Startar jag nu om livet. Har nyligen avslutat Allen Carrs "Äntligen full kontroll. Lär dig behärska ditt alkoholintag". Titeln gjorde mig lite skeptisk. Jag tror nämligen inte mycket på att lära sig dricka måttligt (slutat räkna antalet gånger jag själv försökt). Vad är det vi vill med alkoholen? Vi vill bli berusade - iaf lite lagom. Är den mängd alkohol jag behöver för att bli berusad och upprätthålla berusningskänslan måttlig? Nej det är den inte eftersom jag byggt upp en tolerans. Ok, så om jag dricker måttligt kommer jag alltså inte att bli berusad. Vad är då poängen med det? Upprätthålla fasaden inför andra av att jag inte har alkoholproblem? Ja men det funkar - både en, två och tre gånger och kanske mer men plötsligt kommer den där gången när det inte gick. Då det blir mer än måttligt och jag vaknar dagen efter och inte minns mer än halva kvällen. Hittar sambon på soffan och undrar om jag har gjort något idiotiskt...typ ringt upp ett ex och fyllesnackat. Middagsresterna står kvar i köket, vinfläckar på diskbänken, ett av barnen sovande i sin säng och ett är inte i sin säng. (Sambon säger yrvaket "men han sover ju över hos NN (grannpojken). Ångesten vevar på i huvudet...har NN:s föräldrar varit här inne, blev jag knallberusad innan barnen somnade eller efter...Kollar mobilen, ex antal nummer som jag inte känner igen. Min Facebook är uppe, fan också! Stänger av telefonen. Orkar inte reda i det just nu, måste först få koll på "hemmaplan"....pejla sambons humör....

Väger de där gå gångerna man kan "kontrollera alkoholen" upp fylleslagen och ångesten? NEJ, SÅ FAN HELLER!

Jag köper Allen Carrs koncept - rakt av! Varför inte? MEN - den här gången kör jag med både hängslen och livrem och Antabusen åkte fram ur skåpet också...

För övrigt är jag en 47-årig kvinna med jobb, körkort och familj i behåll. Jag har inte RÅD att gå balansgång längre. Orkar inte träna och leva sunt en vecka, för att sedan hinka 3,5:or tre kvällar på raken. Förra veckan sa tonårsdottern till mig "mamma SLUTA laga mat när du druckit, beställ pizza i stället för jag orkar inte se ditt "fyllelagande" av mat. Då hade jag druckit EN 3,5:a....Så känslig är hon, så känslig har hon BLIVIT och det är JAG som bär ansvaret...

Så..nu är Antabusen intagen och skulle reptilhjärnan få för sig att det vore gott med en liiiten öl så har den inget att hämta!

Önskar oss alla en fin midsommar!

Kram!

Macadi

Usch vad jag mår skit i dag! Svettig, rastlös, trött, irriterad...och det värsta är att JAG SJÄLV är orsak till det...Hoppas att detta snart går över. :-(

Macadi

Inser ju nu att det jag beskrev ovan betecknas som lindrig alkoholabstinen. Mina händer skakar inte men jag skakar "inombords". Dricker julmust light i mängder, djupandas, avverkar julstädningen i mycket små etapper. Känner mig trött och matt i kroppen men ändå tvärsäker på att det är hit jag vill, hit jag MÅSTE. Jag orkar inte något annat och om jag hade druckit i går, hur hade jag DÅ mått i dag? Faktiskt ännu sämre! Jag vet att detta är den rätta vägen men i dag är det tungt! :-(

Macadi

"Leverjag" och "Vilja". Känns skönt med ett litet livstecken från människor som är mer positiva än vad jag är just nu!
Om jag håller mig nykter från och med nu så kan jag ge mig själv en 2-årig nykterhet i 50-årspresent....svindlande tanke. :-)

Macadi

men blev taggad av att du varit ute och sprungit i dag Vilja så drog på mig träningskläderna och gav mig ut i mörker och duggregn! Blev 4 km och för första gången i dag kände jag ett välbefinnande. Nu är tröttheten och känslan av inombords frossa tillbaks men jag känner mig ändå lite nöjd. :-)
I dag tänker jag inte göra något mer! Det får bli en jul med lite skit i hörnen. :-)

farmor

Tänk om man verkligen kunde ta tillvara på sina kloka insikter och leva efter dem! Vi är många erfarna och insiktsfulla människor här. Antagligen är det som många av oss anar, det är enklare att avstå alkohol än att försöka dricka måttligt. Ändå utsätter vi oss för den svåra vägen! Imponerande att våga sätta ett sådant mål som 1 år utan alkohol. Jag hoppas att jag också bara ska bli less på alkoholen, smaken, berusningen, halsbränna och dålig sömn.... Lycka till!

Macadi

jag tänker så här (lustigt att skriva farmor eftersom jag aldrig haft någon) att om jag inte mår bättre om ett år - då kan jag lika gärna börja dricka igen, eller också söker jag kvalificerad hjälp!
Många verkar känna att just året är en vändpunkt så därför fick det bli så. ?
Denna jul kommer att bli lite kämpig. Så är det, och jag accepterar det. Jag har Antabus hemma men mår inte särskilt bra av dem. Känner dock att julens största utmaning kommer att bli julaftons morgon då maten ska förberedas - vad är bättre då än att lugna sig själv med 2-3 st. 3,5:or? Mer än så blir det aldrig för mig på julen, och i år blir det inte ens det! Kommer att ta Antabus på morgonen och ev. fortsätta med Antabus över helgdagarna så att jag inte behöver förhandla med mig själv....En massa ledighet är härligt men farligt! ?
Kram

Macadi

till ända. Blev lite godis i dag men det känns helt ok! ?
Ingen abstinens och inget sug efter annat än julmust.
Rastlösheten är mer hanterbar och oron i magen borta.
I morgon ska jag försöka låta bli godiset och ge mig ut och jogga en runda i stället!
Kramar!

Macadi

Det gick superbra! Är så tacksam att min kropp samarbetar så bra med mig efter all misshandel jag utsatt den för! ?

Macadi

Julstress, jobbstress och helg i antågande. Just nu känner jag mig som en klippa...urmodern personifierad! ? Fullständigt övertygad om att det blir jul ändå, även om jag inte hunnit med hälften av vad jag planerat och sista julklappen inte är inhandlad än. Jag är här - så otroligt levande och i en märklig kontakt med mitt inre.
Mina ben bar mig i väg på ännu en lång löprunda i regn och rusk och jag kände en så otrolig glädje över de små regndropparna som träffade mitt ansikte - ingen irritation och trötthet alls - bara en härlig känsla av att vara just....LEVANDE!
Fem dagar nykter och ser fram emot Julen som ett barn. I år ska jag bara njuta och vara NÄRVARANDE! ?
Kram på er alla!

Macadi

Det är skillnad på regn och regn!
Här i Skåne lyser solen i dag. Perfekt väder för lite löpning men jag vill inte. I dag inviger vi sonens julklappar. Spelar spel och äter rester av julmaten. Jag ska jobba i kväll och vill hinna vara med lillkillen. Det är kanske här det där "lagomtänket" måste komma in. Att kunna släppa på duktigheten lite...prioritera om...

Sitter och funderar lite framåt så här inför nya året...Har två vänner i mitt liv som är de viktigaste. En som varit min vän sedan första klass. Hon kan mig. Har varit med. Hon och jag hade vår första fylla tillsammans. Häxblandning från pappas barskåp när vi var 15 och jag blev fullast. ? Nu bor vi många mil ifrån varandra men hon ringde i går. Hon vill att jag ska komma och hälsa på snart. Hon har stått ut med mina fyllemissar och åtskilliga fyllesamtal och tycker fortfarande att jag är en av de människor hon älskar att ha i sitt liv...Känner mig så ödmjuk inför detta faktum och jag vill vårda det ömt. Hon ska inte behöva utsättas för mer nu. Punkt!
Min andra närmaste väninna är en f.d. kollega. Vi träffades för drygt 5 år sedan och det är alltid lika roligt och givande att ses. Vi går på "feelgoodföreläsningar", springer tillsammans och fikar i timmar. Fick ett sms från henne i går om att hon saknar mig.
År 2016 ska bli ett år då jag vårdar nära relationer och goda vänner!
Mannen...nej tyvärr....han ingår inte i detta koncept men det är en annan historia...
I dag känner jag mig inte så sprallig...inte så knasig och rusig på nykterheten men ändå lugn och trygg i mitt val. Det är ok det också! ?
Kramar!

Macadi

Kommer ner på morgonen. Är sur för att JAG inte ringt hennes bank och fixat så att hon kan överföra sina pengar mellan sina konton. Jag säger att jag jobbat och att jag sagt att vi kan åka ner tillsammans. Det har jag tydligen ALDRIG sagt. Hon tycker att jag "aldrig gör någonting". Då får jag ett liiitet utbrott och frågar henne vem som städat, jobbar 100 %, lagar mat, ser till att hon har rena kläder o.s.v.....Hon bara fnyser. Hon ska hem till pappa i e.m. Har inte handlat julklapp. Affärerna är stängda i dag och jag antar att jag är skyldig till detta också...
Orkar inte ta detta just nu. Hon får åka. Försöker sortera mina egna känslor och vad som är mitt och vad som kommer från henne...
Det var denna julen...och NU kom tårarna...FAN FAN FAN...Jag vill så mycket! För andra och för mig själv också blir det bara så här. I går kväll stod jag med hela disken, mängder av mat som ingen kommer att äta, julklappspapper och snören överallt och ett hem som ser ut som BEIRUT! Nästa jul åker jag bort. Vill inte vara ett offer. Vägrar att vara martyren som dricker som tröst! Nästa år blir det MIN jul. Jag vill finnas för mina barn men inte vara en dörrmatta. Måste hitta mina egna gränser och en lagom kompromiss mellan deras vilja och önskningar och mina egna...
Lite vila nu...sedan jobb!
Kram

Macadi

Som heter duga...eller egentligen inte...tappade sugen...tappade respekten för alkoholens makt...också gick det som det gick...mentalt har jag varit på väg hit sedan jag slutade skriva här...
Vill inte gå in på detaljer nu...ångesten är tillräcklig ändå! Pratade med en man på AA idag och efteråt kände jag ett sådant lugn...börjar med möten i morgon för nu är det dags att kapitulera. Orkar inte med den här kampen på egen hand och nu har jag nått MIN botten...Nu ger jag upp...tar hjälp av de som gått före mig...
Är det någon som vill hänga på?

Leverjag

Känner igen Macadi

Tonåringar, krav, drömmar, jobb och press. Vet du. Det är skönt när man kapitulerar och ger sig den hjälp som behövs för att komma tillbaka efter långvarig förgiftning. Det är nu du är snäll mot dig. Det är nu de där förändringarna kan få plats när du släpper A. Tror det blir fantastiskt bra för dig! Allt har sin tid. Först bort med alkoholen, vara snäll mot sig själv (skippa självkritiska tankar. De gör ingen som helst nytta!!!) och ge dig tid.

Vi finns här. Stora Kramar till modiga kloka dig!

Leverjag

Känner igen Macadi

Tonåringar, krav, drömmar, jobb och press. Vet du. Det är skönt när man kapitulerar och ger sig den hjälp som behövs för att komma tillbaka efter långvarig förgiftning. Det är nu du är snäll mot dig. Det är nu de där förändringarna kan få plats när du släpper A. Tror det blir fantastiskt bra för dig! Allt har sin tid. Först bort med alkoholen, vara snäll mot sig själv (skippa självkritiska tankar. De gör ingen som helst nytta!!!) och ge dig tid.

Vi finns här. Stora Kramar till modiga kloka dig!

Macadi

underbara ni! Behöver lite snälla ord i mitt usla (självförvållade) tillstånd! ?
Vilja jag menade mer haka på mig i nykterheten men du går ju före mig så jag tar rygg på dig och låter mig inspireras! ?
I dag blir det första mötet. ?
Känns lite bättre nu och i dag tror jag att jag klarar av att vara lite snällare mot mig själv.
Leverjag...ibland tror jag att man förstorar de där kraven som andra har på en, därmed avsäger man sig själv ansvaret för sin situation. Den upplevda utsattheten och alla inbillade krav från omgivningen ger en ju en finfin anledning att dricka! ?
I natt drömde jag all världens tokiga drömmar. Jag och barnen hade flyttat hem till min mamma och jag hade en aldrig sinande ström utav kartonger med barnkläder att sortera. Jag försökte dessutom städa min mammas badrum och förmå henne att gå UT och röka. Hela tiden kom det en massa människor och hälsade på med sina djur - katter och hundar - i en salig blandning. Jag blev av med vår egen hund och plötsligt upptäckte jag att jag hade råkat lägga en liten kattunge mitt i en pöl med rengöringsmedel så att den hade fått ögonen fulla. Blev ilfärd till veterinären men tyvärr kunde jag inte betala för vården. Det fanns inga pengar på kontot - hade druckit upp varenda öre!
Det värsta med kattungen var att jag blev så arg för att någon hade gjort så mot den, samtidigt som jag hela tiden hade en molande känsla av att det var jag som gjort det...men jag klarade bara inte av att ta in den vetskapen....
Fritt fram för tolkning...?

Nu ska JAG ta ansvar för MINA fel, brister, önskningar, tankar, drömmar och handlingar...men det kommer att krävas träning...och förmodligen kommer jag att snubbla eller t.o.m. falla ibland men det är ok...så länge jag inte blir liggande!
Kram!

farmor

Här är farmor som inte heller klarat julledigheten nykter. Jag hade inte ens ambitionen att klara det. Lurade mej själv än en gång, att måttlighetsdrickande visst ska gå. Men nej, de nyktra strödagarna var mycket enklare än de dagar som jag skulle dricka måttligt. Måttlighetsdrickare är man inte om man dricker minst en flaska vin. Klart att kroppen tar stryk även om toleransen är skyhög.
Det sker ändå något inom en när man / jag gång på gång säger och skriver att jag är alkoholberoende! Insikten landar lite nu och då. De bästa dagarna är då man är ärlig mot sej själv och sina nära. Jag tror också att det är viktigt med stöd på resan mot förändring. Själv har jag precis släppt fram sanningen till maken. Det är första gången som jag ärligt har egen motivation till nykterhet. Jag orkar helt enkelt inte längre! Det är väl den där botten som vi når förr eller senare. Ta ditt återfall som ett argument för att söka stöd. Ta ditt återfall som en erfarenhet som du inte vill uppleva igen. Stanna kvar här och skriv rakt och ärligt hur du har det. Som du sett så är vi flera som har liknande erfarenheter och här finns full tolerans. Vi tar steget nu mot en nykter dag. En dag i taget. Det finns ingen bortre gräns.

Leverjag

Ja, det finns ju mycket att tolka in i den...? tex att det är du, din själ som är kattungen som du gjort så mot men inte riktigt kan acceptera att det är du? Måste vara någon annan. :o. Ja att skylla på andra, hindrar oss verkligen från att leva och utvecklas med ansvar för vårt liv och vårt välmående!

Rekommenderar meditation och yoga på vägen för ett lugn och självnärvaro. Det ger lite bättre förutsättningar att se och våga ta ansvar! ;-) för mig fungerar det bra och håller undan stress, ångest och destruktiva tankar. Jag tycker om resan. Utan alkohol kan vi förändras som vi kanske länge önskat.

Ja, att vara ärlig mot sig själv här är en riktigt bra träning och stöd i utvecklingen som farmor skriver. Kram!

Macadi

men ändå inte "avklarad" för den har bara flutit på...Vet inte vad som hänt men det känns som att jag landat i mig själv, drabbats av någon sorts klarhet, insikt eller ja....jag VET faktiskt inte vad som inträffat.
Det bara slog mig att "jag är ok". Behöver inte vara rolig mamma 24/7. FÅR vara trött, tråkig, tjatig ibland och barnen SKA hjälpa till att duka, gå ut med hunden, ta undan sina tallrikar, lägga sina kläder i tvätten o.s.v. Ingen självömkan och gnällande under denna veckan och vilket samarbete vi fått igång.
Gjorde kalops med dottern och hon fick skala potatis och morötter. Oj vad snabbt det gick! I stället för att stå där och göra allt själv, sippa på ett glas vin och vältra sig i sin självömkan. Känner mig lugn och stark och det är så tydligt att mina barn återspeglar detta. Härlig känsla! ?
Mannen började smågnabbas lite i går kväll men det rann bara av mig och jag svarade något avväpnande. Njöt med min bok och en skål smågodis i soffan och sov sedan 8 timmar i sträck, UTAN mardrömmar!
Har en HELT NY känsla i kroppen och inför livet! Måste ha slagit i huvudet under min senaste lilla "bravad". ?
Kramar till er alla!