Det vidare livet

Ligger vaken och gråter och tänker tillbaka på livet....
Kollade på gamla kort....Jobbigt att titta på när vi var lyckliga tillsammans.
Träffade på honom i helgen.
Har inte sett honom på snart 3månader.
Reagerade starkt,ville bara gå fram och slå honom.
Han var hemma hos henne och byggde staket åt henne.
Fan och se honom fixa och greja. Åt henne,hemma gjorde han inte ett skit sista tiden.
Men hos henne går det bra.
Hon bor nära min syster så typiskt....
Bodelningen på väg att bli klar,sen har vi inget med varandra att göra mer.

Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

.

Hur hanterar ni som druckit dekadenta förebilder. Själv har jag alltid gillat dem som vart lite på halvluffen i filmer. Man kan tycka att kändisar som Persbrandt eller hela den uppsjö av kändiseliten som lever hårt är fascinerande fastän man vet att de mår dåligt.

Jag har även problem med att jag tycker att människor som är lite törstiga kan vara mer min typ när de är nyktra (alltså vanliga människor).

Vet inte varför jag loggar in och läser fortfarande?
Jag har ett lugn i kroppen som jag inte känt på flera år.
Livet känns så enkelt och fantastiskt just nu.
Jag håller på att trappa ner citopralanen.
Tog dem för att orka lämna mitt destruktiva förhållande med mannen som gjort så mycket illa som påverkade både mig och sönerna så länge utan att förändra sig ett dugg trots alla löften.....bara Svek hela tiden......
Sonen har fortfarande ont i magen.
Men har börjat gymnasiet och han trivs jättebra.

Hur ska man orka fortsätta vara nykter, har supit bort (konsekvens av supande) hus, jobb, körkort, pengar. Sitter nu ensam och isolerad i en sunkig lägenhet. Är även sjukskriven för depression/ångest problematik. Jag har en dotter på 9 år som jag trots allt har bra kontakt med och är väl tack vare henne som jag fortfarande lever. För 2 månader sen tog jag en överdos av tabletter och alkohol. Åkte ambulans in akut men var väl mer ett rop på hjälp antar jag.
Känner bara att jag har inget att se fram emot, räcker inte med bara min dotter.

Hej allihop!

Hoppas att ni alla har haft en fantastisk sommar, och att ni liksom jag har hunnit njuta av både värme och sol inomhus på arbetsplatsen ;-)!

Tyckte alla kollade på mig idag, som om dom såg att jag inte gick lika självsäkert som vanligt och greppade ett helrör och en famn 7,5:or.
Den färgglada skylten ovanför mig skrek ALKOHOLFRITT!!!.
Jag greppade snabbt som fan en flaska Rose och 2 små bärs, drog ner kepsen och ställde mig i kön.
Kassörskan log och jag ger mig fan på att jag vet vad hon tänkte, hmm jag som har pytsat in typ 15 000:-/år till butiken.
Men i alla fall så hoppade jag på hojen och drog hem, frugan satt och käkade frukost och kastade ett öga på den fula gröna påsen.
Alkoholfritt!

Jag är 70 år gammal och har druckit sedan jag var 13. Under min aktiva period var jag oerhört fokuserad på mitt arbete och tillät mig inte att påverka min prestationsförmåga med alkohol, vilket betydde aldrig någon alkohol under dagarna och utom i undantagsfall så mycket alkohol på kvällen att det kunde påverka mina prestationer nästa dag. I och med pensioneringen gick proppen ur eftersom motiveringarna för ett måttligt supande försvann. Min största motivering nu till att dra ner på drickandet är omvårdnad av min lever. I min ålder drabbas många av depression, d.v.s.