av Murre

Hej!
Är ny här och vet inte riktigt hur jag ska börja..
Jag har en familj med 2 små barn som jag älskar över allt annat.
Jag dricker ganska sällan, men det är när jag väl börjat dricka. Jag kan verkligen inte sluta. Hjärnan blir som bortblåst. Tänker inte på något annat än att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Har många gånger testat att lova mig själv att bara ta 2 glas. Men det hjälper inte. Har jag väl börjat finns det ingen gräns.
Jag mår så oerhört dåligt över detta och vill absolut inte bli någon som förknippas med fylla på varje middag och så.
Jag vet att jag måste avstå från alkohol helt och hållet, men är rädd. Alkohol finns ju över allt och på middagar och dyl ska man ju dricka ett par glas gott vin tex.
Hur klarar jag av att helt avstå men ändå leva ett socialt liv?

Tobias
tis, 2015-03-17 - 15:15

Har precis samma problem som många andra här beskriver. När det är dags att dricka så dricker jag alltid till den sista droppen. Dricker inte ofta utan har kunnat hålla upp i flera månader mellan tillfällena. Men sen börjar man lura sig själv och man är tillbaks på ruta ett igen. Det som händer på fyllan blir bara värre och värre och jag skjuter ner mig så långt i källaren varje gång att jag i värsta bakfylleångesten faktiskt fått tankarna på att den bästa utvägen är att ta mitt liv. Känns som att man försökt med det mesta men jag faller alltid tillbaka. Vill helt enkelt sluta helt. Vill som alla andra kunna bilda familj någon gång i framtiden men vem vill ha en pappa som alltid skämmer ut sig så fort det blir fest.

Isoldeamanda
tis, 2015-03-17 - 21:42

Varmt lycka till! Förstår precis.
Jag har börjat påminna mig själv om hur underbart det är att vakna pigg å utvilad, hur mycket jag uppskattar att ta min hundpromenad tidigt på morgonen utan att skämmas inför typ luften..
Jag tror fast det är enkelt sagt, att det är så små saker som vi måste börja med. Kände mig så stolt när jag varit ute en gång förra veckan å bara druckit fyra öl ( för vissa är det rätt mkt eller lagom, för mig är det rätt lite) å sen gick hem. Att jag mindes allt dagen efter. Det var en fantastisk känsla. Små steg i rätt riktning!

sem
sön, 2015-03-29 - 23:16

Hej,

Precis som er andra drack jag för mycket när jag väl började. Har en mamma som gör samma sak så det ligger väl i släkten. Jag är en 26 år gammal tjej och har druckit rätt häftigt under tio år. Var alltid en av de som festade hårdast och blev fullast.Studier, utlandsstudier, utlandsjobb m.m gav bra chanser till att gå på fester. Fick alltid minnesluckor och däckade helt enkelt på slutet varje gång jag hade druckit. Jag kunde ibland behärska mig och ta två öl men jag kände ett inre begär som skrek att jag skulle dricka mer och jag tappade fokus på allt omkring mig, behovet att få mer dränkte glädjen av att umgås med människor. När jag fick fast jobb började jag dricka mer sällan men konsekvenserna av varenda festkväll bestod. Jag mådde psykiskt dåligt av det jag hade gjort och var bakis i flera dagar. Det slutade med att jag hamnade på sjukhus efter att ha blivit medvetslös i en taxi på väg hem från en after work!! Efter ett samtal med min chefs chef om mitt beteende och hennes rekommendation att sluta med alkohol så var valet ganska självklart, även om det var ett extremt stort beslut att ta. Jag beslöt mig för att sluta dricka efter nyår eftersom jag hade en resa inplanerad. Samma sak hände igen, Fullt ös medvetslös, sjukhus. Sedan 1:a januari har jag inte druckit en droppe, jag har druckit alkoholfritt vin när de andra druckit och det har fungerat jättebra. Jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer ska dricka och jag drömmer mardrömmar om att jag dricker igen, men jag mår bättre än på flera år.

Mitt inlägg kanske verkar random, men just idag kände jag lite tveksamhet kring mitt beslut att sluta med alkohol. Efter att ha läst alla era kommentarer känns mitt beslut klarare! Tack för att ni delar med er.

The one and onley
tors, 2015-04-02 - 00:54

Vi är Fler än du och hur många som helst!! Kan inte ta 1 öl och tro de ska funka!! I mitt fall minst 10 å hur trevlig är man sen!! Man lovar sig själv hela tiden å varje gång 1 öl sen är de bra!!

rlandin
sön, 2015-05-03 - 05:16

Som man känner igen sig. Idag har det snart gått 4 månader sedan jag senast drack och man har insett att 95% av ens problem har haft med alkoholen att göra. Jag är nyss fyllda 29 år och har festat ungefär varje helg i 10 års tid. Jag har verkligen varit festens partydrottning, den som festat längst, den som super andra under bordet, spontan, rolig, anordnat många efter fester. Jag har haft kul det ska gudarna veta men oftast bara i ett par timmar sen har man slagit i botten varje gång. Upp som solen och ner som en pannkaka. När jag börjar dricka så finns det inget stopp. Jag har ibland druckit i över tolv timmar, aldrig flera dagar i sträck men under måååånga timmar. Jag hamnar i min "bubbla" min flykt. Det tar en bort från all vardaglig stress och press och bort från sådant man inte är nöjd med. Under de senaste åren har jag alltmer förstått att jag har ett problem men har ljugit för mig själv i tid och otid. Försökt flera gånger med att inte dricka sprit, utan bara öl och vin. Det höll ett litet tag men sluta alltid med att man var på spriten igen. Jag har flera gånger avstått under några veckor oftast i samband med fyllor som har varit rejält snea så man inte har velat dricka på grund av ångesten som kommer med det. Har åkt in på akut psyk flera gånger, alltid full. Både i polisbil/ambulans/ och självmant. För ett år sen skrev jag in mig själv. Då fick jag höra från en sjuksköterska som tog mot mig att jag hade ett alkoholproblem, något som för mig då var så jävla skrämmande att jag skrev ut mig 5h senare. Idag ljuger jag inte för mig själv längre. Jag vet att jag har ett problem och att jag inte ska/kan dricka. Denna vägen man är inne på nu är den rätta vägen. Man märker redan vad det gör för ens välmående. Man har inte ångest, man slipper bakfyllor, man slipper känna sig som världens sämsta människa. Man måste komma till insikt och verkligen vilja för att det ska gå. Tänk på vad alkoholen gör med dig ock acceptera att det är så. Välj ett nyktert liv där du får chansen att må bra på riktigt!
Alkoholen har förstört så mycket av mitt liv och tagit många år från mig. Jag tillåter fan inte det längre! Mitt drickande har gått ut över mina jobb, relationer, mitt psykiska mående. Ja allt egentligen. Jag har slagit mig, skadat mig, velat ta livet av mig, skjutit personer som jag älskat ifrån mig, blivit personlighets förändrad ibland, gjort så mycket dumt att det är omöjligt att ta upp allt här.
Våga leva ett nyktert liv. Det finns så många som är i samma situation som kan hjälpa och förstå. Välj att inte dricka igen. Jag vet inte hur det är för er som har ett starkt fysiskt beroende, kan bara tänka mig att det är ett helvete. Så i det fallet kan jag inte yttra mig. Men för er andra som har mer av min problematik. Våga erkänna för er själva att ni verkligen har ett problem och bestäm er för att ni inte vill må dåligt längre. En dag i taget, den ena foten framför den andra. Var stolta över er själva. var det varje dag. var stolta när ni säger nej till alkohol, när ni berättar varför ni inte dricker. Var stolta då! För ni är så bra! Det kan ingen ta ifrån er! Tillsammans är vi starka! :)

Sol
lör, 2015-05-23 - 07:31

Läser här i forumet som medberoende till en person som inte heller har nån botten efter två drinkar.

Jag brukar säga att alkoholism är den enda sjukdom man kan säga Nej tack till. Vilket gör att jag inte riktigt köper den sjukdomsgrejen. Däremot tänker jag att det är en allergi. Man är allergisk mot alkohol. Och som en jämförelse så om jag är allergisk mot t.ex. räkor jag ju inte några stycken räkor bara för att vara social? Utan jag ber att få in nåt annat från menyn...

Tulla
lör, 2015-05-23 - 07:45

Å vad jag känner igen mig. Har länge vetat att jag missbrukat men inte riktigt erkänt för mig själv, inte velat det, ska bara dricka denna helgen .. Sen ska jag sluta. Sen, nästa vecka..
Nu har jag bestämt mig! Avslöjat mig för vänner och familj. Skrivit in mig på öppenvården och dricker antabus... Så nu jäklar ska jag kämpa vidare.

Bara jag
lör, 2015-05-23 - 18:16

Att ta ett glas eller två när man är ute är för mig väldigt svårt, när första ruset kommer vill jag gärna ta en till och sen är jag igång. Det känns nästan konstigt att inte ha något i handen att sippa på när jag är ute. Detta är inte hållbart i min situation har jag märkt, dock har jag upptäckt att numera finns det jättebra alkoholfria alternativ. Har inte prövat ännu men ska försöka göra det till sommaren då frestelsen att gå ut och ta ett glas med vännerna är stor. Prova du med.
Lycka till.

Ebba
lör, 2015-05-23 - 19:37

Jag personligen tycker absolut att alkoholism är en sjukdom, en dödlig sådan.
Vore det inte en sjukdom utan enbart handlade om karaktär och vilja skulle alkoholism inte finnas.
För så många människor världen över skulle inte frivilligt bete sig och handla som de gör på grund av alkohol om det vore så enkelt.
Är man allergisk mot räkor står man nog helst över men det står inte heller på reklam för räkor att de är beroendeframkallande, orsakar trafikolyckor, drunkningar osv.
Jag förstår din tanke om allergi, jag brukar tänka så jag med och jag är (nykter) alkoholist och så oändligt innerligt tacksam över att ha lyckats bryta mig loss och bli frisk.
Jag är inte frisk från alkoholism men så länge jag inte dricker har jag inga symptom och är FRISK.

:)

Tigaz
lör, 2016-04-16 - 16:31

Hej! Jag har exakt samma problem. Drack 4 ggr förra året, en av de ggr slutade med att jag vart svartsjuk, gjorde illa min fru och somnade på min nerv som nu har varit kaputt i 8 månader. Sitter nu med besvärande ångest igen. Var ut igår då jag trodde att jag kunde hantera det men icke. Igår hände inget annat än att jag blev skitfull! Spydde och mår jättedåligt såhär halv fem! Det är extremt och jag klarar det verkligen inte. Mitt problem är att mina kompisar inte accepterar! Dom säger, äh vadå du kan ju bara ta ett glas! Och sen tjatar dom något så kopiöst. Visst ni kommer säga: det är bara att bryta med dom! Nej, det är mina bästa vänner som jag vart med sedan lågstadiet! Hjälp mig snälla, mår otroligt dåligt!

Tigaz
lör, 2016-04-16 - 16:35

Det medför även saker som tex att inte kunna cykla med mina barn till affären för att jag mår för dåligt. Hon frågade nyss, men jag pallar inte. Det innebär även att min fru får ta oerhört mycket ansvar över barnen. Så allt är bara skit!

Lärare40
lör, 2016-05-07 - 16:47

Tack för att du skrev detta! Grymt bra skrivit. Denna text ska jag läsa nästa fredag och varje helg när suget efter fest och sprit kommer. NU ska jag fanimej klarar det efter tusen försök. Nu jäk...!!!!!. Känner igen alla saker du och andra skriver. Dricker tills sista droppen hela tiden. Kan lätt dricka en 70:a. Helt sjukt och nu börjar jag må pyton även psykiskt. Det var sista gången igår jag drack och var hemma kl 03.00 och sen har en liten dotter på 14 månader. Sambon börjar tröttna, ändå har jag fortsatt. SNYFT!!!

Bluffen
mån, 2016-09-12 - 09:31

Hej!
Första gången som jag är inne här. Känner att det är dags att ta tag i roten till problemen. 36 år, mamma till 3 barn plus ett bonus. Gift. Sjukskriven sen ett år tillbaka pga stress, kronisk mag-tarmsjukdom. Känner igen så mycket av det som ni har skrivit. Tack alla modiga människor som delar med sig. Jag har länge romantiserat bilden av ett glas vin på kvällen. Aldrig planerat att det slutar med en halvtömd box, minnesluckor hur och när jag gick till sängen, minnesluckor över smskonverstioner som är så gravt skamset att läsa dagen efter så ångesten trycker ner mig under ytan.
För att kompensera min skam som jag utsätter mig själv för varje helg tränar jag intensivt i veckorna, yogar, försöker finna sinnesro. Har pratat med arbetsterapeut, kommunhälsan. Gått på stresskurser utan att någonsin nämna något om alkoholen. Jag tycker att det är så sjukt pinsamt. Men jag inser ju att efter så här lång tid hemma, i lugn och ro ifrån allt och alla så är det med all sannolikhet alkoholen som spär på ångesten vecka efter vecka.
Är nervös för kommande middagar att inte kunna hålla mitt löfte till mig själv att strunta i alkoholen utan att jag trollbinder mig själv de första glasen och romantiserar bilden av "ett" glas vin. Ska besöka denna sidan ofta nu så att jag påminner mig inför helgerna ATT DET INTE ÄR VÄRT DET! Ledsen.

Karin01
mån, 2016-09-12 - 10:56

Jag romantiserar också det där med ett glas vin på kvällen eller till matlagning, städning eller ett bad.
Sen dricker jag upp hela flaskan utan konsekvenstänk och minns sällan slutet på kvällen eller de ytterst pinsamma sms jag skickat iväg.
Jag har förstört många nya kontakter genom fylleångest, för att jag hellre sticker huvudet i sanden än tar reda på om de tyckte att det var så farligt eller ej.
Kämpar också under veckorna med träning och yoga för att balansera ut ångesten.
Jag har varit här i några veckor och det har gett mig otroligt mycket.
Hur mår du idag?