Kan ni som kämpar ifrån ett medberoende till den ni har en relation till eller håller på och lämnar få abstinens...
har ni tex känt av en ensamhet och hamnat hos den personen pga abstinens från den?

Det tog länge innan jag fick kläm på att det var just någon typ av abstinens.Jag föll ned i ett mörker och ett ingenting.Men om jag fick mig en hutt av mitt ex.
En skymt. ett samtal en träff eller vad som helst så mådde jag tillfälligt bättre.
Men precis som den som dricker för mycket fick jag också en ångest och en sorg efteråt.Saknaden blev större och jag ville ha mer.
Trots att jag inners inne ville avstå från kontakten då jag vet att det är enda vägen för tillfrisknande för oss båda.
Fortfarande ett år efteråt känner jag av detta om än inte riktigt i lika hög grad.

etanoldrift

Det känns som om omgivningen antingen tycker att man ska "ta hand om" sin alkis eller lämna honom.. Något mellanting tycks inte finnas..?
När jag talar om att jag är gift med en alkoholist (det gör jag för övrigt väldigt sällan..) Så tittar folk förebrående på mig och nästintill kräver att jag ska lämna honom omedelbart (precis som om DET skulle få honom att sluta dricka!)
De förstår inte att man faktiskt måste planera en separation, och inte bara rusa iväg med ett par plastpåsar i nävarna, utan att veta vart man ska ta vägen.
Eftersom han inte är våldsam eller elak, så kommer heller inget "kvinnohus" på fråga.. Utan den biten får jag vackert ta itu med själv!
Det man inte har förståelse för, är att alla alkoholister INTE blir elaka när de dricker.. Bara "tjatiga" och saggiga (kallas ibland fyllesentimentala)..
Och när man beskriver det, så får de det nästan till att han dricker för att jag är "elak".. Och det kan jag väl "stå ut med".. (alla tar sig ju en bläcka då och då..?)
Men problemet är att han dricker 6 dagar i veckan Eller rättare sagt 7, men blir egentligen bara full 6 av dom.. Hans dagsranson för närvarande är minst 5 stycken halvliters 7,2%iga starköl. två och en halv liter öl, motsvarande hans "vin-ranson", ca 1 ½ flaska om dan. Vilket var minimum.. Ofta blev det en flaska vin + 2 - 4 starköl på det..

Vilsen76

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!

trojja

Har abstinens..
har inte hört av mig sen i söndags... pga att han börjat dricka mer. Har skrivit i en annan tråd om det.
ville så det värkte höra av mig igår... gav inte efter suget, kontrollen... ja man kan kalla det vad som egentligen
Många tankar går åt han...
var är han, hur full vart han, sover han själv? Tänker han på mig? Varför har han inte ringt, vill han ringa? Vem ska ringa... ska vi ringa varandra? Osv osv... är det här bra? Är det bra att vi inte hörs? Ja vet att det är det.

du gör alldeles rätt.Även om allting sliter i din själ just nu så gör varje dag av avståndstagande att ditt eget jag stärks.Till slut kanske du måste ge efter och ringa,men se det inte som ett nederlag.
Då ger du efter för ditt medberoende och det försvinner inte i en handvändning.
Det är en lång process som bygger på tid och tålamod med dig själv.
Bestäm hur den kontakten ska se ut,tex 5 minuters samtal utan kontrollfrågor.Lägg dig inte i vad han gjort,hur mycket han supit, när han kom hem,vad han ska göra idag osv.
Berätta bara om dig och ditt liv och lyssna på det han berättar utan att fiska efter mer information.
Återigen,lätt som en plätt :)

Han kommer förmodligen att ramla ännu djupare ner när du inte är där och kollar honom.
För nu har han ju ingen (snyft) som bryr sig om honom.
Desto större anledning att dricka mer istället för att rycka upp sig.
Så självklart är felet ditt (Inte) att han dricker mer.

trojja

Tack ullabulla
ja det sliter i mig, det märks i allt jag ska göra just nu, gå till affären är tungt o ångestfullt,,promenader, ett samtal till nån, ens klä på sig o gå ut o göra nåt på stan...
jag har fortfarande inte ringt, o inte han heller...

tanken på att han kommer falla tillbaka... eller ja det är han ju redan, men att han ska falla djupare har jag också haft tanken på.
Han är lite av en man som lever på mina reaktioner. Han får ju dem inte nu, så det kommer nog slå han hårt.

jag har funderat hur jag ska göra om han ringer. Antingen låta bli o svara, fundera om ja ska ringa tillbaka eller smsa o säga att ja inte vill prata just nu. Eller ringa tillbaka o inte gräva.
det får visa sig om det sker. Men att svara direkt kommer ja nog inte göra

att inte få agera som man brukar är fullständigt dränerande.
Utmattande och sorgesamt.Men snart ska du få se så kommer det en pytteliten ljusglimt på kanske 10 minuter en halvtimme då du känner att du är i ro.Sen kommer de stunderna oftare och oftare och man börjar ha liiite kontroll över sitt agerande.Så kämpa på,det gör er båda gott i längden.Även han som är tvungen att ta ansvar över sig själv och sitt drickande alldeles på egen hand.

trojja

Mm jag kunde inte stå emot idag när han ringde, ja sa inte mycket...
han va klart tvungen o kläcka ur sig att det kändes konstigt att vi inte hade pratat igår. Han lät lite nere när han sa det, ja sa inget bara jaha.

ja fråga bara va har du haft för dig. Han sa han hade sovit hela dagen då han va bakis, men han nämde det inte. Nej istället skyllde han på en allergi. Jo minsan det va han trött på. Sen sa han men ja kan ringa dig ikväll. Då blev ja sur o kände mig snuvad.
när vi la på vart ja arg, kände mig lurad. Han skulle minsan inte få lägga på o tro att jag trodde på han. Så jag skickade ett sms
jag är fullt medveten om att du låg hemma bakis igår

o han svara att han va lite bakis men att man får faktiskt förstå allergin med...
ja orkade inte ens kommentera det.

ja va inte nöjd över att pratat med han. Ja kände mig snuvad, utnyttjad... lute som man pratat med en som ljuger om ALLT som att man ger den en möjlighet att utnyttja ens lyssnande. Det gav mig inte ett skit att prata med han idag

kände annorlunda och analyserade,en riktigt bra insikt.Om du inte jamsar med som du brukar även om du inte tror på honom så ändras ju din ton.Din attityd och ditt känsloläge.Den förändringen känner han.Alkoholister ljuger,det ingår i sjukdomen.De ljuger så att de tror på det själv i någon sorts idiotisk manipulation av tom deras egen hjärna.

Mitt ex ljög tom på väg in med bilen till alkoholterapeuten igår.Jajo han hade ju varit nykter två månader i sträck som längst detta år då vi levt isår.
Jo tjena hej,två veckor max.Ändå har han någon sorts insikt och var ju faktiskt på väg till sin egen första behandlingsomgång.
Så lögnerna kommer du nog inte åt i detta läge.
Bortspilld möda att vara arg för att han ljuger.Men du kanske måste få ha ilskan för att kunna sätta emot.Mig har den inte hjälpt ett dugg,
Jag svarar också ALLTID när han ringer,ställer alltid upp på att lyssna.Han väljer att svara ibland,när det passar och han inte är alltför full.Även om det nu i slutet har blivit mycket bättre.
Visst är han duktig :)

trojja

Ja de kanske han gör, men det hela är så falskt, de är ju inte så att han säger ja jo jag hör du inte tror mig, ja förstår det för ja ljuger...
varför pratar vi ens med dem då? Jag kan säga att jag trodde det skulle räcka med att inte siva över, inte ha sex mm... nu ska det tom vara på tal att inte ens prata....
jag tvingar mig, samtidigt som jag känner en irritation att pratat med han...
men jag vill inte kapa kontakten till 100 % det här är tvång, ett måste...

emellan all förvirring är jag rädd för jag har fel, tycker fel, är det jag som kräver för mycket.. är jag för hård mm
allt är i en röra emellan timmarna....

så kommer du att landa.Mellan all förvirring och rädsla.
Självklart har du inte fel ,tycker fel osv.
Det är bara din hjärna som stökar med dig,eller abstinensen om du så vill.
Du är antagligen just nu inne i en process eftersom du försöker genomföra en förändring som ska vara ett pluss och en nödvändighet för dig i ditt liv.
Processer och förändringar tar tid och kraft.

Kaeljo

Jag förstår precis hur du känner. Jag flyttade isär med min alkoholist för en månad sedan och det har varit upp och ner och mycket ångest och en känsla av ensamhet. Jag vet inte om du läst i min tråd, men där beskriver jag hur jag känt det och känner fortfarande. Men stunderna då jag känner mig tillfreds har blivit längre och de kommer allt oftare för var dag, precis som Ullabulla skriver.
Kram

panda123

Har läst tråden mellan er trojja och Ulla Bulla och jag fick mig ett svar som kändes rakt in i hjärtat och magen. Är det, det jag har abstinens till att höra av mig till han, fast jag inte vill på nått sätt.
Jag blir tårögd att det som skrivs i tråden är så jag har det nu med min kille/ex.
Tack för det sanna orden/ordet som blev en stöt i hjärtat, men nu vet jag.

Kämpa på trojja, vi fixar detta.

Vilsen76

Det är jäkligt svårt att inte vilja!
Man brottas hela tiden och det precis som UB, Kaeljo o panda säger el medger ang processen att bearbeta sitt medberoende el att hitta svar på sina egna tankar!

Även fast JAG har tagit avstånd helt så har mitt psyke tagit stryk....pendlar dagligen med tankar och ångest men tack vare mina vänner samt promenader så håller jag mig därifrån!

Jag önskar dock annorlunda men jag måste tänka på mig själv men ändå tänker jag på henne....

trojja

Tack för era ord :)
Ja det är svårt att inte vilja

jag brottas just nu att aceptera att jag blivit bortvald av en flaska
jag har dock insett att loppet är kört, han kommer INTE förändras

men jag har svårt att förstå att han valde alkoholen framför mig

att alkoholen valt åt honom.
Att han just nu inte har styrkan att se vad ni alla runtom ser.
Men som du säger, kontentan är ju att du är bortvald pga spriten.
Den insikten är nog den allra tyngsta som anhörig att ta till sig.

trojja

Det är ju en variant... men är det inte lite fegt att försvara det hela med att alkoholen valt det?
på ett sätt känns det skönt o tänka så, ja vet inte om det är att jag ser han klarar jobbet, han kan va nyckter, han är inte full varje dag. Känms som han har en styrka att välja nånstans.... suget ska väl störa han varje dag då?

känns mera som han vill ha det så här