Jag vet inte vad jag befinner mig i längre. Varför är jag kvar i detta förhållande som ingen av oss egentligen mår bra i. Inte jag iallafall. Vi har förstört varandra så många gånger nu, och mer och mer tankar går till mig att hur skall jag lämna han, vad skall jag göra?! Känner mig så hopplös och jag blir svagare och mer likgiltig till mig själv. Jag vet att jag någonstans tycker om han, men alla löften från hans sida att ta det lugnare med sitt drickande hålls typ en till två veckor och så är det samma igen.
Det väntas student nu nästa vecka för hans dotter och jag och mina barn är bjudna. Tycker om hans barn jättemycket så klart jag vill fira hans dotter. Men samtidigt har jag ont i magen hur den dagen kommer bli och sluta. Jag vet att inget drickande blir för mig eftersom jag har barnen och åker till mig på kvällen.
Men han och sitt ex med sin nya man, och hans bror och pappa kommer ner och stannar några dagar på besök. De bor en bit ifrån han. Hans bror har jag träffat två gånger och bägge gångerna har han varit mycket berusad, så varit svårt att lära känna honom om jag får säga så.
Skall bli visst trevligt att träffa hans far, eftersom jag har inte gjort det än på detta 1 1/2 år förhållande.
Men jag känner fasa inför den dagen hur de skall nu fira sin kära dotter och barnbarn som det blir. Han kommer säkert vilja att jag och barnen stannar över eftersom det låter väl rätt normalt att jag skulle göra. Men nej tack jag kommer nog inte göra det, för det kan bli en kväll som jag inte själv vill vara i och mina barn med.
Känner att han kommer säkert bli sur över att jag åker hem till mitt, och tycka jag är konstig. Okej, skall få dåligt samvete över det.
Ialla fall så önskar jag att det blir en kväll som firas från hans sida med ett trevligt avslut, och att stämningen är harmonisk. Det lär få ses....men jag har mina tveksamheter till det.
Kanske är så att den dagen blir ett avgörande om jag väljer att stanna eller gå för gott....jag vet inte!! Har inga svar på nått längre känns det som....
Att det skall vara så svårt att göra ibland kanske ett livsviktigt och avgörande beslut i ens liv, och att jag gör det för att jag måste och vill känna lycka. Helt sjukt egentligen.....!!
Var bara lite som jag behövde skriva av mig.