Alkoholisten är ofta väldigt egotrippad och får nästan ett barnsligt beteende när denne kräver att omgivningen ska "lyda" minsta vink och gärna släta över alla misstag..
A. kan gå i taket om någon råkar låta en kastrull koka över, men själv bagatellisera en sönderbränd sönderskrapad stekpanna med: Äsch, det gör inget vi köper en ny.. den va i alla fall gammal..
A. kan bli manisk, när hen är nykter i sin iver att spara pengar (på ALLT utom alkohol naturligtvis) För att sedan glatt bjuda laget runt, bjuda på mat och fullkomligt strö pengar omkring sig när A är full.
Och alla dessa "lysande ideer".. A kan få för sig en massa saker som måste "fixas" när hen är full.. dessutom så ska man fixa det själv för hantverkare är ju så dyrt..
Resultatet brukar bagatelliseras med ett Äsch, det duger åt oss.. det är inte så noga.. det funkar ju (i bästa fall) i alla fall..
A:s "självkänsla" när hen är påverkad gränsar i de felsta fall till storhetsvansinne (släng dig i väggen "Kung i baren", du ligger i lä!)
Om A varit nykter ett par dar, så blir A väldigt sårad om man råkar "misstänka" att ha luktat på korken.. (och tar det ofta som en intäkt för att supa till.. (Vadå.. hen tror ju ändå att jag dricker, så det är väl lika bra att börja igen då.)
Jodå.. Jag lever med en sådan 3-åring.. Humörsvängningar, irritation, rastlöshet, ett ENORMT bekräftelsebehov (kom och titta.. kom och sätt dig.. Du måste kolla in vad jag har gjort..) Och ett evigt tjat om sjukdomar (tror nästan att de är födda hypokondriker) Som givetvis ALDRIG beror på alkoholintaget..
Svettas och mardrömmar (misstänksamhet om förgiftning) Ont i magen (säkert blödande magsår..) Ont i ryggen (ojdå diskbråck och ishias) ramlar på fyllan(säkert nåt allvarligt neurologiskt) Hostar och har ont i bröstet (hotande hjärtinfarkt) Deprimerad, varvad med "uppjagad" och högt blodtryck (utbränd med hjärncancer..)
Sedan fyllesentimental.. Ja, jag är nog döende.. det är bara en tidsfråga.. Kära hustru, jag ska ordna en livförsäkring så att jag kan vara trygg i att du har det bra när jag går bort.. (här lägger han sig på sängen och börjar fantisera om sin egen begravning..)
Vill man man ska stryka medhårs och ynka.. Jodå det kan pågå i många timmar, tills han antingen somnar eller börjar vanka runt.. kolla så alla lysen är släkta och att det är låst överallt (vi är ju fattigpensionärer gudbevars..)
Jag hoppas att han inte får ögonen på den droppande kranen och får för sig att byta packning i den mitt i natten (nej han vet bara hur man gör teoretiskt.. och resultatet kommer inte att bli bra..)
Ja.. det här är bara ett litet smakprov av hur en äkta alkoholist beter sig.. för er som är nya och undrar vad som är onormalt "normalt"..
Alkisen är dessutom en mästare på att manipulera omgivningen, smussla och ljuga..
Nej, jag ids inte längre räkna flaskor och burkar.. det stör enbart min egen sinnesro och ger mig en genomfalsk föreställning av "kontroll".
Falsk såtillvida, att jag kan kontrollera mängden han druckit, men inte faktumet ATT han dricker.. För hans del spelar själva räknandet ingen roll.. möjligen ger det honom en anledning att pysa ut irritation.. I övrigt blånekar han givetvis tom om man placerar bevisen framför näsan..
Och för mig innebär det bara förslösad energi, som jag kan använda till att planera nåt roligt åt mig själv istället..
Som tur är, så har vi inte gemensam ekonomi, utan jag har pengar att göra vad jag vill med.. Jodå han har nog sneglat åt det hållet och undrar hur jag har "råd", med kurser och att handla kläder..
Han gillar definitivt inte svaret: Jag röker inte längre och jag dricker inte en flaska vin och två starköl om dan.. (inte spelar jag heller..) Då tycker han att jag skriver honom på näsan att han dricker "en smula för mycket" och börjar tala om att någon form av "guldkant" måste man ju ha.. (skulle snarare kalla det "sorgkant"..)
Idag blir han definitivt på pickalurven redan efter en starköl.. Och egentligen är det inte MÄNGDEN som spelar någon roll, utan BETEENDET! Att inte kunna låta bli, att smussla, att bortförklara, att alltid dricka mer än man tänkt sig, att aldrig kunna "spara" något, utan krama ur de sista dropparna.. Att bli irriterad om någon påpekar alkoholvanorna, men ändå inte kunna låta bli eller ens fundera över dem..
Det var dagens lilla berättelse.. Hoppas ni kan le en smula även om det gör ont när man känner igen sig..