av etanoldrift

Ja såhär kan det bli, fast man hunnit en bit på väg och har flyttat själv.. Eftersom vi inte är ovänner så ringer min "alkoholist" med jämna mellanrum.. Och det gör mig ont att höra hur hans tillstånd bara går utför..
Kanske är det hans sätt att försöka ha kontroll (och ibland är det djävligt irriterande)
Den här veckan har han ringt varenda kväll.. mer eller mindre påstruken och "behöver höra en mänsklig röst och få prata med någon" (fast jag undrar i mitt stilla sinne om han ens kommer ihåg att han pratat med mig dan efter..
Han börjar få ordentliga "fylledillen", som han pratar vitt och brett om.. Jobba utomlands ar det senaste.. Huset tyckte han att jag skulle ta hand om och ev. tömma, så fick han väl se om det stod kvar när han kom hem.. (underförstått med martyrröst OM han kom hem..)
Ja, det går utför och det går fort! Svamligare svammel än någonsin och detta ständiga "tyck synd om".. Jag misstänker en alkoholdemens, men sist jag ville att han skulle kolla upp sig på vårdcentralen tog det hus i helsicke...Förutom "ålderskrämpor" var han frisk som en nötkärna..
Eftersom det finns demens i släkten så är det en smula känsligt att ens antyda, så jag försökte få in samtalet på blodtryck (då han tidigare haft högt) Men nejdå.. Han kände minsann av ifall det skulle bli högt och än så länge var det ingen fara..
Han fick häromveckan en fix ide vad gällde julporto inom Sverige.. Varför hade dom gjort det så knasigt, att om man skulle skicka julkort utomlands, där 14:- är minsta porto, att man skulle behöva ha ett enkronas frimärke till?
Jag försökte förklara, att det fanns särskilda 14-kronors frimärken att köpa och att man dessutom då fick med det lilla "AVION" märket som ska sitta på.. Men nej, han lyssnade inte utan fortsatte mala om att två julfrimärken bara blev 13 kronor... Och att posten minsann lurade sina kunder..
Det gick alltså inte in, att man inte betalar mer än 6:50 per frimärke för julfrimärkena! (65:- för en karta med 10 stycken) Han skulle minsann ringa posten och klaga.. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta..
På något sätt så måste jag få honom att förstå, att han stjäl av min energi med detta ständiga ringande, även om samtalen blir hyfsat korta.. För jag känner, att det ibland är som att trampa på minerad mark.. En felaktig replik, så får han ett utbrott.. Ja visserligen befinner jag flera mil ifrån honom, men det tar ändå och klumpen i magen sitter kvar nån timme eller två.. (dessutom blir det otrevligt/olustigt att svara i telefon..)
Det är ju ingen som helst mening att försöka prata med honom när han är på röken.. Och när han är nykter så känner jag inte ens för att ringa upp.. då vill jag bara vara i fred! Fast jag inser att jag någonstans måste ta tjuren vid hornen om vi ska få ett slut på det här.. suck

Skrållan
fre, 2015-11-20 - 20:41

Fy vad jobbigt Etanoldrift. Att behöva svamla med honom när han är full, men jag antar att det är tragiskt också. Känner igen mig i det där att man inte får säga ett ord fel för då blir min man sur. Och jag känner bara att jag vill vara ifred när han är full, så det blir en ny dag. Jädra alkohol!!!

Leverjag
fre, 2015-11-20 - 21:23

Fy farao vad du är stark! Allt du tagit dig igenom och hur du hanterar saker. Kanske inte någon vidare tröst nu men många här tycker du är underbar och bidrar så mycket.

Du kanske inte vill byta nummer och ha hemligt. Det är ledsamt att se en medmänniska gå ner sig som man tyckt om dessutom. Ja, vilken medmänniska som helst egentligen. Så tragiskt. Glad att du kunde ta dig ur och ta hand om dig.

Du kanske ska göra som Aeromagnus fru filma, spela in så han eventuellt vaknar nör det gäller sin alkoholism...i vitögat, om det inte är för sent.

Skickar en bamsekram som gör dig lugn och glad och tänker på något annat. ❤️

etanoldrift
fre, 2015-11-20 - 21:59

Tillsammans så blir man starkare.. Ja visst är det tragiskt.. Det finns en fin människa någonstans därinne (precis som med de flesta av våra alkoholister) De är kidnappade av alkoholen och då blir de personlighetsförändrade..
Lång tid tog det och många "två steg fram och et och etthalvt tillbaks" innan jag verkligen bestämde mig för att jag inte orkade.. Vi känner ju till de där "lugnare" perioderna när man själv bara laddar batterierna och hoppas att detta var sista gången.. (fast det är det ju väldigt sällan..)
Jag tycker att alla som kämpar är superduktiga.. Det är ju ett stort steg, bara att gå in och skriva nåt på forumet.. Så kan jag bidra med att berätta hur min vardag kan se ut (för det är som ett pussel eftersom vi alla är olika) och få någon att känna igen sig så är det bra!
Ibland så behöver jag en "säkerhetsventil" så jag kan pysa ut lite frustration, eftersom jag insett att det aldrig går att tala med en alkoholist när han är full!
Tyvärr så är han full nästan jämt nuförtiden (mer eller mindre) så det är liksom lite svårt att hitta ett tillfälle.. Inget tillfälle är iofs perfekt..
Jag vill visa att det går att ta sig ur ett dåligt förhållande, att man inte behöver vara osams när det väl lagt sig en smula men också att man faktiskt får vara lite realistisk.. Bara för att man flyttar så är inte allt "guld och gröna skogar" på en gång.. Jag tror att man måste jobba själv på det och framför allt att vänja sig av med en massa "medberoende-tendenser" som man dragit på sig genom åren..
Jag är en bra bit på väg.. men jag känner att det finns mer kvar att rensa ut inombords.. :-)
Kram alla härliga vänner! (som kämpar med både det ena och det andra !)

Skrållan
fre, 2015-11-20 - 22:32

Känner att jag har en tendens att vara medberoende i flera förhållande. Inte bara när det gäller alkohol. Förutom att jag kämpar med min drickande man så försöker jag tänka lite mer att alla nära ska få göra saker själva och att dom klarar det. Att jag inte alltid måste vara där och styra och ställa tillrätta. Jag övar och övar.....
Jag känner mig mycket starkare sedan jag har börjat skriva här. I början var jag bara ledsen och hjärtat slog fortare. Men allt har blivit lugnare i mig.

aeromagnus
lör, 2015-11-21 - 14:30

Varför svarar du när han ringer? Tänkte mer på att det verkar som du kanske för din egna hälsa bör ha så lite kontakt som möjligt.

etanoldrift
sön, 2015-11-22 - 06:21

Ja du aeromagnus.. Jag tror du har rätt! Jag tror att det är en bit av medberoende-beteendet som gör att man inte slänger på luren/svarar.. En "inprogramering" som inte alltid är så lätt att plocka bort..
Jag ska prata med honom idag, när han är nykter och flagga för att jag inte alltid kommer att svara och att han faktiskt får acceptera det Framför allt att jag inte vill prata med honom när han druckit..( vi är ju faktiskt inte ovänner, och det tycker jag inte att man ska behöva bli)
Jag har förstått att han inte är den enda alkoholisten som ringer runt och ska "prata" när han är onykter.. Och väldigt många fd, verkar samma problem. Någonstans så vill de väl inte släppa taget..
Fast i hans fall har jag förstått, att han ringer sina syskon också när han är på fyllan.. Tror att det är den inre ångesten som driver på.
Där har jag ju förut uppmanat honom att söka hjälp, men det vill han inte (troligen rädd för att hans alkoholproblem ska uppmärksammas)
Att prata då och då, har jag inget emot, men den här perioden med troligen stora mängder alkohol, har gjort att jag känner att det börjar tära på min energi..

etanoldrift
sön, 2015-11-22 - 09:25

När jag jämför hur min man var, innan vi separerade.. när det var som mest kaotiskt, när jag nyss hade flyttat och nu, så märker jag på hans beteende, att han troligen dricker mycket mer än han gjort på länge..
Det har varit perioder förut också, när det gått upp och ner i konsumtionen.. Oftast slutade det ju med brakfylla- gräl- tystnad och en något lugnare period, där han försökte "hålla sig i skinnet" .. Ja, tills det kom en ny period, av ökande konsumtion.. Det behövs troligen inget speciellt för att trigga igång, utan går i vågor, alltefter "kondition"
Har han supit häftigt ett tag så får han ju ont i magen och ont i bröstet.. Och då lugnat det ner sig.. (ofta byter han från t.ex. öl till vin och vice versa..)
Tror han äter sämre och då blir man ju också mer påverkad..

Leverjag
sön, 2015-11-22 - 11:28

Skulle du ha kunnat bli ihop med honom idag om ni träffades?
Finns det något kvar av den du träffade längre?

Låter som han tar livet av sig. Har han någonsin visat att han förstår det själv? Det är så tragiskt att människor blir så totalt i klorna på A så att deras liv rinner ut...

Vad skulle hända om ingen av er som han ringer till pratar med honom på fyllan, om ni alla hänvisar honom till behandlingshem och vård?
Märkligt, hur destruktiva vi människor kan bli. Bra att du valt en väg mot ett liv som är värt att leva, Etanol.

Var rädd om dig och ha en fin dag

etanoldrift
sön, 2015-11-22 - 15:41

Han bad om ursäkt för att han "stört".. det var ju rakt inte meningen.. Förklaringen var (enligt honom) att han fått hoppa in och vikariera, och blivit lite stressad.. Dessutom så blev det ju så ensamt såhär framåt jul.. Och då behövde han nån att prata bort ett par minuter med..
Och sedan kom frågan, vad gör du i julhelgen?
Jag är bortbjuden till mina barn och till goda vänner..
Tystnad.. suck.. Jaha.. ja då blir jag väl sittandes här med katten då...
Ja, vad svarar man.. Jag tror jag lät tystnaden tala.. Lovade inte att åka och hälsa på just den helgen (fast han nog pga de röda dagarna kommer att vara skapligt nykter)
Det är för mycket som "gått sönder" för att vi ska kunna reparera ...
När han är sitt nyktra lågmälda jag, så glimtar mannen jag en gång förälskade mig i fram.. Det är svårt att titta på och se hur han sjunker bit för bit..
Vi får väl se hur det blir med de där samtalen.. ? Nu har han för denna gång i alla fall förstått att jag kanske inte svarar.. och framför allt att jag inte låter det bli något långt samtal om jag märker att han är berusad..