av Borgward

Hej,

Jag har varit en fest och partykille sedan 20-års åldern. Aldrig blivit våldsam, aldrig gått överstyr och tappat kontrollen. Men det har varit mycket fest.
Av och till har jag haft insomningsproblem sedan jag var runt 30. För 5-6 år sedan har mitt drickande eskalerat. Jag har ett jobb med 120 hotellnätter om året och i princip dricker jag alltid då. Dessutom helger och ledighet. Summa summarum 250 kvällar på fyllan varje år.
Varje gång 1-2 fl vin. Dricker lite öl också, men inte sprit.
För drygt 3 år sedan började mina sömnproblem bli jobbiga, låg 2-3 timmar innan jag somnade. Men aldrig när jag drack vin. Då somnade jag snabbt.
Började se ett mönster att jag drack för att somna. Beslöt då att ta hjälp av insomningstabletter Immovane. Helt plötsligt upptäckte jag att jag inte somnat naturligt på över ett år, antingen tabletter eller a.
Senaste två åren har dessutom en jobbig ångest krypit på. Har sökt för ångesten och sömnsvårigheterna, och har alltid tonat ner a intag på fråga om hur mycket jag dricker. Så kring midsommar googlade jag på sömnproblem och alkohol och insåg att det finns ett samband.
Har ju känt de senast 5-6 åren att jag dricker för mycket. Men alkis - absolut inte.
Gjorde testet på alkoholhjälpen och det är ju solklart att jag är alkoholist.

Den 5:e augusti drack jag sista gången. Jag hoppas att bli av med ångest och börja sova igen. Det är inte så svårt faktiskt, alltså att inte dricka. Sömnen är värre, två nätter har jag inte somnat alls, de andra har tagit mellan två till sex timmar innan John Blund kommer. Någon som har erfarenhet av det?
Har inte känt så mycket sug. I veckan började jag jobba och igår bodde jag på hotell, kom sent så det gick bra.
I dag kom jag till hotellet vid 17:30 och normalt skulle jag sökt upp en bra krog och satt i mig en två eller tre rätters med vin. Har haft sug idag, speciellt när jag gick utanför den restaurang jag brukar gå till i denna stad. Tog i stället en lång promenad och åt på ett ställe som jag inte förknippar med a. (snabbmat)

det är så många kloka på detta forum och det skulle vara intressant att läsa om det är någon annan som har tankar kring sömn och alkohol.
Ser fram mot stöd och hjälp här.
Jag är helt ensam med detta, min fru tror inte att jag har något problem. Hon dricker kanske en halv flaska i veckan fördelat på flera tillfällen. Hon kan typ hälla upp ett halvt glas och bara dricka till maten - har ni hört något så löjligt (smile)
När jag tackade nej till ett glas rosé i helgen, tyckte hon jag var tråkig. Hon har inte fattat att jag alltid dricker på mina resor, och märker inte mina extra glas när jag lagar mat, går ut i köket för att hämta ditt eller datt och passar på med ett glas till. Det märks inte på mig. Förutom bäverbajs i munnen dagen efter, huvudvärk, ångest, sömnproblem, självförakt... ja listan kan göras lång.
Phuu!

nystart
mån, 2015-09-14 - 10:38

Kom igen, upp och kampa igen. Jag har precis gjort samma misslyckande som du, fast varre, men jag ska fanimej ocksa tillbaks pa ratt spar.

Din resa och att du avstod under hela resan var mycket stark, men du foll precis dar jag brukar falla. Jag har stalsatt mig precis som du forut, rest pa projekt utomlands genom lounger och i businessklass, suttit pa middagar med kollegor och sa vidare. Stalsatt mig och varit sa d-a nojd varje gang jag valt vatten, eller kaffe eller bara sagt nej. For att sedan vid hemkomst pusta ut, ta ner garden och rutinmassigt aka ner och handla ett sexpack och sen bara sitter man dar utan att veta vad som hande. Det ar sa enkelt att satsa all energi pa att vinna en stor strid att man helt glommer bort att fortsatta strida nar striden ar vunnen.

Sisyfos
mån, 2015-09-14 - 10:39

"Garden nere" skriver du som anledning till ditt förra återfall och även denna gång. Se inte återfallet som ett misslyckande, utan som möjlighet att lära. Att du trillade dit på fredagen kan ju möjligen bero på "garden nere", men lördagen då? Lika bra att fortsätta när det ändå gått dåligt eller? Och i vilket sammanhang var det då? Jag hade ju några såna där tillfällen i somras. Där jag i princip planerat drickandet... Och sen fortsatte för att det troligtvis triggade igång belöningssystemet trots att jag blev bakis. Känner det som att jag ändå lärde mig förstå och vara vaksam på mina triggers efter det. Och bakfyllorna känns som om de är från helvetet. Bara det är en varningssignal.
Hur som helst jag inbillar ju mig att det kan fungera för mig att dricka i sociala sammanhang om jag dricker lika förståndigt som jag gjorde när jag var yngre) eftersom jag blev så dålig av a) . Så det blir högst 2 glas vin, om jag vill ha mer så blir det alkoholfritt. Men då har jag heller inte nån möjlighet att fortsätta hemma... Vilket kanske är lätt hänt när man nu är än hemmasuput. Än kan jag ju inte säga att det fungerar, men på nåt sätt tror jag ändå att det kan fungera och att det funkar bättre för mig än absolut nej i alla sammanhang. För då har det blivit för mig att "garden har varit nere", jag har druckit och sen fortsatt för att det ändå är kört. Nu har jag en plan som jag tror funkar för mig, men vi är olika och att dricka kontrollerat ute har aldrig varit nåt problem för mig. Inte ens när det var som sämst.
Men om man som du strävar efter nykterhet, se över hur tillfället såg ut, hoppa över det där med viljelööshet, självförakt etc. Det kräver en stark person att tvinga personalen att tömma en minibar och att stå emot i de sammanhang som du lyckats. Du är både en viljestark och modig person. Ja, du slappnade av när du kom hem sen och då drack du. Vad lär du dig? Kanske du ska berätta för din fru trots allt. För att vara "tvungen" att avstå. Det är ju ett sätt. Oavsett vilket sätt du väljer är jag övertygad om att du kommer att hitta vägar för att lyckas. Självförakt kan dock också bli en ursäkt för att falla dit igen, så var lite vaksam på den ursäkten nu.

Mammon
mån, 2015-09-14 - 10:50

Hej,

Jag är imponerad av hur bra det gått för dig. Jag tror att man blir lite kaxig efter ett tag som gör att man trillar dit. Du borde berätta för din fru och dina barn. Det för er närmare, faktiskt.

Jag märker att jag är som närmast min man när jag inte dricker. Mina demoner är tydligare men min man är mig närmre. Detsamma gäller barnen. Jag orkar att umgås mer, vara en gladare och mer avslappnad mamma som inte skrämmer bort och alinierar sig från barnen. De stora vet min problematik, och det gör det enklare att vara nykter. Mina problem med A uppkommer på hemmaplan, då jag ska slappna av, och då har A blivit min avslappning. Med många barn, dessutom några med funktionshinder, kräver livet en hel del av mig. Men det jag har identifierat som min djupaste längtan - närhet till min man och mina barn - utesluter A i mitt fall för att lyckas. Så jag har dagligen en mental bild i huvudet som jag plockar fram, den jag vill vara: en där jag är otroligt nära min underbare man och en där jag är en glad och avslappnad mamma.

Bilder är rätt bra.

Mammon
mån, 2015-09-14 - 10:53

Vad jag menar är gör dig en mental bild hur du är hemma. Du verkar, som jag, ha enklare att trilla dit där. Vem vet, du kanske fördjupar er kärlek på kuppen om du berättar. :)

Mysan
mån, 2015-09-14 - 13:25

Hej!
För en månad sen lämna jag min kille pga hans alkohol konsumtion....men det e en annan story....

Starkt att du inser ditt problem, att du inte ljuger för dig själv!
Men du måste måste måste berätta för din fru, så hon inte tycker att du e tråkig för att du e rädd om dig/er och vad ni har....

Kram

Borgward
ons, 2015-09-23 - 00:08

Tack alla ni för omtanken. Jag är kvar, om än så knappt.
Jag trodde det skulle vara tuffast på resa. Så är det inte. Det är ännu tuffare hemma.
Först av allt. Jag har talat om för min fru att jag måste avstå, och att jag vill att hon hjälper mig.
Men hon inser inte magnituden. Men vem kan klandra henne.
Så här går det till:
- jag får min första glas vin eller öl, det tar lång tid att dricka. Är mer eager och känner sug innan det står där. Sedan kan det ta upp till en timme att dricka, men det är metodiskt. Ibland går jag ut till köket för att hämta något, då kan jag ta ett glas i farten.
Så håller det på. Sista timmen eller två dricker jag vatten. Känner mig aldrig skitfull, får aldrig kommentarer.
Men kombinationen med att dricka både hemma och på resa och tillvänjningen gör att det blir mängder. Min fru verkar inte inse.
Och jag har ännu inte orkat berätta om "stödglasen i köket" och liknande osunda event.
Det kommer när jag är på säkrare mark, hoppas jag.
Inget åf efter det senaste jag skrev om. Men viss förvirring, tappat styrfart, ser det inte som ett projekt som ska fixas längre. Mår bra om än lite mindre peppat, undrar vad kampen mot a egentligen för med sig.
Men jag dricker inte.
Vill hitta något annat att belöna mig med.

Andreas
ons, 2015-09-23 - 00:16

Nötter och mörk choklad funkar som alternativ belöning för mig iallafall, och en pizza till helgen. Och laga god mat

nystart
tis, 2015-09-29 - 17:32

Hur gar det for dig? For mig gar det sadar, dricker mycket mindre an forut men dock fortfarande en del. Sitter nog med samma tankar som dig och motiveringen finns inte dar riktigt. Jag sjalv var pa resa under forra veckan och klarade inte av att halla mig undan drycken i loungen, det blev lite mer an jag tankt mig men mycket mindre an jag brukade dricka. Man far val se det som bade misslyckande och en seger pa samma gang.

Hur som helst, lycka till med din nykterhet och jag hoppas du klarar det battre an mig.

Borgward
tis, 2015-12-15 - 02:26

Tja, det har varit en resa denna höst. I somras när jag insåg att jag var alkis blev jag livrädd. Räddslan födde beslutsamhet och en nästan fundamentalistisk inställning att "Jag är alkis - faktum. Alkisar ska inte drick - då dör alkisar". Så tacksam för det stöd jag fick här. Men jag var så kaxig i min nyvaknade insikt. Detta är mycket svårare än jag i mitt livrädda tillstånd trodde.
Sanningen är att jag har fallit många gånger de senaste två och halv månaderna.
Men, jag håller på att lära mig mer om mig själv.
Min fru vet hur det ligger till, hon stödjer och följer mig. Nu är jag i den fasen att jag tar bort det jag upplever som sjukligt beteende.
Ni som följt mig vet att jag bor en tredjedel av året på hotell. Jag är stolt att säga att jag bara varit berusad en gång i min ensamhet på hotell sedan insikten kom i somras. Jag dricker inga "stödglas" längre. De gånger jag dricker sätter jag upp en gräns för hur mycket jag kan tillåta mig. Jag har lyckats hålla det, i stort sett.
Jag räknar alkoholintag och noterar det i en "alkoholdagbok". Jag dricker inte ensam.
Det är en förändring från i somras, rejält. Sömnen har blivit något bättre, men långt från bra, kanske sådan jag är, och får acceptera det.
Min strävan och målsättning är ett nyktert liv, kanske får det komma i steg. Av alkoholdagboken att dömma, dricker jag mindre och mindre. Jag var så hård mot mig själv i somras, och för varje åf så slog jag på mig själv med sådan jävla kraft att jag visste inte var jag skulle ta vägen på grund av all ångest jag skapade själv i mitt dömmande av mig själv.
Jag har lätt att dömma mig själv, och det har varit en del skam och tvekan att skriva det här.
Kampen går vidare.

Borgward
tis, 2015-12-15 - 02:28

Shit vad jobbigt att inte kunna redigera mina egna stavfel.
Beklagar att läsningen blir guppig.

Sisyfos
tis, 2015-12-15 - 07:52

Jag tror att det finns olika vägar att göra detta. En väg som fungerar är bara att glädjas åt. Jag minns inte ens om min ambition var att avstå helt. Hur som helst så har jag inte heller gjort det. Men jag har hittat en modell som fungerar för mig. Det räcker faktiskt. Vägen dit är ju inte rak, inte självklar nånstans och full av självrannsakan, funderingar och osäkerhet. Och i det här arbetet så är just nu min ambition inte att avstå helt. Däremot så har jag fattat att jag inte kan anvönda a som medicin. Och just nu känner jag att jag är rätt nöjd med min konsumtion. Tror att om man har ambitionen att avstå helt o könner sig djupt misslyckad när detta inte funkar, så är det lättare att trilla dit igen. Det är förbannat svårt. Svårare än jag nånsin kunde tro, men varje steg framåt är ett steg närmare en fungerande taktik. Så känn dig nöjd med att du kommer framåt tycker jag.

farmor
tis, 2015-12-15 - 09:01

Ja tänk så dömande och hård man kan vara mot sej själv!? Att det bor så elaka och hårda tankar inom mej/dej? Jag tror att vi ska avskeda domaren i vår domstol. Hen sköter inte sitt jobb. Det är ju inte brottsoffret som ska dömas utan brottslingen ( alkoholdjävulen)

Borgward
mån, 2016-01-04 - 01:42

Vad ska man säga?
Under december har jag druckit ca 50% av vad jag gjorde tidigare år.
Är det bra?
Nej, verkligen inte, om jag ser till mina förutsatser när jag kom till insikt i somras.
Är det bra?
Ja, verkligen, om vi ser till hur det sett ut tidigare.

Förvirring.

Under januari har jag kört vitt så länge jag kan minnas. Så nu har jag andrum och fundera om det inte är dags att söka hjälp.
Tvärtom många på forumet, känner jag märkligt nog ingen skam över min sjukdom.
Men något håller mig tillbaka.

Jag människa, som alla andra människor komplex av naturen.

nystart
tis, 2016-01-05 - 11:31

Kul att se att du fortfarande hanger har, det verkar som du gor fina framsteg. Sjalv ar jag tveksam till att skara ner, det gar ett tag sen ar jag tillbaks pa samma konsumption igen. Jag maste ta bort alkoholen helt, vet inte hur lange men kanske for alltid. Just nu tar jag en dag i taget, det funkar bra for mig. Hang pa i nykterheten, det ar harligt att vakna utan baksmalla.