Hej,

Jag vet inte om jag skriver i rätt forum men jag känner bara att jag måste skriva av mig.
Jag är en 30 år gammal kvinna och gick igår på mitt livs första AA möte.
Jag har druckit halva mitt liv och de sista 3 åren så har det verkligen eskalerat. Jag har skåpsupit konstant i 3 års tid och har helt och hållet börjat tappa kontrollen.
Jag har förlorat oändligt många vänner, jag har sårat, ljugit, svikit mina närmaste, jag har förstört 2 möhippor och jag har gjort bort mig så mycket. Jag har hamnat på akuten pga att jag druckit mig medvetslös, jag har nästan blivit våldtagen för att jag har varit för full för att ta mig hem själv och har bara hoppat in i random taxibilar med okända människor. Jag har vaknat upp på ställen som jag inte anar varför jag har befunnit mig på... Listan på alla dumheter och tragiska händelser som jag har utsatt mig och mina närmaste för kan göras oändligt lång och trots detta så har jag inte klarat att sluta dricka. Inte förrän nu.

Jag gick som sagt på AA igår. Till frukost drack jag 1 flaska vin för att våga gå på mötet/för att döva ångesten efter mitt beteende på nyår (hade nyårsmiddag hemma hos mig och min sambo och blev givetvis fullast av alla och minns ingenting av kvällen.. Jag däckade runt 0100 och vaknade 1a januari och var så ångestfylld och bakis att jag var tvungen att ta 2 återställare med en gång.

Nu har jag varit nykter i 24h. Jag har inte sovit inatt. Har bara legat och skakat och spytt och mått fruktansvärt dåligt. Har sån ångest och dåligt samvete mot alla mina nära och kära och inte minst mot mig själv. Hur kunde det bli så här? Är det normalt att ha en sån "avtändning" från alkohol??

I övrigt så har jag akademikerbakgrund och ett väldigt bra jobb (att jag klarar att hantera mitt jobb såpass bra som jag gör är ett mysterium), jag har en underbar familj och världens finaste sambo sedan 7 år. Jag har fina vänner som alla vet att jag gick på AA igår - dom är alla införstådda i allvaret och stöttar mig 100 %. Trots allt detta så är jag helt maktlös inför alkoholen!!!

Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få för att klara av att bli nykter alkoholist. Jag kommer aldrig kunna dricka 2 glas vin och sedan stanna där - det är omöjligt. Om jag tar en klunk alkohol då fortsätter jag dricka tills barskåpet är tomt eller tills jag däckar.

Jag har så sjukt dåligt samvete och fattar inte hur jag ska kunna leva med dessa skuldkänslor... Ni som blivit nyktra - hur har ni hanterat ångesten och det dåliga samvetet? Hur klarar man att förlåta sig själv?
En annan sak som jag också är livrädd för det är hur min kropp egentligen mår.. Mina levervärden är säkert skyhöga och jag vågar inte gå till doktorn för att få detta bekräftat... Hur lång tid tar det för min kropp att reparera skadorna??

Jag är som sagt helt ny i den här kampen och jag tar tacksamt emot alla goda tips och råd som kan hjälpa mig i min kamp mot alkoholen.

Tack för er tid och tack på förhand!

Mvh,
AA

Alkoholist Javisst

Igår efter jobbet var det AA möte. Sa till sambon att jag skulle vara hemma 20.30. Missade dock lite på tiden och var hemma redan 19.30.
När jag kommer hem så står min sambo och städar i högsta hugg. Glatt går jag in i vardagsrummet för att ge honom en puss och ser då till min stora förtvivlan att han dricker öl. Han har köpt öl!!! Jag börjar störttjuta! Jag som alltid är stone face och aldrig gråter (förutom då jag är dyngrak och patetisk).
Det hela slutade med att sambon fick shotta i sig den öppnade ölen och slänga den andra. Jag klarade inte ha skiten i lägenheten.

Snacka om att överreagera!! Snacka om att vara ett nervvrak. Att en liten ful, töntig öl fick mig att bryta ihop... Herregud... Någon annan som fått någon sån här överdriven, märklig "reaktion" efter att ni nyktrat till?

I dag så har jag varit arg hela dagen. Trött och arg. Skällt på kollegor och varit otrevlig. Charmig ragata man är. Grinar hemma och skäller som en finnspets med rabies på jobbet.

Alkoholist Javisst

PS. Glömde förklara - vi har haft totalförbud på alkohol hemma hos oss sedan jag blev nykter. Stackaren skulle "avnjuta" 2 små öl i smyg medans jag var på AA. Han är väldigt stöttande i övrigt och skulle aldrig köpa hem öl och dricka här om det inte var för att han trodde att jag inte skulle vara hemma.

mod60

tack för din lyckönskning till mig i pruppens tråd, var det väl?

Jag vet inte men tror att vi ska vara snälla mot oss själva nu när vi är nyktra för första gången på länge. Det gör inget att man gråter eller blir arg för den delen heller tycker jag. Din sambo klarar det ...lovar. Jag har varit upp och ner jag med. Mest irriterad och lite arg. På sikt hoppas jag bli mer harmonisk i takt med att jag är nykter.

Du har mycket att bearbeta och det är kanske så här det kan vara. Var snäll mot dig själv och stolt över att du, trots att du mår sådär, inte dricker. Om du kan så försök se på dig själv med uppskattande ögon :)

För mig funkar det, jag peppar mig själv så gott jag kan. Bra mod ( varför valde jag det) du klarade en dag till osv. Hela tiden varje dag och varje kväll. Jag tackar de högre makterna för att det går bra.Vi fixar detta! mod60

Flasklilja

You go AJ!
Alltså jag känner igen mig i det där med att överreagera. En har ju mycket mer energi när man inte dricker. På gott och ont. Speciellt på jobbet. Lika mycket som mina kollegor får se mig vara pigg, glad och energisk så får dom sig en känga då och då. Är verkligen på hugget. Klar och alert i skallen. Väldigt skönt(enligt mig) haha.
Förut var jag oftast för seg på jobbet. Ville bara hem och vila, lägga mig i soffan. Trött i resterna av nån bakfylla.

Alkoholist Javisst

Dag 49!
Jag är nykter. Men jag är inte nykter mentalt :(
Jag tycker fortfarande att allt är jobbigt. Tänker på alkohol ofta (mindre än i starten iofs, but still..)
Jag är avundsjuk på andra som festar. Jag kommer på mig själv med att sakna att bli redlös. Bara slappna av på riktigt. Sitta i soffan och pimpla rödvin och bli apatisk amöba och slippa tänka.
Jag undrar redan hur det ska gå på fester, bröllop, högtider och jobbevent framöver.. Hur ska jag stå ut att pimpla smaklös läsk/ramlösa/alkoholfritt.. Att aldrig mer bli skönt salongs och skojig och lite galen.
Jag är som sagt 49 dagar nykter och väldigt glad över det. Men jag är verkligen inte nykter mentalt.... :(
Någon som känner igen sig? Erfarenhet med den här känslan? Går det över eller kommer jag leva i en sån här vaccumbubbla resten av mitt liv där jag bara går runt och är allmänt likgiltig/bitter light?

Det går över men det är en klen tröst i nuläget, vet det. Känt samma sak som du... bara fortsätta att kämpa.

mod60

Jag känner igen mig, big time. Jag var så nära att åka dit igår, 56 dagar nykter nu, just p.g.a det du skriver. Ville bara slippa tänka och känna. Som så många gånger förr! Ville ligga där i soffan och somna till Skavlan....
Men kanske livet inte är roligare än så här och att det är bättre att uppleva det nykter. Tror att det är bra att vi börjar få syn på när vi har lätt att trilla dit. När livet är som tråkigast och jobbigast. Men jag lät bli igår och idag känns det mycket bättre. Hoppas du känner dig piggare idag och starkare som lät bli.Vi hoppas att det går över men man undrar ibland....
//mod60

Klarsynt

Hej!
Är ny och har tittat in här någon gång emellanåt under det senaste året, men först nu anmält mig och det känns så bra!
Detta forum känns just nu som en skänk från ovan eftersom jag nu taget beslutet att försöka sluta dricka.
Har haft alkoholen som kompanjon i ca 25 år och från början var det på en helt normal nivå jag drack.
Jag och min man delade en flaska vin på fredagen eller lördagen.
Sedan fick vi barn och då dracks det absolut inget. Inte ens när barnen var små drack jag eftersom jag ansåg att i alla fall EN av föräldrarna alltid skulle vara helt nykter om det hände något med barnen och man var tvungen att fara till sjukhus.
Men barnen växte upp.
Och med det så öppnades vinflaskan, vodkaflaskan, ölburken, whiskeyglaset fylldes, likörer gick också ner. Igen.
Tyckte dock aldrig det blev för mycket. Tyckte jag höll mig på den goda sidan.

Naiv.
Med åren förändrades dock mitt drickande.
Allt annat än vin försvann.
Och det vita goda vinet kom i behändiga bag in box.
Skänken från ovan! Glaset tomt igen? Ja, men fyll det bara snabbt och enkelt...
Jag har räknat ut att jag druckit i genomsnitt 3 bag in box i veckan. Utan problem!
Och som grädde på moset så gick jag in och kollade hur mycket pengar jag lagt på denna djävulsdrycken under ett år tillbaka!
Jesus!

I söndags, den 15 feb var det sista gången jag drack alkohol. Hittills.
Måndag morgon var det sista morgonen som jag vaknade med dåligt samvete, bakfylla, kallsvettningar och skakningar. Hittills.
Det var sista gången jag satt på sängkanten och sa till mig själv "Vad f-n håller jag på med?" Hittills.

Jag har gett mig f-n på att klara detta, men jag är fortfarande fullt medveten om att det kommer att finnas fallgropar längs den långa väg jag bestämt mig för att gå.
Fester man blir bjuden på, suget som kommer att komma i vågor.
Just nu mår jag bara så himla bra. Inget sug, inget.
Men jag läste i en kommentar här innan idag att man ska vara extra försiktig just då man börjar må gott igen.
Det är kanske då man anser sig redo att testa och "se om man klarar dricka normalt"
Jag tänker inte "testa"!

Jag är så glad över att ha hittat detta forum!
Alla verkar känna mig och jag alla.
Och vår situation är kanske olika men ändå lika.

Önskar alla en fortsatt god lördag!

Flasklilja

Jag känner igen mig AJ, jag känner igen mig. Dag 33 nykter idag. Tänker en del på alko. Ganska mycket. Men jag tror du att du, som jag, är roligare nykter, kan vara galen nykter osv. Bara du själv som stoppar upp dig själv med destruktiva tankar. Försök tänk gott om dig själv. Det blir oftast som man tänker.

Stingo

Välkommen hit. Häng kvar en tid och skriv. Det här forumet har hjälpt många.

Fin text, som jag känner igen mycket av. Även om jag upplever mig som mycket liberal är bag-in-box en produkt som jag faktiskt skulle vilja förbjuda. Så många här har berättat om hur just den har fördjupat deras alkoholproblem.

En sak till... Släng ordet "försöka".

Alkoholist Javisst

Blev så irriterad på min kollega idag. Hon sa "Åh jag har lust att bli riktigt full i helgen. Riktigt jäkla full. Så där du vet så att man bara går all in i dimman och spårar totalt och gör massa galna saker!" (hon är inte 16 år som man kanske kan tro, hon är faktiskt 30 år gammal)...
Jag blev så sur!
Tänkte att "shit du har ju missförstått allt. Du fattar ju ingenting och måste leva i en värld inlindad i rosa bomull".
Självklart så är det inte så. Det är bara jag som är alkis som blir superupprörd över något sådant här samtidigt som jag blir supersvartis.
Jag vill också kunna bli full!!! Jag vill också kunna supa ner mig en fredag och spåra - utan att min fredagsurspårning ska pågå 1 vecka eller 2.
Jag vill också kunna göra galna saker - utan att såra mina vänner, familj och sambo.
Jag vill kunna vara bakis en lördag utan att behöva reparera med massa alkohol.. En reparation som fort glider över till en ny fylla..

Jag är så avis!!! Det är så sjukt.

Idag är det fredag och jag ser systemetpåsar överallt. Jag har haft en grym jobbvecka, fått lön och det är helg.. Vill bara rusa till systemet och köpa en vindunk och bli full i soffan för mig själv.. Men det går inte. Jag måste vara stark och gå på AA möte istället.

Fan vad segt det är det här!!! En nötallergiker är väl inte avis på alla i världen som äter jordnötter.. Är bara vi alkisar som besattar oss så här på det här viset :(

Tips på hur man får bort denna avundsjuka?

MåBättre

Hej AJ! Läser till och från i din tråd och dina inlägg och jag vill att du ska veta att jag är impad av dig, du gör det förjäkla bra!

För att minska avundsjukan, översätt det hon sa med:"Ikväll ska jag hälla i mig ett cancerframkallande gift och bete mig som ett svin mot allt och alla", typ.. ;) Nä, men jag förstår att det är svårt, det tycker jag också...

Har du klart för dig vad du vill med livet? Drömmar? Mål? Jag tror att det är lättare att veta varför man ska vara nykter om man vet på ett ungefär vart man siktar.

Ett annat tips när du känner avundsjuka är att göra något du mår bra av, se film, träna, läsa en bok eller vad du nu tycker om. Det kan hjälpa att släppa tankarna.

Sedan är det ju alltid bra att titta tillbaka i sin tråd, det brukar ge en ett litet uppvaknande. Jag tror också att avundsjukan som du kände nu kommer vara blek i jämförelse med en pigg måndag morgon där du antagligen har växt ett snäpp dessutom.

Fortsätt kämpa!!

Alkoholist Javisst

Jag har läst igenom gamla dagboksinlägg... Så sjukt hur en person som älskade att gå ut och festa, vara social, träffa nya människor, ha kul och verkligen leva livet "in the fast lane" blev till en person som till slut bara satt hemma själv och drack.
Från it-girl som vimlade med kungligheter och kändisar till ett vrak, fullmatat med ångest från topp till tå.
Ensam hemma med flaskorna och ens sjuka tankar kokandes i hjärnan. Där satt man ensam i en dimma och filosoferade om livet.
Livet som man slutat att leva och som man för varje klunk kom allt längre och längre bort ifrån. Jag har förlorat flera år till alkoholen!!! Det är verkligen vidrigt att tänka på.. Men jag har inte enbart förlorat år till alkoholen... Jag har förlorat vänner. Fina människor som aldrig kommer att komma på mitt bröllop (om jag nu någon gång blir friad till).. Människor som sedan länge har raderat mitt nummer på sina mobiler. Usch. Och alla andra förhållanden jag har förstört - familj och kärleksrelationer. Tanken på hur vidrig jag varit mot folk och hur jag har uppfört mig. Tanken på hur dessa människor uppfattar mig idag. Hur de sett på mig som en tragisk, instabil, galen alkis som bara är full av lögner, skit och idioti. Usch.. det är så tragiskt.

Det är när jag läser igenom sånt här som jag minns och är extra tacksam över nykterheten.

73 dagar nykter.

MåBättre

Tänk att det är alkoholen som har gjort det mesta av det här, det är hemskt. Jag tror att det är viktigt att inse och se skillnaden på vad som har hänt i fyllan eller inte just för att förstå och inte klanka ner på sig själv för mycket.

Bra att du reflekterar över det som hänt för att ta sats mot bättre tider, jag tror att du kommer att vinna tillbaka ett nytt liv och bättre liv och när du står på en trygg platå så kan du titta tillbaka på dina erfarenheter och konstatera att dem har format dig till den du är men att den tiden är passé.

Grattis till dina 73 nyktra dagar, fortsätt kämpa!

Styrka till dig!

Wavzovski

Hej,
Jag har supit bort nio år av mitt liv. Då pratar vi om "varje kväll", då jag knäckte några öl. Allt började med att jag köpte ett sexpack 3,5% bärs. Sen har det helt enkelt eskalerat de senaste fyra åren, då fick jag nog och slutade. Jag har varit nykter i ett halvår, och mår bara bättre. Jag hade väl tur när det gäller abstinensbesvär, kände inget av dem. Jag går på AA möte och det hjälper mig. Du klarar det, och du måste tro på Dig själv. Du är inte ensam.

Lycka till!

Alkoholist Javisst

Nu är det 135 dagar sedan jag skrev första inlägget i den här tråden. Shit vilken resa det har varit.
135 nätter utan att jag har kallsvettats ihjäl mig i sängen och har legat som en skruvmakaron och vridit och vänt på mig. 135 nätter utan att jag har spytt ner mig själv mitt i natten och inte har vaknat upp till den obligatoriska återställaren.. Åh, det är så skönt! Att faktiskt uppskatta morgonkaffen!
Att faktiskt komma ihåg kvällen före, minnas vad man sagt och gjort. Att få fungerande rutiner, att sluta ljuga och smyga... Min omgivning påpekar nästan dagligen att jag ser 10 år yngre ut och att jag har så mycket energi och livsglädje nuförtiden. "Vad är hemligheten?" frågar de (men det svarar jag inte på - ytterst få vet sanningen).

MEN (!) det har verkligen inte enbart varit en dans på rosor... Jag har gråtit, surat, varit bitter och jag har hatat!!! Inte minst så har jag SAKNAT! Åh som jag har saknat och saknar min kära alkohol... Jag saknar att bli full och bedövad.. "slippa tänka", "slappna av efter en hård och lång dag", "belöna mig lite".. Det är seriöst ett tomrum efter alkoholen. Det är som att jag har gått igenom en svår skilsmässa och jag måste nu lära mig leva mitt liv på nytt! Det är läskigt och konstigt. Jag är inte van vid att känna på mina verkliga känslor.. Jag inte är van vid att behöva stå till svars för mina handlingar och behöva ta konsekvenser för mitt beteende. Helt plötsligt så ska jag lära känna mig själv igen och på nytt, den nyktra personen som egentligen är jag.. Inte den galna partyprinsessan utan spärrar som tog livet med en klackspark - det var tydligen inte mitt sanna jag.
Usch.. Det är inte lätt det här... Men en sak är säker och det är att tomrummet som bildats efter alkoholen, det är inte tillräckligt hotfullt och skrämmande för att jag inte ska våga handskas med det! Jag kommer inte att täppa igen det där tomrummet med alkohol igen. Aldrig mer!
Jag är och förblir NYKTER alkoholist.

Vill bara tacka för det här forumet och alla ni som är aktiva här! Ni hjälper mig på min resa och jag önskar er alla lycka till och hoppas och tror på er alla :)

Wavzovski

Först vill jag säga Grattis till dig! Det är inte lätt de första veckorna/månaderna. Jag är nu inne på min sjunde månad, och kan än idag, sakna mina jävla öl 3,5 men jag tänker inte fylla dessa tomrum med alkohol. Jag drack mest för att "stänga av hjärnan", precis som du skriver. Att vakna varje morgon utan att vara bakis är en härlig upplevelse och slippa ångesten och tankarna - "vad gjorde jag igår?" osv.

Ännu en gång, Grattis till dina 135 dagar!

MåBättre

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!