Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Leverjag

Försök se nyktert på situationen ;-)

Får du skit av alla på jobbet eller bara ett fåtal? Fokusera på de människor du trivs med. Hon har uppenbarligen problem att vara en god chef och arbetsgivare. Skulle behöva ett gäng coachsamtal och terapi tror jag.

Kan du skicka henne en bra länk om hur man som arbetsgivare eller chef bäst stöttar en nykter alkoholist? Kan du vara tydlig med vad du skulle vilja ha för stöd av henne och ge exempel på saker som hon gör/säger och vara tydlig med hur det får dig att känna/reagera. Tror faktiskt att även den äldste hunden kan lära sig sitta. ;-) Bra att öva på den tydligheten från din sida. Har du tänkt på det? Oavsett arbetsplats kan det vara bra tror jag att försöka vara väldigt tydlig med jag-budskap.

Låt inte sådana människor förstöra för dig. Du har kämpat och lärt dig massor som du kan använda dig av framöver!

Kram

Jag har varit väldigt tydligt med mina "jag-budskap" och hjälp. Tyvärr så fungerar min chef så att om man ber henne om något eller ger konstruktiv kritik så blir hon sur och som ett brev på posten så kommer vedergällningen inom en snar framtid. Jag vill inte ha stöd eller hjälp via henne och hamna i en beroendeställning pga hon utnyttjar min svaghet. Detta har hänt andra kollegor också.
Denna hunden har på 15 år inte ändrat sin stil alls. För att förändra sig måste det finnas en vilja. Alla mina kollegor vet att jag varit missbrukare och ja de behandlar mig som vanligt.

Nåväl jag sliter på med min nykterhet och mår bra av att inte dricka.

Ebba

Hur är det?
Du skrev att du haft två jävliga veckor och att du har slutat med antabus nu.
Hur mår du, hur går det?
Minns att du mådde bra av AA-möten, höll du i dem och gick då under den jobbiga tiden?
Jag hoppas verkligen att du mår bra.

Kram Ebba

Tack för omtanken. Som lärare är det bara att överleva december med tanke på anhopning av arbete betyg, möten och utveklingssamtal. Jag är nykter och mår bra av det.

Blåögd

Aeromagnus, ny här men har läst massor av dina kloka ord och tycker du är helt fantastisk. En fundering på ord du skrev i en länk "Jag visste ju att jag hade problem, men ville inte sluta. Först insåg jag inte men när det hände mig saker att jag hade stora problem. Man kan ha insikt men inte vilja att sluta"
När kom din verkliga vilja? Och hur kan man ha insikten, men där är det stopp?

När jag blev lobad för andra gången ja då slog det till i huvudet. Kunde ju inte fortsätta så här. Frugan tröttnade också och ställde ultimatum. Jag valde då bort alkoholen.

farmor

Du valde bort alkoholen! Så starkt att stå fast vid det valet. Jag vill också välja...bort alkohol, men jag tar inte beslutet eftersom jag inte riktigt vill....

Hej!

Hoppas ni haft en bra och vit jul. Jag slutade med antabusen i november och har än inte druckit en droppe. Har inte ens haft sug att dricka. När jag minns hur det var att avgifta sig försvinner snabbt det lila uns av lusta att dricka.

Hallo Mange!

Fint att höra att du är på banan! Vad skönt hörru.

Hoppas också att jobb m.m. håller på och ordna sig för dig.

Kram

Jag har ju skrivit om mitt återfall. 2 års total nykterhet. Vad fan händer. Söp bara en dag kontaktade sedan akuten fick komma dit. Var inte kontaktbar. 2 promille i blodet och vilopuls på 120. Jag var i mycket dåligt skick sa dom till min fru. SÅ ALLA NI SOM DRICKER tänk på att det kan gå på samma sätt för er som för mig. Så ha mina ord í era tankar innan ni lyfter glaset. Gör inte det, fyll det med cola istället.

etanoldrift

Jag tror att du kommer upp på banan igen aeromagnus!
För det känns inte som du är en person som bara lägger dig platt..
Jag håller tummarna för dig och önskar dig all lycka till!
Kram/ e

LenaNyman

Har tänkt på dig flera gånger eftersom du inte varit aktiv här och nu läser jag vad du gått igenom. Jag tar din varning på största allvar och du; vad starkt av dig att berätta och vad bra att du kom in i start-läge så snabbt igen. Med värme.
/L

Avslutat konto

Har läst hela din tråd och följt din kamp.
Känner starkt med dig nu och kan bara ana vad du går igenom. Ta nya tag nu och var inte för hård mot dig själv.
Jag tar din varning på allvar och vi är många som inser vilken tunn och skör is man går på som nynykter... Kram

Leverjag

Var lite orolig för dig och tänkte nyligen på hur det var med dig. Vad var det som fick dig att trilla dit just denna gång tänker jag. Faan att det ska vara så svårt att inte börja och inte ta det där första glaset fast vi egentligen inte vill. Bra att du är tillbaka och plåstrar om dig. Du fixar det. Var lite snäll mot dig men ställ jobbiga frågor. ;-)

När jag pratade med läkaren så och även sköterskan på psyk att jag borde berätta för ALLA vad jag har för problem. De trodde nämligen att jag håller det inom mig så blir bördan för stor. Så jag lade ut en blänkare på FB på läkarens inrådan. Har fått bra respons från både elever och personal. Skrev att jag haft alkoholism i släkten och att jag kanske trillar dit också. Det kändes jobbigt men ändå bra. Jag jobbade i fredags och det gick bra. Frågade eleverna lite vad de tyckte men de sa inte så mycket mer än bra och dåligt. Så nu vet ALLA men jag skrev att jag är samma människa med samma värderingar som innan men har en sjukdom.