Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

farmor

Jahaaa...2 dar utan alkohol. Men nu sitter jag här med glöggen, den räknas väl inte? Jo, jag lurar bara mej själv. Tror att jag skiter i det här med forum. Ser inte någon mening med det.

Ztark

Jag tror absolut det här är rätt forum. Om du sitter med en Glögg i kväll så är det helt OK!!
Vi har väl sökt oss hit av många olika andledningar. Några vill sluta helt andra vill minska
sitt a intag. Det jobbiga är när man känner att a inkräktar på den sociala biten och att man
missar så mycket på grund av a.
Håll ut!!

Insula

Välkommen hit Farmor! Det är visst en mening med att vara här. Bröt själv för bara tre dar sedan och känns tryggt att inte behöva kämpa allena. Byt ut glöggen mot alkoholfri och häng med med oss. Tillsamman fixar vi det :)
Kram

Välkommen farmor! Tycker absolut att du ska stanna här på forumet. Det är svårt att sluta när man druckit så mycket som du gjort ( och jag gjort). För mig funkade det rätt lätt att avstå 2-3 dgr, men sen var det kört igen. Och då blev det nästan mer. Liksom du drack jag för att hantera tröttheten. Min trötthet hade fysiska orsaker. Tror absolut att detta gjorde att det var lättare att fastna., Jag bytte mot afritt... Inte lika gott, men man vänjer sig och för mig var det nog nödvändigt. Hade så många vanor och sätt att lugna mig där a var inblandat. Att byta mot a-fritt funkade då rätt bra. Kunde få mitt vin i soffa o till matlagning, men det var a-fritt.
Mitt råd är: räkna bara de lyckade dagarna o på det igen direkt nu. Det blir bättre o bättre när man får ihop flera nyktra dagar. Och man mår bättre också. Värt ett försök alltså.

farmor

Tack för svar utan fördömande. Jag bestämde mig för att inte kritisera mig själv för de två vinglaset. Så sant som ni säger att det är svårt att dra ner från att dricka ca 40 glas i veckan till max 9 ! Jag har inte förstått tidigare hur galet mycket jag hällt i mig!? Eftersom jag samtidigt har utmattningssyndrom, smärta och ångest så har jag inte behövt kliva upp tidigt på morgonen. Det är ju en ond spiral att utsätta sig för. Nu kommer jag sluta att ljuga och lura mig själv i första hand. Jag ber min partner om stöd till måttlighetsdrickande. Jag har inte motivation till helnykterhet. Jag vet att många säger att det är den enda möjligheten när man är alkoholberoende ( tänk att det låter så mycket bättre med alkoholberoende än alkoholist)

Jag har faktiskt erkänt att jag är alkoholberoende det senaste året. Hur kan det komma sig att inte nära och kära tycks reagera? Kanske för att jag inte blir asfull och bakis? Eller är min partner och jag i samma sits? 2 vinboxar på 4 dagar, varje helg! Hur ska jag få samtalet att landa? Jag har ju tagit upp Beroendet flera gånger, i början pratade jag om Vårt beroende. Det togs inte väl emot. Det senaste året har jag istället bara pratat om mitt beroende.
Partnern sköter sitt stressiga jobb men är väldigt trött på helger.
Hur kommer man ur spiralen? Aldrig att jag söker upp AA eller vården. Hoppas på internetbaserad terapi. Hur gör man?

farmor

Det är JAG som druckit det mesta av helgvinet. Jag har inga problem att dricka 1liter vin på en kväll! Beroendet är mitt, smygandet och lögnerna är mina. Hur ärlig är jag när jag har en egen box gömd som jag skarvar på kvällens ranson? Jag har bett om hjälp. Jag får hjälp. Men ljuger och dricker mer i smyg! Jag som värderar ärlighet högt och avskyr lögner. Jag som närmast föraktar lögnare.
Trots smygdrickande igår så drack jag "bara" 4glas vin. 2 ingick i ranson, 2 i smyg. Var det helg igår? Nästa lögn kommer fram. Vi har helgvanor redan från torsdag...vem har jag lurat?

Ztark

Ska vi säga att i går var det helg!! Hjälp mej att inte dricka fredag -söndag.
Vi kan väl kämpa ihop
Kram

harrim

Jag har druckit alldeles för mycket hela mitt vuxna liv. Jag har genomlidit vita månader som min fru har pådyvlat mig men det har inte ändrat mitt drickande. För tre månader bestämde jag mig själv för att förändra mitt drickande. Inte att bli nykterist och sluta att dricka helt och hålet men att få ner min alkoholkonsumtion till en rimlig nivå. Jag har inte ens pratat med min hustru om det men hon ser det förstås. Jag dricker inte så lite som jag önskar men mycket har hänt under dessa tre månader. Jag smygdricker inte längre. Jag blir full mycket fortare och är bakfull dagen efter på sätt som jag inte har varit sedan jag var ung. För min del har jag svårt för att avstå från alkoholen men jag vill få kontroll över det. Jag tycker att jag är på god väg.

Ta ett beslut om att ta kontroll över ditt drickande så ska de se att saker och ting händer. Men jag kan förstå om du inte är redo för det tog mig över 40 år att inse att jag faktiskt har problem med alkohol och kanske till och med att jag är alkoholist.

farmor

Tack Harrim för din raka och ärliga kommentar. Jag måste verkligen fråga mej själv vad jag håller på med? På morgonen ses allt så tydligt och glasklart. Jag minns gårdagskvällen hur jag smög iväg till min gömma, gång på gång på gång. Tappade helt räkningen på antalet glas med vin.
Kände mest irritation över den snåla ransonen på en halv flaska vin som jag fått mig tilldelad. En mängd som jag själv valt och bett om hjälp att hålla.
Nu är det morgon och jag är förnuftig igen. Min insikt är att det är enklare att helt avstå alkohol än att försöka kontrollera. Men då kommer min egen vilja...Vill jag? Jag måste rannsaka mej själv. Hur vill jag leva mitt liv som farmor?

harrim

Jag vet inte hur du dricker och ransonerar ditt drickande. Jag har provat många metoder genom åren. Jag har provat att dricka en halv flaska vin om dagen. Jag har även provat att dricka ett glas vin om dagen. Jag gillar vin. Att prova viner. Jämföra viner. Men det har aldrig fungerat för mig utan drickandet har alltid accelererat. Nu har jag en veckoranson som jag försöker hålla mig till vilket innebär att det blir dagar då jag inte dricker alls för att kunna dricka lite mer på fredag-lördag. För mig har detta fungerat i alla fall.

Om du får uppleva hur det är på andra Sidan så vill du. Mina ransoneringsförsök har slutat som ditt. Funkat ett tag, för att sen urarta. Helt klar med vad som är målet på morgonen, men sen på em är det borta. Precis som du. Nu stänger systemet om 30 min. Men det gör inget längre. Tänkte på det idag att mina planer för helgen/kvällen ser helt annorlunda ut än förra året. Då längtade jag efter att jag skulle kunna börja hinka i mig. Nu gör jag saker som jag mår bra av istället. Ingen stress av a. Det gick att lägga av. Men för mig krävdes ett längre uppehåll... Och då inga 30 dgr, 90 dgr utan ett beslut om att inte dricka hemma. Funkade såklart inte heller det klockrent i början, men jag gav inte upp. Och nu kan jag inte fatta varför det köndes så nödvändigt med a. Vad var grejen? jo, jag kan förstå Harrim, vin kan vara gott, men för mig kostade det alldeles för mycket. Dricker ff i sociala sammanhang, men det är eg inte nödvändigt då heller. Ska ju erkänna att jag förkastade avstå råden väldigt lönge eftersom jag trodde att jag kunde kontrollera det. Men för mig blev det mer o mer så att jag hade svårt att sluta nör jag väl börjat dricka.

farmor

Jag förstår att det ligger erfarenhet bakom era strategier. Jag har också försökt att "dricka lagom" i perioder. Min alkoholdebut var sen, jag var nästan 40 år. Jag tålde väldigt lite och blev lätt bakfull. Det skrämde mej och jag var mycket försiktig. Nu har toleransen ökat och jag blir inte bakfull. Jag tycker nog att det är enklare att helt avstå vinet än att bara dricka ett glas. Min veckoranson blir runt helgen. Målet är 2 flaskor per helg. ( det finns också 1 liters, om man vill lura sej själv). Min vinkaraff rymmer 5dl. Det är min dagsranson. Låter inte lite men upplevs som minimalt. Om jag börjar med att inte dricka i smyg, inte dricka i ensamhet så har jag kommit en bit på väg. Sisyfos, du har gjort samma erfarenhet förstår jag och slutligen tagit ett annat beslut. Det låter befriande och skönt. Jag har inte kommit dit ännu...Men kanske tvingas även jag att inse alkoholens makt över en beroendehjärna. Jag har varit shopaholic också men med stor beslutsamhet kommit ur det. Vid psykisk ohälsa hittar man mer eller mindre lyckade metoder att hantera stress och ångest. Nu har jag tagit upp sång och musik igen, efter många års uppehåll. Det är en lyckad satsning. Det är viktigt att hitta tillbaka till det som ger kraft och energi. Sociala sammanhang utan alkohol. Det finns många möjligheter!

sång och musik, bor du i Västra Götaland kanske vi kan hitta ngt gemensamt, Hur som, allt som utesluter A är för det mesta bra!

harrim

Jag vet hur det är när ransonen känns liten. Det är inte roligt men en del av processen. Man måste bita i det sura äpplet vilket jag ofta gör när ransonen är slut - äter ett grönt äpple eller en apelsin så här års. Jag plockade upp min gitarr som bara barnen hade använt under många år och återupptäckte hur roligt och avkopplande det är att klinka lite. Och hur mycket jag faktiskt kommer ihåg. Nu klinkar jag lite varje dag, för mig själv alltså.

farmor

Nu är det slut och det ska inte heller finnas någon hemlig box vin här i huset! Idag känns det självklart. Vem lurar jag? Mej själv förstås. Jag har inte alls klarat helgen särskilt bra. Det har bara blivit mer smygande för att skarva på min ranson på 5dl vin. Helt sjukt och galet. Hjärnan är kapad av alkoholberoende. Jag inser det och förstår allvaret. Hur många gångerna jag inse min alkoholism innan jag sätter STOPP? Vad är det som är så svårt? Jag inbillar mej att jag är motiverad och vill förändra. Menar jag verkligen allvar? Den här veckan ska jag rannsaka mej själv. Ärligt och krasst se in i mitt inre. Vad är det som driver mej mot att behandla min kropp så illa?

Uffe

Farmor, känner det du beskriver.
Jag var också på det sluttande planet, insåg mina problem och satte gränser.
Men jag flyttade gränserna eller hittade på nya alltefter omständigheterna.
Med fel gener eller under vissa omständigheter kan nog alla måttlighetsbrukare hamna i a-beroende.

För mig började det också efter 40. Från en delad flaska när barnen somnat på fredagkvällen blev det väldigt mycket alkohol, både helger och ofta vardagar. Det tog ca 10 år och den tiden var turbulent och stressig. Både hemma och på jobbet.
Sedan, när tillvaron blev lugnare, kunde jag inte bryta beteendet utan fortsatte.
Jag var mycket medveten om att jag levde farligt men hade inte förmågan eller verktygen att sluta. Var det Benny Haag som sa: det är alltid ett glas för lite?

Det slutade med att jag kraschade och hamnade på akuten. Jag nådde min botten och blev livrädd. Bokstavligen!
Sedan dess (1,5 år) har jag, förutom ett återfall, inte använt a.

Nu är det en stor lättnad att slippa förhandla med sig själv men det var inte lätt i början.
En viktig anledning till att jag lyckats hittills är att jag berättat allt för min fru. Hon är både vakthund och stöd.
Tror att du behöver en vakthund eller stödkamrat? Din man?

Du kommer att greja detta. Säkert!

farmor

Tack Uffe, så avslöjande och rätt det du skriver. Det är verkligen enklare att avstå helt än att begränsa. Jag är helt överens med mej själv att avstå helt tills fredag...hm...Då tänkte jag dricka "lagom". Det låter lite tvetydigt märker jag. Varför välja det som är svårare?
Jag måste vara ännu ärligare mot mina nära. Jag både vill och inte vill...ha "friheten " kvar att dricka när jag vill. Och att avstå när jag vill. Men jag hör ju hur sjukt det låter. Det finns ingen frihet i alkohol bara ett tvång. Aldrig riktigt nöjd, alltid ett glas för lite som du skriver. Aldrig ångestfri morgonen efter. En nykter morgon som denna tycks det inte finnas något val. Bara ett tvång, från självaste alkoholdjävulen som förhandlar och förminskar allvaret.
Så härligt att få höra " Du kommer att greja detta. Säkert! " Tack!