Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Julstöket är över. Julen har flutit på bra, utan alkohol. KLan ju inte dricka pga medicinering men vill inte heller. Mår bra utan A. Avslutade min behandling 8/12 som arbetrsgivaren hade erbjudit mig. Sista skoldagen kommer vara en dag jag minns. En av mina elever sprang in i en glasmonter med huvudet före. Huvudet höll, likaså glasmontern. Efter avslutningen i kyrkan fick jag en avhyvling av en av mina kollegor som hette duga. Komministern bad vår elever ta av sig sina kepsar. Jag drog ett varv i kyrkan för jag skulle ju ut och försöka få tag på föräldern vars barn hade krockat med glasmonterna. Råkade då på vägen ut säga ¨åt en av våra elev som satt bredvid min kollega att ta av sig mössan. Blev ett jävla liv på min kollega på parkeringen utanför. Jag skulle inte säga till de elever som han satt bredvid. Jag slängde igen bildörren och drog. Första dagen på skolan blev jag inkallad till min chef, jag ska tydligen ha kränkt en städerska. Suck. Hon redogorde att jag skämtat om att hon drack. Hon la fram två datum när detta hade skett, inga av dessa datum var jag på arbetet pga kurser. Hon flytade då tillfällena bakåt i tiden. Hon undrade vad jag fått det ifrån. Jag satt som i chock, fattade inget. Helt sjukt. Fick mejl också att jag inte fått annat jobb. Söker mig ifrån detta dårhus man hamnat i. Tur jag inte dricker för då hade det väl varit kört med dessa incidenter.

Meredith12

det låter att alkoholfriheten känns stabil.

De situationer du beskriver att du fått tillsägelser för på jobbet låter absurda. Förstår att du söker dig bort. Hoppas att du kan hitta stöd hos någon där så att du inte känner dig helt isolerad. Annars får det väl vara utanför jobbet.

Uppskattar din närvaro på forumet, önskar dig god fortsättning på det nya året, var rädd om dig!

Men chef trodde inte riktigt på den där städerskans verison och att JAG skulle moralisera om drickande med min bakgrund. Nä det hade hon sagt till hennes chef också, Det är mina underbara elever som håller mig kvar.

Dagar blir till veckor som blir till år. Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Inte för att jag behöver dricka utan för att det just är tråkigt. Känner ingen dragning till min fru heller. Funderar på om vi ska gå skilda vägar. Vi har ju precis lagt om våra lån och bytt hus pga vår jävla hussvamp. På jobbet är det eleverna som är glädje och vissa kollegor annars ingen arbetsglädje. Fy fan.

som ditt jobb med dig själv börjar?
Känner så igen tankegångarna att allt är tråkigt och fel och livet är tungt och ingenting är roligt.Och mycket var ju mitt fel.
Dvs din frus fel.Mitt ex sitter ju nu i sin självgrävda grop som han ville ha,eget boende egna djur fiske jakt och ett jobb som ger honom en massa frihet.Och dricka får han också utan att någon far illa.Men inte är han ett skvatt lyckligare för det.Det kanske är lätt att söka felet utanför en själv.Jag menar inte att felet är ditt utan att ditt jag håller på att komma ikapp.Men jag kan ju också fullständigt vara ute och cykla och då ber jag om ursäkt om jag på något sätt är och petar i nånting jag ju inte vet något om.

Hej Mange,

Tråkigt att det känns tungt. Det är kanske inte så konstigt dock. Tänk vilken enorm resa du har gjort under de senaste månaderna. Du har, i ett litet urval utan inbördes ordning, haft huset från helvetet, krånglande köpare, sura rektorer, dödsfall bland eleverna (om jag inte minns fel) och som grädde på moset - brutit ett beroende, genomgått behandling - och DÄRTILL - fått berätta för hela din arbetsplats att du har alkoholproblem... Milde tid Mange... Om du inte började tycka att det känns lite tråkigt och tungt snart så är du inte mänsklig...!

Det är lätt att inte se realistiskt på allt det man går igenom och tycka att allt borde vara toppen osv. Men glöm inte allt du har klarat av, allt som ordnat sig till slut och hur mycket du har jobbat och kämpat. Ge dig själv tid att komma ikapp och landa i din nykterhet. Sedan är det kanske som Ullabullan säger - det kanske är nu som ditt jag orkar börja komma fram. Ett jag som tryckts ner och dolts av alkohol under lång tid. Det kanske är ett arbete med dig själv som återstår - men det vet bara du.

Som sagt, ge dig själv tid. Var snäll mot dig själv. Vi är också flera som har dippat efter en tid, så jag tror att det är något som många måste igenom...

Kram

Jo mitt sista år har varit ett helvete rent ut sagt. Jag mår ju ganska bra och känner att jag inte vill tillbaka men saknar gnista. Inte för att jag vill ta livet av mig utan för att vardagslunken är så jävla trist. Det går väl över men som sagt jag har inget att blicka framåt mot även om jag säkert har det så ser jag det inte. Det är jobbigt. Nåväl det vänder väl snart

Nej, jag tycker inte att du överreagerar. Du uttrycker hur du mår och det ska man göra. Jag menar att det kanske inte är så konstigt att du inte känner dig på topp, för du har gått igenom mycket...

Du har stöttat andra här på forumet väldigt mycket och med starkt engagemang och energi. Ibland tar orken helt enkelt slut även för den bäste. Det kanske är tillfälligt och ger med sig snart. Eller så är det så att du är deprimerad. Stora förändringar kan ju som bekant utlösa det. I så fall bör man söka hjälp - för det finns hjälp och få. Hur illa det är kan bara du känna.

Sedan trivs du väl kanske inte tipptopp på ditt jobb heller? Det påverkar allmäntillståndet så himla mycket. I alla fall är det så för mig. Jobbet är inget man bara släpper när man kommer hem. Du verkar ju vara väldigt omtyckt av eleverna och det är alltid något att glädjas åt.

Hoppas att du snart mår bättre.

Kanske är lite deprimerad och inne i ett vakuum just nu så söker nya utmaningar. Vet dock inte vilka. Får ta enbdag i taget helt enkelt.

som är en medberoende dramaqueen behöver alkoholen(alkohlisten) i mitt liv för att livet inte ska bli alltför slätstruket.När livet bara rullar på utan upp och nedgångar så blir det tråååkigt.Vardagen och helgen flyter ihop och inget hissar min själ upp och ned.Det är där ni drickande fyller så välkommen plats i våra liv.Kan det vara det som driver den som dricker också? Vanmakten i ett vardagsliv där allt bara rullar på utan vidare mening.Svårigheterna i att hitta kvalitet i ett alldeles vanligt svenssonliv med semlor på Tisdag och en köttbit med bea på lördag.Jag vet inte,men något i min själ har ju välkomnat dessa avgrunder som bildas pga mitt drickande ex.Äntligen något att bita i!

Friskt så det förslår och verkligen en vana att hålla fast vid :)

Stingo

Det kanske ligger något i det du säger, Ullabulla. Jag och min fru brukar ibland tala om oss själva som "foul weather friends, good weather foes". Dvs när det blåser omkring oss och livet är uppförsbacke så jobbar vi väldigt bra ihop och stöder varandra, men vardagens jämna lunk kan bli väldigt svår. Då vill vi lätt driva isär eller så börjar vi gå varandra på nerverna.

Vad finns det för bra metoder att lära sig leva och må bra också då när allt egentligen borde vara bra?

Att våga känna tomrum och stiltje tror jag.Utan att hitta på en massa för att skapa drama.Det har ju så att säga kommit per automatik tidigare.Och vi som medberoende är ju då aldrig skyldiga utan får vara räddande änglar eller satmaror.Och ni som dricker kan bara knipa käft och hoppas att det blåser över,vilket det ju gör så småningom.En ständig vind på båten så den kan segla.Men det skapar ju då också en obalans mellan tjuv och polis som kvarstår fast alkoholen är borta.Och så står man där och vet inte hur man ska leva nu då en viktig ingrediens är borta.Jag har inga bra svar.Samtalsterapi förstås men det som attraherade från början finns ju inte längre.

Så jag som står här med ett havererat samboskap har egentligen inget vettigt att tillföra.Jag upplevde i alla fall att exet inte behövde mig längre i sina nyktra perioder.Han släppte inte in mig i sitt liv och jag blev tvungen söka nya vägar där han inte ville följa med.Och jag stängde honom ute för att han gjort mig illa,långt efter att han gjorde mig illa sista gången.

Jag tar en dag i sänder och det vänder kanske snart. Händer en spännande sak på måndag som jag ser fram emot men som många inte skulle gilla men som jag finner upphetsande kanske :) lugn inte dricka.

Jobbade måndag. Pannkillen kom och mätte på min pelletsbrännare. Allt var bra. Onsdag morgon stannar brännaren 15 grader i huset. Upp 6.30 med 39,5 grader feber och igenkorkad hals. Satt i 3h och försökte få igång skiten. Bytte tändelementet och nu funkar den igen. Hela lovet låga jag i halsfluss skitkul..... not. Jobbat två dagar efter lovet. Jag är fortfarande dränerad på energi. Allt är så trist, inget att se fram emot. Dagarna bara lunkar på. Så jävla trött på allt just nu. Mest trött på mig själv. Vet inte vad jag ska göra snart.

kring medberoende och beroende.Att en som är beroende alltid först börjat som medberoende.Du har ju varit väldigt aktiv att hjälpa och stötta oss både på medberoende och beroendesidan.Hur mycket har du stöttat dig själv i detta annat än att du aktivt hållit dig från alkoholen?
Hur mycket har du blickat inåt i dig själv och vad du behöver för att må bra?Är det det som gör dig tom? att det faktiskt är blankt därinne när alkoholen inte längre finns som morot?Så är det i alla fall för mig och säkerligen också många andra medberoende?
Dvs man har varit så fylld av sin drog,eller sitt medberoende att själen gått på tomgång och nästan slutat existera och nu plötsligt ska man börja dra i en massa trådar och det ligger inte ens en liten snörstump där att börja dra i om du förstår min liknelse.
Bara en tanke..

mod60

Du och jag är inom samma skrå aeromagnus och jag känner så väl igen hur trist det är när ett lov bara rinner iväg. Sjuk dessutom...Trist trist. Det är ju då man ska vila upp sig och få ny energi att orka vardagens slit och alla krav som ställs på oss.

Jag hoppas att du kan hitta något som gör dina dagar roligare mer än jobbet.

Vad tycker du om att göra??? Finns det något du gjort förr som du kan tänka dig att börja med igen? Något roligt som kan göra vardagen lite roligare.

Hoppas du mår bättre snart! :)

Det kan nog vara så. Jag drack ju periodvis. Kanske är jag tom pga drännerad energi som jag inte bytt ut mot annan nu energi eller hobby. Kan ju vara att jag saknar något. Voll ha utmaningar. Hmmm ny utmaning är att minska i vikt, få tillbaka mitt liv. Bli en attraktiv man med bra självförtroende och tillit till en själv.

mod60

ja varför inte ett gymkort som present till dig själv att fira din nykterhet med. Man får mycket lyckohormoner av träning sägs det..... kan vara något kanske?