Det vidare livet

Hej!
Är tillsammans med en nykteralkoholist. Han har varit nykter ca 2 år och vi har varit tillsammans 1 år.
Han har gått i samtal och är mycket väl medveten om sonproblematik och berättar de få gånger han har känt ett sug efter alkohol.
Jag har ett stort förtroende för honom och jag litar på honom, vi har ett mycket bra förhållande. Han tillåter mig att dricka och säger att han inte är sugen att dricka om vi är ute på t ex middag, vi pratar om att han har en allergi mot alkohol. Och han berättar också om att han kan drömma mardrömmar om att han dricker alkohol.

Blev för mycket ältande, kände att jag inte mådde bättre! Men tack alla!

I två år har jag druckit för att överleva känns det som. Jag kommer inte ifatt mig själv och när jag känner "nu mår jag äntligen bra" så inser jag att "nej, det gör jag inte".
Alkoholen har alltid funnits där, som en tillflykt från verkligheten. Relationer förstörs av den, men den finns där trots allt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen sluta dricka, eller vill jag det? Jag vill bara att mitt liv ska bli bra. Jag önskar jag kunde gråta...
Vad ska jag göra?
Jag är så ledsen och arg hela tiden.. jag vill bara må bra.

Ni som dricker öl varje kväll. Har ni några typiska symtom som påverkar er? Tex. Kraftig trötthet eller annat relevant. Om ni har några dagars uppehåll hur känner ni er då?

Ångest idag, har den där känslan som jag upplevt hundratals gånger när jag varit bakis. En dröm kombinerat med att min chef ringde och väckte mig och lämnade lite tråkig info (inget allvarligt) fick mig att hamna här. Bakfylleångesten slog till med full kraft, trots att jag inte druckit en droppe.
Ibland blir det så här. Någon annan som känner igen sig? Hur ska man göra för att inte hamna här? Jag har kopplat ihop det med sömnbrist, jag älskar att vara vaken på natten när alla andra sover, men det är inte alltid det beror på sömnbrist.

Är ny här på alkoholhjälpen, har läst på forum här länge men inte fått tummen ur och blivit medlem! Är 32 år och druckit från jag var 13, första gången nu som jag har varit nykter mer än ett par dagar på tio år tror jag! Pallar inte att supa mer, har inte druckit på 65 dagar nu men det blir svårare för varje dag tycker jag! Vet ju alla fördelar med att vara nykter men känns som att jag bara mår bra efter några öl... Tänker på öl 200 gånger om dagen nu känns det som!

Har varit nykter i över ett oc ett halvt år tills för någon vecka sedan då jag stegade in på en krog i lunchen oc drack kaffe givetvis tittade jag på flaskorna som stod mitt i synen
Beställde ett glas vin
Gick på skolan oc efter den in på systemet oc köpte två halvflaskor vin oc söp mig full
Va fään hände helt jävla plötsligt va jag skitfull
Jag vill inte bli full igen aldrig någonsin måste börja käka campral igen eller antabus som jag inte vet någonting om alls

Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

På söndag lämnar jag Nämndemansgården efter 35 dagars behandling.

Jag är otroligt tacksam och glad att jag fått (och blivit tvingad att ta) denna chans till ett nytt liv.

Känner mig lite euforisk idag men jag vet ju att vardagen väntar på mig hemma på måndag igen. Skillnaden är att jag nu har möjlighet att göra mina egna val i livet, tillsammans med min familj, utan att allt ligger i skuggan av mitt beroende.

Hej.

Ska vara kortfattad. Dricker öl dagligen och gjort sen 2014. Typ. Jobbar med betong (dammig miljö). Började arbeta inom betongbranchen 2013 och från 2014/ kanske 2015 började jag få astmatiska besvär och ständig nästäppa. Min fråga är, kan det bero på alkoholen? (ölen då)