av margaretavilhelmina

Eller entligen vet jag det.
Min man dricker på helgerna och semestern. För mycket och för ofta. Tycker jag. Han håller inte med.
Jag har två barn med honom. Å det är hemskt hur 8 åringen lärt sig läsa av honom. Å han vet hur han ska behandla pappa när han är sådan.
Har gråtit , bönat och hotat alldeles för länge. Flyttat gränserna hela tiden.
Men frågan är när räcker det? När går jag? Vad händer då med mina barn? Måste de vara med honom på helgerna då ? Fasa.
Jag har ju funnits där som ett skyddsnät för dem.
Känner mig så ledsen!

Margaretavilhelmina

margaretavilhelmina
sön, 2015-05-24 - 22:45

Varför dricka på en söndag. Jag förstår inte. Alkoholen börjar långsamt komma in i våra liv igen från att ha haft ingenting. Han drack ikväll inte så mycket men tillräckligt för att han börjar titta på mig och fråga varför jag tittar på honom. Och det gjorde jag inte då men efteråt så gjorde jag det. Suck !

Ullabulla
mån, 2015-05-25 - 08:10

har erkänt att han drack mellan 5-10 ggr trots att det var nolltolerans,inför mig hemma i vårt hus.Detta under sista året och jag märkte absolut ingenting.
Trots min blodhundsnäsa och 20 års erfarenhet.
Så lägg på x 3 så får du kanske en ungefärlig mängd/antal gånger som han dricker.
Och släpp sen taget om det, han kommer ju att fortsätta så länge han inte söker hjälp.

margaretavilhelmina
sön, 2015-06-07 - 22:33

Det är verkligen så. Sett mängden flaskor som helt plötsligt är slut. Märks även på stanken . Hur det osar sprit i det rummet han är i. Har trots det haft en ok helg. Han får ta ansvar för sig jag tar ansvar för mig och barnen. Kram på er alla ♡

margaretavilhelmina
fre, 2015-06-12 - 20:50

Försöker satsa på mig själv och barnen. Det uppskattas inte av mannen. Tyvärr.
Fixade till mig i håret inför sommaren. Kände mig jätte fin och mannen dissar mig totalt. Hur ser du ut egentligen? Helt förkrossad. Hur kan det vara så att tilltillåter mig att bry mig om vad han tycker. Han tycker aldrig något som jag gör är bra spelar ingen roll vad det är kan vara städning, matlagning eller klippning av mitt hår. :-(

margaretavilhelmina
fre, 2015-06-19 - 07:24

En surig karl. Fy vad det är drygt. Går omkring som en tre åring å surar. Vet inte riktigt varför. Spelar ingen roll.
Vi ska ha gäster ikväll och jag vill bara vara sjuk. Bit ihop och spela lite. Bläää
Trevlig midsommar alla !

Izzy
fre, 2015-06-19 - 10:40

Jag känner igen det där sura o vresiga . Ena dagen uppåt o jättetrevlig o glad o nästa precis som du beskriver. Det är/ var påfrestande att aldrig veta villket humör han var på. Hoppas att du får en fin midsommarafton ändå.
Kram<3

margaretavilhelmina
lör, 2015-06-20 - 00:33

Ja gillar verkligen inte högtider.
Dagen blev ändå riktigt lyckad. Trots allt. Det spårade efter middagen . Sedan skulle han plötsligt gå över till grannen. Bara bygga på gransämjan lite. Var redan ganska onykter när han gick. Skulle komma hem efter några timmar än är han inte hemma. Vi har gästerna kvar de ska sova över. Kommer han ihåg att han har nyckel ? Eller kommer han väcka alla å knacka på fönstret. Kommer han komma jätte full hem. Ska jag ligga här och bara vänta? Allmänt jobbigt och pinsamt inför gästerna. Detta är inte roligt!

Maggis
lör, 2015-06-20 - 01:18

Hej Margaretavilhelmina! Känner sååå igen detta! Att "städa" och skydda sin alkoholist för att det är pinsamt och man skäms. Man vill inte låta sin lyckliga fasad raseras, men ibland undrar jag om det inte är det enda rätta om det ska ske en förändring. (Jag är själv dotter till en alkoholist, har två barn med en alkoholist och är nu nära på att bli en alkoholist själv). Nu på midsommar var jag nykter och körde, jätteskönt. Träffade en gäst på festen som varit nykter i 19 år. Han berättade om vilken skit spriten ställt till för honom hur han hamnade i slagsmål och skämde ut sig jämt. Tillslut ställde hans fru ultimatum och sedan dess var han nykter. Pratade också med hans fru (sedan 30 år) som sa att man aldrig kunde tvinga någon till något, men att hon själv bestämt sig för att inte fortsätta leva i detta förhållande. Stark gjort och det blev räddningen för deras äktenskap! Hoppas det går bra för dig/er och glöm inte att det är dina val! Kram

margaretavilhelmina
tors, 2015-06-25 - 22:08

Fasar inför semestern. Det är tragiskt att jag ska känna så
Blir så arg på mig själv. Varför låter jag honom bestämma? Varför säger jag inte ifrån?
Om vi delar på oss hur går det för mina barn? Har en lite hon kan inte säga vad hon vill eller behöver. Det missar han. Får sådan enorm ångest om jag tänker på det.
skickar styrke kramar till er alla därute.

SaraLisa
ons, 2015-07-29 - 14:52

Hej.
Är ny här.. Googlade och hittade denna sida i ren desperation. Jag misstänker att min man dricker i smyg. Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös och vet inte bad jag ska ta mig till. Upprinnelsen till mina misstankar är att kag hittade en gömd Box med vin nu på lantstället där vi är på semester. Jag har "haft koll" på boxen och ser att han tagit från den under veckan som gått. Jag hittade även ett kvitto där det framgår att han köpt 3 vinboxar som jag inte sett röken av. Han har alltså gömt dem. Nu i efterhand tror jag att han druckit även hemma då han betett sig underligt ibland. Vad ska jag göra? Ska jag konfrontera honom eller vänta och "samla bevis". Jag mår så dåligt av detta. Vi har två små barn på 2 år resp 6 mån..

Rosette
ons, 2015-07-29 - 15:24

Hej SaraLisa.
Välkommen till forumet!

Du beskriver att du är ny här och börjat fundera över om din man har ett alkoholproblem och dricker i smyg. Du ororar dig då ni har två små barn och mår mycket dåligt av det här. Det låter som en jobbig situation att dra på det, samtidigt är det du som måste känna när och om du vill prata om det. Att vara rak och ärlig och utgå från sig själv, "jag känner att .., jag blir orolig när". kan ibland vara hjälpfullt om man vill ta upp en sådan sak. Ibland kan det vara hjälpsamt att prata med någon, skriva och läsa här på forumet och försöka hitta saker som fyller på energi som hjälper en för en stund att skingra tankarna.
Hoppas något av det här blir hjälpsamt för dig.

Vänliga hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

M79
tors, 2015-08-20 - 12:50

Hej
Jaa... Var ska man börja...?
Just nu har min sambo sovit ett par dagar hos sin pappa för jag orkade verkligen inte se honom efter 4 dagars supande. Har 2 barn på 9 och 15 år. Vi har varit tillsammans i ca 20 år nu. Han har alltid haft problem med alkoholen tycker jag, alltid blivit fullast och jag har fått ta hand om honom och alltid skämmas el åka hem från någon fest pga att han redan blivit kanonfull när andra har som mest roligt...
De är de här senaste åren, då kan han ej sluta när han väl börjat...
Klarar ej att vara bakfull , får så ont i huvet, ångest mm så han måste bara dricka. Kan vara lugnt i perioder men som sagt nu var det fre tom måndag han drack sist.
Går runt här hemma som en jäkla ja vet inte vad, vinglar runt, spiller ner sig, vet inte vad han pratar om, beter sig som en treåring, sitter o dreglar i sig maten..
Efter ett par dagar blir man så äcklad av honom, förbannad, besviken, ledsen... Samtidigt som jag tycker så otroligt synd om honom..
Och han vet att han har problem, han har gått hos psykolog, både ätit antabus o ett par andra som man kan dricka på men inte för mkt för då blir han illamående o tillslut spyr.
Jag har sagt hundra ggr att det får vara sista gången det här händer men sen är ja så jäkla mesig efter ett par dar när allt lagt sig igen, så bara vardagen rullar på. Blir så ARG på mig själv, har inte barnen sett nog nu !!
Det här händer igen pga att allt eftersom tiden går så tycker han att han kan hoppa över en tabl el ta en senare men nä så fort han slarvar så går det åt helvete direkt !!
Vet inte vad ja ska göra. Har aldrig slängt ut han såhär som denna gången.. Vill flytta till mitt eget men samtidigt inte, vad är bäst ? Tusen tankar i huvet... Orkar jag ens, hemma sjukskriven, vet inte hur det blir med jobb, ont i kroppen..
Pust...
Idag kommer han hem igen efter jobbet... Vet inte vad jag ska säga.. Han kan inte leva utan mig o har levt i ett helvete de här dagarna utan oss säger han, han förstår inte varför han gör såhär.
Jag förstår , verkligen förstår att han inte har nåt att säga till om när han väl börjat dricka, för då är det nåt annat som styr... Men han har ju fått hjälp genom de här tabl, men han tar ju inte dom alltid, och DÅ gör han ju ett nyktert val ! Eller ?
Älskar honom men vet inte om ja orkar eller ens vill längre....
Så tänker jag tillbaka på allt som har varit, har väl säkert glömt hälften och undrar hur fasiken jag har stått ut så här länge ?? Känner mig bara kvävd..
Han är bra när han är nykter, hjälpsam, omtänksam mm men ja vet inte om det hjälper längre :(

Dotter11
tors, 2015-08-20 - 14:47

Hur går det för dig margaretavilhelmina? Jag hoppas att du kommit till insikt att såhär kan ni inte ha det och han kommer inte bättra sig om du är kvar. Antagligen kanske inte om du lämnar heller men då skyddar du dina barn i alla fall. Jag rekommenderar dig något så innerligt att lämna honom. Har själv en pappa som är alkoholist och har varit hela mitt liv. Mamma lämnade när jag var cirka 5 år gammal och det är jag så tacksam för. Jag kan inte förstå hur någon kan leva ihop med en alkoholist. Jag vet att de flesta är helt underbara och härliga människor som nyktra, det är i alla fall min pappa, men det spelar ingen roll för man ska inte utsätta sina barn för personen när de är onyktra. Jag har några hemska minnen från innan min mamma kastade ut pappa. Det är inga trevliga minnen och era barn märker vad som händer och de skäms precis lika mycket som er. Sedan blir man skadad för livet att ha en alkoholist i sin närhet. Jag tycker definitivt inte om fulla människor. Det är obehagligt när folk blir annorlunda som fulla. Jag hatar det. Jag är också på min man som inte alls har några problem med sprit att han inte ska dricka så mycket. Vill aldrig att han ska va full men det är ju faktiskt helt okej att bli full ibland om man beter sig när man är det och det gör ju de allra flesta, men jag gillar det ändå inte. Jag hatar alkohol och hur mycket det har förstört för min pappa. Jag tycker synd om honom men ändå känner jag att det är självförvållat. Det finns hjälp att få men så få väljer att ta den hjälpen.
Så till alla er som skrivit här i tråden som lever med en alkoholist: Sätt er själva främst och låt alkoholisten klara sig själv. Lämna, särskilt om ni har barn. Det blir antagligen inte bättre så försök inte leva på det hoppet utan dra. Det finns de som klarar att ta sig ur alkoholismen och det får jag hoppas att era män gör men bo inte kvar i ett sånt helvete, och ta era barn därifrån. Någon undrade hur det blir med barnen, om de ska vara varannan vecka hos fulla pappan, men det får ni förklara för försäkringskassan eller soc eller vem som bestämmer att mannen är alkoholist och att ni vill ha ensam vårdnad. Det fick min mamma men vet att det är svårare idag. Vi umgicks med pappa när han var nykter, han är periodare så ibland va han nykter i långa perioder. Men lämna aldrig era barn där om ni misstänker att han druckit. Det hände mig nån gång och det var hemskt.
Jag vet att jag är rätt hård här men jag blir så frustrerad när jag läser så mycket sorgliga berättelser. Jag har sett tillräckligt trots att jag slapp växa upp med min pappa och jag vill inte att någon ska behöva leva under samma tak som någon som super. De får klara sig själv, det är hemskt men de vill ju ändå inte ha hjälp. Antingen är de inte alkoholister eller så kan de bli nyktra själv, bla bla. Det är skitsnack alltihopa. Enda som hjälper en alkoholist är en egen vilja att sluta och förstå att det är nolltolerans som gäller. Alkoholister kan inte lära sig att dricka måttligt.
För att klargöra så träffar jag min pappa när han är nykter, jag förstår att det är svårt att lämna för jag har inte kunnat säga upp kontakten med min pappa. Men att lämna behöver ju inte betyda att ni inte kan finnas där för dem i nyktert tillstånd när de behöver stöd, men bo inte med en alkoholist bara för att de nyktra dagarna är bra. Och utsett inte era barn för en alkoholist.

Finawste94
fre, 2015-09-04 - 00:29

jag har en pojkvän som dricker väldigt mycket har blivit nästan varje helg nu. Och de påverkar vårat förhållande jag har funderat länge på om jag ska stanna kvar eller om jag ska lämna honom.

Missan
tors, 2016-05-12 - 20:59

Jag vet inte hur jag har stått ut i alla år. Min man har druckit i flera år. Visste redan när vi träffades att han var glad i spriten.Tänk om jag lyssnat på dom som varnade mig... Vi träffades unga 18 o 19 år. Köpte hus o började renovera på den tiden var det öl sen blev det även sprit.Har fått 4 barn tillsammans. Emellanåt har vi haft det bra tillsammans. Men på helgerna kan han inte köra bil för då smygdricker han. Känner igen mig med det ni skriver...att kolla hur mycket han dricker. Märker på humöret han retar upp sig på småsaker är riktigt elak ibland.När barnen var i tonåren förstod dom hur det var. Dom tappade respekten för honom. Tänkte att jag skulle lämna honom när barnen blev stora. Har nu bara en dotter hemma på 17 år... Men har fortfarande inte lämnat honom.Skjuter allt framför mig förtränger problemen o tänker att det ska bli bättre... Men det blir det inte.Släkten vet vännerna vet men dom frågar inte så mycket.Vill egentligen inte skilja mig inte sälja huset... Men vill inte ha det så här. Varför är jag så svag?

Anjanorrland
tors, 2017-04-20 - 10:43

Din berättelse är som en kopia av min. Jag har levt 28 år med min man. Har tre barn, gård, djur, sommarstuga, skog, nya bilar och allt man kan vilja har, förutom en sak en man som inte dricker. Vi har inga att umgås med längre varken släkt eller vänner. De barn som flyttat vill inte komma hem ens över en helg. Den yngsta, 14 år, vill inte ta hem kompisar. Ja allt är skit. Bestämde mig för att flytta då han började grina på min födelsedag då hela släkten var samlad. Är snart ett halvår sen jag flyttade och inget är annorlunda. Hur ska jag hjälpa honom? Jag kan inte bara stå och se på hur han förstör sitt liv. Jag flyttade av kärlek. Förstår dig Missan. För oss som lever med alkoholister blir det livet normaliserat. Vi vet ju inte om nåt annat.

Pepparkaka58
fre, 2017-05-19 - 22:15

Min man dricker varje dag fast han haft en stroke 2009 och höll på att dö vi var gifta då men skilde oss 2014. Orkar inte med honom längre han är halvsidesVarför får man ingen hjälp förlamad på vänster sida jag jobbar heltid för att ekonomin ska gå ihop vi har delad ekonomi men jag betalar det mesta.Har varit hans personliga assistent sedan han blev sjuk,men nu vill jag ej bo med honom längre hatar honom han kommer aldrig sluta dricka finns det någon hjälp att få honom härifrån mina barn orkar inte heller längre.Mina barn försöker vara hemifrån så mycket dom bara kan.Varför hjälper inte samhället till ? En som ej orkar mer varför ska jag må så jävla dåligt medan han förstör allt.

Bedrövadsambo
lör, 2017-05-20 - 00:35

Har du undersökt möjligheten att flytta? Naturligtvis måste du inte leva med din alkoholiserade man om du inte vill. Jag antar att han på något sätt har vårdkontakter som måste agera om du inte finns kvar och "vårdar" honom.

Annher01
lör, 2017-05-20 - 04:17

Fick en present när jag fyllde år på krogen i Stockholm/ min man fick följa med om han klarade av att stå emot alkoholen/ väl där frågar han mej/ får jag inte bara ta en öl till maten?nej tvingas jag å säga inför servitören 0 tolerans. Varför frågade han mej?? Kände mej riktigt dum just då han har varit nykter sen augusti förra året? Bara undrar?? Varför? Han visste ju svaret själv??

mulletant
lör, 2017-05-20 - 05:44

kan i bästa fall bli en lärdom för honom själv. Och även för dig, jag antar att det kändes pinsamt. Kanske också sänkte stämningen? Som jag har förstått det gör många som 'erkänt' sin alkoholism - och/eller socker- eller annat beroende - ett dagligt val att vara nykter/välja bort drogen. Adde och flera andra har skrivit om det här på forum.
Kan du fråga din man vad som hände? Jag skulle gissa att han drabbades av ett starkt sug och inte kunde stå emot.... Jag har många gånger berättat här att min man drack sig berusad efter ett och ett halvt års nästan total nykterhet. Det var en chock men också den avgörande insikten för honom.
Jag antar din man inte alls skulle ha fixat att dricka en öl till maten utan att den skulle väckt ett oemotståndligt begär efter mer. Det är beroendets kraft. Med tanke på det är det bara att gratulera till att han frågade och tydligen accepterade svaret och är fortsatt nykter. Om ni vill leva tillsammans framöver kan den här situationen vara en bra ingång till ett samtal om den resa ni är på, var och en för sig och tillsammans. Jag önskar er lycka till! / mt