Nu är jag så trött på det här och jag känner mig riktigt desperat nu. Jag är sambo med en man som missbrukat alkohol i 15 år och innan vi träffades använde han droger också. Vi blev kära och han flyttade in hos mig nästan direkt pga att han annars skulle ha svårt att låta bli droger. Detta är 3 år sedan. Jag har tänkt att ge honom tid och eftersom det har gått så bra att sluta med droger så trodde jag att han tillslut skulle vilja sluta med supandet också.. Han dricker varje dag efter jobbet och varje helg, utom söndagar ibland. Klarar jobbet perfekt men vår relation finns inte känns det som. Vad ska jag göra? Vänta längre?finns det något sätt som jag kan få honom på behandling mot hans vilja? jättetacksam för tips och råd!

Vad tycker han själv? Tycker han själv att han kan hantera a? Hur mycket dricker han en vardagskväll? Att ta in någon för missbruk som sköter jobb mm är ju nästan omöjligt. Vågar du prata med hans arbetsgivare? De kan ju hjälpa till. Vad skulle han säga om du sa att du kommer prata med hans arbetsgivare?

Bergslagen

Tack för svaret! Jag vet inte vad han skulle säga om det, men det skulle jag aldrig göra ändå för att han är så bra på sitt jobb och gillar det verkligen... Vardagar 6-8 öl, lördagar dricker han från så tidigt som möjligt om vi ej planerat något. Sedan pågår det till han stupar...söndagar oftast lugnt..det värsta är att det inte känns som att jag betyder något utan bara alkoholen...Det enda roliga fritidsintresset. Men han grejar en hel del när han dricker...belöning antar jag att han tycker.jag är orolig för hans hälsa, hur länge går det att hålla på såhär..det går inte att prata med honom heller när han dricker, då blir han aggressiv och hotfull.

Känner igen mig i din mans drickande. Jag drack mest helger men drack tidigt tills jag däckade. Försök att sätta er ned när han är nykter. Säg som det är att han missbrukar a och behöver hjälp. Han behöver hjälp, och du med för ditt medberoende. Se hur han reagerar. Säger han att han inte harbproblem blir det jobbigare men inte oövervinnerligt

Bergslagen

Tack för svaret! Jag ska fråga igen, och höra om han nu förstår att han har problem. De gånger jag frågat tidigare så svarar han att han inte har några problem, eftersom han dricker så mycket mindre nu än tidigare och dessutom slutat med droger.. och jag har tänkt att jag ger honom lite mer tid..men orkar inte hur länge som helst. Jag håller mig undan nu när han dricker och gör sånt som jag gillar. Jag har också bestämt mig för att inte leka mamma. Utan han får ta ansvar för sitt liv nu.

Bergslagen

Igår pratade vi och det kändes bra. Han sa att han inte tycker det är några problem att han tar fyra öl efter jobbet. Jag sa det är ju aldrig fyra och egentligen är det hur du blir av alkoholen som är problemet. Han drack inget igår så länge jag var vaken.Så skönt!! Vi tar en dag i taget och utmaningen nu är att vi ska hitta på nåt kul att göra till helgen.(utan alkohol)

Bergslagen

Ja, jag misstänker att han drack när jag gick och la mig. Jag förbereder mig nu för att klara helgen (idag drack han och hoppet borta igen) jag sa att om han tänker supa i helgen så kan han väl åka till en kompis, så slipper jag lida iaf...ja sa han så vi får se hur det går. Jag slåss mot mina känslor att ta ansvar för honom men det är väl ändå inte min uppgift!?

Din kille anser sig inte ha problem med att dricka och dricka för mycket. Din chans att hjälpa honom är liten eftersom han anser sig inte behöva hjälp. Gå in på riskbruk.se och kolla så kommer du upptäcka det du redan vet. Han är i riskzon för missbruk och har nu ett kemiskt beroende. Han måste själv komma till insikt. Jag skulle nog säga till honom att du skulle prata med hans arbetsgivare eftersom han inte borde vara fullt nykter på måndagar. Han kommer säkert bli skitarg men det skulle jag testa.

Bergslagen

Tack för svaret!:) jo, jag börjar bli medveten om det nu efter att ha läst mycket både här i detta forum och på andra sidor. Jag tänker att jag ska börja tänka på mig själv i första hand och känna vad jag vill och tycker och prioritera mig själv nu. Jag förstår varför jag är medberoende, har gått i terapi tidigare men inte förstått att det är medberoende jag är. Jag har köpt en bok som heter fri från oro,ångest och fobier som jag skall ägna mig åt i helgen och inte dricka ens en folköl för då sviker jag ju mina värderingar. Jag ska se om jag vågar säga det om arbetsgivaren...han blev jättearg när jag pratade med hans pappa för hela hans släkt känner ju till problemen.....jag antar att han bara ville ha ett enkelt liv med mig utanför alla andra då han trodde att han skulle kunna få supa som han ville....

Alkoholism är en svår sjukdom. Anledningen till ilska är ångest och att han vet att han har gjort fel men ångesten är stark. Han kan inte bryta och för att döva ångesten tar man till a. Den enda positiva saken med a är att den temporärt botar ångesten eller rättare sagt skjuter ångesten framför sig som en plog dmed snö där plogbladet är gjort av glas och det står sprit på. Vill inte du ska tro jag rättfärdigar hans drickande men ger en bild från andracsidan. Kramar från mig.

samma här.Gick tidigare tre år i terapi för en massa trams och feltänk jag hade för mig.Vi kom väl en liten bit på väg.Men nu för några månader sen när jag började i terapi för medberoende har underverk skett.Att jobba med själva medberoendet tror jag gör hur mycket som helst både för den som agerar medberoende och kanske också för förhållandet om man har tur.Men nu pratar jag i egen sak här och vet ju inget om dig och vad du har för jobbigheter med dig själv.

Bergslagen

Tack och kram till er för era svar! Att jag själv kommit till insikt om att jag är medberoende har öppnat dörren för mitt liv känns det som. Nu har jag fokus på mig själv och egna problem. Jag hoppas att även sambon ska fatta att han har problem. Helgen hittills har varit bra, han drack lite på kvällen igår men blev inte full. Och idag har jag själv åkt och handlat det som behövs när han plötsligt kommit på något vi behöver innan systemet stänger...:) känns bra för mig själv. Kanske kan han själv förstå hur dumt det är någon gång. Jag förstår vad du menar Magnus och att det är svårt men det finns ju så mycket hjälp att få om man vill. Skönt Ulla-bulla att det går så bra för dig nu! Det ger hopp! Jag tänker att jag ska väl inte sluta existera för ett förhållandes skull, då är det ju inget förhållande!

Din man saknar ju insikt om sina problem. Ser man inte sina problem behöver man ingen hjälp.

för att få honom att ta beslut och få insikt.För att han skulle se att han söp bort mig och fortsätter i rasande takt att supa bort alla kvarvarande relationer.
Men den kom aldrig.Den kanske kommer i morgon,om ett år eller aldrig.Och jag orkar inte vänta längre,jag har redan väntat alldeles för länge.
Kärleken och hoppet kan få leva ändå i en och sakta sina bort eller ta ny fart om den man håller av plötsligt vaknar upp.Att man själv tar steg hindrar inte den som dricker att få insikt.
Men man vill liksom att de ska ta första steget,de som inte ens har förmågan att se längre än näsan räcker pga sitt missbruk.Man känner sig som en stor svikare om man vänder ryggen åt en som uppenbart är sjuk och så gör inte vi som står på sidan.Man härdar ut och väntar på underverket som nästan aldrig kommer.
Stå på dig och bygg upp dig själv.Det kan ta en månad eller flera år,men till sist kommer du att ta beslut som gagnar dig.

Bergslagen

Tack för feedback! Ja jag måste verkligheten fortsätta! Nu ligger han däckad i soffan, trots att vi haft en toppendag! Jag blir så besviken o arg. Jag vill inte sova bredvid honom inatt när han kommer inraglandes så jag ska sova i ett annat rum i natt tänker jag.

mod60

Helt rätt Bergslagen
Det är inget mysigt med en fyllesnarkande man eller kvinna för den delen. Stå på dig!!
Jag kämpar själv med att vara nykter (56 dagar idag) och min man har druckit ganska mycket i kväll. Det är inte kul, så jag förstår verkligen hur du känner det. Men Jag mår bra i morgon bitti och jag tar hand om mig!!!

Konfrontera honom med dina känslor. Ställ ett ultimatum som du kan leva upp till. Typ mig eller a annars flyttar vi isär. Jag vet inte. Farligt eller livsnödvändigt. Prata med soc de kan ju erbjuda honom samtal. Prata med hans arbetsgivare, de kan hjälpa. Har inget bra råd men du kan ju inte leva så här.

Bergslagen

Jag börjar inse det nu också. Tack o lov! Jag jobbar med mig själv nu och har fokus på det och redan nu märker jag skillnad. Igår och idag har han inte druckit vad jag vet och vi har pratat lite idag. Jag avvaktar lite med ultimatum så jag vet att jag orkar genomföra det.