Försöker sätta ord på det hela.
Min fru är på väg ifrån mig. Vi ska testa bli särbos.
Hon har sen andra barnet periodvis depressioner och medicineras emot det med 30mg citalopram varje morgon + övriga mediciner losec mm.
Med tanke på tetrorna jag hittar, dricker hon ungefär 1 tetra/vecka, ibland mer.

Vi har två barn, vi ska ha delad vårdnad.
Jag tror vi fortfarande älskar varandra, men vi kan inte leva ihop.
Hon anser att jag är problemet varför hon inte kan sova,må bra, träna ossv..
Jag kan inte se henne sitta och dricka vin varje kväll. Och jag påtalar det.
Hon flyttar till stan, jag blir kvar på landet

Jag är kluven, eftersom att jag tror att det inte kommer bli bättre, tar man inte itu med sina problem finns dom kvar och växer...
Skillnaden är att jag kommer slippa se henne dricka..kommer jag att må bättre av det? Oron är konstant.

flupp

Jag är tyvärr övertygad om att allt tjat om att inte dricka och ta tabletter är en av anledningarna till att vi är överens.. hon är less att jag tjatar..
Hon vet rent logiskt att det är fel..
Vi har varit ihop halva hennes liv..

Fast det väger rätt lätt när båda mår dåligt av att vara i närheten av varandra..
Vi får se vart vi hamnar.. man brukar man säga att lika,löser lika...

flupp

Huset värderat, papper håller på att ordnas, försäkringar, abonnemang, papper till tingsrätten, familjejuristen ossov...
Och nu är det lugnt i huset, då inget vin förekommer..
Riktigt skönt.

Med lite tur är bodelningen klar lämpligt till månadens slut.
Just idag känns det inte som särbos..

Usch jag vet hur det är att separera. Minnen som kommer, elakheter kan förekomma mm. Lider verkligen med dig. Du som jag vet ju att tiden är en läkande faktor men det är ju jobbigt. Tror du på särbos? Du måste satsa på något du själv tror på tycker jag.

flupp

Alltså jag är kluven.
Nu är dunken framme igen (tror hon var vit,(från A, en vecka.. ev). Och hon vid pusslet igen. Jag försöker bita ihop, nu gäller det att tänka på att hon ändå flyttar snart.. Sen slipper jag se det.
Har inte bestämt mig om jag ska städa bort dunken imorgon.. (medberoende så det skriker?)

Vad säger man till dottern 11år? Hon ifrågasätter fruns drickande,likväl som att jag inte dricker. Hon har undrat varför jag inte dricker längre.. Och som med allt så finns det flera svar.
1. Jag kan/vill inte dricka med frun. Vi drar inte jämt.
2. A ger mig inget, såvida inte jag har rätt sällskap.
3. Mitt liv kretsar runt annat.. Har inte tid för det.
4. Det finns alltid något som är viktigare än berusning..

Vet inte hur jag ska hantera det.. Så fort hon dricker slår jag bakut.
Jag vill inte att mina barn ska drabbas av att ha en rödvinstant som mamma.. sluddrande framför tv'n.
Blä. Tyvärr är hon bra mamma nykter..

flupp

Idag är hon hemma med "ont i huvet"...
Funderar fortfarande på om jag ska kasta dunken, delvis för att hon ska fråga efter den och jag kan påpeka att jag kastade den för att jag inte vill att hon ska dricka när hon är kvar i huset..

bitter.Men dina kommentarer andas lite förakt och det hjälper ingen av er.Att du inte vill att hon ska dricka medan hon är kvar i huset är ju bara din vilja.Att du fysiskt ska kasta den gör ju bara att din kontroll (eller brist på kontroll) blir mer uppenbar för er båda.
Det är ju än så länge hennes hus också och även om det inte är ett bra val så har hon likafullt rätten att göra det valet.
Vill hon dricka så kommer hon att göra det.
Att hon tyvärr är en bra mamma nykter låter ju som en lite tråkig kommentar.Vilken tur för 11-åringen att hon är en bra mamma nykter.

Att hon är sjuk i alkoholism är ju en svår sak att förklara för barn.
Kanske om ni tillsammans läser någon litteratur om alkoholism som du först tagit till dig?
Min fd sambos ex blev informerad av mig om hans drickande då när deras gemensamma barn var 11 och 7 år.Hon valde att sätta sig ned med dom och berätta att pappa var sjuk och att han inte drack för att vara elak,utan för att han inte kunde låta bli.Hon såg till att de fick klart för sig att hon alltid fanns att kontakta om de var hos sin pappa och han blev onykter på ett sätt som inte kändes bra för barnen.För så länge din fru inte söker hjälp så kommer hon antagligen att fortsätta dricka.Ett sånt förhållningssätt skapar ju inte heller skuld hos barnen,frun eller dig.

flupp

Förakt? Nja.. Cynism och medvetenhet, eller förakt? Skit samma..
Sjukdom eller inte, jag gillar inte att hon dricker framför barnen..

Man pratar om ryggsäcken från barndomen, med värderingar och beteenden..Och jag vill inte barnen ska ärva ett skadligt beteende pga att hon skapar en norm.
Fast, kan jag påverka det? Troligen nä.
Tyvärr säger jag , för hade hon varit dålig mamma nykter, hade det varit enklare att lämna henne..

Jag älskar henne tyvärr, men inser mer och mer att det är destruktivt, vara kvar i detta...
Kan man kontakta hennes arbetsgivare och berätta om situationen?

Rädda detta förhållande är nog som att kissa i sängen. skönt för stunden, men inte i längden..

för att indirekt hjälpa/påverka henne att sluta dricka.Dvs försöker ta saken i egna händer så brukar det inte bli så bra.Din ambition med att prata med hennes arbetsgivare är väl kanske att de ska lyckas med det du inte lyckas med.
Dvs ruska om henne och kanske få henne att bli nykter.Det är klart att du älskar henne,annars hade du redan gått.Det är det som är det sorgliga i denna sjukdom.

Där står vi med all vår kärlek och ilska och vilja och kan inte göra ett endaste dugg.Det gör väldigt ont att inse och även om vi inser det med förnuftet så fortsätter känslan att jobba på högvarv för att hitta en möjlig lösning så att det ska kännas som att vi kan påverka situationen.
Min kloka terapeut sa: Så länge du inbillar dig att du har kontroll så tror du att du kan påverka situationen och kan inte släppa taget.Om du inser att kontrollen inte finns där så blir det också lättare att förstå just det.
Vi har ingen kontroll över en annan persons drickande och livsval.

Om hon väljer att sluta dricka så börjar det verkliga jobbet,både med relationen och med sig själv som medberoende.
Man har ju ofta som anhörig gått in i en vårdande och omhändertagande och besserwisserroll till sin vuxna partner.Det är såklart inte sunt i längden för nån kärleksrelation.Jag hoppas du inte tycker att jag slår dig på fingrarna.
Jag läser kanske in saker som inte finns där och klistrar på mina egna upplevelser på dig.

Och det du skriver om att skydda barnen,där kan jag bara ge dig 100% rätt,det finns inget som ger en förälder rätten att bli personlighetsförändrar framför sina barn.Det är ofta skrämmande,åtminstone för ett litet barn.Jag minns hur jag låg med ont i magen som liten när mina föräldrar hade fest och hade ett obehag kring fulla människor långt in i vuxen ålder.Men det är jag det,andra kan säkert tycka att det är ok att "vänja" sina barn vid normalt alkoholbruk.Men det är ju inte riktigt frågan om det i din frus fall.

Kvaddad

Hur kan hon lägga.pussel.när hon är så dyngrak som du påstår?
Får inte ihop det.
Hon kanske är " normaldrinkare" och du alkoholfobiker....

flupp

Hon är inte dyngrak, långt ifrån.. lätt sluddrande.
Traktar ungefär 1 BiB/normal vecka. Sämre vecka, mer
.. PLUS antidepp , varje dag..
Men det kanske är normaldos numera?

Kvaddad

N frAntidepp brukar man äta varje dag. Ibland i flera månader eller år.
Ångestdämpande mediciner som tex Sobril eller Stesolid, skall däremot brukas med stor försiktighet. Framförallt om man har alkoholproblem.
Vet du vilken sort det är i fru äter?
Det är nämligen enorm skillnad på de två.
Antidepp verkar långsiktigt utan att ha sederande effekt. De kan tom i vissa fall ge upphov till rastlöshet och oro som din fru inte är den första att försöka bota med alkohol.
Om du inte varit i skogen så ofta kanske du vetat detta.

Kvaddad

Jag tänker också generellt på vilken skillnad det är på hur män och kvinnor med alkoholproblem bemöts.
Kvinnor dränks i förakt ( som.i ditt fall) medan manliga alkoholisters partners ofta försöker "rädda" dem. Ibland på bekostnad av ett eget förstört liv.

i att det du ser händer med din fru inte är okej.Att dricka 4 liter vin per vecka plus antidepp som delvis tar bort effekten av de antidepressiva och ofta kapslar in depressionen väcker din ilska och irritaion är också okej.(inte mina rader utan fakta från ägare av behandlingshem med 12-stegsprogram)
Det här forumet är till för oss som mår dåligt av en som dricker.Härinne ska du få stöd och hjälp och inte skäll.Att du har dina flyktvägar och vilostunder är dig väl unt.
Det är ofta ett helvete kvaddad att leva med en som dricker.Det är det du kanske inte vill ta till dig och jag vet inte varför du reagerar så hårt på vad flupp beskriver.

Man kan älska och vilja leva kvar i det likafullt,eller välja att gå.Men fortfarande riktigt tungt bitvis och gör skada på både relationen paret emellan och barnen som också får lida en massa för vad föräldern häller i sig och hur den påverkas.Det kan varken manligt eller kvinnligt perspektiv ta ifrån verkligheten.

flupp

Citalopram heter medicinen.
Orkar inte bemöta dig kvaddad, för ärligt talat ser jag inte någon vinst i det hela.
Hon ska få såra, och häckla utan att bli bemött för att hon är .. tjej?

Försöker nu att bara ta mig igenom tiden till hon flyttar ut.
Prommenader med hundar, och spendera tid med barnen är mina källor till positv energi.
Hon, är en energitjuv.

Ctrl

Bra att hon flyttar iaf.
Har haft en supande fru i många år nu och känner som du att det här går inte! Fast vi snackar om en som ballar fullständigt ur och försvinner in i en helt annan dimension. I alla år har jag inte kunnat lämna boet själv och min högsta önskan har varit att hon hittar en ny värd som kanske tycker att detta är kul. (Först kunde jag inte lämna barnen som dessutom 2 av dom inte var biologiskt mina) och sedan blev det omöjligt att dela det jag skapat medan hon drack. Ja det kanske låter lite som om man prioriterar sin ekonomi framför sin mentala hälsa men det är lite mer komplext än så. Efter att barnen flyttat ut och bildad sina egna familjer har dom ofta bett mig att skiljas med henne så vi kan ha lite mer normal tillvaro där även jag kan komma på barnkalaset hos mina barnbarn osv.
Det dom inte tänker på att om jag inte axlar min roll som slagpåse, städare, dörrvakt (så hon bokstavligen inte springer ut på gatan- naken) och så till sist den som ser till att det finns ett hem för henne att vakna upp i.
Nu är det faktiskt inte så illa att hon inte har ett jobb att gå till. Och det är underligt att det går oftast att vara nykter när det ska bli morgonpass dagen efter men i bland " är det febern igen"?!
Jag har dock ett par gånger flyttad ut. Men då har det efter sedvanlig dunder fylla med spydigheter och hotelser, blivit en ångerfull stund och löften om att prata med någon som kan hjälpa till.-och jag måste givetvis stötta min fru igenom processen.
Och så är vi här igen efter bara ett par månader.

mod60

Plupp jag har läst vad du skrivit ett tag nu och jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är. Jag tycker att du låter som en ansvarsfull och kärleksfull pappa och tycker verkligen Du gör rätt som tänker på barnen!!! Att växa upp med föräldrar som dricker är ingen trygg ryggsäck att ha i vuxenlivet. Önskar er all lycka till :)

flupp

Det är iom vi är överens om att vi inte kan ha det såhär.. så vill båda ur denna situationen.
Hur irriterad jag än må vara finns det ingen vinst i att tjafsa. Och det är då lite skönt att veta, att som senast är hon ute 1a april.
Väntar på att få ordna upp det sista ekonomiska.

Nivån på stresshormon vore intressant att mäta... detta är inte hälsosamt.