Det vidare livet

Jag har läst tråd efter tråd och inser att det är här jag hör hemma. Jag dricker inte alkohol.

Gott nytt År!

Hej,
Skönt att det finns ett forum för oss medberoende och anhöriga! Tycker dock fortfarande att det ges alldeles för lite stöd till oss som kämpar varje dag med vår egen vardag och inte bara alkoholistens.
Jag är numera skild med barn sedan 3 år tillbaka. Att komma till en punkt där jag äntligen känner att jag kan gå vidare och lägga mer energi på mitt barn och mig själv än mitt ex. och hans alkoholvanor och kämpande med nykterheten . Han är nykter sedan 2 år, skönt för oss alla och speciellt för vår dotter som nu har en pappa som hon kan bo hos varannan vecka.

Just nu känner jag bara för att fly in i alkoholens dunkla värld. Jag orkar knappt med mig själv. Jag har ingen tro på framtiden. Jag har ingen tro på mig själv. Jag är bara en missanpassade nolla som inte förtjänar att må bra. Varför ska jag kämpa när det ändå kommer att gå åt helvete. Dessa tankar brottas jag med nu. Det är sånna tankar som gjort alkoholen till en vänn i jobbiga stunder. Jag vågar inte må bra eller känna mig lycklig. För när jag gör det då misslyckas jag och allt blir bara skit. Någon som har tips att ge mig.

Jag har svårt att vara glad och snäll på jul. Jag är stingslig och irriterad. Jag är förvisso nykter men jag lider något fruktansvärt. Min fru älskar jul och vill att jag ska känna samma. Men det är extremt svårt den första nyktra julen. Vi ska fira med hennes familj. Det är förutbestämt och dom spottar inte i glaset. Önskar att jag kunde de slippa. Det är inte lätt behöver stöd. Jag känner absolut inget positivt med jul

Jag är inte så bra på att koppla bort tankarna på alkohol så här i juletider. Jag tänker på hur gott det skulle smaka med en kronvodka till den gravade laxen, en Aalborg till den inlagda sillen och en Gammal Norrlands till revbensspjällen, som just nu puttrar på spisen. Vin tänker jag inte på, men att få trycka lite brännvin mot gommen och svälja en värmande sup är svårt att glömma. Det är skönt att stå i dofterna från spisen och snapsa.

Jag är inte så bra på att koppla bort tankarna på alkohol så här i juletider. Jag tänker på hur gott det skulle smaka med en kronvodka till den gravade laxen, en Aalborg till den inlagda sillen och en Gammal Norrlands till revbensspjällen, som just nu puttrar på spisen. Vin tänker jag inte på, men att få trycka lite brännvin mot gommen och svälja en värmande sup är svårt att glömma. Det är skönt att stå i dofterna från spisen och snapsa.

Jag har ju vart nykter i några månader nu. Jag minns dagligen saker jag gjort på fyllan som än idag ger mig ångest. Jag har suttit i fyllecell. Jag har slagits. Jag har kört bil. M.m hur hanterar ni dom saker ni gjort på fyllan och ångrar ?

Vet inte ens var jag ska börja. Har en lång historia bakom mig med många utekvällar (senaste åren även hemmakvällar) som slutat i bråk, minnesluckor, katastrof... jag gjorde alkoholdebut som 11 åring. Mina kompisar och jag va väldigt nyfikna och bland det första jag minns att jag drack var vodka blandat med oboy. Jag har typ aldrig kunnat kontrollera mängden, och alltid varit en av dom mest fulla på fester, varit kvar längst, festat inpå morgonen dagen efter. Som 14åring blev det mycket hembränt. Minns ett tillfälle då jag och en kompis köpt en liter vi delade på.

En månad av nykterhet idag.

Hej!