detta är nu vidarebefordrat till barnen.Nu är det upp till dom vad de gör av den informationen.
Det känns mycket tungt med denna vetskap och att jag också beslutat att åtminstone idag inte agera.

villveta

God morgon.....
Ursch........jag lider med dig .
All styrka i världen till dig och din familj.

pratat med honom nu på morgonen.Nu räcker det,han ska ta antabus och vara nykter fram tills han får sina antabus.
Han var mycket ångerfull och tyckte hemskt illa om sig själv.Spytt skitit osv och såg ut som ett elände enligt han själv.Jag erbjöd att hämta honom hit nu idag,men han ville vara ensam då han mådde så eländigt.Varnade för en del symtom om han skulle få delriium osv.Han lovade att ringa om han skulle bli alltför dålig.Jipii är för starkt ord men det är klart att hoppet vaknar till liv.