av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tors, 2014-09-04 - 00:56

...är ibland svårt, man hamnar lätt tillbaka till det som känns som vanligt, den dagliga rutinen.
Samma sak är det med tankarna, att inte falla tillbaka i något som man vet....inte är bra för en.
När man inte vet vad man ska göra, så gör man det man brukar göra, allt är som vanligt och det finns ingen osäkerhet kvar.

Det var det farliga med drickandet, allt var så hårt förknippat med drickandet, när man inte vet vad man ska göra, går det alltid att knäppa en bira tills dess man vet.
Och med berusningen kommer också den lättande känslan att allt verkar vara bra, den drogen lurar verkligen hjärnan.
Farlig kan den också vara då man kan istället gå ifrån glad till ledsen, sentimental, arg och våldsam.
Då blev det fel med den tilltänkta glädjedrycken, men man slutar inte att praktisera den i alla fall.
Man faller tillbaka till det som känns tryggt, berusningen om än i små doser.

När man avbryter sitt drickande så märkte åtminstone jag att hjärnan var kvar i sitt dryckestillstånd,
Det här hade varit ett utmärkt dryckestillfälle, och den här, och den...
Och då kännas det som om man snavar på sig själv, hur kommer det sig att tillfällena inte förändras men rent praktiskt går de inte att genomföra?

Då blir man till början lite låg, och tycker genast väldigt synd om dig själv, stackars mig som inte kan dricka...
..eller kan och kan, klart jag kan, men kan inte hantera den, rent fysiskt är det inga problem, men i huvudet....
När det bara slår slint varje gång, och man envisas med att fortsätta pröva, det är en farlig situation.

Beroendet har varit det jag har slagits mest med, hur tankarna så lått faller tillbaka till det trygga drickandet.
Att förändra tänket och finna andra substitut för mental tillfredställelse det var ännu svårare.
Belöningssystemet var tänjt åt fel håll, och det sa bara inte fjong så var det tillbaka till vad det var.

Än idag kan jag känna små behagliga vågor springa igenom mitt medvetande vid tanken på alkoholen.
Men man minns bara de behagliga och lyckade fyllorna, och man fantiserar om att de kan bli ännu bättre.

De blir inte bättre, hjärnans sätt att tolka alkoholen har blivit helt fel, den är inlärd fel.
Därför tror jag inte att en beroendepersonlighet kan lära sig att dricka måttligt.
Det blir samma sak med spel, sex och shopping och god mat, för mycket är lagomt och det ökar hela tiden.

När man har lärt sig att lyssna på sin kropp och vad den egentligen vill, så förstår man sammanhanget bättre.
Kanske är man trött, hungrig, arg, ledsen och då återfaller den till gamla invanda tankar, en fylla kanske fixar det här?
Nej, det gör ju den inte, man kanske tillfälligt blockerar bort känslan, men den finns kvar.
Så vad händer, man förskjuter känslan eller bedövar den för en stund, kanske har den förvärrats efteråt?
Eller som jag också upptäckte, alkoholen förstärker känslan, man blir tröttare, argare än vad man var innan.

Alkoholen hjälper inte, inte nu inte sen, även om det känns så bara om så för en liten liten stund.

Ibland kör jag slut på min kropp och den behöver återhämtning, inte en fylla, då gör jag sådant som den mår bra av.
Ibland slappar i soffan, eller tar mig en svampjakt eller något annat som triggar min nyfikenhet.
Blir jag arg så försöker jag fokusera på anledningen, inte på att jag är arg och uppriven, och vad kan jag göra åt det.
Kan jag inte det så blir sinnesrobönen ev väldigt bra lösning, släpp det och gå vidare.
Hjärnan har en väldig förmåga att vilja straffa en på något konstigt sätt, självdestruktivt.

Att lyssna på min kropp och försöka tyda dess signaler har blivit än viktigare idag.
Karriär och pengar kanske inte är det viktigaste i en stressad storstad, allt behöver inte vara supereffektiv längre.
Kanske barn och familj är viktigare, djur och natur som man har undertryckt under så lång tid.
Att ta upp en gammal syssla, eller varför inte skaffa sig en ny, ta tiden ifrån drickandet...

Fundera lite...vad är det viktigaste i mitt liv nu?
Att lägga hjärnan i bokhyllan marinerad med alkohol och låta kroppen gå bananas känns inte som det rätta längre.
Om jag vill leva så vill jag nog också uppleva, inte flyktigt fara förbi i ett drömmoln.

Det är inte okey med att dricka alkoholen längre, inte för mig.
Förändringen i förändringen blev att jag dammade av anledningarna till mitt drickande, inte bara en acceptans.

Berra

Ebba
tors, 2014-09-04 - 06:08

Jag fick faktiskt tårar i ögonen nu. Det är morgon, jag lever i det där du beskriver och så läser jag här vad du har skrivit. Hungrig? Trött? Ledsen? Det är verkligen så. Jag älskade min napp när jag var liten, så som alla barn med napp. Jag tänker att nappen kanske inte var bra. Den skulle snabbt bota och mota bort "känslor" istället för att rida ut stormen... Nu är jag i alla känslor och inser att tillstånd går över. Som väder. Förändras. Håll ut. Stormen ger sig.

Tårarna nu var bara för att forumet är en sådan vacker plats. Att vi hittar hit av en anledning och hjälper varandra. Tack Berra.

/Ebba

Berra
tors, 2014-09-04 - 23:13

..ser siluetterna av mina tår framför tv-bilden...
Det är valdebatt på TV'n, och jag blir så trött på deras trätande, smutskasta varandra är de bra på.
Och inget de valfläskar med kommer de någonsin att infria, varför ska man överhuvudet lyssna på den smörjan.
Ideologierna har gått in i varandra så det är nog ganska så marginella skillnader mellan blocken, ingen skulle ändå vilja eller hinna göra något radikalt på en mandatperiod.
Så det känns rätt så värdelöst, jag tänker nog rösta men kommer nog att spela tärning i valbåset...
Kanske på centern för jag tycker att hon är så snygg, är helt knäsvag inför rödhåriga tjejer.

Här hemma har vi börjat boka upp vinterns föreställningar på teatrar och musikaler, hittills fyra-fem bokade.
Min absoluta favorit är Umbilical Brothers, två australienska killar som knappt pratar utan bara gör ljud med munnen,
De talar till oss utan att använda ord, fantastiska och fantasieggande sinnesintryck förmedlade med ...kroppsrörelser och ljud.
Kolla gärna på tuben, finns massor av små inslag!

Kräftskivan med jobbet blev förresten hellyckad, 75 man med riktigt lyxig mat och svenska kräftor, ordnade med trubadur osv.
Ingen större fylla utan på en ganska lagom nivå, det var ju arbetsdag dagen efter...
Fick många uppskattade tack dagarna efter, men vi var många som ställde upp och fixade både före och efter, välordnat var det.
1/3 av allt dricka var faktiskt alkoholfritt vilket gjorde att många kunde festa och ändå ta bilen hem, eller skjutsa varandra.
Tycker mig kunna se en liten förändring om utbudet förändras, så förändras både antalet deltagande och dryckessättet.
Tänk på det, ca 1/4-1/3 av dryckerna ska vara alkoholfria och av samma höga kvalitet som det med alkohol (lika dyra).
Åtgången var faktiskt likvärdig för båda alternativen.

Imorgon är det fredag, äntligen helg efter en ryckvis stressig vecka.
Skönt det ska bli att slippa stressen med att planera när man ska dricka alkoholen, inhandlas osv...
Man kan ta det lugnt, försöker locka med oss grabben ut till stugan, då kommer ungarna med i andra stugan också.
Det blir alltid roligare om vi är flera, kanske ska ta med grabben ut med båten och kasta några drag, det ska ju bli fint väder.
Det var ett tag sedan vi åt grillat, så den måste vi bralla på med, rödvin tja kanske om jag har något kvar därute, men det måste vara alkoholfritt.
Annars funkar det med något annat gott, det är ju smaken som avgör, inte alkoholhalten och berusningen, den luringen har jag överlistat.

Det känns bra, har fina förväntningar på helgen, men inte överdrivet höga, inget rajraj eller röjröj, utan fullständigt medvetande.
Vet också att jag kommer att gå ur helgen utan några större problem, det är en avstressande känsla.
Älskar fredagar, det är den bästa dagen på veckan, mest helg kvar efter jobbet slutar, det brukar också vara mer uppsluppet på jobbet.
Känner efter hur jag mår, och det är utan problem, alltså borde det vara bra, likgiltigheten betyder alltså att allt är okey.
En självklarhet som har kommit med den nyktra tiden, man reflekterar inte längre på den, allt är lugnt.
Jojokänslorna man hade förut är som bortblåsta, inte upp som en sol och ner som en pannkaka, utan stabilt framåt.

Det borde alltså bara kunna bli bättre, om man kände efter ordentligt, gör man det?

Berra

Berra
lör, 2014-09-06 - 21:50

Nä, skulle vilja ha skrivit aldrig, men det är ju inte sant, de är faktiskt få gånger som det inte blir som man hade tänkt sig.
Det sket sig med stugan, de blev sjuka i stugan bredvid och grabben vägrade hänga med.
Så vi cancellerade allting, eller inte?
Vi skulle ha gått upp tidigt för att åka iväg, men vaknade sent, visste inte vad vi skulle göra.
Helgerna är ju till för att vi ska kunna umgås i familjen, men dottern flög iväg till sin snubbe i andra landsändan,
En 17-årig grabb har det mycket roligare med sina kompisar, än sina skinntorra päron.
Jaha, började sparka igång fönstersugen och putsa fönsterna på baksidan, soppatorsk på den, ladda...
Frugan grinig för att det inte blev som vi hade bestämt, så på sena eftermiddagen drog vi i alla fall iväg efter att ha förmanat grabben om ingen ungdomsfest här hemma.

Handlade en massa vuxengodis i form av en jättelyxräkmacka med nästan ett halvkilo med räkor på,
Lite dyr och god morgonjuice, små j-vla ostar och en spännande hembakt limpa med massor av frön på.
Puttrade ut till ön med ekan i en strålande eftermiddagssol, satte oss i paviljongen med varsin tidning och filt.
Njöt så länge vi kunde för att utsvultna frossa i oss räkmackan nedsköljd med en lokalt tillverkad äppelmust,
grumlig men söt och god.
Solen blev glödgande röd när den glittrande steg ner i havet för att snabbt göra kvällen kall och lite ruggig, vi kröp ner ännu mer under filten.
Plockade fram en gammal leksak i form av en LEDprojektor och en bärbar TVmojäng så kollade vi på TV mot tältduken så länge batteriet höll i TV'n.
Sedan blev det alltför mörkt och kallt att sitta kvar ute, nu ligger vi med täckena i soffan inomhus istället, och jag tvingas se på frugans program i form av fångarna på fortet.

Blev det så tokigt då, nähejdå, det blev ju bra i alla fall, men inte som vi först hade tänkt oss, ensammast i världen?
Vi har haft närkontakt med naturen när en råbock kom skuttande helt förskräckt över vår uteplats, syrsor, jättegräshoppor (8 cm) och till sist en jättesöt fladdermus som vaknade dagtrött när vi drog isär tältduken för projektorn, jag ärväldigt nöjd i alla fall, det var någonting vi inte hade fått se i vår lilla förortsvilla en sömnig hösthelg i september.

Förresten, vi har köpt biljetter till standup'aren Mårten Andersson premiärklubb "Sober" på Södra Teatern i Sthlm den 26/9 en festkväll där det är helt alkoholfritt.
Det ska finnas lika fina drinkar som de som vanligtvis har alkohol i sig, ska bli riktigt intressant att i studiesyfte gå dit och se om svensken klarar av en nykter kväll i vuxet sällskap.
Jag vet att jag kommer att klara det, frågan är om alla andra kommer att kunna släppa loss ordentligt?
Har följt Mårten sedan han berättade om sitt erfarenhet med alkoholen i ett morgonprogram på TV4 för ett halvår sedan,
Han har liknande historia som jag, men är 10 år yngre, men jag har 6,5 års försprång, så vi är så otroligt lika i tänkandet, tror jag.

Vi syns där, ni som vågar utmana er själva, här är skillnaden att allt finns, förutom alkoholen och fyllan.
Så vill man ragga i baren, så får man göra det på riktigt, utan något som stärker självkänslan på syntetisk väg.
Mer verkligt och ärligare än så kan det nog inte bli.
Jag tycker mig se en svag men ökande intresse för att bryta den svenska alkoholromantiken, det poppar upp lite här och där.
Styrkan sitter inte i alkoholstyrkan, utan i modet att vara förutan den, och vara den men egentligen är.
Det spelas teater överallt i högmod, alkoholen heter dess regissör, har sett den för många gånger redan, tröttnat på den.

Halva helgen kvar, och jag lever i den, och mår bra, vad kan man mer begära?
Alkohol?, nah, rather shit my pants, over and over again, hey wait, that's what i'm doing when i'm drunk, right?

Berra

Ebba
lör, 2014-09-06 - 21:58

Det kommer nu sälja slut i ett nafs. Alla vi som läser dej här kommer gå dit för att DU ska dit. Risken finns :)
Tack igen (igen) för att du skriver här.

/Ebba

Berra
mån, 2014-09-08 - 00:15

..tänkte den tanken när man avslöjar vad man ska göra, det kanske kryllar av folk som spejar efter varandra.
Kan det där vara Ebba, kan han där...vara Berra, nä fel ålder, inte som vi hade förväntat oss...
Vi bygger upp bilder av varandra på forumet, tror dock att de inte stämmer ett dugg.
Lika lite som en film motsvarar boken, skillnaden var att i boken var det din fantasi, filmen serverar regissörens tolkning.

Men tanken kittlar, tänk om man ändå står där och glanar efter varandra...

Jag brukar vara helt öppen med vad jag skriver, kanske blir detta lite för mycket information för er alla...
Men jag bara måste berätta, ibland blir jag faktiskt rädd för mig själv, spökar jag?
Minns ni vad jag skrev som sista mening i förra inlägget?, eh klart ni minns det är ju bara att scrolla uppåt en bit.
Shit my pants, precis vad jag gjorde idag, hua...hur hemskt som helst, det var nog tio år sedan jag led av en magåkomma.
Men idag hände det, satt ihopkrupen under stugan och grävde med händerna i jorden i krypgrunden.
Trångt och jäklig, smutsigt och dammigt, men jag skulle få till avloppet till det nya tvätthandfatet, det var bara så.
Svetten rann och gjorde rena rännilar på min dammiga kropp, en rotjäkel var i vägen för avloppsröret.
Slet och högg med den lilla utrymmet jag hade med yxan, tog i med de sista krafterna jag kunde , och uops!
Det det var ingen vanlig fjärt, hejdade mig, svor och kröp ut ur krypgrunden.
Utanför stod frugan frågande och undrade vad som hände, högg du dig med yxen?
Nä jag är sketen svarade jag...
Ja nog ser jag att du är skitig och skulle behöva en dusch, men varför svor du?
Jag är inte bara sketen, jag är nersketen...
Va?
Jo jag sket ner mig när jag tog i så förbannat...
Va?, sket du på dig?
Jepp, och nu ska jag gå på muggen, och ta en dusch åtminstone på nederdelen...
På vägen till bastun fortsatte jag...vet du vad det värsta var?
Nä, berätta!
Jag förutspådde det här, på forumet...
Va?
Jag berättar mer när jag kommer tillbaka...
Efter en stund kom jag tillbaka, endast iförd en alldeles för kort och för skitig t-shirt.
Haha, du glömde en bit skrattade hon, typ hela överkroppen, men benen och snoppen är rena och vita i alla fall...
Jo, jag ska ju fortsätta gräva svarade jag...
Men berätta nu, vad var det du förutspådde?
Jo min sista rad på gårdagens inlägg på forumet var ...I rather shit My pants than get drunk...
Jaha sa hon, så du ska skita ner dig varje helg framöver?
Nä, men man blir ju lite skrajsen, hur kunde det ske dagen efter när det inte hade skett på åtminstone tio år?
Tur att du inte skrev att du skulle dö istället för att dricka tillade hon...
Jo svarade jag, hängde ett par ursköljda kalsonger på trappräcket, satte på mig ett par rena och fortsatte under huset.
Skrattade för mig själv när jag krälade runt i smutsen därunder, hejdu yxen, du har ett dåligt inflytande på mig sade jag tyst för mig själv.
Låt oss slutföra det här skit-jobbet en gång för alla, och så låtsas vi som om det aldrig hade hänt...

Bara en vanlig helg, eller?
En skithelg, men en bra sådan...
..och en sak till, jag tänker inte hellre dö än dricka alkoholen igen, så var det sagt...

Berra

anonyMu
mån, 2014-09-08 - 08:10

Alltså igen, men nu kom en kollega in och undrade vad jag sitter och storskrattar åt... Vad säger man? En härlig människa på alkoholhjälpens forum sket på sig... Näää...

Ebba
mån, 2014-09-08 - 10:27

Jag har inte läst 'Gentlemen' och den har ju blivit film nu...
Du behöver inte oroa dig och bli nervös. Jag ska så vitt jag vet inte dit den 26:e.

/Ebba

Berra
ons, 2014-09-10 - 22:54

..är det bra, eller är det dåligt?

En kryssfråga, ja eller nej, inget mellanting, vitt eller svart, full patte eller tvärnit?
Det finns inget antingen eller, allting beror på så mycket.
Som om det vore en enkät med svar i fem fält, skulle jag sätta krysset i mitten, ingetdera liksom.
Om ett var absolutist och alternativ fem var alkoholist....?

Då skulle jag efterleva det som en etta.
Skulle ha betett mig som en femma.
Önskar att jag vore en trea, en medelmåtta...

Låt oss säga att det var en enkät på jobbet..
På frågan om du dricker för mycket av alkoholen så skulle ju svaret vara...Nej, för det gör jag ju inte (längre).
Men det rätta svaret skulle ju vara naturligtvis....Ja alldeles för mycket, OM jag drack..

Om jag hade svarat JA så hade det kommit följdfrågor, jaha alldeles för mycket,
hur mycket dricker du?
vad för sorter dricker du?
är du en social drickare eller ensamdrickare?
osv.
Vill du ha hjälp för ditt drickande?, eller den obekväma frågan, har du sökt hjälp, eller ännu värre...varför har du inte sökt hjälp?
Lätt att ställa frågor från företagshälsovården, allra helst från en som inte har problemet, eller kanske själv dricker för mycket men inte vill erkänna det för sig själv..
Med risk för att det når chef eller ledning tror jag att de flesta kryssar i...har inte problem med drickandet, så slipper man följdfrågorna.
Den mer adekvata motfrågan hade varit, hur mycket är för mycket?
Och måste man fylla i mängder så kommer man ändå att frisera siffrorna till en mängd som troligen redan är lite för mycket men på gränsen.

Den som svarar ja har ju på något sätt givit upp och vill ha hjälp, det kan bli obekvämt för företaghälsovården att behöva meddela detta, vad finns det för behandlingsformer,
vad kommer det att kosta för företaget, kommer det garanterat ge ett resultat???
Och så har man startat rullningen på något som man inte förstod omfattningen av, det blir obekvämt för en själv, företagshälsovården om de inte är vana och företaget som inte riktigt vet hur de ska hantera den nya situationen.
Man är inte lika anonym längre och risken finns att det kommer ut bland sina kollegor om man har en tjattrig chef.
Hur påverkar detta framtida befattningar och löneutvecklingar, är man svartmålad för all framtid och med mindre bra referenser som en problemperson?
Ska inte vara så, men blir det så då'rå?
Naturligtvis på vilken typ av arbetsgivare man har, om de har ett modernt tänk och ger alla nya chanser, man kan ju råka ha en omodern chef.
De flesta chefer är ju precis som du och jag, olika, men jag är rädd för att de har samma tänk som jag hade tidigare om alkisar, parkbänksalkisar.
Det blommar upp en ingivelse om hur personens framtid ser ut hos dem...
Den moderna alkisen är inte en parkbänksalkis, men det kan ju bara de veta som har varit insatta i problemen förstå.
Den vanligaste alkisen är faktiskt en person som har ett fungerande liv till det yttre, med ordnat jobb, boende och kanske familj, men mår skit inunder huden.
Ständig ångest för morgondagen, förstår sitt beroende men oförmögen att göra något emot det, "tvångsdricker" utan att alltid förstå varför...
Alkoholen urholkar livet, men på ytan kan det se bra ut, och vi lever i ett liv parallellt med en massa fördomar som vi ständigt måste slåss emot.
Orkar vi det?
Nej jag tror inte det, därför tror jag att de flesta väljer att ta den enkla vägen genom att kryssa...Nej jag dricker inte för mycket alkohol..
Men dess inre skriker hjälp mig, jag håller på att gå under...
Vi väljer istället att på egen hand försöka bota oss själva mot vår alkoholism, i rädslan emot en massa föråldrade fördomar...
Så det är inte vi som är omoderna, det alla de andra som inte har fattat att alkoholism är en sjukdom, en vanlig en dessutom...

Ofta ser jag någon i en liknande situation, och skulle helst vilja stoppa honom/henne och säga...
Jag ser vad som håller på att hända med dig, förändra ditt förhållningsätt till alkoholen, annars kommer det att gå dig illa!
Men inte utan att röja mig själv, och att ta en diskussion med en som fortfarande förnekar sitt beroende, ja vad kan jag göra?

Inte mycket, jag kan fortsätta att titta på kryssalternativen, bra eller dåligt, båda kan vara lika rätt, men väljer det som känns mest rätt i situationen.
hur ska den som läser alternativen tyda dem, vad blir det för resultat av enkäten?
Om jag vill styra resultatet kan jag vara obstinat och välja det som ger mest händelse.

Vi kommer att ha en lokal valfråga i vår kommun (miljö) på valdagen, ja eller nej till...grejen...
Haffade killen från nejsidan som delade ut flygblad utanför matbutiken, plågade honom med svåra men neutrala frågor i en kvart, han tyckte jag blev allt för obekväm
och ville till slut undvika mig och mina frågor.
Han visste ju inte ett skit, han bara delade ut flygblad för något han inte var insatt i, jag blev så förbannad så att jag kommer rösta ja till den grejen.
Visste inte innan vad jag skulle rösta för, men bara för att de sätter ut okunniga snubbar för nejsidan så blir det tvärtom.
Konservativa personer som bara vill att allt ska vara som det alltid har varit är förändringsobenägna, i alla fall om de inte kan motivera varför.

Kanske var det detta som föranledde dagens grund för inlägget, grubbleriet fortsätter...
Jo jag är en tänkare, ibland undrar jag inte om jag tänker för mycket, fantomsmärtor i form av huvudvärk...

Och Ebba, jag skulle bara tycka det vore roligt att få träffa någon ifrån forumet, men tävlan består fortfarande i att lista ut, vem är det som är alkisen?
Den som dricker, eller den som inte dricker, och hur ska man veta vad det är i glaset, kanske alkoholfritt, och att man är extremt glad betyder ju inte alltid att man har druckit..
Det stora problemet med dagens alkisar är ju, att vi inte alltid syns, vi är ju mästare på att dölja vårat beroende att vi till och med förvånar oss själva efter ett tag.

Det är aldrig försent att förändra något som är dåligt, vi har faktiskt ett val utöver valdagen, den förändringen kan bli vår största.

Berra

Ebba
tors, 2014-09-11 - 07:02

Asså jag vet inte jag, kanske ska på det där den 26:e ändå. Skulle vilja ha en kompis som skriver (tänker) som dig Berra. Du behöver säkert en som tänker som jag... Nej då :)

Berra
mån, 2014-09-15 - 02:28

Skulle jag gärna vilja säga till mina vänner, efter att ögnat igenom valvakan...
Jag sade ju att de skulle hända något drastiskt, men visste inte vad...
Är ju en som förespråkar förändring och där fick jag ju på något sätt vatten på min kvarn....
Men det här?, kan ju bara ursäkta mig med att jag inte tillhörde en av vart åttonde person i vårat land som röstade så...
Det blir en knivig tid framöver, men också någonting som jag tror att vi vårat avlånga land får vänja oss vid, många småpartier.

Såg deras festande i respektive partigrupp, det var ett evigt drickande med öl och rödvinsglas...
Har för mig att de flesta partierna har en allmän regel om att alkohol inte får förekomma på deras sammanträffar,
Så var det när jag en gång i tiden var aktiv i ett ungdomsparti, vi smög med våra två medsmugglade ölflaskor på det stället vi övernattade på.
Minns en kvinna som sa att hon alltid var ledig på måndagen efter valkvällen, man är ju alltid så förbannat fyllsjuka då så det går inte att jobba.
Känns ju bra att man har sådana representanter i våra partier, eller?
Kanske bara ett genomsnitt av oss svenskar...

Hursomhelst jag är så hjärtligt trött på allt valfläskande att det står mig långt upp i halsen, ska bli så skönt att slippa se alla valaffischerna och TV-reklamen.
De är bara bilder på partiledarna och det tjatar om samma saker, inget som direkt visar på skillnaden varför man ska rösta på dem.
Kanske var det just därför ett parti fick mycket fler röster än de andra, bara för att media bevakade dem så hårt.
Och vad är det för sorts demokrati när de andra partierna lovar dyrt och heligt att de inte ska samarbeta med dem, det är att köra över vart åttonde röst
Och att ställa sig över dem, din röst gäller inte här sörrö!
Nah, politik är inte min grej, litar inte ett smack på dem, men upprörd kan jag bli i alla fall, fast jag inte borde.
Det intressanta är att till och med ungarna har varit väldigt insatta och följde vakan, det förvånade mig lite...
Och bra för dem att vara insatta i det som händer, men det är ju ingen fotbollsmatch precis, eller ens ett datorspel...

Mina val är mer på gräsrotsnivå och ypperligt lokalt förankrat, jag bestämmer om jag ska dricka eller inte och har bara en minoritet att fråga,
Beroendepersonligheter.
Mitt sunda förnuft är stadsminister och beroendepersonligheten sitter i opposition, så det så, kör över när det så behövs.

Var på middagsbjudning igår kväll, värdparet hade varit omtänksamma att köpa några nollor till mig, gästpar nummer två blev mäkta imponerade över att det fanns nollöl,
Och tyckte att det var oskiljbara ifrån vanlig öl, och så tänkte jag....ånej inte några ovetandes till..
Okej, vi tar det från början, för ca fem år sedan hände det något med sortimentet på öl, och på senaste åren med vitvin och nu början på rödvinet.
Å'fan!, joråsåatt det finns idag ingen vettigt anledning till att du inte kan dricka något liknande och som fortfarande är gott när du ska köra bilen hem.
Ja bortsett ifrån om det är FYLLAN du vill åt, är det så?.....
Börjar bli lite mer pådrivande i att omvärdera om det är tillhörigheten i berusning som är den viktigaste delen, eller om det är smaken.
Ingen vill ju erkänna att det är fyllan de vill åt utan mer känslan att man är med i gänget, och det kan man vara numera...

Gårdagen åtgicks för det mesta att skura rent huset ordentligt, ett rejält lyft då det hade hunnit geggat igen efter flera veckor.
När vi återkom på natten så tyckte vi ju att det luktade fräscht därhemma, var det så att vi undermedvetet tänkte på det för att det var vi som hade slitit med det,
Eller var det verkligen så att man som främling skulle kunna känna att det var nystädat?
Dammsugit, våttorkat, dammat, skurat köket, muggarna, duschen, badkaret, golvbrunnarna, putsat fönsterna, fläktfiltret, värmepumpsfiltret,
Diskmaskinen, tvättmaskinen, tvättat, tumlat och klippt gräsmattan.
Återstod väl bara att peta bort smutsranden under naglarna och peta rent i öronen med topz så var allt tiptop.
Det känns verkligen skönt när allt sådant där är färdigt och så kunde vi bara slösa bort söndagen på att lata oss, ja bortsett ifrån att rösta då.
En enklare middag vid TV'n fulländade vår bortslösade dag när ungarna började komma hem på kvällskvisten.

Så helgresume'?, allting gott och ett strålande väder med go värme i solen, eftermiddagsfikat på baksidan värmde i själen.
Behövde man dricka då, nähejdå allting fanns ju där, ja förutom berusningen och den eländiga baksmällan då.
Mn kan slutsummera det så enkelt som att...fanns där ingen baksmälla så var det helt enkelt en bra helg, kort så..
Men det tar tid att upptäcka att man har ett liv förutan alkoholen..
En flerstegsraket, baksmällan beror på berusningen, berusningen beror på alkoholen, alkoholen beror på ett beroende, beroende beror på ett dåligt omdöme.
Att bedöma varje dag och tänka, ska jag förstöra den här dagen också med alkohol, och dagen efter det...
Om morgondagen blir eländig så finns det ytterligare en anledning till att vilja förstöra den med, bäst att inte sätta det tåget i rullning.

Ångesten äter upp mig inneifrån, nykterheten gav den inga tänder, så nu gnisslar det lite med tandköttet på insidan bara...

Berra

Berra
fre, 2014-09-19 - 00:10

..när man inte mår så bra, då är behovet större att behöva skriva av sig...

Så är det inte nu, jag mår för bra för att behöva trösta mig i skrift.
Skulle kunna dra någon historia för att lätta upp stämningen lite, men det har jag varvat ner med på sistone.
Upptäckte att det dränerade mig på min egna energi, det liksom sög ur mig att behöva måste få andra att skratta och trivas.
Jag var för tjugo trettio år sedan ett dragplåster i fikarummet på rasterna, folk samlades runt mig för att få höra något roligt,
De ville höra någon gammal sak i repris, det blev till slut för tjatigt och det tömde mig på självkänslan.
Man blev som den ledsna clownen, glad på utsidan och tom inuti...

Idag håller jag inne med sakerna, men kan någon enstaka gång dra igång någonting, men högst kortvarigt...
Älskar att dra ut på sakerna i absurdum, börjar med en knappnål, slutar med en silverskål.
Ofta använder jag sexanspelningar som isbrytare, det är det enklaste verktyget för folk blir så generade fortfarande och börjar garva av bara det.
De som inte känner mig vill det säga, de andra vet hur lätt jag triggar någon annan.
Tänk er då vilken ångest man kan få dagen efter, när man vet att man kan vara fräck i munnen nykter, hur har det då inte låtit när man varit packad?
Jo då skäms jag, ordentligt, har jag dessutom dragit ut på det i absurdum så vet jag att jag borde skämmas, alla har inte samma humor som jag...

Sådant slipper jag idag, det får man tacka nykterheten för...
Ja det finns mycket man kan tacka nykterheten för, det gäller att släppa fram tankarna så man ser det positiva.
Det gör man knappast till en början, man bara jämför med hur trevligt det kunde ha varit om man drack,
Men med sanningen, erfarenheten och handen på hjärtat, hur ofta blev det så där glamouröst trevligt som man hoppades på?
Aldrig, eller nästan aldrig, någon enstaka gång klickade det väl till, och då oftast när min inte hade druckit några enorma kvantiteter.
Det blir sällan som man hade tänkt sig med alkoholen inblandad, ibland bättre men oftast mycket mycket sämre.
Det är att avslöja det bedrägliga tänket för mig när det gäller alkoholen, den luras!
Och ju mer och längre tid man har druckit, desto mer indoktrinerar den hjärnan att tro på dess lögner, den är falsk också!
När man försöker utesluta den ur sin bekantskapskrets så upptäcker man också hur otroligt starkt den förankrat sitt fäste.
Vad man än tänker på så vill den hamna någonstans där alkoholen finns med på något sätt, listig också.
Det löser sig bara man dricker lite, den första sopar banan för den andre, den andre såpar banan så det inte längre finns någons styrsel.
Och så är ruljansen igång igen, man tappade fotfästet ännu en gång, och tänker....jag ger upp!
Alla dessa tankar om att sluta dricka till ingen nytta, down in da drain...

Njae, inte var de väl helt i onödan heller, det är en långsamt mental anpassning med vissa avåkningar bara, upp på hästen igen!
Oftast så blir det längre och längre uppehåll mellan bakslagen, mer och mer tid att hinna känna på fördelarna med att inte dricka alkoholen.
Därför...ska man inte ge upp, envis som en ettrig iller, på't igen bara!
Den som ger upp sina försök är en quitter, jag är ingen quitter, tänk så...så brukar det lätta lite i de dunkla molnen.
Efter regn kommer solsken, man vet bara inte exakt NÄR det kommer.

Har alltid spelar på lotto, insatsen är låg och vinsten blir hög, jag ger aldrig upp tanken om en storvinst, den kommer nog en dag.
Ibland får man sätta horisonten längre fram, men att ge upp...aldrig!
Men satsar jag för mycket, äter den upp förtjänsten, det är ett evig avvägande vad som är rimligt..
När det gäller spel har jag alltid tänkt så solklart, men inte när det gällde mitt forna drickande, hjärnan var kapad.

Att ta tillbaka makten och göra besluten till mina egna är nog den bästa högvinst jag har fått.
Det har blivit mindre stormigt, men var det inte det som man önskade när det var som värst?
Aldrig blir man nöjd, men en återgång till mitt förra leverne, aldrig i he..te!
Där är jag fast besluten, så länge jag håller mig till det jag handfast tror på, så får åtminstone jag en inre tillfredställelse.

Nä, det händer inte så mycket tragiskt nu med mitt liv längre, förut så vande man sig med alla olyckor, anpassade sig på något sätt.
Därför mår jag heller inte så dåligt i mitt inre längre, borde inte ha något att skriva om för att ventilera med er andra....
Men är nog lite för dum i huvudet för att fatta det, så jag skriver på forumet ändå...

Idag nykter, igår nykter, imorgon kommer jag troligen vara nykter, och jag hoppas på en längre framtid som nykter.
Så länge jag inte dricker något med alkoholen i, kommer jag att fortsätta behålla kontrollen, det ni!
Kan det vara så enkelt, nej, men det är väl värt insatsen.

Berra

Berra
mån, 2014-09-22 - 01:22

Ja, vad vill ni höra, den bra eller dåliga biten först?
Antar att de flesta vill få höra det dåliga först, så blir det ett bättre avslut...

Grabben kom hem full som en spruta i fredags, första gången har var så tankad...
Var på en fest hos en kompis kompis, kände väldigt få och drack mod till sig, klassiskt, javisst.
Han och en polare delade på en flaska sprit, som jag har varnat honom för så många gånger, helt oberäkneligt.
Satt uppe och väntade på lördagsmorgonen, kände på mig att han skulle ringa och be om skjuts hem.
Han ringde på fasta linan, för hans mobil var borta, sa att någon hade tagit hand om den...
Det hördes att han var full, men också att han skärpte sig i luren, det var ju ändå hans pappa han pratade med.
Jag åkte halvmilen och väntade på honom, men han kom aldrig till mötesplatsen, snurrade runt i området och letade.
De kom några fulla ungdomar, körde ikapp dem och frågade om de hade varit på samma fest som sonen.
Fick ett nummer som jag ringde, han var på samma fest men var inte värden, så luren hoppade runt lite mellan olika folk.
Nejdu, han gick för fem minuter sedan, med den och den kompisen.
Åkte runt i området som ledde hemåt, men där var det alldeles dött, såg nattbussen svischade förbi, jagade den hela vägen till vår hållplats.
Där stod han och vinglade med sina polare, jag körde hem och väntade på honom, förbannad så jag höll på att koka sönder.
Men ni vet ju, det funkar aldrig att gräla på en person som är full, det enda som flög ur mig var...
-Du skulle ju ta det lugnt ikväll...?
-Ja jag vet...
-Vad bra det blev, gå och lägg dig!
Han lommade med nedsjunket huvud in genom dörren efter att ha dunsat i båda dörrposterna.
Jag stod kvar ute och försökte lugna ner mig med en cigg, hörde hur det klirrade av glas som gick i golvet nästan hela vägen upp på övervåningen.
Syrran vaknade och sopade upp glasskärvorna, han låg med kläderna i sängen, jag stängde dörren för där stank det redan av parfymerad alkoholångor.
I sovrummet satt frugan och grät, jag försökte trösta henne men hon var som okontaktelig, bara skakade.
Förklarade att han var hemma och oskadd det hon mest brukar oroa sig för, men hallå, ingen var hemma bakom de där ögonen.
Hon somnade så småningom, kvar låg jag i sängen och stirrade upp i ett kolsvart tak, tankarna snurrade runt i huvudet.
Sista gången jag tittade mot klockan slog hon fyra, och det var redan ljust ute...
Tre timmar senare vaknade jag av att syrran slog i dörren, hon hade varit ute och vallat grabben på brottsplatsen,
Och dessutom funnit hans mobiltelefon, han stank fortfarande gammal fylla och var mycket ångerfull.
Men hans armlänk var också borta, så jag tog ut honom på en sväng jag med.
Vi tittade på platsen där de hade hittat hans mobil, en grön slänt vid återvändsgatan, den var full av spyfläckar, ölburkar och pissfläckar.
Ingen vacker syn, följde hans spår ner i ett dike där han hade stått och pinkat, ramlat ner för där fanns spår av slirande skor i leran.
Men ingen armkedja, han skämdes rätt så duktigt nu, var det här något att vara stolt över?
En kväll som kostade honom femtonhundra kronor, och en rejäl bakfylla.
Vi fann små tomma plastpåsar med en förseglingsbar öppning på gatan utanför, lagomt för någon annan sorts drog.
Vad är det här frågade jag honom, knark?
Han blev förvånad lika mycket som jag, tog en påse och ringde på dörren där festen hade varit, det öppnade en lika bakfull kille,
Har du kompisar som knarkar frågade han rakt ut, nej inte vad jag vet svarade killen i dörren.
Men vad är det här då frågade han och höll upp den tomma påsen, det ligger flera sådana här på asfalten utanför?
Vet inte sa killen i dörren, men se för fan till att få bort dem därifrån innan någon annan ser det.

Lite stolt över att grabben har lite krut i sig och tar avstånd från andra droger ja bortsett ifrån alkoholen då, blev jag...
I bilen tillbaka och efter att ha vallat runt på gångvägarna i området så fick vi en ganska så bra kvalitetsprat i pappa/son förhållandet.

Jag var förbannad men lite nöjd ändå, grabben skulle ju ändå trampat i klaveret snart, om ett år är han myndig och att avhålla honom helt ifrån alkoholen går ju inte,
Han måste få känna på den erfarenheten helt på egen hand, det spelar ju ingen roll vad vi som föräldrar säger till honom...
Ett par leriga byxknän, en armkedja och ett stukat självförtroende kostade festkvällen honom, samt en prövning hos sin familj.
Han tog det på rätt sätt var ångerfull och lovade att det skulle ta en lååååång tid innan han drack sprit igen...
Vi får väl se hur det blir med den saken, har på något sett, hört och kännt den där känslan själv inombords och vet hur långsiktiga dess lovordande meningar kan betyda.
Det kan betyda vad han säger, men vet av egen erfarenhet att dessa ord kanske inte räcker längre än fem-sex dagar...

Resten av helgen tillbringades vid stugan med frugan, dottern och hennes kille, vi fick tid för njutning av den troligaste sista sommarkvällen vid grillen ute.
Det blev en hel del arbeten utfört och svärsonen är nästan värre slavdrivare än frugan, vi blev klara med ett jobb jag har hållit på med under drygt två år nu.
Tack vare honom som inte såg problemen utan mer möjligheterna, det smittade av sig och blev en riktigt bra lösning för oss allihopa.
Det blev sen hemgång i regn och åskvädret men fugan hajade att det var ingen bra ide' att tjata på hemåkning nu när det var en jäkla fart på byggandet.
Hon är inte bara söt, utan väldigt smart också..

Väl hemma och sen god middag som nästan kan liknas vid supe' häckade vi vid söndagsfilmen tills det bara återstod en enda sak, sänggåendet.
Här ligger jag nu och klockan närmare sig halvtvå, har summerat veckan och den blev både hemsk och hemskt bra, ändå...

Ibland har man inte tiden att blidka bakåt och lägga händelserna i en vågskål, utan min lilla tid för mig själv så skulle det fallera, totalt.
Det har blivit viktigt att inte bara ta saker för givet, utan att också reflektera på dem, och värdera, vad var bra och vad var mindre bra?
Allt är inte enhälligt av det ena eller det andra, det väver in i varandra och det gäller att sortera ut.
Tankarna blir konstruktiva och inte längre destruktiva, blir de destruktiva har jag tidigare låtit dessa marineras i alkohol.
Så min tid har blivit självändamålsenlig, jag måste få tiden att få fundera klart.

...klart

Berra

Ebba
mån, 2014-09-22 - 02:29

När man läser om det så här så känner jag kalla kårar, ett älskat barn som dricker sig full och är ute utan att ha kontroll borde vara varje förälders mardröm. Förstår att det var jobbigt. Vilken tur att du var nykter och kunde märka det. Bra jobbat.

/Ebba