Nykter
- Läs mer om Nykter
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Tyckte alla kollade på mig idag, som om dom såg att jag inte gick lika självsäkert som vanligt och greppade ett helrör och en famn 7,5:or.
Den färgglada skylten ovanför mig skrek ALKOHOLFRITT!!!.
Jag greppade snabbt som fan en flaska Rose och 2 små bärs, drog ner kepsen och ställde mig i kön.
Kassörskan log och jag ger mig fan på att jag vet vad hon tänkte, hmm jag som har pytsat in typ 15 000:-/år till butiken.
Men i alla fall så hoppade jag på hojen och drog hem, frugan satt och käkade frukost och kastade ett öga på den fula gröna påsen.
Alkoholfritt!
Jag är 70 år gammal och har druckit sedan jag var 13. Under min aktiva period var jag oerhört fokuserad på mitt arbete och tillät mig inte att påverka min prestationsförmåga med alkohol, vilket betydde aldrig någon alkohol under dagarna och utom i undantagsfall så mycket alkohol på kvällen att det kunde påverka mina prestationer nästa dag. I och med pensioneringen gick proppen ur eftersom motiveringarna för ett måttligt supande försvann. Min största motivering nu till att dra ner på drickandet är omvårdnad av min lever. I min ålder drabbas många av depression, d.v.s.
Jag sitter här kvar det tar tid nu har han druckit varje dag och sedan har han varit lite bättre mot mig och då blir det som bortblåst svårare att ta sig därifrån. Hjälp mig att inse att jag är med en alkoholist, för så är det väl när han dricker varje dag nu det senaste minst 4 glas starksprit om dagen. Varje glas är det ca1-1/2dl i. Hur ska jag reda ut det? Mår inte bra i övrigt men vet att det bara är jag som kan göra något men känner mig förvirrad av mig själv i detta.
hej jag är en kille som är 23 år och som har krökat riktigt hårt dom senaste 5 åren. den längsta nyktra perioden har vell vart på en månad nu är det så att ja har vart nykter en vecka och känner mig lite piggare förutom att ja är lite tröttare en normalt. men nu är det så att ångesten för alla skader ja kan ha förorsakat lever njurar med mer oroar mig kraftigt. är det vanligt att dom brukar reparera sig själv? mitt senaste leverprov va för ett år sen och alla världen va toppen plus att ja hade ett cdt på 1.0 som tydligen skulle vara normalt enligt läkaren.
Hej
Vaknade kl 2 inatt och fick inte sova. Som vanligt de flesta nätter de senaste månaderna. Sökte lite på nätet och hittade detta forum. Hm det kanske är ngt för mig, tänkte jag.
Jag dricker för mycket, det har jag gjort i många år. Men jag vet inte hur jag ska komma mig ut av det. Har provat med en massa olika knep men jag hittar alltid en ursäkt för att dricka.. Tar det i morgon är min standardtanke o så har det varit i många år.
Det känns svårt att skriva det här, bara att nämna det med ord är svårt.
Trasig relation med frun, trassliga relationer med barnen och ett innehållsfattigt liv utanför jobbet kan inte repareras om inte alkoholen (A) försvinner ur mitt/vårt liv!
Förvisso är inte alla problem skapade av A, men att lösa dem kräver total avhållsamhet har jag äntligen förstått.
De senaste 15 åren har innehållit tre längre episoder då större jobbiga händelser inneburit att jag självmedicinerat med A. Det har tidigare gått bra att minska på konsumtionen då det ordnat upp sig, men den senaste (pågående) episoden kommer helt enkelt inte att kunna lösas med A närvarande.
Hej!
Idag har jag varit nykter i 347 dagar, ganska kort tid egentligen när man tänker på att jag har haft en problematisk relation till alkohol och droger i ca 14 år (är 30+ nu).
Är jag en alkoholmissbrukare? Ja, men det slutar inte där…
Jag har missbrukat kokain,marijuana,och nikotin(snus) också.
Jag började inse att jag hade problem med alkohol och droger när jag var 21 år, och har i perioder druckit och knarkat rätt hårt och mycket för att sedan kamma till mig och ‘’glömma bort’’ att jag har ett problem.
För flera år sedan skrev jag här - massor... Om det som många av er medberoende känner igen (läs gärna - sök på blå-timmen). Nu har jag gjort en väldig resa. Har lämnat min man. Jag har varit lätt euforiskt, men också blå - fortfarande blå ... Att starta ett nytt liv, att skapa ett hem för mig och döttrarna, har varit roligt. Jag har upptäckt att det finns så många snälla människor runt mig, fått nya bekanta men också behållit många av de gamla. Men det har också funnits mycket oro - över de val jag har gjort etc. Och, framför allt, över mina döttrar.
Hej!
Helt ny här..