Eller entligen vet jag det.
Min man dricker på helgerna och semestern. För mycket och för ofta. Tycker jag. Han håller inte med.
Jag har två barn med honom. Å det är hemskt hur 8 åringen lärt sig läsa av honom. Å han vet hur han ska behandla pappa när han är sådan.
Har gråtit , bönat och hotat alldeles för länge. Flyttat gränserna hela tiden.
Men frågan är när räcker det? När går jag? Vad händer då med mina barn? Måste de vara med honom på helgerna då ? Fasa.
Jag har ju funnits där som ett skyddsnät för dem.
Känner mig så ledsen!

Margaretavilhelmina

margaretavilhelmina

Det har varit lugnt på alkohol fronten nu i några veckor , som jag vet om iallafall. Men han gnäller och tjatar och surar hela tiden på mig. Om vad jag inte ska hadla och att jag gör för mycket på helgerna. Träffar för mycket vänner. Han måste till och med ibland ta hand om sina egna barn . Å det tycker han är dåligt. Han börjar begränsa mig och det har jag inte upplevt förut. Eller så var jag svagare då och inte stod på mig. Hur som helst så gillar jag det inte och det hjälper inte direkt vårt äktenskap. Jag tror att han har druckit ikväll. Nu sover han . Men lukten av en person som druckit blir man duktig på att känna.
suck undrar om han börjar om nu?

bara att de finns att spegla sig i och söka styrka hos även om man inte berättar allt.Säkert känner han av en begynnande styrka i dig.
Och som vanligt är ju beslutet att dricka hans och om du klarar att låta konsekvenserna av det valet påverka dig så lite som möjligt så stärker du dig själv.
Fortsätt stå på dig,hejjja!!

margaretavilhelmina

Har inte skrivit på ett tag nu men det har varit relativt" lugnt". Beror ju på hur man ser bara saker och ting men jag anser det iallafall.
Men vi är lediga nu och bortresta och på en gång så smygdricker han igen så pass mycket att det märks. Men skulle jag fråga så är han trött. Vaknade tidigt vet ni .
Ibland undrar jag om han tänker på att det märks.
Det känns som om jag sitter av tid och väntar på något. Vad vet jag inte.

... Det ska hända något som är så illa att du får godkänt av omgivningen att lämna, eller kanske att någon annan ska bestämma åt dig, eller helt enkelt bara att det ska bli bra?!
Det är inte så lätt att lämna, och man måste verkligen bestämma sig och stänga av känslor och bara gå på det man bestämt. Inte så lätt...

Sänder dig varma kramar

margaretavilhelmina

Ibland tycker jag att det är svårt att veta om han druckit. Oftast märks det tydligt men ibland så blir jag osäker på mig själv.
men försöker tänka som någon sa här att dubbla det som du märkt det är troligtvis så mycket som han dricker.
Spelar egentligen ingen roll. För grejen är att han dricker. Och på en söndag och på min sons släktkalas. Inte ett stort kalas och inte så mycket. Men det ligger och pyr under ytan!

... på att tänka på hur mycket han dricker, när han dricker och om han dricker osv - det är inte så du ska behöva ha det!

Men jag vet hur svårt det är, hur mycket man ältar och tänker att man kanske tror fel osv, men försök att lita på din magkänsla - den är sällan fel!

Utan det är ro inne i bröstet.S
å känner man, är det verkligen såhär man egentligen ska känna?
Friden och uppvaknandet är så totalt.
Sen ramlar ju allt ned på en igen och allt börjar om.
Men när man når denna omtalade sinnesfrid i att man på allvar förstår att det är inte du som kan och ska styra hur han dricker så kommer också en lättnad.

Har du nått en bit på denna väg än? kanske det är där du ska börja i annat fall.
.Eftersom du i dagsläget inte riktigt verkar vara framme vid konfrontation eller avslut.
Du kan i alla fall satsa på att må lite bättre i det liv du väljer att leva.

margaretavilhelmina

Jag försöker satsa på mig och barnen. Men det är jobbigt att alltid behöva försvara sig och säga att jag även vill träffa mina vänner. Han har börjat ifrågasätta mig och vad jag gör med min tid. Han blir sur.
Det är svårt att inte kolla honon eller tycka en massa om hans alkohol vanor. Tror hela tiden att nu bryr jag mig inte men så faller jag dit igen. Det är tufft.
Tack för att ni bryr er ♡

Vänner är bra, eller faktiskt helt fantastiskt - men det är också så att de på något sätt alltid håller med dig, av både lojalitet och att du kanske har helt rätt, men med någon utomstående kan du till 100% lita på att den personen säger som det är, inte vad du vill eller behöver höra. Kanske vore det en bra möjlighet för dig??

Hur har du det idag?
Kram!

margaretavilhelmina

Ja kanske. Har träffat några senaste halvåret ena sa att problemet ligger inte hos mig och den andra sa att om jag inte är konsekvent så kan hon inte göra något.
Känner mig ensam i mitt förhållande.
Orrkar inte beblanda mig med honom på helg kvällarna. Tack för att du lyssnar och svarar!

Kaeljo

Jag skulle verkligen säga att det är omöjligt att inte kontrollera om han druckit, hur mycket osv då man lever med en man som dricker. Det kanske är ett sjukt beteende och ett bevis på att man är medberoende, men jag kan åtminstone inte låta bli. Det är svårt att bara strunta i och släppa det helt och hållet när det gäller den man lever med. Om man släpper taget och bara inte bryr sig och mannen bara fortsätter att dricka, kan jag inte se att det är någon mening med att leva tillsammans. Så ser jag på det, det kan ju vara olika hur man känner. men jag hade väldigt svårt att inte bry mig. Jag kunde inte acceptera att han drack, men trots att jag påpekade hela tiden att hans drickande förstörde vår relation, så drack han ändå. Nu har jag lämnat, men det är skitjobbigt. Men hoppas att det ska bli bra så småningom.

margaretavilhelmina

Det är så svårt.
Han drack igår kväll och då är han extra kel sugen. Vill ligga och mysa och kramas. Det är väll mysigt kanske någon säger fast inte när han stinker gammal fylla. När han inte får som han vill så blir han sur. Du kramas aldrig. Då går jag härifrån. Idag ville jag verkligen inte. Kunde inte. :-(

Sätt gränser för dig själv och vad du vill.
Det kan bara bli bättre om du har styrkan att sätta dessa gränser.
Nånstans måste ju ett liljeholmens gå upp för honom att han kanske borde vara nykter för att du ska känna för närhet.

Jag tror att det är jättesvårt att bryta sitt beteeende, alltså svårt att sluta kontrollera, tror jag!
Men det är också svårt att lämna - det är lätt att bestämma sig i tanken, men att lämna är svårt! Det kräver verkligen att man bestämmer sig, stänger av alla andra tankar och känslor som pockar på, och så lämnar man, och så får man stålsätta sig igen. Det är jättejobbigt, men kanske det enda alternativet... Heja dig Kaeljo!
Kram

Gå inte emot din vilja, bara för att han vill det. Gör som du känner, du är viktig, dina känslor och tankar är viktiga och det är bara du som kan ansvara för dem!!

Gör ett nytt försök med samtalskontakt! Även om det inte är ditt fel så kan man behöva hjälp, och även om du inte är konsekvent så kan man behöva hjälp!!! Vem F-n är konsekvent när man är helt under isen?? Du har rätt att träffa någon som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar - du mår inte bra, och det är inte du själv som orsakar det, men så är det och då har du rätt till hjälp!
Kanske testa AlAnon?

margaretavilhelmina

Nu är han hemma själv. Jag vet att han dricker när jag inte är hemma. Men har bestämt mig för att jag inte ska bry mig. Jag ska iväg å träffa en vän ska bli jätteroligt. Har fixat barnvakt så att jag kan slapna av.
Ta hand om er därute kram