av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Fenix
ons, 2014-12-17 - 10:39

Berra, varför ska just jag tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång. Lurar luringen...
Follow you!

Berra
tors, 2014-12-25 - 21:29

En tid som för många präglas av nervositet och ånger, antingen med ett eget riskbruk eller som anhörig till en utpräglad missbrukare.
En tid med mycket ledighet och mycket...tradition, den finns i två varianter, den förväntade och den som den obehagliga.
En helg med fylla och bråk, en tradition som man inte vill ha, men som ändå kommer.
Med ledighet kommer alkohol, med alkohol kommer det oförväntade förväntade, det negativa med sitt eller andras drogberoende.
Man vet hur det brukar bli, för det brukar alltid nästan bli så, eller för all del, ännu värre.
Många ser den, men vill inte låtsas om som om den fanns, andra ser den men är oförmögna att göra någonting åt det.
Man vill inte förändra det förväntade, en sorts apati med bakbundna händer, det finns alltid något att skylla på, aldrig mitt egna fel att det blir som det blir, alltid någon annans fel...

Mina år med alkoholens frånvaro började med att förändra tankebanorna, jag gick då på ganska så tunga antidepressiva medel som totalt förändrade mitt sinnelag.
Jag förändrades till något som jag inte längre var, en slags lealös zombie utan egen vilja, jag var inte jag längre. ..
Jag slutade abrupt med alla mediciner och alla utsättningsproblem de förorsakade, och blev på något sätt "fri" från det som tog ifrån mig mina egna initiativ.
Jag bestämde mig därefter att inte tillåta mig dras ner i något sorts drogberoende oavsett vad, jag ville ha kontrollen kvar, bara vara kvar i verkligheten, oavsett hur kass den än var.
Och den friheten jobbar jag vidare på, och den blir bara bättre och bättre jo jag har kontrollen mycket bättre idag än då...

Mitt råd till alla er som funderar på erat drickande, bryr er inte om hur mycket och i vilka former ni ska dricka alkoholen på...
Fundera mer på vilket sinnelag ni vill uppnå under vilka omständigheter, alkoholen kan lika väl förstöra såväl som förstärka dina intryck och känsla för livet.
Det enda jag med säkerhet kan säga är, att alkoholen ljuger, det du upplever finns inte, det är som en saga med ett ganska så ofta sorgligt slut för de flesta inblandade.

Man behöver nog istället ifrågasätta sig, varför vill jag droga bort detta tillfälle istället för att få möjligheten att få uppleva den på riktigt?

Min jul blev lugn och fin, upplevelserna var många och känslosamt positiva.
Ser fram emot ett nyår där jag ska vara med precis hela tiden från början till slut, Adde brukar kalla dessa högtider för amatörernas afton, vi andra krökar ju resten av årets alla dagar och nätter.

De flesta vet inte ens varför, och svarar de på detta så blir det oftast bara en gammal klyscha, bara därför att.....och så skyller de på någon annan, eller annat.

Varför dricker jag?, och då den egentliga anledningen, inte på någon annans orsak.

Berra

Fransyskan
tors, 2014-12-25 - 22:03

Min man finns här inne, kallar sig fransmannen. Han tror att han måste bevisa hela tiden att han inte är idiot, därför dricker han. I hans värld är det bara losers som är nykterister, ingen är det frivilligt. Nollor, inte sådan som han är, en cool snubbe som klarar galant att dricka lite då och då.
Ingenting hjälper. Inte veckor, ibland månader av nykterhet, inte AA, inte Riddargatan1, inte kärlek från mig eller familjen, inte att han redan gjort bort sig på jobbet, bland vänner, i familjen, inte att polisen kommit och pratat med honom två gånger. Ingenting hjälper. Han ska bevisa att han är normal. Och i övrigt gömmer han sig bakom sin SJUKDOM, alkoholismen. Så jag ska inte skälla eller klaga, han är helt oskyldig. Gråter jag så gör jag det enbart för att straffa honom. Jag är elak och han är det synd om.

Tack Berra, har läst mycket från dig. Du är ett föredömme och jag är glad för din och frugans skull.
Kram

Stingo
tors, 2014-12-25 - 22:38

För att citera Lennart Hellsing (fritt ur minnet)

Sju fikon föll från fikonträt
det första föll på knä och grät
det andra föll till föga för en apa på ett bamburör
det tredje höll sig kvar med list, men föll på eget grepp till sist
det fjärde föll och sade då, jag föll för att det föll sig så
det femte föll på den idén att söka stå på egna ben
det sjätte föll för kung och land
det sjunde föll i Ahmeds hand

och Ahmed sade "gudskelov att det var här jag låg och sov"
------
Jag upplever att jag är det fjärde fikonet. "Jag föll för att det föll sig så". Det fanns aldrig någon speciell orsak. Jo, jag har genen, men därutöver blev det bara så. Jag drack ibland..., så drack jag mera... och medan oron växte, växte också alkoholens grepp... Som de säger om grodan som simmar i en kastrull. Om man hettar upp vattnet tillräckligt långsamt, så hoppar den aldrig ur.

Naturligtvis finns det en massa bakgrundsfaktorer, som har påverkat och inverkat. Men nej, inte skulle jag säga att någon av dem är orsaken till att jag drack.

Nu tänkte jag då bli fikon nummer fem "det femte föll med den idén, att söka stå på egna ben" ;)

Berra
tis, 2014-12-30 - 00:26

...på det tvåtusenfjortonde året...
Kanske ett av de mest händelserika i mitt liv, eller?
Mitt nästkommande år ska bli ett av de mest intressanta hittills. ..
Det mesta har nog hänt i mitt medvetande, att vara närvarande, att vara mitt i livet, inte längta tillbaka till något, inte längta framåt för mycket, utan att vara där jag precis är...
Att leva med tillförsikt. ...

Eller som 100-åringen sade, livet är som det är, och blir som det blir.

Är mellandagsledig och gör som jag har skrivit så många gånger förut på forumet, städar det där j-vla garaget, det verkar som det grisar ner sig självt.
Nejdå jag vet vem som grisar ner det, det är ju jag till 80%, sommarens husmålande och tvättstugans renovering har satt sina spår.
Fick en ny verktygsväska av barnen i julklapp efter det att de hade sett min röra med verktyg i tvättstugan.
Men jag hade inga verktyg kvar att lägga i den, de låg i röran i garaget, var tvungen att köpa en ny vinkelhake i höstas då jag inte fann den förra, nu hittade jag tre...
Tre meter hylla rasade ner efter jag hade lagt upp för mycket grejer på den, så jag måste SLÄNGA saker också, suck!
Gamla färgpytsar med stenhård färg i, inget att ha...
"Bra-att-ha-prylar", sladdstumpar med kontakter till gamla stereon som är 30 år gammal, en sony-freestyle som jag har sparat av nostalgiska skäl, eller för att den kostade så mycket pengar just då..?
Måste lära mig att inte leva i det förgångna, kassettbandet är dött sedan länge tillbaka, men det var en avgörande teknikpryl då...
Ingen ungdom idag vet hur man räddade ett kassettband med en sexkantig blyertspenna.
Lite glad över att jag har fått genomlevt det, jodå jag testade mormor & morfars gamla stenkakor också, 78 varvare, mp3 blev jag aldrig bra på, men var duktig på rullbandare och att använda både vhs' en och cd-spelaren som musikmedia, vinylsvarven's sista pickup'er åkte i sopen just idag också.
Allt heter idag Spotify, och glad är jag för det, finns ingen cd-hylle-vägg i världen som kan rymma all denna musik.

Tänker inte avlägga några nyårslöften i år, har funderat på att fimpa rökandet, men vet inte hur stark motivationen är för detta.
Vill inte utlova något i förhand som jag inte har förmåga att kunna hålla.
Men röklukten i kläderna och ansiktet börjar bli jobbigt, hetsen över att alltid ha tillräckligt med röka hemma är också ett problem, liksom utgifterna.
Känner ett obehagligt tryck över bröstet och vet att åldern börjar ta ut sin rätt, man är inte ung och odödlig längre.
Dieten sprack ordentligt under julen, har backat minst ett halvår, men den kanske är lättare att återhämta när det gick så snabbt upp i vikt.

Har investerat i en flaska bubbel som är alkoholfri allaredan, vet att mitt nyår kommer som mina senaste nyår fortsätta vara nyktert, där känner jag ingen tvekan längre.
Nyårshetsen verkar vara större i media än hur vi tänker fira den, lugnt och stilla med våra bästa vänner...

Båda fötterna på jorden och inte rida på för höga hästar där fallet kan göra ont blir mina ledord inför 2015.
Det gäller att leva livet när det finns och inte försöka ändra på det i efterhand.
Genom att inte skapa ånger så finns det heller inget att ångra, det blir som det blir.

Må nästa år bli mitt bästa år hittills, bara jag kan införliva det, hoppas det blir det för er andra också.

Höjer mitt smala glas på fot, tittar på de pärlande bubblorna och utbringar en skål för det som har gått och komma skall, inget sagt om att innehållet innehåller något med alkohol i.
De som känner mig vet, de andra behöver heller inget veta, det blir enklast så...
Att de tar det för givet att man ska bli berusad på glasets innehåll, det är ju deras problem.
Mitt liv, mina val...

Berra

PP
tors, 2015-01-01 - 13:57

Som alltid inspirerande Berra! Nu när den värsta dyngan med alkoholen är bortstädad ur det pågående livet, ska jag följa ditt exempel och fortsätta rensa ut med annan dynga
som åren i dyngan förorsakat. En bra tanke är att börja i garaget. Tomburkarna är sedan länge redan borta, men det finns fortfarande ett och annat kvar...
Skulle inte ens förvåna mig om det dyker upp någon undangömd dricka. Kan inte låta bli att småle när jag tänker på turerna jag tog dig för att fylla på, så att drickandet under jul och nyårshelgen vid matbordet skulle framstå som normalt ;-)

Men då var då. Nu är nu!

//PP

Berra
tors, 2015-01-01 - 14:32

Idag har vi en hemsk baksmälla, hela familjen har tryckt i mig en huvudvärkstablett och sitter med myspysdräkten i soffan.
Det är lugnt och avslaget, ingen ruschar på det minsta....
Konstigt nog så hade vi planerat detta, vi skulle vara "bakis" idag, bara softa så mycket det går..

Men vi lider nog mest av sömnbrist och möjligen kommande förkylningar, det värker lite överallt i en ledbruten kropp.
Svärsonen har varit här med flunsan i snart en vecka, och börjar så sakteliga återhämta sig, och vi bara väntar på nästa offer...

Gårdagen blev himla lugn, ingen drack speciellt mycket 2-3 glas vin och något glas skumpa, fruktansvärt nyktert ...och tråkigt...och alldeles ....underbart.
Det var nog jag som drack mest vin, en halva vitt, 2/3 rött och en cider och fyra glas Pommac i magnumbutelj, allt fritt från minsta lilla alkohol.
Vi hade ena delen av ungdomsmassan med oss, grabben hade laddat ordentligt för nyårsparty på annan ort, nya fina kläder, smycken, ölbong och andra dryckesspel, fickplunta osv.
Frugan hade förväntat sig värsta röjet och söndersupen grabb hemåt, men han hade skött det exemplariskt och skramlade med nycklarna i ytterdörren kl 4 på morgonen,
Det var JAG som hade legat vaken och väntat på honom, inte frugan.
Dottern skämtade om att han var ute för att införskaffa en ny familjemedlem, och förhoppningsfull var ju jag, men han kniper som en mussla, tänk om han heter Göran och är 42 år?

Nähepp den här dagen har börjat bra precis som alla andra nyårsdagar brukar börja, det längsta vi kan sträcka oss till är att orka lyfta luren för att beställa en pizza eller fem..
Ingen Ivanhoe för jag är inte bakis på riktigt, och vet ni?, .....har inte rökt sedan nyårsgarren runt tolvslaget igår, hoppas hoppas....

Ojdå, nu kommer grannarna in med en sockerkaka, de förväntar sig att vi sparkar igång kaffehurran. ...
Måste lägga på som om jag skulle ha sagt om jag pratade i telefon just nu, men vi hörs. ..

Mors!, och fortsatt god fortsättning på det nya året!

Berra

Mic99
tors, 2015-01-01 - 16:02

Tack för att du fortfarande skriver här Berra! Betyder mycket för mig och säkert för många andra. Önskar att jag en dag lyckas fullt ut och blir helvit som du..tyvärr blev det inte så för mig igår.. ingen katastrof denna gången men ångesten finns där..baksmällan också...

Hur som helst.. du inspirerar..mer än du tror. Tack igen och ha det gott!

/Mic

Berra
fre, 2015-01-02 - 02:29

Lägg inte all energi på misslyckanden, utan på de framsteg du tar varje gång du lyckas överlista dina vanor att ta till alkoholen.
En gång av fem t.ex, är en 20% förbättring, men vi alla har en förmåga att bara vilja se det som är dåligt, det undergräver vårat självförtroende.
Den svenska jantelagen säger oss att vi inte är bättre än andra, men vi får vara hur mycket sämre än alla andra, vi får vara riktigt dåliga, det är helt okey, eller?
Okey låt oss säga att vi inte är bättre än någon annan alls, men vi får vara annorlunda, vi får vara allergiker, intoleranta och sjuka, det är okey, eller?
T.om så att vi kan snika åt oss lite medlidande, tyck synd om oss, snälla!
Men hur sjuka får vi vara, bryta benet, dålig rygg, psoriasis, osv...
Men det är inte okey att vara en dålig människa pga av dålig karaktär, som att röka, eller dricka för mycket, eller t.om av psykisk ohälsa, det är väl bara att sluta sjåpa sig, eller?
Nej, det ligger otroligt mycket i hur andra medmänniskor ser på oss, och vi är rädda för att sticka ut, att utmärka sig på något sätt...
Nejdå gör inget extra besvär för mig, jag är visserligen vegetarian men ska göra ett undantag just idag när du har fixat en sådan fin rådjursadel.
Händer knappast idag, eller hur, vegetarianen har antagligen redan annonserat ut detta i förväg, eller nöjer sig med det som finns runtomkring köttet.
Varför skulle inte en nykterist kunna göra detsamma, utan att behöva gå i svaromål, jag är nykterist pga av.....personliga skäl, (vilket underförstått betyder att det har du inget att göra med..).
Man skulle kunna kontra med att att jag har hört att du inte har oralsex med din fru längre, hur kommer det sig?
Vaddå en personlig fråga, vad tror du då min nykterhet är då?
För ett 20-tal år sedan ställdes liknande frågor till homosexuella, hur har ni sex egentligen?
Nu tror jag att de flesta kan fantasiera ihop detta själva, och behöver inte ställa dessa förnärmande frågor, men ändå fortsatte de...
När frågan studsade tillbaka så blev den första frågeställaren förnärmad, vadå precis som vanligt, som alla andra...
Ja, precis som alla andra...svarade den homosexuella.

Men med alkoholen är det på ett annat sätt, ett djupt inrotat synsätt om att dricka sig berusad är en sorts kutym i Sverige.
Med rökningen är det inte så...längre, vad tog det?, 30 år och sedan är det förbjudet på allmänna platser.
Nu är ju rökningen en långsam död, för vissa, alkoholen kan vara dödlig i ett plötsligt knivslagsmål helt utan förvarning, man behöver ju inte ens ha druckigt själv.
Det räcker ju bara att man är på fel plats på fel tidpunkt, en rattfylla en söndagsmorgon när man skjutsar ungarna till träningen, tjopp så är man utraderad.
Nej det finns inga särskilda skäl som undantager en ifrån skyldigheter när man har druckigt, lika skyldig som om man varit nykter, t.om värre eftersom man har tappat omdömet och utsatt andra för fara.

Och vi tappar omdömet av alkoholen, nästan alltid, gör nya och värre saker för varje gång, det eskalerar precis som mängderna av alkoholen, och ångesten blir värre för varje gång vi försöker glömma det vi gjorde förra gången.
En alkoholens giftorm som biter sig själv i svansen, det snurrar bara runt och kommer i allt högre hastighet tills vi släpper ansvaret och låter att fortgå utan kontroll.

Och visst PP, det hjälper att "städa" ut det gamla, man slänger lite av det gamla jag och får en liten nystart av det nya jaget.
Att återgå till det gamla dryckessättet vore som om jag köpte tillbaka min gamla bil för nypriset, den var ju både rostig och trasig redan då, varför skulle jag vilja ha tillbaka den?
Nejdå, livet går framåt, det går inte att hindra utvecklingen, men man kan.....styra den i rätt riktning...
Jag kör på ett sidospår som heter nykterheten, den går parallellt med motorvägen, men vem f-n vill sitta i dessa ångestköer, det är väldigt ryckigt på den breda vägen.

Berra

Berra
mån, 2015-01-05 - 01:44

Känner en viss inre säkerhet och befrielse, och framförallt en ökad styrka.
Känner igen såväl känslo-rycken ifrån alkoholen, hur vanorna poppar upp i små minnesbitar.

Nu är det dags att gå ut med soporna, passa på och röka nu...!
Tio steg till bilen, du hinner ta fyra varmbloss, man vet aldrig när nästa tillfälle ges, passa på och rök nu!
Lika bra att dra några bloss nu, är i och för sig inte röksugen just nu, men kunde ju ha varit...
En kvar i paketet, lika bra att röka upp den så att jag kan öppna ett nytt fräscht paket...
Fimpar?, är de luktar bara illa, rök upp dem också...
Kommer inte kunna röka på ett par timmar snart, lika bra att dra några säkerhetsbloss.
Det finns alltid pengar kvar till att kunna köpa ett paket röka till, konstigt!
Planerar så att det alltid finns cigg till nästa dag, eller en hel helg.
Det finns alltid minst tre tändare inom räckhåll....
Finns det inte anledning till att ta ett bloss, så kan jag alltid skapa ett...
Jag har tråkigt, vad ska jag göra?, röka javisst.
Hmm, måste fundera ett tag, koncentrerar mig med en cigg vetja!

Osv osv, lite granna samma regler som gäller för en person som är beroende av alkoholen.

Fem dagar rökfri, tankarna faller allt mer sällan på ryggmärgsreaktionerna på att röka, javisstja hade glömt, jag hade ju slutat, eller i alla fall gjort ett uppehåll.
Ena ordet känns mindre resolut än det andra, öppnar en bakdörr om jag absolut måste...
Nu hänger det bara på viljan, den egna fria viljan, eller är den fortfarande fri?

Nyduschad och det luktar inte sur villabrand om mig längre, inte om ansiktet och inte om kläderna eller ens fingrarna.
Frihet?, javisst!

Så var det bara en sak till, att låta den härliga känslan få leva kvar inom mig och att aldrig glömma bort att vanan och beroendet är ibland starkare än samvetet.
Då måste jag stå upp för mig själv igen, stötta och hjälpa en självkänsla som fått svallningar.

Rökfri, men inte nikotinfri, same same, men ändå inte.
Snuset tar jag när jag känner mig motiverad för den, en sak i taget.

Berra

Stingo
mån, 2015-01-05 - 07:35

Lycka till med rökfriheten. Det som starkast motiverade mig att sluta (för 20 år sedan) var att jag såg hur samhället började klämma åt rökare allt värre. Såg framför mig en värd där man inte ens skulle få röka på restaurang! Inte bra att vara rökare i en värd där man inte kan ta en cigg med kaffet eller groggen ;-).

Berra
mån, 2015-01-12 - 00:43

...stressad över att det inte blir som man har planerat....
Men sedan, när man har tänkt efter, så gör det faktiskt inte så himla mycket...
Det blev bra ändå, eller kanske t.om bättre?

Min tanke var att fortsätta med röjningen i garaget, värmen har stått på sedan länge, men har det hänt något då, nej knappast.
Jag borde ha varit irriterad när det inte går som jag har planerat, det släpar efter i min kalender.
Men det har varit bissy med allt annat, födelsedagar, middagar och allt annat måsten som har kommit helt oplanerat i vår väg.
Det hände andra grejer, vi tokröjde inomhus istället, såg ut som en bombnedslag, förrådet under trappen, städskåpet osv.
Höll på med rensning av medicinskåpet i fyra dagar, halva matbordet var fullt med mediciner, plåster, salvor etc, jag fick ta lite då och då när jag fick tid.
När jag var klar så kunde jag fimpa mer ån hälften, de var helt enkelt för gamla.
Och sedan idag så julade vi av, ut med granen, packa ner alla små tomtar och annat pynt i sina kartonger, körde iväg sådant som skulle till sopen, en hel bil full igen.
Så just idag, för bara några timmar sedan fick vi bort allt bröte inomhus, inga kartonger, inga småprylar, inga dammsugare som stod framme.
Vi kunde laga käk på en ren diskbänk utan att behöva kryssa runt bland en massa grejer på golvet, inga stickiga granbarr under fötterna.
Dammråttorna i hörnen var borta, tvättmaskinen tvättade upp det sista av julhandukar, julgardiner, juldukar och julsängkläder.
Vi satte oss i soffan för att äntligen kunna sitta ner en stund och ta igen oss, och vi bara myste, f-n vad skönt, och vad rent och fräscht det kändes.
Jo jag har förvisso garaget kvar, det sitter som en finne i röven och bara växer sig större, men det känns som om den för alltid kommer att bli nedprioriterad.
Men det gör egentligen ingenting, vi har röjt undan en massa andra gamla enerverande ting som bara har samlat sig på hög, fyra fulla bilar har vi kört iväg med sopor sedan jul.
Man tar bort lite av sitt gamla jag och får lite av en nystart.
Idag åkte allt som hade med ölbryggning och vinsättning iväg också, en gammal hobby jag hade för 15-20 år sedan, det blev aldrig sådär bra som köpegrejorna, men såg det som en utmaning att försöka få det så bra som möjligt, mycket slit och i och för sig billigare än att handla drickat.
Men det är en del av mig som är passé och har inget som helst intresse kvar, det där med alkoholen är ju överreklamerat.
I en damejeanne i garaget stod det 21 liter vin som stått i över tio år, nu först hade det fått en fin färg och en vuxen doft.
Den kluckade fint i golvbrunnen innan den hamnade i icke brännbart containern.
Hade jag mina doubts?, nej inte det minsta, den minsta skadan gjorde den när jag hällde ut den i avloppet.
Tänkte på allt jobb jag hade lagt ner på den när den tillverkades, men vilket arbete hade den inte skapat med all ångest istället.
Det blev "billigast" för mig att hälla ut den och slänga bort den, det är ett avslutat kapitel för min del.

Man får göra sina uppoffringar och vägval genom hela livet, de nya valen görs på tidigare erfarenheter.
Känns det bra då, ja fantastiskt egentligen, nu behöver jag inte fundera på vad jag skulle ha gjort med den, dessutom fått en halv kvadrat fri i garaget att fylla med nya grejor som jag kan kasta bort om sådär 20 år i framtiden.
Så jag har skapat ett "hål" som jag kan fylla med något nytt, dock kommer inte alkoholen att ha något med det att göra.
Det är en utveckling i sig, och det viktigaste är att inte upprepa samma dåliga erfarenheter ännu en gång, utan om möjligt bara skaffa sig nya.
Bäst vore väl om jag bara kunde få uppleva de bra erfarenheterna, men de vet jag ännu ingenting om, så sökandet fortsätter genom livet.

Man sätter upp mål och delmål, det blir aldrig riktigt som man hade tänkt sig, men det behöver inte bli dåligt för det...
Jag lever och mår bra, det borde väl ha varit ett mål om något, men det tänkte man väl aldrig på, eller?

Fortfarande rökfri på det nya året, suget sitter i, men jag har lärt mig av alkoholen hur man överlistar sugena.
Jag tänker mig förbi suget och rusar genom tiden istället för att stanna upp i det och fastna, om och om igen...
Gott vore det att få falla tillbaka, men vore det inte godare att få leva vidare istället, utan ångest och förhoppningsvis lungcancer...
Det kanske är redan försent, men jag gav aldrig upp hoppet om en förändring i alla fall...
Framtiden får utvisa, och den vet jag ingenting om, istället för att oroa mig så hänger jag med i den...

Mors!
Berra

Berra
sön, 2015-01-18 - 02:19

...eller i himmelriket!

.???

Jo det är faktiskt så att det är jag som väljer själv, himmel eller helvete.
Faller jag till föga för alkoholen så kan det bara gå åt ett håll, hissen går neråt till helvetet och hisslinan har formligen....gått av...
Fallet är hejdlöst, bottenlöst och accelererande...i ett kavt hav av efterföljande ångest
Men....jag kan göra skillnad, i varje stund kan förändra situationen genom att....inte förändra situationen.

Att låta avhållsamheten från alkoholen påverka mig, att ta ett aktivt avstånd, nähepp!, det där med att dricka är inget för mig.
Jo alltså dricka kan jag ju göra, men inget med alkohol i, och inte heller låta mig luras till att tro att jag kan dricka lite, bara lite?
Nej, jag är inte en sådan typ, min hjärna försöker ideligen övertala mig att just nu, just idag klarar du av att hantera ett par glas...
Men jag är inte en sådan, allt med enbart lite alkohol i är som att dra sprinten ur dammluckorna, som ostbiten på råttefällan, pang det bara smäller till, och det är redan försent.

Så vad gör jag då, accepterar mitt läge, eller går med ständigt vita knogar i byxfickorna, biter ihop och lider?
Till slut orkar man inte så där statiskt hålla händerna spända, utan tappar orken, med händerna kvar i byxfickorna låter jag armbågarna röja vägen för mig, flytta på dig.

Näpp, ge upp har blivit min melodi, ge upp och kapitulera inför alkoholen, den är för mig alldeles för stark, har inte en chans att kunna tygla den, jag är allergisk mot den.
Det finns för mig andra alternativ, det gäller för mig att vilja och orka se dem som just...ett alternativ...
Jag kan dricka vatten istället tänker man som en martyr, eller helt enkelt skita i det, kanske skita i att följa med ut på en barrunda helt och hållet.
Så blev det bättre av det då, man avsocialsierar sig istället, innesluter sig i sin egna lilla bubbla, låt mig va'!

Ju mer man frontar sin rädsla desto mindre blir den, på't igen bara, ge aldrig upp, nästa gång funkar det säkerligen.
Jag är ingen quitter, är det någon jag ska stå upp så är det för mig själv, vem skall annars göra det, mamma?
Den dagen jag tar ansvar för hela mitt jag, alla dagar i veckan, alla klockslag, utan luckor...minnesluckor, då blir jag starkare, för var dag, helg såväl som vardag.

Vi har haft fest eller varit på fest, på pub'ar eller restauranger nästan varje helg nu, och det är inget problem längre...
Jag drar mig inte för att skälla ut bartendern om han inte har någon alkoholfri öl, det SKA man ha som en krog md fullständiga rättigheter, rättigheten att kunna dricka som andra men med den stora skillnaden att man inte ska blir påverkad och full, hallå jag har bilen runt hörnet och jag tänker inte dricka vare sig Ramlösa, Loka eller Cola till maten, hör du det?

Att våga ställa krav på både sig själv och andra är en bra början, att våga börja på något nytt, se skillnaden, märka skillnaden, känna skillnaden.
Jag finns här och nu, inte då, sen eller i framtiden, utan nu, och det är här jag kan göra skillnaden, inget att skylla på utan bara att se verkligheten.

Jag har valt att leva ett liv som jag har råd med, inte ekonomiskt utan emotionellt, ångestfritt.

Idag har jag och min familj haft en fantastisk dag, vi har gjort saker tillsammans som vi aldrig har gjort tidigare, och bara myst.
Ligger i sängen, klockan har passerat två på natten och tänker....jag är lyckligt lottad som har allt det hära och som har kunnat uppleva allt detta under dagen.
Hade jag druckigt igår hade jag knappast fått uppleva detsamma, utan bara fått vänslas med ånger och bakfylla.

Det känns så konstig men jag sitter med makten i handen, makt att I detta nu kan jag bestämma hur jag kommer att må under morgondagen.
Makten att kunna avstå ifrån fyllan, det borde ju vara ganska så enkelt egentligen, så självklart...
Men inte för alla människor, allra helst inte för de som har en beroendepersonlighet.

Men när de inser att de är det, så brukar det gå lättare...
Alkohiolist, javisst, men inte maktlös för det...

Idag är det JAG som bestämmer, hur jag ska må under morgondagen, eller åtminstone bädda för en bra morgondag.
Hur livet kommer att te' sig för mig vet jag egentligen inte så mycket om, men jag gav den det bästa av mina förutsättningar..

Lev! ,och lev väl!

Mors Berra

PS, fortfarande helt rökfri sedan nyår, röksuget faller allt mer i glömska. D.S

Fenix
sön, 2015-01-18 - 08:04

till rökfriheten!! Det var ju vad som fattades dig när det gäller tvångsberoenden. Så härligt att läsa vad du skriver, precis som jag känner själv just nu. Senaste veckan har jag känt just att jag inte vill dricka, det är helt värdelöst vid minsta granskning. Alla alternativ är bättre, även dagar som inte är toppen. Välja rätt efter mina förutsättningar är framtiden, och mina förutsättningar är precis som du beskriver ovan. Dricker jag blir det omedelbart djäkligt mkt sämre i alla avseenden. Jag väljer nu att se sanningen i vitögat, jag kan inte dricka kontrollerat och då finns bara alternativet att låta bli om mitt liv ska vara bra.

mod60
sön, 2015-01-18 - 10:25

hej jag har nu varit nykter i 21 dagar ;) och det känns kanon. Du vet ju....
Jag blir väldigt glad och inspirerad av att läsa din tråd Berra. Ja av allas kommentarer egentligen.
Du är stark, insiktsfull och har gjort det bästa valet man kan göra. Dina rader träffar mig rakt i hjärtat. Vi som börjat vår väg mot nykterheten behöver läsa om er som kommit längre i er kamp mot A. För mig är det en stor inspiration i att fortsätta vara nykter. Framförallt hur livet med familj och vänner förändras gör mig oerhört tacksam. //mod

Berra
mån, 2015-01-26 - 01:15

Var den bra eller dålig, i ett rolighetspersketiv eller ur ett nyttighetsperspektiv?
Allting är inte roligt i en jämförelse, det finns alltid de som har haft det roligare.

Men hur många har haft en helg med alla sina sinnen i lag, och kännt att detta....var en bra helg?

Jag har...

Och vad är hemligheten, att inte sätta för höga förväntningar, utan att leva kvar i varje händelse, jag upplever detta just nu, därför att.......?
Kanske är svaret så enkelt att jag just....upplever det och inte befinner mig någon annanstans.
Jag är här och jag är nykter därför att....jag vill det, och kanske mest stolt över att jag KAN det, inte måste det.

Vi var under gårdagen på ett dop med några gamla vänner som vi umgicks med för 20-25 år sedan, deras dotter hade nu föryngrat sig.
Vi var alldeles för uppklädda med våra kostymer, hamnade i hörnet för gamla måste-bjuda-in-gamlingarna, kände oss helt off.
Dresskoden var möjligen kavaj med slitna jeans, blekt eller färgat svart hår i en slarvigt uppsatt svans, både för killar och tjejer.
De var taggade över hela kroppen och hade sina örhängen i näsor, kinder och ögonbryn.
Vår gamla vän stank gammal fylla och beklagade sig över att hon hade fått gått upp i ottan för att göra i ordning kaffelokalen, det var kl 10!
Smålog lite för mig själv och tänkte, här hade ingenting förändrats, full rulle på helgerna, supa bakfull, supa bakfull.
Skillnaden är att det syntes så väl på henne, hon var helt tydligt märkt av sitt leverne, sliten men försökte hålla en god min och en falsk fasad.
Det finns inget spackel i världen du kan täcka dina fåror och mörka ögonhålor, hyn är söndersolad av alla dina fyllsomningar i solstolarna på charterresorna genom livet.
Kände bara att vi inte spelade i samma division längre, vi hade på något sätt accepterat våran ålder och ville inte försöka hålla krampaktigt kvar i ungdomslivet på samma sätt som hon och hennes nyblivna kompisar.
Hennes x fanns med bland dopgästerna, far till hennes dotter, minns bara hur deras lägenhet brukade se ut på söndagsförmiddagarna när vi umgicks.
Det bar spår av slagsmål, utslagna glas, hål i dörrar och gipsväggar, hemskt hur de kunde låta alkoholen driva dem till vansinne.
Ja de levde ett starkt känsloliv, kort och intensivt.

Nu sitter man med gamla uvarna nästan lite på undantag ifrån ungdomarna, men det kändes ändå bra, livet har lugnat ner sig och vi kände oss ändå som de stora vinnarna.
Vi åkte hem och brallade på en jättefin middag hela familjen, slappade slött i soffan och tyckte nog att det kändes bra för att vara en vanlig lördagskväll.
Inga sightseeingturer med nattbussen, inga överraskande krognotor, ingen säng som snurrade runt, utan bara en skön säng att sakta törna in i.

Idag tog vi och åkte till ett katthem som hade öppet hus, ett bra sätt för mig att få gosa av mig på lite katter, frugan hade inte hjärta att vilja tjata på mig att åka hem utan lät mig få ta den den tid jag behövde.

Så skulle någon fråga mig hur min helg har varit, så blir det tipp-topp.
Frågade de mig sedan varför, så skulle jag nog inte berätta om innehållet, utan jag skulle nog säga att jag hade den under kontroll hela tiden, att jag var med hela tiden, att jag njöt av att få var med de jag älskar allra mest, och att jag gjorde saker som jag gillar att göra...
Det är vad som ger livet ett substantiellt innehåll, inte fylla med en massa fylla, det känns som stoppningen i en nallebjörn, mjuk och gosig på utsidan, fylld med ingenting på insidan utan bara något som tar en en massa luft i anspråk.

Det var min helg, inget att skryta med på fikarasten på jobbet, men för mig var den viktigt, och alla behöver inte fatta vad det var som var så viktigt.
Huvudsaken var att den blev det för mig.

Det är något som nykterheten har gemensamt med alkoholen, den är självisk, men på ett helt annat plan, ja t.om på en helt annan planet.

Berra on the move...