Ja såhär kan det bli, fast man hunnit en bit på väg och har flyttat själv.. Eftersom vi inte är ovänner så ringer min "alkoholist" med jämna mellanrum.. Och det gör mig ont att höra hur hans tillstånd bara går utför..
Kanske är det hans sätt att försöka ha kontroll (och ibland är det djävligt irriterande)
Den här veckan har han ringt varenda kväll.. mer eller mindre påstruken och "behöver höra en mänsklig röst och få prata med någon" (fast jag undrar i mitt stilla sinne om han ens kommer ihåg att han pratat med mig dan efter..
Han börjar få ordentliga "fylledillen", som han pratar vitt och brett om.. Jobba utomlands ar det senaste.. Huset tyckte han att jag skulle ta hand om och ev. tömma, så fick han väl se om det stod kvar när han kom hem.. (underförstått med martyrröst OM han kom hem..)
Ja, det går utför och det går fort! Svamligare svammel än någonsin och detta ständiga "tyck synd om".. Jag misstänker en alkoholdemens, men sist jag ville att han skulle kolla upp sig på vårdcentralen tog det hus i helsicke...Förutom "ålderskrämpor" var han frisk som en nötkärna..
Eftersom det finns demens i släkten så är det en smula känsligt att ens antyda, så jag försökte få in samtalet på blodtryck (då han tidigare haft högt) Men nejdå.. Han kände minsann av ifall det skulle bli högt och än så länge var det ingen fara..
Han fick häromveckan en fix ide vad gällde julporto inom Sverige.. Varför hade dom gjort det så knasigt, att om man skulle skicka julkort utomlands, där 14:- är minsta porto, att man skulle behöva ha ett enkronas frimärke till?
Jag försökte förklara, att det fanns särskilda 14-kronors frimärken att köpa och att man dessutom då fick med det lilla "AVION" märket som ska sitta på.. Men nej, han lyssnade inte utan fortsatte mala om att två julfrimärken bara blev 13 kronor... Och att posten minsann lurade sina kunder..
Det gick alltså inte in, att man inte betalar mer än 6:50 per frimärke för julfrimärkena! (65:- för en karta med 10 stycken) Han skulle minsann ringa posten och klaga.. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta..
På något sätt så måste jag få honom att förstå, att han stjäl av min energi med detta ständiga ringande, även om samtalen blir hyfsat korta.. För jag känner, att det ibland är som att trampa på minerad mark.. En felaktig replik, så får han ett utbrott.. Ja visserligen befinner jag flera mil ifrån honom, men det tar ändå och klumpen i magen sitter kvar nån timme eller två.. (dessutom blir det otrevligt/olustigt att svara i telefon..)
Det är ju ingen som helst mening att försöka prata med honom när han är på röken.. Och när han är nykter så känner jag inte ens för att ringa upp.. då vill jag bara vara i fred! Fast jag inser att jag någonstans måste ta tjuren vid hornen om vi ska få ett slut på det här.. suck